maddiis by night

120130

2012-01-30T13:28:00.002+01:00

Om att vara sjuk

Sitter i soffan, nyvaken och dunderförkyld, och läser käcka blogginlägg om ny vecka. Bah.

Ny vecka ska ju betyda att man går till jobbet, inte sova till klockan ett för att sen få släpa sig upp, snyta sig tills man ser ut som Tommy Körberg, och klämma ett päron till brunch. Jag vill vara pigg och frisk, träffa mina kollegor och sen åka till stallet ikväll.

Nu blir det istället eftermiddagsrepriser av gamla såpor i soffan och en årsförbrukning av Lambi. Jag får helt enkelt göra det bästa av situationen.

Kanske har vi glass?

120122

2012-01-22T18:23:00.001+01:00

Om att blogga i fatt.

Jag har många blogginlägg. I huvudet. Och i kameran. Tyvärr hamnar de sällan på bloggen, vilket ju känns lite dumt. Varför blogga i huvudet liksom. Inte så mycket insyn där.

Jag funderar lite över förändringar i bloggen, men jag är inte riktigt färdigtänkt.

I'll be back.

2011-12-31T14:45:00.005+01:00

111231

Ett nyårsinlägg måste det ju bli i alla fall. Har många saker kvar att uppdatera bloggen med (resten av resan, julhelgen), men det får vänta till nästa år - och om jag känner mig själv rätt är risken överhängande att det inte blir av då heller. men jag ska försöka. Promise.

Sista dagen på 2011 har mestadels spenderats i sängen, med en nätt sovmorgon till klockan ett. Inte ett helt fel sätt att ladda upp inför nyårsspektaklet som i år går av stapeln i stugan i Valje tillsammans med de nygifta tu, Jossa och Fredrik. Ja, några till blir vi, men jag är inte exakt säker på vilka (finns en löst hängande) och ingen nämnd, ingen glömd och allt det där.

Sambon är i alla fall iväg och ska byta ut den creme bruleebrännare jag fick i julklapp, som inte vill tända. Eftersom jag just på grund av den julklappen utnämndes till dessertansvarig ikväll är det ju bra om den funkar. Jag hoppas det går att lösa. Annars faller liksom hela konceptet. (Oj, precis nu gick ytterdörren - och beskedet är att den blivit utbytt mot en som tänder, och nu ska vi bara fylla den och hoppas på det bästa, men det verkar lovande.) Nu ska bara ingredienserna inhandlas också.

Nu ska den här donnan tvagas, stajlas och fyllas, för nu är det nyår! Hurra, hurra, hurra!!

Och nej. Tyvärr verkar lyckan vara tveksam med den nya brännaren. Den har gnista men dåligt fjös. Det här kan bli intressant. Nåja, vid det laget är inte folk så kräsna ändå...

Nyår 2010

Gott Nytt År!

2011-12-23T11:51:00.000+01:00

111223

Lillejul

Tänk. Idag är det Lillejul - en av årets bästa dagar. Det är nu julefrid över nejden råder, tomtar som käkar julegröt i slott och stuga, tindrande stjärnor, glögg och hela klabbet.

Fast det bästa är att det är Lillejul i Ynde med Forsbergarna. En tradition man inte tummar på i första taget, och som sträcker sig tillbaka, för min del, 22 år. Det för respekt med sig.

Innan det är dags för alla de ovan nämnda mysigheter finns det dock lite att fixa med. Dagens att göra-lista ser ut så här:

Köpa kallrökt lax
Hämta julklappsamaryllis på jobbet
Ladda kamerabatteriet (och hitta laddaren. Igen.)
Köpa de sista två julklapparna
Slå in alla julklappar
Återlämna en hyrfilm
Hämta ut paket på posten
Köpa strumpbyxor
Hämta julmat till svärföräldrarna
Packa inför julhelgen
Göra julmysigt till Eskil & Alice

I better get to work. För att riktigt komma i julstämning lyssnar jag, som är en sucker för körsång, på den här skivan. Det borde du också göra. Passar perfekt som bakgrundsmusik till låtsasbrasan på tv.

God jul!

2011-12-18T02:08:00.000+01:00

111217

Den här veckan har det inte varit någon hejd på bloggandet. Crazy!

Klockan är nu kvart i två på natten. Sambon har kommit hem från grabbgängets (hur länge kan de kallas det?) ölprovning och luktar whisky och cigarr. Jag har suttit hemma, all by my lonesome, med två extremt stillsamma katter och en mycket sned julgran. Istället för att häva öl och prata om manliga saker har jag istället bakat saffransbiscotti med vit choklad, dekorerat en apelsin med sidenband, fyllt på en glasburk med nyshoppat te, lyssnat på julmusik och ätit turkisk peppar. Och så har jag ju uppdaterat min önskelista.

Imorgon är det fjärde advent.

Godnatt!

2011-12-16T23:54:00.000+01:00

111216

Ikväll är vi hemma själva; jag, Eskil, Alice och Fritz. Sambon är på julfest med jobbet och vi tittar på Lust och fägring stor. Fritz har hamnat på tre kvart av allt klättrande, och det börjar se lite tomt ut på julgranskulefronten. Det är nog dags att skaffa fler. Jag är dessutom lite spiss på en ny julgransfot, gärna en från Elving. Jag tror på den.

Elving

Den här hade också gärna fått pryda granen.

2011-12-15T22:09:00.003+01:00

111215

Torsdagar är en av veckans favoritdagar för mig, trots att det oftast är en fullspäckad dag. Jag börjar arbeta 7.45 och slutar 16.30, även om jag sällan kommer ifrån jobbet direkt när jag slutar som så många andra är bra på. Jag uppskattar möjligheten till det där lilla extra man kan bjuda barnen på under eftermiddagen, då när det inte är så många kvar, ljudnivån är behaglig och stressfaktorn borta. När man bara är.

Sen är ju torsdagar även riddag. Efter en kort paus hemma blir det ilfart till stallet för en timmes skumpande på hästryggen. Idag var det terminens sista ridlektion och vi hade hoppning. Min ridgrupp kallas för de hoppfulla och är lite extra hoppintresserade vilket såklart är toppen enligt mig. Idag hoppade vi banansvängar och jag red älsklingen, mer känd som Olis. När jag kommer hem från stallet känner jag mig alltid både upplivad och lugn på samma gång. Man får liksom det bästa av det bästa; motion, kärlek och gemenskap.

Och sen på kvällen brukar det bli soffmys med den tvåbenta älsklingen. Ja, och de två fyrbenta huliganerna såklart. Julen är nog deras absoluta favorittid på året. Igår kom nämligen Trädet. Drömmen för två innekatter. Matte och Husse bär in ett stort träd i vardagsrummet, prasslar mystiskt i det, kryper under det, tänder upp det och avslutar sedan med att fylla det med leksaker i form av bollar, snören och annat kattgött. Kan det bli bättre? Att det sen är förbjudet område gör ju bara saken om möjligt ännu mer spännande! Sen leker vi leken "vem-kan-klättra-högst-i-granen-utan-att-matte-ser-det" tills det är dags att bära ut granen. Vid det laget har den vält ett flertal gånger, med gjutjärnsfot och allt. Visst är julen en härlig tid!

Och idag är det torsdag, och jag sitter nyduschad i soffan, dricker saffranste och tittar på Tomten är far till alla barnen och skrattar högt medan huliganerna gör störtattacker på julgranen, som i år är döpt till Fritz.

2011-12-13T22:35:00.002+01:00

111213

Jojjomen. Lucia och allt. Har faktiskt inte tittat på någon Lucia i år, förutom de två luciatåg jag har medverkat i själv. De är ju för goa när de börjar önska låtar mitt i själva uppträdandet. Idag har vi även lussat på Röda korset - ett mycket uppskattat och bejublat uppträdande där det passande som delades ut "pepparkakegrisar" efteråt - favvislåten nummer ett.

Tja, sen har jag sovit på soffan, ätit ägg och nu tittar jag på Twilight medan sambon redan tankar sömn inför morgondagens arbete. Inte en helt tokig tisdag ändå om jag får säga det själv.

2011-12-12T23:44:00.001+01:00

111212

Imorgon är det Lucia - en av mina favoritdagar på hela året. När jag var yngre gick jag i luciatåg vartenda år, från att jag var fyra och lussade på Hyresgästföreniningen, till att jag gick ut gymnasiet. Lucia för mig innebär sångarglädje, tända ljus, stearindoft och pirr i magen. Fruktansvärt tidiga morgnar, buxbom och fantastisk stämsång.

När jag bodde i Australien ringde jag till hem till mamma på luciamorgon (svensk tid) så jag fick lyssna på tv-sändningen genom telefonen. Och ja, jag grät.

Imorgon ska jag också upp toktidigt. Jag öppnar på jobbet, och faktiskt blir det ett luciatåg även imorgon. Jag går inte i det själv, men väl ska jag spela gitarr till när våra barn ska riva ett gäng klassiker. För små för levande ljus, stora nog för pirr i magen.

Och visst är det något särskilt att så fort jag tar gitarren på jobbet springer de och sätter sig på mattan och ropar "Pepparkakesgrisen! Staffan Stallegren!"

Då är målet nått för mig. Glad Lucia på er!

2011-12-11T22:23:00.001+01:00

111211

Den här helgen känns som om den har haft en extra dag. Jag vet inte riktigt vad det beror på. Kanske att vi övernattade på hotell i fredags efter ett mycket trevligt julbord med sambons jobb på Hanöhus. Maten var lite medioker, men sällskapet trevligt. När vi satte oss till bords blev jag dock helt paff. Bredvid oss satt Jerry. Jerry jobbar visst på samma jobb som min sambo, och för min del gick det inte att ta miste på vilken Jerry det var.

I alla högstadieskolor finns det den där killen i nian. Snyggaste killen i plugget, killen varenda tjej går och trånar efter. I vår skola hette fenomenet Jerry Nilsson. Varken mer eller mindre. Inte Jerkan, Joker, Tranan, Bollen eller Nilsson eller var nu folk som heter så normalt kallas i en högstadieskola. Nej, Jerry Nilsson. Som om det krävdes att man använde både för- och efternamn för att på riktigt känna tyngden i vad det innebar att ens uttala hans namn.

Jerry Nilsson var fotbollsspelare, gick i adidasshorts och hade en fotbollsspelares vadmuskler som vi stackars flickor i sjuan suckade efter när vi gick bakom honom i korridoren. (För att liksom göra pinan, för i viss mån var det en pina, längre hade vi nog södra Sveriges längsta korridor.) Han hade rosiga kinder, och om han mot förmodan råkade vända blicken åt ens håll höll man på att förgås av tonårskärlek. Han hade mittbena, pottffrisyr och blå ögon och var vad alla drömde om, längtade efter och idealbilden av hur en kille skulle vara.

Jag minns en gång när jag satt på en av bänkarna i korridoren tillsammans med några ur gänget jag hängde med (shit, det låter tuffare såhär i efterhand än vad det egentligen var) när två saker hände samtidigt. Mina kompisar reste sig för att gå, nästa precis samtidigt som Jerry Nilsson kom. Eftersom han var en cool katt hindrade det inte honom, utan han kom och satte sig lite självsäkert på ryggstödet till den otroligt hårda, bruna, heltäckningsmatteklädda soffan, och jag som inte på något sätt i världen vågade hamna ensam med Jerry Nilsson(!) reste mig för att gå. För första, och förmodligen enda, gången pratade han då med mig. Med mig! Det fanns ingen annan där, så jag kunde inte missta mig.

"Går du nu när jag kommer?!" Japp. Det var de exakta orden han använde. Och jag, jag blev såklart högröd i ansiktet, generad så till den milda grad att det nästan svartnade lite för ögonen, och jag kunde inte få fram ett enda vettigt ord till svar. Jag tror att jag mumlade något om "eh, ja, nej, hum hum" innan jag rusade in på toaletten för att analysera storheten i det som nyss hade skett, och skämmas ögonen ur mig för att jag hade gjort bort mig så TOTAAALT och att självaste Jerry Nilsson nu och för alltid skulle tycka att jag var en patetisk nolla i evigheters evighet.

På något sätt överlevde jag och jag har kommit över det sen dess (annars hade det väl varit patetiskt...) och i fredags satt vi alltså till bords tillsammans. Och efternamnet var bytt, och tunghäftan borta, och vi hade en mycket trevlig kväll tillsammans alla fyra. Eller ja, nu lämnde ju min sambo mig walk over större delen av kvällen till förmån för alla kollegor han behövde konversera, men ändå. Det var trevligt. Och sambon såg trots allt till att jag inte var drinklös, så jag kunde inte klaga. Nejdå. Sen en schlagershow med Richard Herrey på det, så såg åtminstone jag det som en lyckad kväll. Och lite av ett bevis på att tiderna förändras, och att man trots allt inte är den där tjejen längre. Hon som trodde att ett enkelt, och faktiskt ganska trevligt "går du nu när jag kommer" var slutet på livet så som det tett sig tidigare.

Hade ni också en Jerry Nilsson på er skola? Berätta!

2011-12-04T19:02:00.001+01:00

111204

Tjohapp. Söndag och andra advent. My god vad tiden går fort! Igår var jag hemma hos mamma som storstilat firade att hon fyllde 65. Nåja. I ärlighetens namn var det nog mest vi andra som firade. Födelsedagsinnehavaren såg nog det där med att fylla 65 som en inte helt odelat positiv upplevelse. Jag tror att 55 också skulle ha gått bra. Eller vad ska man tycka när ord som dödsrakan och sista etappen används i ett födelsedagstal. Som tur är börjar ju hörseln bli lite nedsatt när man kommer upp i denna mogna ålder, och det är kanske tur det, för jag tror att de orden slank förbi relativt omärkta. Men då kan man ju få läsa dem här istället, dock med min allra starkaste betoning på att det inte var jag som yttrade dem, och att jag definitivt aldrig skulle ta dem i min mun. Så var det med det. Istället säger jag Grattis mamma, och hurra för all den nya lediga tiden. Du får gärna nyttja den till att komma hit och dammsuga. =)

Det vill säga om inte sambon hinner först. Jag har spenderat den bättre halvan av andra advent på ponnyridning, och när jag kom hem fann jag sambon på förvånansvärt bra humör i full färd med att städa och röja (vilket behövdes mer än jag vill erkänna). Och nu, medan jag tar en bloggpaus när potatisen kokar upp, och över, tassar han omkring här hemma, lite lätt diggande till Timbuktu och Peps, i strumpor, kalsonger och Fidelkeps. En syn att skåda vill jag lova, men endast mig förunnad (om det nu är rätt uttryck att använda). Ibland kommer det ett ska du ha det här!? från sovrummet, eller ett litet lätt konstaterande för sig själv om att man kan faktiskt inte spara på alla söndriga saker. Som om jag vill göra det. Det bara blir så eftersom jag någonstans när en förhoppning om att det ska bli fixat, en gen jag säkert ärvt av ovan nämnda jubilar. Då är det bra att ha en Castrokepsprydd, orakad kärlek att hålla reda på en. Och man kan väl inte annat säga att när han kommer med en kvarglömd telenorpåse och med ett leende ber mig bära ut soporna, vilka består av en högst förvirrad Eskil som tyckte att den där telenorpåsen var det bästa sovstället Ever, så älskar man bara honom ännu mer.

Världens bästa.

Nu ska jag göra kotlett i sås innan potatisen är helt färdigkokt, och sen blir det glögg och snajdiga pepparkaksgummor med massor av kristyr till Så mycket bättre. Någon glädje ska man väl ha av att man frusit på en julmarknad hela eftermiddagen.

Och med man menar jag jag.

2011-11-29T21:31:00.001+01:00

111128

Nu har vi varit hemma i två veckor, och tiden bara flyger fram. Första advent är redan här, och det här året har inte ens jag hunnit komma i julstämning - jag som brukar börja ladda senast i oktober. Något har gått galet med världen. Å andra sidan har jag fortfarande brännmärken från en korall på benet, samt några insektsbett jag kan studera och drömma mig tillbaka till.

I övrigt är det ganska lugnt just nu. Ska försöka skriva en julklappslista, och sedan hitta tid till att shoppa. En julklapp har jag i alla fall bestämt, men sen är det blankt. Jag har gjort en adventsljusstake, som nästan är färdig. Lite lull lull kvar bara, men den lyser så fint framför tvn. Sedan vi blev med smal-tv finns det ju faktiskt utrymme där.

I lördags var jag i Köpenhamn med Abigail. Förra året fick jag en heldag där i födelsedagspresent av henne, och ny - ett drygt år senare - gjorde vi slag i saken. Till lunch mötte vi upp Mia, som jag lärde känna på västkusten i Australien där vi reste tillsammans. Sen tog jag och Abigail en shoppingrunda innan vi krängde kinamat och gick till Tivoli. Årets tema var Russisk jul, rysk jul, och det är säkert trevligt i verkligheten också. På Tivoli var det väldigt trevligt i alla fall. Efteråt hamnade vi på en pub innan vi tog tåget över bron hem till Abi i Malmö där vi somnade fram vid sexsnåret. Mycket mycket najs!

Dagen efter tog jag tåget direkt till Mörrum och Lina som bjudit in till adventsmys/kryddparty. Allt frid och fröjd, och vi hade en fantastiskt mysig kväll, stormen till trots. Mindre mysigt var det att trotsa vädret och ge sig över den brusande ån, bara för att där (inte) få reda på att tåget var inställt. Det var bara att vända om, utmana ödet en tredje gång över ån, och gå tillbaka hem till Lina och vänta på att sambon skulle undvika alla trädgrenar längs vägen för att komma och hämta mig. Hem kom vi till slut, och sen var helgen slut. Snipp snapp.

Imorgon är det dags för en sådan där Once in a lifetime-dag. Mamma går i pension. Hur sjukt är inte det? Min mamma blir pensionär, får åka billigt på bussar, bör mata ankor och äta lördagsgodis på en tisdag. Helt plötsligt blev även jag lite äldre, och det känns inte ok. Inte än.

Nåja, imorgon ska jag gratta mamma till den nyvunna friheten, men nu ska jag fortsätta lägga in ny ljudbok i datorn så jag kan läsa utan tänd lampa. Peter James böcker om kriminalintendent Roy Grace är det som rullar här hemma nu, och de rekommenderas. Sådär. Dagens boktips.

2011-11-20T12:58:00.001+01:00

111120

Om ett bröllop i New York.

På onsdagskvällen mötte vi upp Jossa och Fredrik tillsammans med hans bröder och deras respektive för en snabb middag på en indisk restaurang. Det var ett jättemysigt ställe på 44th Street, och när vi kom dit hittade vi en stor del av resten av bröllopsföljet.

Efter en något förvirrad beställning fick jag in en hel fisk, en för övrigt mycket välkryddad och spicy fisk, på min tallrik, precis som jag beställt, och precis som det stått i menyn, men som indiern inte riktigt trodde på när han tog upp beställningarna. God var den i alla fall. Sambon hade beställt kycklingfilé, och fick väl in en tre - fyra stycken på tallriken som han slukade glupskt, något som imponerade starkt på sällskapet.

Efter middagen skyndade vi tillbaka till brudparets hotell, Royalton, där även bröllopet skulle hållas, för en drink i lobbybaren med hela sällskapet. Det var en mycket trevlig tillställning, och kul att få ett ansikte på alla redan innan den stora dagen. Det blev också ett tillfälle för mig i egenskap av toastmaster att få prata med alla talarna och räta ut små frågetecken. Thumbs up för det initiativet. Och så var ju såklart drinkarna lyxiga...

Ett par dagar i New York hade satt sina spår i alla, förutom Lina som anlänt ett par timmar tidigare och var helt jet laggad, och kvällen avslutades tidigt. Alla ville ju vara pigga och fräscha inför torsdagens stora händelse, den som fört oss alla över Atlanten. Jossa och Fredriks bröllop.

Eftersom jag inte skulle vara i kyrkan förrän kl 13 blev det ändå en liten sovmorgon. Tvagning och stajling, fixing och trixing, och sen var det dags att gå till kyrkan för att öva sång med Lina. I detta ögonblick, när allt fallit på plats (äntligen!) fastnar jag i en stol och drar sönder klänningen. Genast gick pulsen upp till ca 200 slag i minuten och falsettrösten kom fram tillsammans med en hysterisk blick sällan skådad.

Som tur var kunde jag lugna nerverna efter bara en liten stund. 10 minuter senare, och med två sy-kit från hotellreceptionen, var vi på väg igen. När sambon lämnat av mig med allt bagage, gick han tillbaka till hotellet för att ta det lugnt och förbereda sig inför eftermiddagens händelser. Jag började träna sången tillsammans med den otroligt begåvade kantorn, och när Lina kom tränade vi tillsammans. När vi var klara fick jag hjälp av henne att sy ihop klänningen, en sista hand vid frisyren och ett final ok. Sen anlände brudparet. Man kunde riktigt ta på den pirriga känslan i rummet, och de var så vackra!

När allt var klart gick jag ner och hämtade upp alla gästerna, vi fann våra platser, och sen var det äntligen vigsel mellan Jossa och Fredrik. Ojojoj... Inte många ögon där, det kan jag garantera. Det var en fantastiskt vacker vigsel, som vi liksom hade laddat upp för i flera dagar (nåja, månader) (faktiskt år), och som var precis så underbar som jag föreställt mig att den skulle vara. Kyrkan var vacker, bruden ljuv, brudgummen stilig, prästen fängslande och Linas sång pricken över i. Tyvärr råkade jag tabba mig lite, och stod därmed för vigselns enda flaw, men förhoppningsvis märktes det inte så mycket som jag inbillade mig. Brudparet strålade av lycka i alla fall, och på ett bröllop är det ju det som räknas.

De sa ja (det blev inget I do, New York till trots) till varandra och dansade sedan ut till tonerna av Tina Turner. Därefter fick alla torka tårarna, jag klarade mig faktiskt otippat nog, och sen väntade champagne och bröllopstårta. Vi hurrade och grattade och vinkade sedan av de nygifta ute på 48th St, till de förbipasserandes stora förvåning och nyfikenhet, med såpbubblor och ytterligare hurrarop. Under ett regn av såpbubblor hoppade de in i den väntande limousinen för att fotograferas på utvalda platser runt Manhattan. Vi andra fick fri lek i ett par timmar, varpå jag begav mig direkt till Penthouset, för att förbereda inför kvällens festligheter.

Bara känslan av att uppstajlad i sin allranyaste klänning stiga in i en otroligt flådig (i ordets allra bästa betydelse) hotelllobby mitt på Manhattan, sedan, utan att tveka, stiga in i hissen, trycka på knappen med PH på, som om det vore den mest naturliga sak i världen att jag ska till ett Penthouse i New York, för att stiga ut, bli mött av hotellets festansvariga som guidar en rätt och därefter gör allt för att kunna svara på och uppfylla ens varenda önskemål, är något som jag inte riktigt kan beskriva med ord. Upplevelsen rekommenderas dock starkt till alla.

Den sista touchen lades vid sviten, bland annat fixade Fredriks bröder rosor som vi avlövade och sedan spred ut i ett rosenbladshjärta på sängen, sedan var det dags att åka ner och hämta upp gästerna. Medan vi väntade på att brudparet skulle anlända från fotograferingen drack vi fördrink och bara njöt av att vara på plats.

När Jossa och Fredrik steg in i lokalen ställde vi andra upp oss, blåste såpbubblor och hurrade. En stunds mingel och gratulationer, och sedan satte vi oss till bords för att avnjuta en helt sinnessjukt god middag! Utan tvekan det godaste vi åt på hela resan. De vackra talen avlöste varandra, och jag gjorde mitt bästa för att hålla ordningen uppe. När middagen var avslutad, och alla var tokmätta, dukades borden undan och baren öppnade, och när golvet tömts seglade de nygifta runt det som nu förvandlats till ett dansgolv i sin brudvals till Elton Johns Your song. Efter en stund virvlade nästan alla med i dansen, så även jag och min älskling. Jag tror det är hälsosamt för alla par att gå på bröllop ibland - romantiken går att ta på! Traditionsenligt bytte vi partners ett tag och sen blev det rockigare toner som fick alla klackar att stå kvar brevid, och bara fötter att jubla.

Som grädde på moset, pricken över i och knorren på grisen dukades deras egna cupcakes fram, designade helt enligt temat för bröllopet - The big apple. Helt fantastiskt goda, även de, såklart. Kan det bli annat på ett bröllop i en takvåning i New York?

När vi var inne på småtimmarna och klockan enligt sambon närmade sig halv fyra, ramlade vi hem genom New York-natten. Inspirerade av kärleken firade vi oss själva med en kraftigt nedprutad kringla på Times Square på hemvägen, innan vi mycket somnade mycket lyckliga med fingrarna flätade.

Fler bilder från dagen hittar du inne hos Alice, som även var officiell bröllopsfotograf dagen till ära. Även Lina har lagt upp tjusiga bilder, såväl som Emma.

2011-11-10T19:41:00.001+01:00

111110

Det sager i alla fall den kubanska mannen som sitter och tittar pa mig medan jag Internetar.

Sjalv har jag inte en aning. Det gor det lite svarare nar man ska boka boende via natet. Som tur ar finns det en liten kalender i bokningsrutan, dar jag vet att den forsta dagen ar innevarande dag, och sedan ar det bara att rakna sig fram. Fast idag ar det torsdag. Det ar vi ganska sakra pa.

Jag ber om ursakt for det langa uppehallet, och det kommer inte att bli ett sarskilt langt inlagg har. Internet och Kuba gar inte hand i hand langs med gatorna om man sager sa. (Visste ni att kubanerna inte far lov att ha tillgang till Internet, om det inte ar nodvandigt for att kunna utfora sia arbetsuppgifter, eller mojligen studier? Det ar kanske darfor jag iakttas med denna intensitet...)

Jag inser att jag kommer att fa skriva klart reseskildringen hemifran, men vad gor val det. Pa sa satt kanske resan varar lite langre. Jag hade garna stannat lite till pa denna 35-gradiga karibiska o. Eller nagon annan. Nagon annan gar ocksa bra.

Vi roar oss mestadels med att hanga vid poolen, lyssna pa ljudbok, spela yatzy, och ata all inclusive-buffeer. De sistnamnda, under all kritik. Och sa dyker vi lite med.

I borjan pa veckan dok vi i Grisbukten (en utflykt som tog en smarre evihet - mer om det vid ett senare tillfalle), och idag har vi gjort tva dyk vid Playa de Coral, for att sedan avsluta med en varsin nygrillad lobster under ett palmbladsparasoll i solskenet. Och ja, jag ar medveten om den tveksamma dualiteten i det. Lite som att titta pa Den lilla sjojungfrun och tanka pa hur god Blunder ser ut. Men vi blev faktiskt overtalade.

Vi har dessutom traffat varldens trevligaste par, Jens och Lovisa fran Stockholm. De har nu rest vidare till Peru och Lima for att ga Inkaleden, och vi kommer att heja pa under deras vidare resa i Sydamerika hemifran.

For sa ar det faktiskt. Om nagra fa dagar ska vi resa hem. Fyra veckor har gatt, snabbt som vinden, och snart vantar vinterjackor, snoslask och bilruteskrapande. Mmmm.....

Sa nu ska jag skynda mig ut till poolen, lyssna pa ljudbok och bara njuta av varmen.

Suck on that! =)

2011-11-02T05:36:00.001+01:00

111101

Jag tanker spara pa New York-historien ett tag till, och fortsatta berattelsen om vara nyare strapatser, framst av den anledningen att min alskade sambo inte delar min tidsuppfattning nar det kommer till halvsvettiga, illaluktande internetcaféer. Inte for att jag hyser nagon storre forkarlek for dessa heller, men jag kan forsta honom. Han har ju trots allt ingen blogg... Naval, jag far skynda mig innan suckarna blir allt for djupa.

Rina kom, och det med besked. Vi hade bokat in oss pa middag pa den Mexikanska restaurangen pa hotellet (all inclusive - remember?), men pa eftermiddaen ringde de och meddelade att var middag var installd, men att vi var valkomna till International buffet. Tack sa mycket. Lite senare pa kvallen friskade vinden i. Vi satt nere i lobbyn och spelade spel (kom ihag att i stort sett hela hotellet var instangt i plywoodskivor vid det har laget) nar alla mexikaner borjade springa runt som tokar i gula regnrockar med avsparrningsband, samtidigt som de i baren spelade hysterisk techno. Da fick jag nog, och ville ga till rummet. Med betoning pa ga. Hissarna funkade inte, sa vi fick ta trapporna till 10.e (och oversta) vaningen. Efter den nagot basarra upplevelsen i lobbyn packade vi ihop alla grejer, gjorde survival kit i handvaskan, och stuvade in resvaskorna i badkaret. Alla badlakan fick vi lagga innanfor dorren for dar rann det in vatten fran det lackande hotelltaket i korridoren utanfor. Sen somnade vi. Klockan ett pa natten ringde personalen och bad oss att inte lamna rummet, due to strong wind. Nej tack, horde jag sambon mumla, innan vi somnade om igen. Sen var Rina over.

I fredags morse steg vi efter en forvanansvart god natts somn upp tidigare an tidigast for att forsoka haffa en utflyktsbuss till Chichén Itzá, ett gammalt Mayatempel, trodde vi. Joda. Efter viss vantan kom det en buss som vi fick aka med. Nemas problemas. Eftersom stor del av elektriciteten var utslagen funkande inte var ATM, och ingen av de i narheten av hotellet heller, men vi hade kontanter till en av oss (motsv. 60 usd), och sen skulle vi fa betala den anda med kort nar vi kom till motesplatsen. Sagt och gjort. I bussen och ivag. Sen gick det utfor. Bussen parkerade pa ett stort aventyrsbads parkering, dar man skulle byta buss beroende pa vilken utflykt man skulle pa, och vi misstanker ocksa beroende pa vilket sprak man talade. Vid vart bussbyte fick vi springa bort till en kvinna i en bil med tva kortstationer. Inga av vara kort gick att betala med. Hon forsokte flera ganger men det var tvarstopp. Da korde var buss, och jag borjade svettas pa pannan. Den allt mer irriterade mexikanen lyckades fraga efter en ATM, trots att han sagt tidigare att dar inte fanns nagon, och en annan, inte riktigt lika irriterad, borjade hamra ner plywoodskivor. Och dar inne i ett mycket litet utrymme stod det en automat. Vi borjade febrilt trycka pa knapparna (vi borjar bli lite haj pa atm-spanska) men fick bara en blinkande varldskarta och ett argt pip tillbaka. Svettningarna blev ymnigare och mexikanen argare. Till slut kom vi in i systemet och maskinen borjade rakna. YES! tankte vi. Och den raknade, och raknade, och raknade. Sen fanns det inte sa mycket pengar i den. Varldskarta. Pip. Mycket arg mexikan. Vi fick forsoka med ett mindre belopp. Da kom mexikanen och sa att de minsann korde nu, varpa sambons ganska sallsynta nervosa ogonbrynsryckningar gjorde sig paminda, nar han fick springa efter och forklara att da vill vi ju ha vara pengar tillbaka. "you didn´t pay me" var svaret, och jag borjade na hysteriska nivaer. Jag sprang ut, borjade mycket upprort krava pengarna tillbaka, och vifta med armarna (och hade inte en tanke pa att vi holl pa att bli lamnade pa en parkeringsplats utan pengar mitt ute i ingenstans), nar sambon kom rusande med ett - VI HAR PENGARNA! We´ve got the money!! Jag slangde till honom 800 pesos, sambon lyckades krangla ut kortet fran automaten, och sen fick vi springa pa bussen. Sedermera blev vi presenterade som "the last couple with the many complaints". Det kan vi ta. Dessutom fick vi 50 pesos tillbaka som jag i all panik betalat for mycket.

Chichén Itzá. Det visade sig utover det kanda templet vara en hel stad med massa altare, observatorier och en bollplan dar spelet enligt var guide (som for ovrigt har guidat Arnold Schwarznegger 2007) gick ut pa att med hjalp av en pinne fa en boll genom en ring pa vaggen. Man spelade tva lag mot varandra, och efter avslutad match hogg man huvudet av det vinnande lagets lagkapten och offrade honom till gudarna. Det fanns en hel vagg med dodskallar i relief pa... Under utflykten fick vi aven bada i en Cenote som a karaktaristiskt for Yucatanhalvon. Det finns ca 3000 cenotes (undervattensgrottor, eller vattenhal med sotvatten) pa halvon. Det var en cool upplevelse, och jag var minsann modig nog att hoppa fran klippan, till skillnad fran resesallskapet. Under utfykten traffade vi den forsta och enda svensk, Claes, vi har mott sen vi lamnade New York.

I fredags kvall lamnade vi sa Cancun i taxi till forman for Playa del Carmen en knapp timme soderut. Efter dagens aventyr ville vi bara komma fram sa fort som mojligt, sa vi tog en taxi. Vi kande oss otroligt lyxiga dar vi satt, med egen chauffor, alla fonster nervevade och nagon livekonsert pa cd med Guns ´n´ Roses. Fordelen med att ha en taxichaffor visade sig ocksa vara att han pratade spanska och kunde efter vissa omstandigheter ta oss nastan anda fram till hotellet som lag pa 5th Avenue, promenadstraket.

Hotellet, som vi visserligen inte betalat mer an 228 kr for, var ett riktigt sunkhal. Vi tryckte in ett varsitt par oronproppar och gick och lade oss pa studs, jag helt paranoid och stortsaker pa att det fanns bedbugs, vilket jag lyckligtvis inte fick ratt i. Nar vi vaknade tog vi en iskall dusch eftersom varmvatten eller handdukar visst inte var en lyx de holl sig med, for att sen ga tvars over gatan for en fantastisk frukost. Vi delade pa en omelett och cot cakes (typ american pancakes) och tog en mumsig smoothie till det. En man med en gitarr underholl oss tacksamt nog medan vi mumsade.

Matta och belatna traskade vi ner till farjelagret och tog farjan over till Cozumel, en tripp pa ca 40 min. Framme, haffade vi en taxi (man vanjer sig latt), och steg av vid vart nya hem i tre natter Villa Blanca. "You have a free update to a suite" ar de vackraste ord man kan hora nar man star lite halmor i en trang lobby. Och vilken svit matt. Med foregaende natt faskt i minnet var det som att komma till himmelriket. Vi satte oss pa sanen och bara njot ett tag, innan vi gav oss ut bland folk igen.

Bland det forsta vi gjorde var att ga bort till dykcentret dar sambon skulle fortsatta sin dykkurs, men det var tokstangt. Vi fragade pa ett hotell bredvid, och enligt dem var det stangt pa grund av storm igen. Det var visst en mindre storm som foljde Rina. Vi suckade tungt, promenerade de tre kilometrarna in till stan och hyrde varsin vespa istallet. I tre dagar skulle vi fa fara runt pa varsin tvahjuling. Forsta dagen korde vi direkt tvars over on och at pa ett helt otroligt stalle, Coconut, med varldens basta utsikt. Det ar sa tacos ska smaka! Grymt!

Cozumel ar uppbyggt med fina strander pa ostkusten och bra dykning och snorkling pa vastkusten med varldens nast langsta korallrev (det langsta finns ju i Australien som mina trogna lasare sakert vet). Vi satt alltsa pa ostkusten med de fina stranderna och klippor som utsikt. Mycket tjusigt.

Helt galet matta korde vi hem, kopte en Margarita pa hotellet och krop ner i varmvattenpoolen. Fantastiskt. Den nya "stormen" marktes av pa sa satt att et vajade en hel del i palmerna, och att ett glas blaste omkull. That´s it.

Den natten sov vi som kungar i var tokbreda sang med bade flakt och ac. Utvilade som sallan forr, vaknade vi redo att ta tag i den dar dykningen. Fortfarande stangt. Aquaworld visade sig ha tva kontor, och pa stalle nummer tva lyckades vi fa tag i en man som inte ville, men kunde, hjapa oss. Och vips var vi inbokade pa dyk till dagen efter, for pa sondagar dyks det minsann inte. Nagot lugnade av framstegen, dock inte helt, beslutade vi oss for att kora runt on istallet, en stracka pa ca 65 km. Vi tog samma vag som forra gangen, stannade ar vi kom fram till varldens trottaste souvenirbutik, och prutade loss pa en stenpipa i form av en orm (inspererade av Cuculcan - feather snake - pa chichén itzá). Sen hade jag punktering.

Tyvarr borjar jag fa onda ogat nu, och maste avsluta skrivandet, men jag lovar att aterkomma med hur det kom sig att sambon fick aka mexikansk polisbil, vara dyk pa varldens nast langsta korallrev, samt fem anledningar till varfor alla borde resa till Cozumel.

Imorgon flyger vi till Kuba.

Buenas noches!

2011-10-28T00:26:00.003+02:00

111027

Jag gor ett hopp i berattelsen, men jag lovar att aterkomma och beratta om ett helt underbart brollop i ett pent house i NY, hur vi gjorde varldens klipp men kande oss kriminella, jagade och lite farliga pa kuppen, gick pa Broadwaymusikal samt hur en fodelsedag firas in style.

Istallet hoppar jag raskt till Mexico dar vi ar nu, och efter fyra dagar pratar en harlig blandning av spanska, engelska och svenska.

Efter en nagot hektisk, men helt fantastisk vecka i New York bar alltsa resan vidare till Mexico och Cancun. En mellanlandning i Miami hann vi ocksa med, men sambon havdar bestamt att flygplatser raknas inte. Vi ar inte helt eniga pa den punkten.

Naval. Efter flera forsok att forsoka forsta den mexikanska valutakursen gav vi upp, betalade en hutlos avgift i en ATM, och fick tag i en shuttle till hotellet, som ni ju har sett bilder pa sen tidigare. Cancun ar indelat i tva delar en "stadsdel" och en Zona Hotelera, som ni kanske sjalva kan rakna ut vad det ar. Dar bor vi.

Pa plats blev vi tilldelade ett varsitt armband - all inclusive och sen fick vi i ilfart lamna upp vaskorna och skynda oss till middagen for att hinna innan stangningsdags. Middagen. Det var nog den mest miserabla maltid jag har upplevt i hela mitt liv. Vi tittade trott pa varandra, suckade djupt och tvingade ner skiten, nagot uppgivna over vad vi kastat pengar pa.

Efter ett svagt forsok att finna trost bland gratisdrinkarna i baren gav vi upp och gick och lade oss. Men sag den olycka som varar for alltid. Frukosten morgonen efter visade sig vara starten pa fortsatt helt fantastiska maltider, sa magrare - det blir vi da inte. Sen kan man ju tycka vad man vill on just det, men maten ar grym iaf, och sa aven drinkarna nar vi hittade ratt bland halvfabrikaten.

Jaja, mandagmorgon, solen stralar fran en klarbla himmel och vi hugger varsin solstol. Glada i hagen borjar vi planera for kommande aktiviteter. Jag som har talat mig varm for sambon om alla fordelar med dykning, borjar med stor iver uppmuntra alla visade tendenser till intresse for denna fantastiska sport. Och joda, skam den som ger sig. Innan dagen ar slut har vi bokat in oss pa hotellet anda fram till fredag, och han har tecknat upp sig for att ta dykcert. Av den hysteriska amerikanska aldre kvinna som formodligen, av hennes ambitionsniva att doma, arbetade pa provision for dykforetaget, fick vi skjuts till Marinan dar vi hamtade ut bocker och dvd-spelare att titta pa instruktionsvideos i. Sen kom regnet.

Det gjorde inte sa mycket tyckte vi, "da kanns det inte lika trakigt att plugga", intet ont anande att det var borjan pa en orkan pa vag in. Kursen skulle vara upplagd sa att teoriprov och pooldyk skulle klaras av under tisdagen och onsdagsmorgonen, sen skulle de tva forsta open water-dyken goras pa onsdagen, och de tva sista pa torsdagen, da aven jag skulle vara med och dyka. Pa tisdagen meddelade dock den mycket karismatiske dykinstruktoren Enrique, att nej minsann, det blir inga dyk i havet eftersom hamnen ar stangd pa grund av stormen (det var lite halvmulet). Ville vi anda gora de andra delarna har? Eftersom vi nyss hade betalat boende for tre extra natter tolkades det som en ok losning, och sa satte de igang. Jag maste saga att jag tycker att det har varit roligt att kolla pa nar de plaskat runt i poolen med vatdrakt, gastuber och simfotter.

Pa onsdagen sag vadret lite battre ut, och kanske kanske skulle det bli dyk anda, men nej. Hamnen ar stangd till och med fredag. Under dessa dagar har fler och fler saker forsvunnit fran poolomradet (stolar, madrasser, barer..) och sa har det satts upp plywoodskivor for alla dorrar och fonster sa det ar svarare att ta sig ut har an ifran Fort Knox. Vi har fragat om det ar stormskydd, eller bara sasongsavslutning (vi har kant oss lite ensamma har), men har inte fatt nagra svar. Igar fick vi sa ett brev inpetat under dorren dar det stod att det var Hurricane comin in, och att vi gjorde bast i att ha vara vaskor packade omifallatt, samt att personalen var Fully Trained i dessa situationer.

Vi firade detta med en helkvall i baren med en backpacker fran Israel - en fd soldat som tyckte att den basta kanslan i varlden var nar han slogs, och att sjalvforsvar var det viktigaste han skulle lara sina framtida barn. Det stod tidigt klart att vi inte delade samma varderingar, men vi hade en trevlig gvall anda.

Eftersom vi inte har markt nagot sarskilt annu, forutom att det regnar, har vi tagit det med ro. Idag fick vi ytterligare ett brev med information om att vi skulle halla oss pa hotellet, ha vaskorna packade inne i badrummet, med en reservvaska med tva ombyten, pass och kontanter i. Och att det nu inte fanns nagon handdukstvatt. I ovrigt har vi inte fatt nagon information om sjalva stormen, men pa SMHI kan man lasa om Rina.

Vara planer for kommande dagar ar enligt foljande; imorgon checkar vi ut fran Cancun och tar oss ner till Playa del Carmen. Egentligen ska vi till Cozumel, en o utenfor kusten, dar dykcertet ska avslutas med ett syskonkontor till det som finns har, men eftersom hamnen ar stangd kommer vi inte ut dit imorgon, utan vi hoppas pa lordag. Sen ska vi forhoppningsvis stanna dar tills pa tisdag eller onsdag. Pa onsdag flyger vi vidare till Kuba, for att se vad Rina har hittat pa dar.

Med en suckande sambo i baset bredvid, far jag val anse uppdateringen avslutad har. Jag ska dock forsoka bjuda pa nagra bilder.

Visst syns det tydligt att det ar Frihetsgudinnan i bakgrunden?

2011-10-26T23:05:00.001+02:00

111026

Ok.

New York. The Big Apple. The city that never sleeps.

Efter en forvanansvart latt resa over Atlanten, dar endast incheckningen strulade och vi fick platser med typ 30 rader mellan oss, vilket en flink kille i Copenhagen loste elegant landade vi i NYC (naja, vi fick ju faktiskt klia geniknolarna bade en och tva ganger i Paris, vars flygplats inte ar byggd for smidighetens skull. Hort tals om skyltar!?). Vi tog oss rasskt an tunnelbanesystemet, som visst holl pa att renoveras for nar vi satt pa taget skulle det inte alls ga dit det skulle, utan nagon annanstans. Som tur var satt dar en hjalpsam tjej som kunde guida tva forvirrade svenskar, for snala for taxi, ratt. Och sa var vi framme.

Efter ett dygns resa, helt mosiga i huvudet, kliver vi upp mitt pa Times Square (for den nyfikne tog det tre dagar innan undertecknad fattade vad som var Times Square, och att densamme bestamt havdade att naha, dit hade vi inte kommit an, men man maste ju seeee det...). Val motta av en hysteriskt skrikande T-shirtforsaljare raknade vi gator som besatta (48th st 7 ave) innan vi hittade ratt och kunde snubbla in pa hotellet. Upp med vaskorna, ut for en snabb middag vid elvasnaret pa Red Flame Diner och sen i sang som ett vrak.

Inte for att det blev nagon sovmorgon inte. Om inte staden sover far visst ingen annan gora det heller. Dock forsokte vi, och tog oss inte ut pa stan forran efter lunch for att forswoka losa klanningskrisen. Det borde ju inte vara nagra problem kan man tycka.

Pa kvallen motte vi upp Jossa och Fredrik (brudparet) pa deras hotell for en drink i lobbyn. Precis da anlande resten av det festsugna ganget, sa vi blev nagra stycken. Dock blev det en tidig kvall for oss alla.

Tisdag och onsdag gar ihop mycket, eftersom stroa delar av tiden spenderades i jakten pa klanning och skor. Jag har fatt lova och svara infor sambon om att alrig mer ga till Macy´s. Han var dock mycket talmodig och forstaendenar jag satt klockan elva pa kvallen pa Shoemania i upplosningstillstand, gratandes over skobristen.

Naval. Innan onsdagens slut fanns bade klanning och skor i tryggt forvar tillsammans med nagra andra shoppingerovringar, bade for mig och sambon.

Sen var det dags for brollop.

2011-10-24T22:59:00.001+02:00

111024

Joda, vi lever.

Detta kommer att bli ett ganska kort inlagg, men det kommer flera a det snaraste. I promise.

Vi har landat i Me-hi-co, baby. Allt ar bra. Vi bor pa ett all inclusive precis pa stranden och har alldeles nyss bokat fler natter pa samma hotell (thank god for hotels.com, och sa lankar jag helt enkelt till googles bildsok for att spara tid - klicka har) eftersom Darling ska lara sig dyka, vilket gor att jag formodligen kommer att blogga ifatt.

Som sagt. Allt ar bra.

Talk to you soon.

2011-10-17T22:30:00.001+02:00

111017

Hello over there!! Jojjomen. Tva jankare ar nu pa plats i New York City baby. Efter en lang, men helt ok resa landade vi i ett soligt och varmt Amerika. Vi har ca 20 grader (aven om det knappt marks eftersom vi gatt runt i konstant skugga pa grund av alla hoghusen) har, aven om det blaser en hel del. Personalen pa flyget var otroligt trevliga, och 8 timmar kandes inte sarskilt langdragna.

Det forsta vi gjorde nar vi kom fram var att skaffa subway-kort, sa vi kan ta oss runt i veckan. Vi motstod frestelsen att ta taxi direkt till hotellet, utan gav oss i stallet ner i underjorden for att for egen maskin ta oss fram. Fram kom vi, aven om det tog lite tid. Linjen vi akte med gick lampligt nog pa en annan linje, vilket vi inte fick reda pa forran vi satt pa taget. Efter att pa riktigt turistmaner studerat kartor, och med Lonely Planet i hogsta hugg genomforde vi byte som varsta proffsen och kunde snart trippa upp i neonbelysningen. Vi bor mitt i smeten, mitti teaterdistriktet, med mindre an ett kvarter till Broadway och alla galet stora skyltar. Blir man sugen? Ja. Det var ett ganska hysteriskt forsta intryck vi fick av staden, miljoner manniskor, skrikande t-shirtsforsaljare, biljettgubbar, korv och brandbilar. Den allra forsta polisen vi sag kom med ett lass pannkakor pa vag in i bilen och passade darmed perfekt in i den sterotypa bild vi fatt av poliser i USA genom film. Det kanns tryggt och bra att min inte blivit helt blast i alla fall.

Hotellet ar poppigt och modernt och nastan lika fint som pa bilderna. Vi fick ett Queen Deluxe-rum i receptionen vilket vi tackade snallt for. pa vart rum har vi tre presidenter i form av en kudde, en tavla och en lampa. Ja, bor man pa "Best Western Plus Presiden Hotel at TImes Square" sa far man val ta en och annan president pa kopet.

Efter en snabb runda pa stan med en middag som mal, rasade vi i sang och toksov. Vissa svarigheter uppstod i var Deluxe, eftersom vi uppenbarligen ar langre an den genomsnittlige hotellbesokaren. Tacket bestar av en filt invirad i lakan. Helt ok, forutom att man far valja vilken kroppsdel man vill frysa om. Tar man det pa sig vanligt slutar det nagonstans mitt pa skenbenet. Alltsa far vi krypa ihop till sma bollar i sangen, och det ar nog inte Deluxen designad for heller. Nja, vi sov trots allt, aven om vi bor granne med brandstationen, och vad jag kan doma gor de ungefar lika manga utryckningar som i Sydney. Det maste sitta en javla massa tanter i traden som ska raddas aven har. Eller kanske katter som tanterna inte kan fa ner. Jaja, vi har oronproppar.

Idag har vi efter att verkligen ha dragit ut pa tiden last pa lite i Lonely Planet och vandrat runt lite i Midtown. Vi kakade lunch pa en Italiensk gor-det-sjalv-restaurang, typ a la food court, dar de hade flera oliga delar i en restaurang. Vi at pizza. Mycket gott, men sa var vi hungriga ocksa.

Efter det strosade vi bort till 5th Avenue, och tog oss genom Diamond District ner till New York Public Library, dar vi sitter nu. Har ar Internet gratis, och det ar ju inte fel. Da kan man ta att det saknas prickar och ringar (for det har ni val markt). Det var ocksa har Carrie Bradshaw planerade att ha sitt brollop i Sex and the city-filmen. Coolt att kanna igen en plats sa tydligt. Och vilken plats sen. Det ar sa har ett bibliotek ska se ut. Punkt slut.

Nu ska vi smita vidare och leta upp ett fikastalle. Sen ska jag forsoka hitta en klanning och ett par skor till brollopet (nej, jag har ingen panik.... GAH!) och mojligtvis aven nagon form av nagelsalong. Och just det. Shampo ska jag fixa. Jag prioriterade bort det hemma. Hur korkad far man bli!? "Nej, schampo behover jag nog inte..." Idag har jag svart att komma pa vilka argument det var som styrde det resonemnaget.

Nu kilar vi vidare!

Over and Out.

2011-10-15T19:06:00.003+02:00

111015

Jådå. Det här ska nog gå vägen. Med styvt tio timmar kvar till avresa börjar den här kappsäcken att knyta ihop sig. Har jag någon klänning att ha på mig? Nej. Har jag skor, halsband eller annat krimskrams? Nej. Har vi lyckats få in alla pengar på rätt konto? Nej.

Trots att kriserna (förutom hårkrisen som dämpades någorlunda halv åtta i morse i en mycket tom salong i en mycket morgontrött stad) egentligen är fler än någonsin, har jag nu lyckats åstadkomma det efterlängtade filbunkestadiet. Lina var här idag och tränade sång, och uppvisade om möjligt ännu större hysteriska tendenser än jag - om jag har uppfattats på samma sätt ber jag alla i min närhet innerligt om ursäkt - vilka inte avhälptes för hennes del, men lättade lite på trycket hos mig. Som tur är har Lina ett par dar till på sig. Jag med, fast på andra sidan Atlanten. Egentligen.

Kvar att göra:

Packa - har i alla fall fått fram resväskan och öppnat den nu. Och gjort en jätteklädhög på sängen. Progress!
Ordna med grejer inför bröllopet (oj, vad hemligt!)
Fixa jobbgrej
Tömma minneskort
Ladda kamera, iPod, mobil, och få med alla grejer och laddare
Skriva brev till kattvakterna
Knöla in ljudböcker i datorn och sedermera poden
Hänga tvätt
Träna sång
Leta upp min dykbok som försvunnit mystiskt och har gjort sig totalt osynlig. Poff väck.
Och göra lägenheten presentabel för kommande fyra veckor.

Någonstans däremellan ska jag klämma in lite räkor och sömn också. No worries. Taxin kommer ju inte förrän klockan 05.00.

Imorgon är jag här istället. Inte fel. Inte fel alls.

2011-10-13T23:29:00.001+02:00

111013

Jag är så in i dödens trött. Dygnet har utan tvivel för få timmar just nu. Det är ett problem jag inte är van vid att ha. För tillfället är mitt dygn planerat i halvtimmesetapper, vilket verkar mer än lovligt stressande. Lägg därtill klänningshysterin och hårfiaskot, teknikkurs, födelsedagskalas, presentjakt och jobb till 18.30 så har du en någorlunda bild av hur det ser ut. Jag får påminna mig själv om att jag ska andas även utåt.

Sen må jag vara världens absolut mest godtrogna, alternativt korkade, människa. Jag har reklamerat håret och på lördag ska den stackars nyutexaminerade frisörskan få en ny chans att go wild and crazy. Det kan bara gå på två sätt. Antingen lyckas hon släta över tidigare misstag och göra mig lite mindre zebra och trailerpark, eller också tvärtom.

Möjligheten finns alltså att jag kommer med nyrakat huvud, naken och tuggandes fradga till bröllopet. Men det hade kanske varit festligt det med? Jag kan ju stå för underhållningen i alla fall.

Så här tänker jag ha det sen.

2011-10-12T20:48:00.001+02:00

111012

Då är tanken att det här svarta hålet ska återgå till att bli en reseskildring. Hurra! Än så länge är jag bara i förberedelsestadiet av resan, men my god! Jag håller på att bryta ihop, och jag kan inte förstå varför. Eller jo, det kan jag, men jag vill inte.

En del beror på extremt dålig planering från min sida. Idag(!) skaffade vi reseförsäkring och sjukförsäkringsintyg. Lite lagom sådär. Fast det är egentligen inte det jag dukar under för. Det är ganska lugnt. Stressen över i-landsproblemen är desto större. Det är där den riktiga paniken sätter in. Just nu väntar jag bara på att den ska peaka, så jag lugnt kan kana ner på andra sidan kurvan och inte bry mig ett dugg. Bara gå runt lite halvlullig, med lite käckt dregel i ena mungipan. Manãna...

Vad är dessa halvpatetiska livskriser då? Jo. Den första var att jag fick tag i väääärldens finaste klänning till bröllopet. Den hängde där och skrek mitt namn, och när jag fick på den ville jag aldrig ta av den igen. Tyvärr var den inte riktigt trogen. En riktig slampa till klänning var det om jag ska säga sanningen. Den har nämligen flirtat ordentligt med ytterligare en bröllopsgäst, så nu är vi två (vad jag vet. Hjälp! Tänk om det är ännu fler?) som hade tänkt visa upp skönheten i New York. Det faller inte riktigt mig på läppen, och jag dör lite grann på insidan varje gång jag tänker på det. Och ja. Det har funnits tårar med i bilden. Jag är ju inte mer än människa. Den här veckan har jag således finkammat stan efter en annan kroppsjuvel, men funnit nada. Jag tvångsköpte två klänningar i panik, men jag vill egentligen inte ha någon av dem. Men jag vill inte heller ha samma klänning som någon annan. Nåja. Jag sväljer ner klumpen i halsen och hoppas att det finns klänningar på andra sidan Atlanten. Giv mig sinnesstyrka!

Den andra livskrisen handlar om håret. (Ja, jag inser att allt detta är ytliga saker, men det är väl sån jag är - ytlig, ytlig, ytlig.) Jag hade klipptid igår hos min världensbästafrisör. Och så hade vi personalmöte. Samtidigt. Som sagt, dålig planering. Ja, eftersom arbetsgivare generellt sett inte uppskattar frånvaro på grund av hårkriser, med all rätt, fick jag snällt ringa och avboka. Dock inte förrän efter grandiosa försök att hitta en ny tid innan söndag. Ingen lycka där heller. Det blev till att ge sig ut på stan, knacka dörr och leta efter en ny frisör. Efter många om och men lyckades jag hitta en och där har jag varit idag. Blev jag nöjd? Nej, inte särskilt. Jag ser ut som ett misslyckat kemiexperiment från första året på frisörlinjen. Och ja. det har fällts tårar även över detta faktum.

Summa summarum. Jag ska inte se mig i särskilt många speglar i NY. Å andra sidan behövs ju inte det. Jag kan ju bara titta på de andra bröllopsgästerna. Jag ser ju likadan ut.

Mmm... Bröllop...

Den lilla slampan.

2011-09-22T21:38:00.002+02:00

110922

I made it! Med två alarm ställda var jag inte senare än de vanliga fyra minuterna jag aviserade om redan första dagen på arbetet. De jag har fått okejat av mina kollegor. Det borde finnas fler sådana kollegor. Eller fler arbetsplatser med flextid. I vilket fall. Idag föll det på plats.

Inte heller blev det några psykotiska drömmar (btw, jag väntar fortfarande på hobbytydningar) att försöka förstå eller förtränga. Annars drömmer jag väldigt ofta.

Jag har någon gång hört att alla människor drömmer varje natt, men att det bara är ett fåtal man minns när man vaknar. Jag brukar komma ihåg vad jag drömt, tack och tyvärr. I mitt huvud processas nattetid mycket av det jag möter dagtid. Tro nu för all del inte att vi brukar rida på sniglar på jobbet, men visst har det varit ett visst snigelfokus de senaste veckorna. Jobbar man på förskola blir det lätt så kring den här årstiden. Jag har bland annat lärt mig att sniglar andas med en lunga, eller typ blåspåse, som sitter på ryggen. Detta efter att jag hittat ett stort hål i en snigel som sedan utforskades närmre. Så visst. Sniglar får en del uppmärksamhet (av någon anledning i hela den skruvade drömmen är det just snigeln jag har hängt upp mig på).

Nevertheless.

Idag är det torsdag och torsdag är riddag. Det är bra. Nu har jag landat i soffan efter en timme på hästryggen, och strax väntar sängen. Imorgon är det after work, och då är det bäst att var utvilad.

Måste bara bjuda på denna godingen. Eskil 14 veckor.

Over and out.

2011-09-21T20:08:00.002+02:00

110921

Två morgnar i rad har jag nu misslyckats totalt med själva uppstigningsmomentet. Att komma för sent är nog bland det absolut pinsammaste jag vet, och ändå lägger jag förvånansvärt mycket tid på det. Idag var det en katastrof.

Jag är en klassisk snoozare. Jag tar mig själv till liv i tiominutersintervaller. Utan undantag. De gånger jag har stigit upp direkt när klockan ringer är mycket lätträknade. Det händer helt enkelt inte. Men idag gick något helt enkelt fel. Efter den där första snoozningen hände det inget mer, utom att jag började drömma. And what a dream...

Jag drömde att jag skulle hoppa bungyjump, fastsatt i någon form av sele, typ harnesk. Hoppen gjordes ifrån någon form av lastramp ett femtiotal meter upp i luften ovanför en dyig sjö inne i skogen/djungeln. Varför skulle man utsätta sig för det då? Jovisst serru, vi tävlade om ett gäng glamorösa möbler i multitusenkronorsklassen. Flertalet hopp utfördes och efterhand slogs folk ut ur tävlingen. Till sist var vi bara två kvar - jag, och en före detta kollega till mig. Det är nu det sjuka börjar.

Kajsa kommer inridande på... En gigantisk svart skogssnigel - i tre delar. Den ena delen svävar lite nonchalant framför det makabra ekipaget liksom för att visa vägen, och Kajsa. Jodå. Kajsa sitter även hon lite svävande ovanför en av snigeldelarna med tyglar i händerna och antennerna framför sig, medan snigeln segar sig slemmigt framåt.

Det är nu det är min tur att hoppa. Uppe på flaket sitter några som jag i drömmen känner. De hejade på mig i alla fall, och försökte göra allt för att jag inte skulle ramla ner för den hala, geggiga rampen utan selen på mig. Jag får hålla mig kvar i en av fåtöljerna (det fanns två turkosa, den ena med en vit rand - värd 55 000, den utan rand värd 50 000) som är täckt med plast och i jämnnivå med rampen.

När jag hänger där ut över kanten, med livet som insats (min bruna pygméhäst står nedanför och väntar - mycket sötare än skräcksnigeln!) täckt av brun lera i värsta actionfilmsscenen, vaknar jag.

Någon som vågar sig på en tolkning??

Nä, trodde väl inte det.

Söt i jämförelse...

PS. Mer om den betydligt trevligare möhippan hittar du här, här, här och här.

2011-09-20T23:13:00.001+02:00

110920
Och så vaknar liket.

Jag veeet att det absolut tråkigaste man kan läsa i en blogg är om hur sällan bloggaren i fråga uppdaterar sin blogg. Så jag lovar att inte beklaga mig. Jag lovar inte heller bättring till de typ fyra läsare jag har. Jag vill inte göra er besvikna. Lite roligt är dock att efter att ha blivit länkad genom Emma ökade mina besökare med ungefär 500%. Jag skojar inte. De kom dock inte tillbaka dagen efter. Jaja.

Som vanligt är det inte bara här inne det står stilla. Kameran är fortfarande precis lika trasig (kanske - den är faktiskt lämnad på lagning, kryss i taket) och därmed kan jag inte presentera Jossas möhippa, som gick av stapeln i lördags, i bilder. Men de kan ni hitta under länken ovan.

Jo, möhippa. Fantastiskt fenomen må jag säga. En hel dag med bara hittepå och fint inför en av de största dagarna. Såhär gjorde vi.

Ett helt gäng adrenalintoppade brudar angrep den intet ont anande blivande bruden i stugan. Bland blåsgrejer, glada tillrop och kramkalas fick hon försöka få tillbaka fattningen innan det var dags för dagens första anhalt. Vi hade hyrt ett glashus precis vid havet där vi dukat upp till brunch med american pancakes, bullar, bubbel och annat mums mums. Där fick Jossa föredra sällskapet och berätta vilken relation hon hade till var och en. Vi körde även klassiska hoppfoton och en omgång av på spåret för att ta reda på nästa destination - Las Vegas. På med nätstrumpor och fram med Beyoncé-movesen, för nu skulle det dansas. Hrmm.... Ja, vissa hade ju det lite mer naturligt i systemet så att säga.... Jag kompenserade med rosé. Kul var det i alla fall, men jag bävar för den dagen det ska vara filmvisning av resultatet. Blir det på bröllopet tror jag att jag ska göra ett längre toalettbesök, eller möjligen hoppa från balkongen i det penthouse där festen ska hållas. Jossa? Proffs såklart.

Efter allmän förnedring (av mig - absolut inte bruden) fick vi ta tåget till Boston där det serverades ruskigt goda cupcakes gjorda av Alice. Cornelia hade fixat världens sötaste, och godaste, macaroons, som verkligen satte pricken över i.

Nåja, ingen rast och ingen vila. Jossa fick tio minuter till tvagning och stajling innan vi följde spåret vidare till Los Angeles och dagens photo session. Jossa var fantastiskt duktig, och bilderna blev riktigt bra. Ska bli spännande att se vilka hon väljer. Jag måste även ge oss hurrande tjejer en eloge för stor inlevelse och många bra "tips". Jossa är nog en av de modigaste jag känner.

Tåget tuffade vidare till slutdestinationen. Här var det dags för le grande finale. Och vilken final sen. Rosenblad, akvarellmålning, american burgers (det är väl ingen som missat temat vid det här laget), cosmopolitan och framför allt - vedeldad badtunna i trädgården. Suck... För att göra en perfekt dag om möjligt ännu bättre avrundade vi hela tillställningen med en chokladprovning och soffhäng på småtimmarna. Askungen beskriver det nog bäst av alla.

Alldeles, alldeles... Alldeles underbar...

2011-07-29T22:32:00.000+02:00

110729

Hade det inte varit för att min kamera är otroligt trasig, hade jag idag lagt in massa bilder i inlägget. Bilder på det nystajlade vardagsrummet med ny taklampa (jättemaskrosen), nya gardiner, den nya soffan, Eskil på hans nya älskade Ludde (den gamla gick sitt bittra öde till mötes under kiss-eran, och det går inte riktigt att förklara den kärlek som uppvisades vid installationen av nya Ludde. Jag har aldrig sett en så lycklig katt. Någonsin.), och såklart de nya blommorna. Jag hade också visat bilder på den fantastiska middagen idag som bestod av ljummen potatissallad, kotlett och il vino. Det nya handfatet till toaletten hade flashats, även om det inte är installerat än. Och framför allt hade jag visat förebilder på de kuddfodral jag ska sy, och de ljuvliga knappar som ska pryda dessa. Jossa hade funnits med på ett hörn eller två, eftersom vi har hängt en del i veckan - både här och i Helsingborg. Och den nya bordslampan som ska stå lite snyggt i ett hörn när ni flyttat runt lite på möblerna.

Ja, det var nog det. Men nu har jag inga bilder. Kameran väntar på farbror doktorn, och tills dess får ni hålla fantasin vid liv.

2011-07-26T12:07:00.000+02:00

110726

Sommarens enda semestervecka är ett faktum. Shit vad skönt. Jag inser nu vad jag gått miste om hela sommaren. Men men, i slutändan är det jag som sitter på en strand i Mexico med en sombrero på huvudet, käkar tacos. En strand på Cuba med massa fina romdrinkar funkar också. Vi får väl se hur det yttrar sig.

Det enda jag hade velat åtgärda den här veckan (förutom vår mycket trasiga toalett) är vädret. Det är inte semesterväder, playatajm eller något annat varauteisolskenetväder. Det är sittainneunderenfiltochtittapåfilmväder och det passar ju sig inte riktigt på en semester. Nåja, veckan är ju inte slut än.

Idag ska jag ta tåget till Helsingborg och Jossa. Planen är att prata bröllop, dricka vin och skita i morgondagen.

DET låter som semester!

2011-07-22T13:53:00.002+02:00

110722

Jojjomen. Säg den sorg som varar för evigt. Jag har ju varit mer än lovligt bitter över min ickesemester vecka 32. Det är ju då medeltidsveckan går av stapeln, och jag har varit hysteriskt sugen i år. Men med nytt jobb samma vecka är det inte så lätt, vilket jag såklart förstår, men ändå. Igår kom då Jeppe på den briljanta idén (som vilket ålarens egentligen hade kunnat tänka ut - men det är väl det som skiljer genier från vanliga träskallar) att helgen är ju ledig. Varför inte åka upp då? Sagt och gjort. Igår letade vi biljetter och boende. Lite som att försöka svälja ett trägårdsbord i ett stycke. Jävligt svårt alltså, men skam den som ger sig. Nu är boendet bokat på omedeltida Hotell Strandgärdet, och färjan ska också fixas. Jag åker upp på fredagskvällen efter jobbet, och hem på söndagen. Allt som allt blir det en hel dag med plats för en sjudundrande fest på. Bättre än inget konstaterar jag och kan inte låta bli att le och drömma mig bort.

De som inte har varit på medeltidsveckan äga icke rätt att uttala sig om densamma. Gotlänningar inkluderade oavsett om de varit där eller ej. Nu måste i alla fall klänningen tvagas och lagas. Det gick ju lite snett förra året med ambulans och akuten och morfinet och det där. Summa summarum är nu min klänning en ärm kort och den behöver sys dit. Armen är lite piggare än när den senast lämnade rosornas ö, och det är ju bra.

Sen ska det bli kul att spela 10 000 också...

2011-07-21T07:25:00.000+02:00

110721

Minsann. Om det inte är så att jag har semester nästa vecka. Ta mig tusan. Det känns nästan som en orimlighet när man har jobbat precis hela sommaren, och ska jobba resten också. Men en vecka har jag, och den ska jag vårda med ömhet. Det enda som finns inplanerat är ett besök i Helsingborg hos Jossa för lite bröllopsplanerande. Resan närmar sig med stormsteg och jag ligger i hårdträning. Jag har sällan sett fram emot något så mycket som denna resan. Det blir på något sätt ännu viktigare i samband med denn jobborgie som utspelar sig i sommar.

På måndag ska vi förresten vaccinera oss inför resan också. Vi har blivit ombedda att leta fram våra vaccinationskort. Finns det någon människa i hela världen som vet var man har dem någonstans. Inte vi i alla fall. Dock vet jag vad jag har fått för sprutor i vuxen ålder. Det kan väl räcka? Jag känner orimligheten i kravet, men det kanske bara är jag. Förmodligen.

I tisdags var vi och kollade på sista Harry Potter-filmen. Eller ja, det som sägs vara den sista då. Det är nog inte sista ordet sagt där, det tror jag inte. Bra var den, trots att jag agerade klimakteriekärring och shh-ade en snackeröv i slutet. Jag var inte ett dugg intresserad av hans åsikter om hur saker och ting hängde ihop, men han verkade sugen på att dela med sig. Han blev sur, men tystnade i alla fall. Då kan det vara värt det. Det finns nog inget värre än folk som inte kan vara tysta på bio, eller åtminstone har vett att viska. Dagens ilandsproblem.

Ikväll hoppas jag dock inte att det blir tyst. Vi ska köra till Olofström och gratta Natalie eftersom vi inte kan komma på kalaset i helgen. Har vi lite tur får vi se hennes halvegna lya också. Vi håller tummarna.

2011-07-18T08:51:00.003+02:00

110718

Idag fyller mitt äldsta syskonbarn (jag har ju en del) år. 20 år. Det är helt galet! Alla grattis till dig. Jag hoppas du firar med stil.

Ja, jag var ju 9 år första gången jag blev moster. Eller rättare sagt var jag bara åtta, men det var det året jag fyllde nio. Således har jag varit moster i stort sett hela mitt liv. Jag kan inte ens minnas att jag inte har varit det. Det är lite sjukt. Det har ju kommit fler sedan den där dagen -91. Fyra till, och jag gissar att det blir fler framöver. Goa grejer. Just nu är de alltså i åldrarna 20 - 2 år. Ganska spritt, men det är väl så det ska vara.

Idag är det i alla fall Natalies dag. Hurra, hurra, hurra!!!

PS. Vad tycks om den nya designen? Bättre? Tja, mycket sämre kunde det väl inte bli...

2011-07-14T14:08:00.004+02:00

110714

Ledig från jobbet minsann, något jag firat ordentligt genom att tvärsova hur mcket som helst. Tro nu för all del inte att jag har semester bara för det. Nänä. Surt förvärvade komptimmar som måste plockas ut innan jag börjar på nya tjänsten ligger närmre sanningen. Det är iaf gött att vara ledig. Min enda plan för idag var egentligen att sticka in till stan för att köpa ett nytt nagellack. Nu öser regnet ner, så den planen ligger på is. Istället blir det att sanera här hemma och måla lite lister. Sambons föräldrar kommer och inspekterar det nya hallgolvet och den nya soffan ikväll. Då är det ju trevligt att ha lite snyggt här. Annars är det inte mycket som händer. Jo, jag ska ju faktiskt på fotvård idag (därav det nya nagellacket) och göra tassarna presentabla igen. Det ska bli najs.

Usch. Jag lämnar er med världens absolut tråkigaste inlägg. Förlåt.

2011-06-09T13:27:00.007+02:00

110609

Jag är gräsänka. Sambon har övergivit mig för Sweden Rock. Valt att sunka i ett regnigt tält på en lerig åker med tillräckligt hög promillehalt för att inte lida av det framför att att dela stugvärmen, eller lägenhetsvärmen, med mig. Jag vill också.

Inte för att jag ska sitta hemma och rulla tummarna för det. Idag är det sista ridlektionen för terminen, och eventuellt väntar en veckas ridläger nästa vecka. Imorgon ska vi har grillfest med ridgruppen och på lördag far jag och mamma och Skodan till Båstad för en släktträff full med otroligt glada människor. Det väntas finbesök ända från Australien där en falang av den Olssonska skaran har bosatt sig. Denna aussie har visst inte varit i Sverige sedan 1975. För att riktigt bevisa hur ursvenska vi är, serveras det därför sill å päror till middag. Det är fina grejer det. I love!

Mitt bidrag består av kanelbullar, vilka jag med mycken möda försökte baka igår. Enligt grundreceptet står det typ: ta fram goda grejer att hälla i en skål, blanda, platta, smeta och rulla. Stoppa sedan in de smarriga klumparna i en UGN, vilket jag följde till punkt och pricka. Tror ni inte ugnhelvetet ger upp då!? Error 06 fick jag veta att den led av. Vad det innebär framgick inte av bruksanvisningen, men jag tippar på överhettning. Den fick slag i alla fall och ville inte ugna sig ett dugg. Där stod jag klockan tio på kvällen med hela köket fullt av deg men ingenstans att göra den ätbar. Efter en halvtimme och ivrigt flirtande med grannen som gick med på att låna ut sin ugn lyckades jag dock skaka liv i liket igen. Det gick alldeles utmärkt tills nästa plåt var i ugnen. Efter blod, svett och ett stort glas rödvin lyckades vi dock klämma fram 43 st imperfekta godingar att servera till kaffet på lördag. Den som inte högljutt utropar glädjeyttringar i samband med inmundigandet kommer jag att ta ett personligt samtal med å det bestämdaste. Oohhanden, Mmmmanden och smackanden mottages också tacksamt.
Nu ska jag avsluta min lunchrast och gå tillbaka till arbetet för att vila upp mig ett par timmar till innan jag måste återvända hem för att ta tag i den krigsskådeplats köket förvandlats till under framkrystandet av ovan nämnda delikatesser.
Jag ska aldrig erbjuda mig att baka bullar igen!
Ta ta, for now!

me no like you no more...

2011-05-21T17:24:00.006+02:00

110521

Igår var jag i Malmö och svirade med Marie och Abigail på Thank God It's Friday! Fantastikt ställe må jag säga. Vi gjorde slag i saken och angrep drinklistan med iver. Stora bringare bars in och fördelades i sällskapet; Strawberry Mojito, Tropical Mai Tai, Frozen Strawberry Daquiri... Mmmm..... Fast som de mogna människor vi är avrundade vi kvällen seriöst med en runda biljard och språngmarsch till tåget. Mycket mycket najs kväll! Idag har ändå största delen av dagen spenderats i sängen med en bok.

Nu måste jag marinera kött för om en halvtimme ska jag och sambon till Ynde där Jossa och Fredrik har bjudit in till grillkväll. Fantastiskt! I looove grillat, och Jossa och Fredrik också såklart!

2011-05-18T09:34:00.004+02:00

110518

Vojne vojne. Idag har det varit en tidig morgon. Det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot onsdagarna. Fördelen med dessa är att jag slutar 13.30, vilket inte hör till vanligheterna annars. Nackdelen är att jag för att kunna sluta ovan nämnda tid måste börja jobba 6.30. Alla som känner mig vet ju hur bra det passar in för mig... Det är som ett lik jag släpar mig de få metrarna över gatan och liksom öser mig in på jobbet likt en degig massa. Dock vaknar man till liv ganska fort. Barn har den effekten.

Dessa dagar brukar jag fira genom att vid avslutat arbete släpa mig tillbaka över gatan, ramla i säng och sova tills sambon kommer hem. Fina grejer det. Idag blir dock ingen sådan dag. Direkt efter jobbet ska jag på anställningsintervju inför hösten, därefter måste jag förbereda inför den naturvetenskapsdag vi har på jobbet imorgon. Jag har dessutom LOVAT sambon att jag ska följa med till gymmet idag. Suck, tvi, blä och fy hundan. Jag vet att jag egentligen borde flytta dit helt och hållet, men jag tror att min hjärna har blivit förfettad tillsammans med resten av kroppen, för jag har blivit totalt oförmögen att fatta ett enda beslut som möjligen skulle kunna påverka mig positivt. I vilket fall har jag överlåtit dessa beslut på sambon, som med höga förväntningar agerar samvete. Tyvärr går det att muta honom med biscottis, så helt vattentät är inte planen.

Efter gymmet blir det sushibuffé på Modesto, för att sedan avsluta dygnet tillsammans med Captain Jack Sparrow i biobörkret. Det är det jag ser framemot. 2 timmar och 20 minuter med världens bästa Johnny Depp och en påse... morotsstavar?

Nu ska jag ut i solskenet och leka. Adios!

Drömman

2011-05-08T23:02:00.004+02:00

110508

Idag har det varit klubbtävling i hoppning på Krk, och jag var med. Såklart. Inte för att jag hoppar några jättehinder, men ändå. Det är ruggigt kul! Sambon var på plats och förevigade det hela, och även mamma gjorde ett gästbesök dagen till ära. En andraplacering och blå rosett blev det i första klassen, 70 cm, med 31 hundradelar från idealtiden tror jag, och en fjärdeplats fast precis utanför placering i 80 cm med 1.22 sek från idealtiden. Jag är jättenöjd!

Även i övrigt har det varit en riktig toppenhelg. I fredags kollade vi på första Twilightfilmen på SVT så på förmiddagen på lördagen fick sambon cykla in till stan och hyra det två andra delarna. Sen filmfrossade vi! Ojoj, jag längtar till nästa del kommer på bio. Mamma Mia... Dagen avslutades med grillning i Tivoliparken och sen party hos Ebbe för vidare utgång till Harrys. Vilken kanonkväll! Vi var på ett strålande humör hela gänget och när klockan närmade sig halv två smög jag och Erica oss hemåt. Männen lämnade vi kvar eftersom de verkligen var i sitt esse. 05.08 skramlade det i nyckelhålet och en extremfrusen sambo ramlade in och stapplade in i duschen för att värma sig. Snutten har varit helt slut idag, så att han cyklade till stallet för att titta på mig värdesätter jag verkligen. Att han sen låg och snarkade medan Marie och jag hade grillunch här hemma är väl priset han fick betala...

(Här har jag försökt lägga upp en film från tävlingen, men det FUNKAR INTE!)

PS. Jag funderar på att göra om lite i bloggen. Göra den lite ljusare och så. Vad tror ni om det?

2011-04-28T12:00:00.002+02:00

110428

Ära vare Gud i höjden och frid på jorden. Solen skiner! Är inte detta helt fantastiskt? Visst, det är lite kyliga vinda stundtals, men ändå, jag går med bara fötter och har solglasögon på näsan och det måste ändå ses som fantastisk väderlek. Fräknarna på näsan förökar sig konstant, vilket lämnar mig lite fräschare, lite snyggare. Det uppskattas. Snygghet är annars inte vad jag förknippar mig själv med, så det känns bra. Stackars sambon får svara på frågor som seeer du inte, de är ju jäääättemånga nu?! varpå han mumlar fram jo älskling, du är jättefin, kan vi äta nu? Själv står jag i hallen och speglar mig i min nyfunna skönhet. Är inte det att ha vårkänslor så säg. Nu måste jag bara fixa lite grejer att plantera på balkongen också. Eller ja, jag hade köpt penséer, men de dog. De gör visst de när de inte får gräva ner fötterna i myllan, utan tvingas stå på en balkong i en plastpåse i gassande solsken lite för länge. Jaja, jag är bra för BNP.

2011-04-03T22:03:00.007+02:00

110403

Det finns en något absurd känsla i att sitta och leta hotell inför en resa. Lite som om det inte är på riktigt. Tusenlapparna som blinkar förbi påminner svagt om dem man jobbar ihop, fast ändå inte. Just nu letar vi hotell i New York. Det är inte billigt vill jag lova. Absolut svindyrt. Jag är dock övertygad om att det kommer att vara värt varenda krona. Bröllop och en av världens bästa städer i ett och samma. Kan det bli fel bara? Som vi tänker nu är vi lite inne på The Pod, som är ett fräscht ställe, centralt, fast vi kommer i så fall att bo i våningssäng med delat badrum. Det blir ett betydligt billigare alternativ än att bo i ett dubbelrum på ett lika fräscht hotell. Vi får väl spara dubbelsängarna till våra bongalows på standen i Mexico. Mmm... Holbox...

2011-03-28T13:10:00.007+02:00

110328

Det har varit stiltje, det kanske ni märkt. Och det kanske är så att bloggen, trots allt, kanske speglar mig lite, för när jag ser tillbaka på den senaste tiden kan jag se att det faktiskt varit lite stiltje inom mig också. Lite tom, lite tråkig, lite ouppdaterad. Fast ibland är det väl så. Det har hänt saker på jobbet som gör att axlarna sjunker otäckt nära jorden, och jag börjar fundera alldeles för mycket. Det är säkert bra att fundera, men inte allt för mycket. När det sedan blir oprovocerat motstånd i löjliga frågor, suckar jag djupt och äntrar denna form av stiltje.

Bland annat håller jag och sambon på att planera höstens resa till New York, Mexico och Cuba, vilket min chef (som jag med största sannolikhet inte kommer att arbeta för då eftersom mitt vik går ut i juni) har blivit både informerad om och godkänt, visserligen bara i fikarummet, men ändå. Jag behöver ta min semester till hösten, och det har hon sagt ok till. När vi sedan sitter i möte och diskuterar sommarens semestrar får jag höra att "du vet att jag kan sätta stopp för detta va?" Suck. Ja, såklart, men varför? Jo, det är ju så att man ska ta ut minst 3 av sina 5 veckor under juni - augusti, om inte synnerliga skäl föreligger, vilket jag tidigare fått höra att min resa kan klassas som. Dessutom så kan man inte veta hur min nästa chef kommer att ställa sig till detta, så då kanske man inte borde godkänna det. Suck. Igen. Och i detta läget står jag nu.

Jag drömmer vidare om bländvita stränder, vajande palmer, härlig storstadspuls och ett fantastiskt bröllop. Det ska bli verklighet! Jag lovar. Och förhoppningsvis kan denna fantastiska vårsol skaka liv i en frusen själ.

2011-02-22T16:26:00.002+01:00

110222

Sitter i köket sådär lite lagom skuldtyngd. Det finns många saker jag borde göra utom just det. Jag borde diska saker att fylla skåpen med. Jag borde stryka och sy upp gardiner. Jag borde städa den där jäkla spisen så den kan läggas ut på blocket. Jag borde måla stolar och bord. Jag borde vika tvätt, hänga tvätt, tvätta tvätt. Jag borde duscha. Ändå känner jag mig på sådär väldigt bra humör där jag sitter, på den nymonterade ikeapallen med laptopen i knät, och lyssnar på olidligt bra musik på spotify, och tar igen alla de bloggar jag inte läst medan jag varit sängliggandes i två dagar. Jag har till och med fått stanna hemma från jobbet. De vill visst inte ha magsjuka. För det är vad jag har haft.

Efter en mycket trevlig kväll i Lund i lördags, hoppade jag och sambon på sista tåget hem istället för att övernatta som planerat. Jag har nog sällan varit så trött. Jag kom på mig själv med att tänka "jaha, såhär är det alltså att bli gammal - klockan är elva och jag är redo att gå och lägga mig". Jag lyckades ändå hålla mig vaken fram till ett när tåget gick, sen sov vi som stockar hela vägen hem. Den nattens promenad hem från tågstationen kan vara det vidrigaste jag har varit med om. Det kändes som om jag var fånge i ett terroristläger, där de hindrade mig från att sova. Och hade det inte varit så förbannat kallt hade jag kunnat lagt mig rakt ner på gatan och somnat där. Och stackars sambon som också frös så han skakade började minnas sedan länge förträngda skräckupplevelser från lumpen där de fick springa kilometer efter kilometer kylda av iskallt vatten, uppsläpade mitt i natten. Och hur de stod tillsammans i skogarna nattetid i sina sovsäckar, hårt tryckta intill varandra för att ingen kunde sova på grund av kylan, och med inget annat annat än en tepåse att dela på.

Hem kom vi i alla fall till slut, och darrande av köld kröp vi ner i sängen med två överlyckliga katter på magen. Säg den lycka som varar för evigt. Vid femtiden vaknade jag och mådde gräsligt. Sen var det dags. Hela söndagen låg jag sen och huttrade under täcken och filtar med nära på 40 graders feber. Då var det synd om mig. Tyckte jag. Alice ville fortfarande ligga på mattes mage som hon ju alltid gör, och kunde inte alls förstå de plågor matte genomled. I måndags var jag i alla fall bättre, om än helt utslagen, så imorgon väntar abetet igen. Tyvärr har min magsäck krympt till en valnöts storlek, så det där med att äta går fortfarande sådär, men det kommer väl.

Nu dök sambon upp bakom min axel med trötta ögon. "Jag mår inte så bra" mumlar han och tittar på mig. Jaha. Idag blir det väl min tur att köra och handla proviva och bananer. Limpmackor har vi kvar.

2011-02-17T07:34:00.002+01:00

110217

Jodåsåatteh... Nu har man ett kök. Det är inte fy skam vill jag lova. Tror knappt att det är sant faktiskt. Igår var vi på Ikea och gjorde de sista (peppar peppar) kompletteringarna. Det blev en sån där dekorlist som det kallas, en sån som sitter under väggskåpen för att man inte ska se alla eluttag och grejer som gömmer sig där under. Vi hade inte tänkt ha någon från början eftersom vi ville att spottarna skulle synas, men vi fick ge oss. Elgrejer är inte snygga, även om spottarna var det. Vi behövde 230 cm. Tror ni inte så att de säljs i förpackningar om 220 cm? Vi blev tvungna att köpa två, vilket är mer än tillräckligt smärtsamt för vår köksbudget, vilken sprängdes för flera veckor sedan. Kök är dyrt. Jättedyrt. Nu är det, förutom listen och lite latex, bara inredning kvar. Fick tag i gardin igår, och halkskydd till lådorna, så nu ska här diskas i ett ännu högre tempo. Allt ska in, och hälften ska bort. Det går sådär.

Själv sitter jag här med ett stort tryckförband på vänsterarmen. Idag har jag varit och plockat ut min p-stav, som gjort sitt i tre år. De varar ju så länge, vilket är helt fantastiskt. Den här gången har jag dock inte satt in någon ny. Ska prova någon sorts plåster istället i tre månader, annars får det bli pillerknapring för mig med om kvällarna. Känns lite skrämmande faktiskt. Hoppas dessa plåster funkar bra som fanken nu.

Nä, nu måste jag springa upp en våning och påbörja dagens arbete. Godmorgon gangstrar!

2011-02-04T13:12:00.002+01:00

110204

Shit, nu rullar det på framåt. Jag och sambon har slitit hund de senaste dagarna, spacklat och slipat, målat och slitit vårt hår i förtvivlan, men det har gett resultat. Kanske inte exakt det resultat vi suktat efter, men tro det eller ej, det hänger ett kök på våra väggar! (peppar peppar, ta i trä...) Jag hoppas innerligt att det här kommer att gå vägen. Idag har vi Ebbe och Chrille här som hjälper oss. Medan jag var på jobbet har det varit full aktivitet här hemma. Just nu är de på lunch, och jag har slutat för dagen och sitter hemma och vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja. Vi skulle egentligen ha tapetserat fonden i eftermiddag, ´men sambon ska på whiskyprovning, så vi får göra det imorgon istället. Ett par väggar till ska målas, och sen liknar det faktiskt ett rum igen. Idag kommer vitvarorna också förstås, inte en dag för tidigt. Snarare en vecka för sent mot utlovat, men idag ska de alltså hit. Detta ser jag med stor förtröstan framemot. Sedan ska elektrikern göra sitt, och svärfar koppla in blandare och avlopp, sen är det ganska klart. Ja, förutom att resten av lägenheten ska rivas upp och få nytt golv med. Gud, giv mig krafter!

PS. Utlovad bildkavalkad kommer. Promise!

2011-02-02T09:16:00.002+01:00

110202

Trött, tröttare, tröttast. Idag började jag 6.30, vilket inte alls känns bra såhär fram emot halv tio-snåret. Nu går nämligen köksprojektet på högvarv där hemma. Ja, just nu står det still, eftersom vi är på jobbet. Nu arbetar spacklet istället på att torka. Vi spacklade nämligen första lagret igår, därav denna trötthet. Det är helt sjukt hur mycket det kan bli att spackla! Eftersom alla skivor inte är helt perfekt limmade heller (dock inte vårt fel) ska spacklingen kombineras med att hitta skruvar att fästa på ställen där de lätt kan gömmas bakom ett tjusigt lager spackel. Inte det lättaste, och till sambons stora frustrering hann jag med en panikgråtattack på toaletten också innan vi kunde avsluta för dagen. Nu känns det bättre, och ikväll ska vi slipa och spackla igen. Innan fredag morgon, när Ebbe och Chrille kommer tillbaka, ska vi dessutom ha hunnit slipa ytterligare en gång, samt målat och tapetserat. Har absolut inte den blekaste aning om hur vi ska hinna med, men jag vet ju vad jag ska göra på torsdag natt. Sugen på att hjälpa till?

In i spackeldimman...

2011-01-29T20:37:00.003+01:00

100129

Sakta men säkert smyger det framåt i köksprojektet. Oftast känns det som det inte händer ett dugg, eller möjligen att det går baklänges. Idag är första gången som vi tillför något istället för att bara plocka bort. Fast visst har vi plockat bort också, i själva verket mycket mer än det andra. Nu är i alla fall allt jag kan komma på rivet. Det är bara spisen kvar som ska bort. Den ska städas ordentligt och sen läggas ut på blocket. Det är förresten världens bästa spis, om det är någon här som är i behov av en sådan.

I övrigt är som sagt allt rivet. Kakelfix är bortknackat (som det satt!), spik är utdragna, skåpen är antingen demolerade eller sparade och det som skulle till tippen har hamnat där. Sedan har det varit otroligt mycket förberedande arbete. "Förbereda" betyder "bära" har jag fått lära mig. Det är inte kul. Vi har burit golv och gipsskivor. Och en masonitskiva, men den kan inte jag ta cred för. Färg också. Och murbruk, tapeter och verktyg. Eftersom vi ska lägga nytt golv i hela lägenhetenhar vi burit foam också. Foam är bra. Det väger lagom.

Nu har vi i alla fall kommit så långt att taket ska målas imorgon, det är förberett för det nya golvet, avloppet är framdraget, vi har dragit kabelslang under trossbotten så att vi kan få ström till diskmaskinen, fläkten, belysning och eluttagen. Tänk, vi ska få eluttag! Är inte det underbart?! Riktiga, fina eluttag som man kan sticka riktiga, fina kontakter i och få ström. Som jag har längtat. Nästa vecka är det dags. Då gäller det på riktigt. Förhoppningsvis blir allt klart då, men jag har mina tvivel. Fast jag sitter här och håller tummarna lite försiktigt. Sämre än vad det är just nu kan det i alla fall inte bli.

Jag lovar att bjuda på lite bilder snart, men nu måste jag gå och skölja av byggdammet som ligger som en extra hud. Blä!

2011-01-27T12:27:00.002+01:00

100127

Jag hänger inte riktigt med märker jag. Senast skrev jag att jag skulle återkomma med nytt inlägg "imorgon". Det är strax en månad sen. Jaja, som tur är tror jag inte att det är så många som väntar med spänd förväntan på mina inlägg. Jag känner till tre personer som läser: mamma, ClaraBella, och Jossa. Ibland Erica och Jeppe, men för alla gäller samma sak. Ni vet redan allt som står här, för det har jag oftast berättat. Inte så att jag säger "nu har jag skrivit detta och detta i min blogg" utan mer för att det jag skräver här är oftast sånt jag vill dela med mig av, och då har jag redan berättat det för er. Så jag fortsätter att skriva meningslösheter rakt ut i etern, utan egentlig mottagare, och utan särskilt innehåll. Som detta. Totalt meningslöst. Men det kanske speglar mig bra.

I vilket fall så har ja ginte enbart pillat naveln den gångna månaden. Vi har ju trots allt kommit en bra bit med köket, sambon och jag. Det nya har anlänt och skruvats ihop. Jag har haft mig en dust med Ikea per telefon. Inser att priset är ganska väl kopplat till att det inte finns pengar över till serviceinriktad personal. Skitstövlar! Hur som. Vi har även rivit det gamla köket, och har nu nakna, kala putsväggar som stirrar fientligt på oss. Det stora problemet är elen, men det ska förhoppningsvis lösa sig snart. Förhoppningsvis. Annars får vi väl vispa grädde på toaletten i fortsättningen.

Jag är ganska duktig på att fotografera processen, och som vanligt är det bara jag som tycker det är viktigt. Det innebär att i vanlig ordning är det jag som håller i kameran, så att det på alla bilder är sambon som ser ut som slitvargen. Det är han visserligen också, men på något sätt blir det bortglömt att jag också arbetar. Därför tvingar jag honom ibland att fotografera mig med till exempel skruvdragaren, vilket han också gör, under ljudliga suckar och protester. Jaja, bevis ska ju finnas och kommer så småningom att hamna här. Håll ut!

Nu är min lunchrast slut och jag måste hasta tillbaka till allvaret. Tjingeling!

2010-12-31T21:02:00.003+01:00

101231

Ännu ett år är till ända. Det är helt sjukt. Året avslutas i mycket trevligt sällskap i mycket glada vänners lag. Vi har middag hemma hos oss, och just nu har vi tagit oss igenom fördrink, förrätt och huvudrätt. Efterrätt och ostbricka väntar. Det ser jag fram emot. Vi har mumsiga saker på menyn idag.

Imorgon kommer det ett ordentligt nyårsinlägg, men tills dess får ni håll till godo med ett...

Gott Nytt År!

2010-12-08T20:05:00.002+01:00

101208

Ikväll är huset full av karlar. Sambon har whiskeyprovning, och stämningen är på topp. Själv håller jag på och packar inför morgondagens Londonresa. Jag och mamma ska dit och göra stan osäker såhär inför jul. Förhoppningsvis hinner jag köpa de flesta julklapparna där. Särskilt till mig, haha! =) Jag ska åtminstone fösöka köpa en klänning till nyår. Känner att jag behöver något nytt. Jag har visserligen en klänning här hemma, som jag skulle kunna ha, men då behöver jag sy om den lite. Den är alldeles för lång, och så skulle jag vilja ha lite tyll som sticker ut i nederkanten. Vi får väl se efter helgen. En nya väska står också högt upp på listan, en svart i skinn som man kan få plats med lite grejer i.

Idag har jag varit på audition till en kör, Kristianstads gospelkör. Jag hade missförstått det hela lite, och hade väntat mig att det faktiskt skulle vara en kör med där, men ack vad jag misstog mig. Man fick gå in en och en till körledarna och deras piano. Där inne fick man sjunga Bä bä vita lamm så de kunde kolla hur bra man var på att hålla stämma. De började ganska snällt och lade fina stämmor till, sen ökade de. Andra gången sjöng de riktigt illa till, och tredje gången stod ena körledaren upp och vrålade sången helt galet falskt rakt mot mig. Där skulle jag stå och fösöka hålla tonen, men det gick. Jag fick faktiskt beröm efteråt. De sa att jag definitivt platsade i kören, och att de skulle kolla upp hur många platser det fanns för tillfället att tillsätta. De ska höra av sig inom en vecka. Det hade verkligen varit superkul att få sjunga igen. Jag saknar det helt sjukt mycket. Jag har tappat.

Nej, nu ska jag återgå till serviceyrket som idag består i att servera varma mackor till sällskapet. Sen är det sängen, och sen London.

Ta ta for now!

2010-11-29T10:20:00.002+01:00

101129

Första advent avklarad, och det med feber. Och bio. Inte att förglömma, det var trots allt det som livade upp dagen lite. Var och kollade på Harry P i Bromölla, och visst, jag tycker att ni borde gå och se den, men om ni har planer på det - friska upp minnet genom att kolla på de andra filmerna först. Det behövs. Jag som är lite rookie på HP hade lite svårt att få det att hänga ihop i början, men det gav sig. Filmen var bra i alla fall, och det gjorde en söndag lite piggare.

Vi fick även upp adventsljusstakarna igår, det hade jag knappt trott. Har förhoppningsvis lyckats kattsäkra dem också med klibb. Eskil har som sagt slagit in på den kriminella banan och har blivit huligan. Ibland vore det lättare att sätta fast honom med klibb någonstans, men det är nog inte så poppis, varken hos Eskil eller hos djurskyddsnämnden. Alice hade nog stått och hejat på förstås.

Tyskland i lördags gick bra, trots allt. Det var ruskigt mycket snö på vägen genom både Sverige, men framför allt Danmark. Det tog sin lilla tid att ta sig ner. Men ner kom vi, och shoppat har vi, så nu klarar vi oss ett tag framöver. Men man blir verkligen helt slut efteråt. Och fattig.

Nu är min frukostrast slut, så nu ska jag på med thermostassen och ut och leka i snön. Inte fel. Inte fel alls....

2010-11-26T15:07:00.002+01:00

Nu så...

Det gick! Ungefär såhär har vi tänkt det i den versionen där det har gått att flytta diskhon. Ni får har överseende med att handtagen sitter helt offpist, men det är faktiskt Ikeas fel. Självklart ska de gå hela vägen upp istället för att hänga ner på diskbänken. Nu måste jag skunda mig om jag ska hinna till tåget i tid!

2010-11-26T14:14:00.003+01:00

101126

Fullspäckad vecka! Tur att det finns vila på jobbet man kan försåka norpa åt sig... Vi brukar göra så att den som stänger har liggvilan, men idag hade vi vikarie så då fick jag ta den istället, och visst känns det lite lyxigt att ligga och vila till avslappningsmusik en halvtimme precis innan man går hem. Jag som skulle gå hem och sova idag, men det behövde jag inte nu. Den halvtimmen sparade jag in ett par timmar på. Härligt!

Idag ska jag till de forna hemtrakterna och gå på julmarknad. Det är alltid så mysigt i slottslängorna. Förra året, eller om det var förra året igen köpte jag min fina vätte där. Dyr var han, men så mysig så där han sitter i bokhyllan och håller ett vakande öga över oss. Man får ju hoppas att han kan se ut genom mössan. Han har gått hem hos huliganerna också. De tycker mest att det är mysigt att tugga på och sprätta i skägget, vilket de såklart inte får, och det vet de om. Ett tag fick jag plocka katter ur bokhyllan dagligen. Nu hoppar de ner när de får syn på en, med en sådär ruskigt skuldmedveten blick. Sötingarna!

Imorgon väntas det Tüskland för oss. Dags att fylla på depåerna. Snälla mamma lånar ut sin bil. Vi får ju inte komma in om vi har dubbdäck på, och att promenera dit känns inte aktuellt i dagsläget. Därför är vi tacksamma. Det ska bli mycket trevligt med en liten utflykt. Svärfar så också med, och han brukar kunna liva upp det lite. =)

I onsdags var vi förresten på Ikea igen, så nu känns det ganska klart med hur det kommer att bli. Vi ska bara kolla huruvida det går att placera diskhoskåpet längre från avloppet än vi tänkt oss från början. Det skulle göra själva köket mycket mer lättarbetat, även om det skulle innebära att vi fick mindre sammanhållen diskbänksyta. Dock skulle den ändå bli större än vad vi har idag, så jag tror inte att det skulle bli ett jätteaber. Diskussioner pågår alltså fortfarande. Vi letar även hyllplan att ha på högra väggen. De vi hittade på Ikea var för smala eller för korta, eller fel färg, så vi ska kolla på andra ställen. Förhoppningen är att det ska byggas i Januari.

Nu ska jag försöka fixa en bild att visa på.

2010-11-23T17:35:00.005+01:00

101123

Har precis landat hemma efter ännu en tiotimmars arbetsdag. Det blir en hel del sådana nu för tiden. Lyssnar på min nya julplaylist i spotify och bara njuter. Tänk, denna vecka är det första advent. Som jag har väntat, men ändå inte. Detta år har bara rusat fram. Vart tog det vägen? När man var liten pratade alltid de vuxna om att tiden gick så fort, men jag tyckte alltid att den sniglade sig fram. varje månad var som ett helt år, men någonstans förändrades det. Nu är det snarare så att ett år känns som en månad. Ironiskt nog ville man att tiden skulle gå fortare då så man blev äldra, nu kan man inte bormsa den nog. Äldre är faktiskt inget jag alls känner för att bli. Hur ska man orka? Hur ska man hinna med allt på bara ett enda fjuttigt litet liv? När blev det viktigare för mig att ta hand om andras barn än att skaffa egna? När jag var 20 bestämde jag mig för att jag skulle ha barn innan jag fyllde 25 - en plan jag gladeligen ruckade på när jag närmade mig. Nu är jag 28 och börjar tänka att 35 inte är en helt orimlig ålder. Är det ren egoism? Jag vill inte släppa kontrollen. Är rädd för vad som skulle kunna hända. Det går ju bra såhär, så why change a winning concept? Ändå möts man av frågor, gliringar och stora ögon som stirrar på mina fettvalkar i hopp om att det kanske gömmer sig något där inne. Det gör det inte. Jag är bara tjock.

Oj, vad djupt det här blev. Det är väl alla kärleksbudskap i jullåtarna misstänker jag. Jaja, det var ju egentligen köket jag tänkte skriva om... Imorgon ska vi köra till Ikea igen för att kolla vissa grejer. Vi ska kolla skåp- och låginredning. Vi ska kolla bänkskiva och diskho. Diskoho var det enda vi hade bestämt från början, men efter ett besök hos Lina och B-O i tisdags är det nu det vi inte kan bestämma längre. Tack... ;) Någon gång den här veckan ska vi också kolla på kakel ordentligt. Vi har gjort en första gallring, och har valt ut en vit glasmosaik med rektangulära plattor om 2,5x10 cm. Den var verkligen jättefin, men vi ska kolla runt lite till. Sen måste vi ju välja tapet till den andra väggen också. Sen ska vi kolla på blandare någonstans (hjälp var säljer de sådana) och golv. Golv ska vi ju också ha, men det tror jag att vi skulle kolla på Ikea imorgon. Mmmm... Pengarna bara sprutar iväg. Men fint blir det! Ja, jag försöker övertyga mig själv också...Ungefär den här sorten tänker vi, fast vitt med vit fog. Vad tror ni om det?

2010-11-19T21:10:00.004+01:00

101119

Shit, vad tiden rusar alltså. Jag fattar ingenting! Helt plötsligt är det nästan första advent, och det känns som om det bara var en månad sen det slutade snöa sist. Jaja, då blir det väl förhoppningsvis sommar lika fort igen. Tyvärr brukar ju vinterhalvåret vara fyra gånger så lång som den andra halvan.

Värderingen gick mycket bra i alla fall. Sandra som var här verkade tycka om vår lägenhet och tyckte att en köksrenovering var ett mycket klokt drag om vi vill få lägenheten såld i framtiden. Hon tyckte dessutom att våra idéer lät bra, och det är ju alltid kul. Hon har ju sett en och annan lägenhet och borde veta vad hon pratar om.

Därmed har köksplanerna tagit fart på allvar, och vi (läs mest jag) spenderar nästintill varje vaken minut med att leta vitvaror, planera skåp, och framför allt kompromissa, vilket vi inte är särskilt bra på. Vi har tänkt att det ska bli ett svart högblankt kök från Ikea, vilket säkert alla redan vet eftersom jag inte pratar om något annat nuförtiden, men vitvarorna tänkte vi köpa från Bosch. Eller ja, inte direkt från Bosch, men från antingen Elgiganten som jag faktiskt tycker är jätteduktiga, eller från Gränsbygdens Köpcentrum i Markaryd som håller sig med mycket låga priser. Eller allt är ju relativt, vitvaror är inte billigt. Alls. Inatt drömde jag till och med om kök. I drömmen hade jag glömt sätta skåp på en vägg, och när jag tittade på väggen hittade jag en massa grejer, bland annat en diskmaskin - en sån som finns i storkök, fast i en mindre variant. I den stod en hel vit gammal hederlig mikroservis. Han som bodde här innan oss hade haft fest precis innan han flyttade, och hade inte tömt diskmaskinen, så där hade disken stått i tre år. jag hittade en tvättstuga också med ytterligare en diskmaskin, den gamla spisen samt både tvättmaskin och torktumlare. Hittade också en svart sopsäck i den första diskmaskinen med massvis av dildosar i. Uppenbarligen hade han som bodde här innan arbetat med att sälja just sådana, och passande nog hade vi Ebbe och Kristina på besök som fick med sig ett gäng hem. Alltid trevligt att kunna dela med sig, haha. Sjuk dröm!

I verkligheten har vi tänkt såhär. Just nu. Tror vi. Kanske. Förmodligen.

Så här ser listan ut i nuffror:

Fläkt: DHI645FSD

Ugn: HBA341460S med tillbehör HZ329027 och HEZ338356

Spishäll: PIE645Q14E

Diskmaskin: SMV59T00SK

Kyl: KIR24A51

Frys: GID18A50

2010-11-10T13:49:00.002+01:00

101110

Om 41 minuter ska en mäklare komma hit för att värdera lägeneten. Shit, jag är verkligen nervös nu. Är vårt hem en skamfläck, eller värd miljoner?! Ja, miljoner lär det ju knappast handla om, men oavsettt vad det blir kommer det att påverka framtiden avsevärt. Nytt kök hägrar, en sisådär tre år senare än planerat, men ändå! Nytt kök - here I come!

39 kvar...

2010-11-03T22:22:00.002+01:00

101103

Jag har hamnat i en tröttsvacka. Jag sover, sover och sover. Inget av det jag hade tänkt göra blir av. Till exempel att bjuda till kalas. Jag har ju fyllt år och brukar alltid bjuda till kalas. Nu kan jag bara inte komma till skott, vilket nu bara är helt ångestladdat. Nu har det gått så lång tid att det börjar kännas patetiskt att bjuda över huvud taget, men jag vill ju träffa alla. Nej, i veckan ska jag ta tag i mig. Ska bara sova lite först...

En anledning till att jag jag känner mig mer än lovligt trött kan vara att jag började nytt jobb i veckan. Nytt jobb = ett behov av att vara positiv, på hugget, och att ta in all information, helst utan att någon har berättat det. det är en skitsvår balans att vara intresserad och nyfiken utan att bli frågvis. Har förstått att en av mina nya kollegor inte uppskattar att man frågar om saker, något hon med hela sin kropp markerat mycket tydligt. Jag frågar min andra istället, jag vill ju lära mig så fort som möjligt. En sak är säker i alla fall - jag saknar mina gamla kollegor mer än vad jag trodde var möjligt. Hur kan en arbetsplats ha den effekten på någon?

En sak som faktiskt, trots ovan nämnda trötthet, går framåt är köksplanerna. Vi håller på och kokar ihop (märk ordvitsen) ett nytt kök här hemma. Har varit på Ikea och kollat in grejer, men har nu fastnat i vitvaruträsket. Tror dock att vi har beslutat oss för att inte köpa dem på Ikea, men man hinner ju ändra sig 30 gånger till innan det blir dags på allvar. Har läst en del tester och på olika forum, men folks erfarenheter är verkligen spridda. Några är supernöjda, medan andra inte skulle ta i dem med tång. Det enda vi faktsikt hade bestämt var diskho och skåpsluckor, samt lite allmän planering av köket som var de olika sakerna ska finnas. Ikväll var jag då inne och letade info på nätet och fann att Ikeas diskoar uppenbarligen var det sämta man kunde tänka sog, och att det gick att buckla dem med tumnageln! Tumnageln! Jaha, då börjar man helt plötsligt att riva upp redan fattade beslut. Skit med. Men vi har valt lucka i alla fall. Alltid något.

2010-10-10T23:01:00.002+02:00

101010

Jag måste säga att jag tycker att dagens datum är lite coolt. Jag gillar mönster, och 101010 är lite häftigt. Lite töntigt, jag vet, men så får det vara. Att det sen bli 42 binärt, och att alla som har läst The hitchhiker's guide to the galaxy vet ju att just 42 är svaret på den yttersta frågan om livet, universum och allting. Så today is the day. Lite tufft sådär.

Inte för att allt med den här dagen har varit av godo. Efter en helg som blev betydligt hårdare än väntat har jag varit mycket passiv idag. Trots det har jag varit i stallet och jobbat på klubbtävlingen där, men det var inte med mina starkaste nerver vill jag lova. Kioskens varma mackor har räddat livet på mig många gånger förut, men denna dag har inte varit från denna världen. Nu ska det bli skönt att just den delen av dagen är över. Imorgon väntar jobb igen, och det är väl skönt att man får vila upp sig en vecka mellan helgerna. På fredag ska jag till Köpenhamn för en liten återträff med Mia och Iain som jag reste med på västkusten i Australien. Har inte träffat dem sedan dess, så det ska verkligen bli roligt. Mia bor i Köpenhamn, men det har ändå aldrig blivit av att vi träffats. Iain bor i England och ska åka över för en knapp vecka. Det ska bli riktigt skoj!

Nu väntar sängen, och det ska bli min räddning. Ljuva måndag, vi ska ha det så fint ihop, du och jag...

2010-10-06T10:32:00.002+02:00

101006

Idag känns det lite bättre. Känner mig fortfarande otroligt sviken, men så får det väl vara. Inte mycket jag kan göra åt saken.

Idag är det i alla fall min lediga dag och den kom precis rätt. Dels behövde jag smälta det som hände igår, dels behöver jag ladda ordentligt inför mina sista arbetsveckor. Nu ska jag köra igång med utvecklingssamtalen. 20 samtal på tre veckor + IUP-skrivning inför alla dessa. Jag håller i hatten, för här kommer det inte att bli många lediga minuter över vill jag lova. Men det gör inget. Det är bara roligt.

Nu ska jag till gymmet. Det låter bättre att säga det än att säga sjukgymnasten som det faktiskt handlar om. Gymmet låter som att jag gör det lite mer av fri vilja, och att det är lite tuffare. I själva verket ska Mats dra och böja och sträcka min arm, som fortfarande vägrar bli rak. Han pratar om fysiologiska läkningsprocesser, men jag vill ju ha tillbaka full rörlighet i min arm nu! Tålamod har aldrig varit min grej. Men skam den som ger sig, för att ta till en gammal men ack så användbar klyscha.

Nu måste jag skynda mig för annars kommer jag för sent. Jag tog lite längre sovmorgon än vad jag egentligen hade tid till. Och sen har ju inte detta knapprandet hjälpt till.

Ilfart.

2010-10-05T16:46:00.002+02:00

101005

Ibland blir man bara så ledsen. Idag är en sådan dag. Det är lite synd, för själva dagen har egentligen varit en toppendag, som alla andra arbetsdagar är numera. Vi har haft studiedag och arbetat med matriser, vilket jag tycker är jättespännande. Jag har dessutom haft möjlighet att i lugn och ro sitta och prata med en av mina kollegor, något som jag sätter mycket stort värde på. Under tiden kommer rektorn och berättar att det går att få besked om sin nya lön. Nu är ju jag anställd av en annan rektor, och när jag körde hem för dagen körde jag inom min forna arbetsplats för att kolla om chefen var där, så även jag kunde få besked. Inte för att jag närde några stora förhoppningar, men ändå.

Hon var inte där, men när jag kom hem låg det ett brev på dörrmattan. Som ett hårt slag i magen fick jag reda på vad jag är värd. Det visade sig vara inte ett piss. Jag ligger nu ännu närmre nya ingångslönen än vad jag gjorde den förra. Jag har sällan känt mig varken så ouppskattad eller besviken. Det känns som om jag är den absolut siste de vill ha på sin arbetsplats och att jag bara är en belastning som de vill bli av med så fort som möjligt. Men varför ska man bli förvånad? Jag har ju redan fått veta att jag har samarbetsproblem och sociala svårigheter. Det här var ju bara ett bevis på det. Att jag sen inte arbetat där sen i mars, och att jag endast har arbetat där i tre månader innan dess spelar visst ingen roll. Att jag sen står upp för det jag tycker är rätt är visst bara korkat. Att jag tycker att man borde följa lagen är ett jävla påfund från min sida. Men jag sväljer. Tack så mycket, det var snällt att ni ville anställa mig. Jag är sååå tacksam. Nästa månad kommer jag tillbaka, och då är jag så himla sugen på att göra ett bra jobb. Förmodligen.

Jag kan inte med ord uttrycka hur glad jag är att jag har lyckats vara på två arbetsplatser sedan dess där jag stormtrivts. Ställen där jag känt mig väl emottagen, väl bemött, omtyckt och behövd. Ställen där jag har motiverats att göra mitt yttersta för att det uppskattas. Ställen där man pratar med mig med värme istället för avsmak. Ställen med likasinnade. Jag har behövt det. Jag började nämligen tro på att det var mig det var fel på. Att jag faktiskt var socialt inkompetent. Att mina åsikter var helt uppåt väggarna, och att jag helt enkelt gjorde bäst i att hålla käften. Jag slutade tro på mig själv, och jag har varit ute på den tunna isen alltför många gånger. Om jag går ut där igen kommer jag att braka igenom, och jag är osäker på om jag skulle ta mig upp igen. Men mina fina kollegor ledde tillbaka mig in på fastlandet förra gången, och det kommer jag att vara evigt tacksam för. All min respekt går till er, för att ni är helt fantastiska!

Just nu ska jag bara sitta här. Och gråta, och känna mig sviken. Sen ska jag tänka på hur jag ska göra det bästa av mina sista 14 arbetsdagar tillsammans med världens bästa människor. Ikväll ska jag somna lycklig, om är lite tillknycklad i själen.

2010-10-02T18:35:00.004+02:00

101002

Höst. Det låter ganska mysigt när man hör det. Jag tänker på varma halsdukar, hög luft, solsken, lövhögar att sparka i, fina blomsterarrangemang och såklart födelsedagen. Det är så jag tänker på det, och så jag minns det. När man tittar ut genom fönstret och ser bara mörker och dis, känns det bättre att uppleva hösten på avstånd, från soffan. När jag tänker på hösten tänker jag också på julen. Den börjar ju snart, så fort födelsedagen är avverkad går det med stormsteg framåt. Advent med lussebullar och tända ljus. Luciasånger, snöbollar och julgran. Adventsljusstakar och julklappsshopping. Jag älskar alltihop! Som någon klok sa - Jag vill ha mer jul, ge mig mer jul!

Fast nu var vi ju som sagt inte där än. Igår hade vi jobbfest, och mina fantastiska kollegor, samt Abigail, Erica och Marie var hemma hos mig på sushiparty. Vi gjorde egen sushi, vilket jag tror var uppskattat av alla, även om vissa var mer tveksamt inställda till just själva ätendet. Vi hade roligt i alla fall. Mätta och belåtna kunde bi inte hålla oss i skinnet längre, utan det blev Sing Star för hela slanten. Och som vi sjöng. Hahaha. Grannarna måste ha trott att vi blivit helknäppa. Det tävlades i allt från MC Hammer till Abba och såklart Carola. Ingen fest utan Carola. Det var längesen jag hade så kul på en fest!

En som inte tyckte det var lika livat, utan roade sig på egen hand...

2010-09-09T21:29:00.002+02:00

100909

Rak arm my ass! Idag har den varit i det närmaste obrukbar, svullen och dan. Dessutom har jag haft ont i nacken också. Som tur är börjar det ge med sig nu, mycket tack vare ännu en linimentsmassage, vetebot och sedan varm scarf runt halsen. Ikväll ska jag ta en Ipren, och sen hoppas på det bästa. Imorgon ska jag till gymmet igen, och sen på kvällen är det party. Det kanske kan rätta till det hela.

På tv handlar det om valet. Jag vet inte om det gör mig klokare, eller bara mer förvirrad. Som om Peter Settman skulle bidra till min politiska bildning. Är inte det humor, så säg...

2010-09-08T22:10:00.002+02:00

100908

Shit vad tiden rusar fram. Jag hinner inte riktigt med. Igår var det sambons födelsedag och det firades med smaskig middag tillsammans med svärisarna och min mamma. Därefter stack vi hem till oss där jag bjöd på blåbärstårta. Riktigt god om jag får säga det själv. Dessutom blev den faktiskt jäkligt snygg med blåbär i en cirkel i mitten och sen silverkulor strödda över. Lite smålyxig sådär, trots att den bara var enkel.

Idag har jag i alla fall haft ledig dag, vilket har inneburit sovmorgon. Vissa hade kanske kallat det sovdag, men jag föredrar det första. Masade mig upp för ett besök hos mmin sjukgymnast Mats, där jag fick armcykla och lyfta vikter och greja. I över en timme plågades min stackars arm, men skam den som ger sig. Det gav resultat. Två tider till bokade nästa vecka, och däremellan ska jag även träna själv. Jag ska få en helt rak arm, tralalalalaaa...

Nu ska jag hoppa i säng för där väntar en linimentsmassage. Sexigt värre.

2010-09-05T22:18:00.003+02:00

100905

Sitter framför datorn helt seg i hela huvudet. Var på 40-årsfest i Lund igår, och det har satt sina spår. En helt galen kväll vill jag lova. Trevligt småprat med släkten blandades hej vilt med ordenssällskap, jobberbjudanden, prisbelönta tårtor, frozen margarita, god mat (17 rätters buffé), ett par varv på dansgolvet, en förvirrad polack, en tokarg tanta och slutligen fish n chips vid halvtresnåret. En mycket lyckad kombination om ni frågar mig. Otippad, helt crazy, men lyckad.

Dagen idag har spenderats halvliggande, först i Partiks soffa i Lund där resterna av maten intogs tillsammans ned två filmer, sedan i den egna där ytterligare en film samt kycklingsallad avnjöts.

Imorgon är det äntligen måndag och jag ska därmed bli gipsfri. Halleluja! Vem vet hur min stackars arm ser ut där under, men det spelar ingen roll. Imorgon är den åter min, bara min, och jag ska göra som jag vill med den. Mouhahaha....

2010-09-03T20:52:00.002+02:00

100903

Tredje fredagen i rad jag sitter hemma och gör nothing, nada, zero. Skittrist. Jag roar mig med att spela Kungen. Jag börjar bli proffs nu. Men seriöst, det är inte kul alls.

Har många tankar som snurrar i huvudet just nu, och jag är inte helt säker på att det är bra. Kan man blunda för livet ibland? Låta någon annan göra valen? Slippa det onda i magen?

Det hade varit skönt.

2010-09-02T23:03:00.002+02:00

100902

Idag har jag inte sträckt ut min arm på tre veckor. Det är ganska länge när man tänker på det. Inte rak en endaste gång. Ändå är det inte det jag ser mest fram emot på måndag, om jag nu mot förmodan kommer att kunna sträcka ut den då. Tänkte ändå försöka göra en liten sammanfattning av hur mitt liv har tett sig de senaste veckorna.

Saker jag kan göra med vänster arm och med gipsad höger dito (and damn proud of it):

borsta tänder och hår, dock inte med samma borste. Eller det går säkert, men jag har valt att använda olika.
äta. Har dock snälla kollegor som hjälpte mig att dela min kotlett en dag när jag tagit mig vatten över huvudet.
köra bil. Jajjemen. Lite impad själv.
prata i telefon när jag kör bil. Högst opassande, men det går. Eller jag menar.... jag tror att det skulle gå om jag skulle försöka, men eftersom jag är så laglydig skulle jag aaaaaldrig göra det. Promise.
gå på toaletten, eller snarare aktiviteten som sker strax efteråt, föredragsvis innan man reser sig. Helt sjukt avancerat i början, men skam den som ger sig. Nu reagerar jag inte ens över det längre.
duscha. Har utvecklat en helt egen strategi för både hårtvätt, peeling och rakhyvel. Lärde mig den hårda vägen så att säga... Kan även föna och platta håret till de inte mest fantastiska kreationer, men ändå.
rida. Satt visserligen bara på hästen några få minuter, och det ska väl erkännas att jag inte gjorde något vidare bra jobb, men tillräckligt för att få träningsvärk. Beror nog tyvärr mer på min otränade kropp i övrigt, än på vänsterarmens glänsande.
klä på mig. Inte alla plagg, och inte alltid alldeles ensam. Har valt mina kläder med omsorg. Det finns en anledning till varför jag har samma kläder hela tiden. Visserligen gillar jag dem, men det finns en anledning. Det känns bättre att klä på sig själv helt enkelt.
skriva på datorn. Ganska fort dessutom.
xxx =)
gå på fest. Det är inte snyggt, men öppnar upp för konversation. Dessutom håller man glaset i ett stadigt grepp. Praktiskt.

Saker jag inte kan göra för tillfället, men förhoppingvis alldeles snart:

klia mig på ryggen själv. Det innebär också att jag inte kan tvätta mig där. Jag tvättar håret många gånger isället och hoppas att schampot ska rinna ner och skölja bort det värsta. Ofräscht, men vad fan gör man.
diska. Får liksom inte till vinkeln alls, och dessutom får ju inte gipset bli blött...
bära tunga saker. Mmm... det saknar jag...
laga bilen. Kan jag visserligen inte i vanliga fall heller, men ändå. Om jag inte skriver det kanske folk tror att jag helt plötsligt har den förmågan.
cykla. Det är synd. Det saknar jag. Faktiskt.
ha långärmat på mig. Ibland blir det jäkligt kallt om vänsterarmen. Jag är tacksam att det inte är December!
rida. Face it. Jag har en gipsad arm...

Ja, det var väl typ det jag kommer på nu. Om fyra dagar är det dags. Då blir det party!

2010-08-31T21:56:00.003+02:00

100831

Sista dagen i Augusti, och sommaren känns officiellt över. Idag har det visserligen varit kanonväder hela dagen, men på kvällarna blir det skitkallt. Inatt var första natten jag fick ta fram duntäcket. Skönt fysiskt, men jobbigt psykiskt. Jaja, man kan ju inte vara glad jämt.

Idag har jag varit och kollat på den häst jag kanske ska börja hjälpa till med framöver, Ganzy. Hon står i Viby, så det passar ju perfekt just nu. Vågade mig till och med upp på några få varv i skritt och trav, bara för att få känna lite. Trixigt med armen i gips, men det gick. Skam den som ger sig. Ska bli kul att få rida henne en gång på riktigt så man kan känna ordentligt. Hon är ett 20 år gammalt fuxsto, men enligt ägarens utsago är hon som en 3-åring. Lite stelare kanske, men fortfarande knäpp. Man får ju ge det en chans i alla fall.

Var också hemma hos Emma och Kalle och gosade med Gustav. Mycket mysig bebis, och mycket trevligt sällskap. Även om Emma inte kom förrän senare hade jag, Kalle och Johan en relaxad kväll.

Imorgon ska jag till Hälsa & Helhet och göra en fotbehandling. Det har jag alltid velat göra, och nu är det dags. Mina fötter var inte helt nöjda med sandalsituationen i somras, men nu känns de lite lyckligare. Ska bli skönt när någon annan grejar ändå.

Insåg för övrigt att jag berättat om mitt gipsborttagardatum två gånger, men det får ni ta. Jag är lite efter. På måndag är det alltså dags, 6 dagar kvar.

Nu ska jag kolla på Angel. Det är fina grejer det. Natten!

2010-08-28T12:52:00.002+02:00

100828

Det blev inga storslagna aktiviteter igår. Jag och sambon köpte kinamat, som för övrigt var skitäcklig, käkade chokladpudding med vispgrädde och kollade på X-men. Slappt värre. Imorse vaknade jag och var helt övertygad om att klockan var närmare middag, men när jag kollade på den stod den bara på kvart över åtta. Kan inte minnas när jag vaknade utvilade så dags senast. För säkerhets skull laddade jag med en timmes sömn till. Bara för att.

Nu ska jag försöka linda in min arm i gladpack så jag kan hoppa i duschen sen. Har aldrig gjort det själv innan, men det ska säkert gå. Ikväll väntar ju 30-årsfest för Abigail och Julian i Helsingborg. Det ska bli supernajs.

Har förresten fått tid för att ta bort gipset nu. Inte nu på måndag, men nästa måndag. Är lite besviken, för jag hade räknat med att bli av med det nu på torsdag. Nu blir det fyra dagar extra, vilket känns som nästan en månad. Man skulle kunna tro att man vänjer sig vid det ju längre man har det, och till viss del gör man väl det, men nu börjar jag bli dödligt trött på det. Säkert bidrar det också att jag har börjat tillåta mig själv att tänka att det är jobbigt. Då blir det jobbigt. Jaja, så är det.

10 dagar kvar.

2010-08-27T19:51:00.002+02:00

100827

Mina planer grusades. Vi skulle haft middag med möte på ridklubben ikväll, men det blev inställt på grund av för få deltagande. Pinsamt. I vilket fall som helst innebär det att hela min fredagskväll nu är tom. Helt blanco. Vad gör jag då?

Jo, självklart det jag gör bäst. Jag sover. Gick och lade mig vid 16 och vaknade nu, 19.45. Ännu mer pinsamt. Nu vill jag hitta på något (läs party). Det är ju trots allt lönehelg.

Idag har jag fått tid för att ta bort gipset. Eftersom det inte fanns några tider när jag egentligen skulle tagit bort det har de förlängt tiden med nästan en vecka. Ja, i verkligheten är det fyra dagar, men nästa måndag istället för nu på torsdag känns som en hel vecka. Blä!

2010-08-26T22:11:00.003+02:00

100826

Återigen har jag haft en superlång paus, men den här gången skyller jag på att jag har en gipsad arm. Uppenbarligen kan jag ju skriva, men det känns bättre att skylla på något.

Veckan på Gotland var fantastisk. Medeltidsveckan är verkligen en helt sjuk grej, och den passar mig som handen i handsken. Eller armen i gipset i det här fallet. En natt fick ju trots allt spenderas på akuten i Visby. Efter en misslyckad hjulning där jag halkade med högerhanden i det våta gräset hoppade min armbåge ur led. Obra. Det blev ambulans, lustgas, 10 000, morfin, stesolid och dr Saartus (eller dr Saatan som jag väljer att kalla honom). Dr S fick det stora uppdraget att dra min arm rätt igen, en mycket obehaglig upplevelse. Det var visst lättare sagt än gjort också, för det tog tre eller fyra försök. Jeppe och sambon blev utskickade ur rummet och Jeppe berättade efteråt att det lät som om de slaktade någon där inne. Jag har bara luddiga minnen från det, och det är väl tur det. Jag minns att jag skrek och att jag grät utan tårar. Sen somnade jag. Fast det förstod jag bara eftersom jag vaknade sen, till ett glatt "Välkommen tillbaka!". De höll mig nog ganska drogad.

Men nu är det två veckor sen och jag har bara en vecka kvar med gipset. Hurra! Jag börjar bli ruskigt trött på det. Fast sen är det sjukgymnastik som gäller. Man skulle kunna tro att jag är 80 år gammal. Tvi vale.

Samma dag jag kom hem från Visby började jag ett nytt jobb. Den här gången som lärare i en etta (Halleluja!), med bara 20 elever. Lyx, guld och räkmacka. Jag trivs fantastiskt bra, och det känns som om det är på tiden. Fast som vanligt så har alla goda ting en baksida. Tjänsten varar bara fram till höstlovet, sen är det no more fun for me.

Nu måste jag titta på Alice som leker med en lila mus så att det står härliga till. Hon är för go, fina katten...

2010-08-09T00:33:00.002+02:00

100809

Borde sova, men det finns in te tid till det. Imorgon kör vi till Gotland och Medeltidsveckan, och jag har inte packat en enda pinal än. Någon som är förvånad. Ändå är jag lugn. Jag vet att jag kommer att hinna. Det gör jag alltid, även om marginalerna ibland är knappa. Ingen strategi jag rekommenderar för den stresskänslige. Om 13 timmar kör vi.

Innan dess ska jag ha...

packat, städat kattlådan, skrivit brev till kattvakterna, diskat, dammsugit, marinerat kycklingfile, tillverkat och stekt biffar, laddat kameran och mobilen, köpt skor, handlat frukostmat till veckan, shoppat bilbatteri, samt helst sovit i minst 8 timmar...

Som sagt, tajt, men det ska nog gå. Gotland - Here I come!

2010-08-06T15:42:00.002+02:00

100806

Jag borde... har blivit mitt livsmotto, och jag kan meddela att det inte är ett särskilt uppiggande sådant. Tyvärr är väl det följden av att vara lat. Allt det man borde ha gjort, samlas på hög, både på diskbänken och i samvetet. Faktum är att jag inte vet vilket som är värst - att faktiskt göra det, eller att ha det gnagande på egot. För gnager, det gör det.

Har åtminstone börjat, och det är det som är det svåra. Sen är det lättare att fortsätta. Ska intala mig det nu.

2010-08-05T13:42:00.004+02:00

100805

Det blev en våldsamt lång sovmorgon även idag. Vet inte varför jag inte vaknar. Skumt. I natt drömde jag i alla fall om prins Carl-Philip, världens snyggaste man! (Galet snygg!) Det var en mycket trevlig dröm. Vi var ute och promenerade i skogen och det fanns en sjö i närheten. Vi pratade om allt möjligt, nu kommer jag knappot ihåg om vad, men det var typ om hur han kände inför att vara prins och sådant. Sen höll vi lite armkrok. Haha... Jag vaknade på mycket bra humör i alla fall, och lite småkär.

Idag har jag försökt ragga folk till Barnens dag i helgen. Vi har ponnyridning i Tivoliparken både lördag och söndag, och jag hatar verkligen att behöva ringa runt till medlemmarna för att fråga om de har möjlighet att hjälpa till. Jag känner mig så påträngande. Det måste göras i alla fall, men jag konstaterar samtidigt att telefonförsäljare - det kommer jag aldrig att bli.

Ikväll ska vi till Bishops Arms och käka middag. Det ska bli mycket trevligt. De har verklligen supergod mat där, och trevlig personal. Världens skönaste norrman jobbar där. Han har bott i Sydney, precis som jag, men han bodde upp i Kings Cross. Haha. När det blir party ska han bjudas in, det har vi bestämt.

Imorgon ska jag förbereda inför medeltidsveckan. Jag och Jeppe har redan varit och handlat. Vi ska ju låna pappas husbil, och för att hålla kostnaderna nere har vi tänkt käka så mycket som möjligt där. För att det inte ska bli så kladdigt tänkte vi förbereda maten här hemma, så det bara är att värma den där. Dessutom ska jag både tvätta och stryka medeltidskläderna som legat nerknölade i en kasse i 2 år. Hoppas de passar, risken finns ju att de har krympt ett par storlekar under dessa åren...

Rys med mig...

2010-08-05T00:09:00.002+02:00

100804

Sommaren är här (och snart förbi), och därmed semestern. Bloggen har verkligen inte fått högsta prioritet denna sommar. Fast det är väl så det ska vara. Istället har jag fastnat på nytt. Denna gång i att spela helt meningslösa spel, både klassiska Windowsspel, typ Spindelharpan, Kungen & Harpan, men också totalt intetsägande spel på Internet a la Bygg din egen bondgård. Där springer jag som en tok och odlar majs, vattnar sockerbetor och matar höns. Idioti.

Därför känns det lite bra att jag har hittat på lite saker emellanåt. Idag var jag till exempel hos Lina och B-O. Leila (Nilsson) bakade smarriga pizzor från sin nya kokbok och jag och Lina bakade chokladfondanter. Lovely! När vi körde hem var jag fortfarande helt sprickmätt. Då vet man att det varit gott...

Tur är att vi faktiskt har varit lite duktiga på sistone. Vi har minsann varit ute och powerwalkat flera gånger, och fler ska det bli. Jag var och provade ut nya skor på Runner Store, som skulle vara extra bra för just mina fötter, men prislappen på dessa skönheter skulle landa på 1800 kr, så jag traskar snällt vidare i mina gamla. Tror dock att det är dags för ny sula i dem. Det sägs ju att ett par skor varar i max 2 år, och jag har väl haft mina i 8, om det räcker. Jaja, jag får väl stå mitt kast senare i livet....

Nu ska jag kolla klart på Sex and the city - världens bästa serie. Nästa år är det jag som gör New York osäkert! Jossa och Fredrik har äntligen beslutat sig för var bröllopet ska gå av stapeln, så i Oktober nästa år är det New York som gäller. Det är bara till att hålla hååååårt i slantarna fram tills dess. Det kommer det att vara värt! Bröllop och NY - perfect combo!

2010-07-24T21:40:00.002+02:00

100724

Jag fastnar. Det är så jag funkar. Den här helgen har jag varit fast i en blogg, och nu har jag läst ikapp mig. 4 års inlägg tar sin lilla tid, men det är som en bra bok som man inte kan lägga ifrån sig. Då är det bara att ta sig igenom tills man kommer ut på andra sidan, lite svettigt andfådd och med en konstig känsla i kroppen, som om det tog slut för snabbt. Som om en vänskap upphört utan att man riktigt förstod vad som hände. Det går över fort, och sen fastnar jag i nästa. Det finns många saker att fastna i.

Något som jag däremot inte fastnar i är min nuvarande ljudbok. Jag som fortfarande är superduktig och cyklar till jobbet varje dag, har lyssnat på ett tiotal böcker sen vi var på Kreta, men denna vill sig inte. Jag fattar inte vad som händer, kommer inte ihåg vilka personer som presenterats, och håller dessutom på att reta ihjäl mig på uppläsaren som med samma enformiga röst läser på barnboksvis. Bamse känns äckligt nära, och jag gillar Bamse. Dessutom andas karlen så högt att det fladdrar i trumhinnorna på en annan. Mycket onajs. Jag har mina planer på att inte lyssna klart. Hade jag bara kommit ihåg så mycket som vad boken heter hade jag berättat det, men här är det blankt. Ickeintryck.

Vad gäller Eskils brist på respekt för husregeln mot urinering på allmän plats är statusen den samma. Därför har vi beslutat att om vi ska ha kattungar här hemma får det bli nu. Jag har ju ända sen jag varit liten haft drömmen om kattungar, och när vi nu har världens bästaste katter här hemma har väl aldrig förutsättningarna sett lika lovande ut. Därför har Alice, som spelar en väsentlig roll i dramat, nu slutat med sina p-piller. Tanken är att de ska bli lite kärvänliga så småningom och voila - kattungar. Därefter får Eskil ta en tur till veterinären. Det är min övertygelse om att de hade blivit världens finaste kattföräldrar, med världens vackraste bebisar. Men först ska det bli kärlek i luften här hemma. Och ja, jag är medveten om min romantisering av verkligheten...

2010-07-20T23:39:00.004+02:00

100720

Idag gick en era i graven. Jag har skrotat min älskade FOA. I exakt 7 år har vi varit varit tillsammans, men FOA is no more. Det var med stor sorg i hjärtat jag tog emot pengarna och sa ett sista farväl. Larvigt tänker ni, och det gjorde de på skroten också inklusive sambon, men ni kan inte förstå. FOA var så mycket mer än bara en bil. Hon var min. Hon var frihet. Hon var självständighet. Det betydde så otroligt mycket för mig då, det var vad jag behövde.

Jag och FOA har varit på många äventyr tillsammans och jag är evigt tacksam att denna röda, rostiga, underbara bil har varit min. Tack!

Har mist forna dagars glans...

2010-07-04T23:45:00.002+02:00

100704

Ännu en relaxad dag som delvis har spenderats på stranden. Passade också på att ta en snabb grillsession med kycklingfilé som jag marinerade igår. Grillad kycklingfilé är fantastiskt gott. Hade nästan glömt det.

I övrigt har det inte hänt så mycket. Imorgon ska jag till Lund och träffa Kattamisse ThessieBessie som jag jobbade ihop med på Nymölla. Vi har inte setts på evigheter så det ska bli trevligt. Innan dess ska jag klämma in en lunch med Scorpan. Vi har inte setts på ungefär lika länge.

Nu hör jag sängen ropa. Dags att säga godnatt.

2010-07-03T21:10:00.002+02:00

100703

Idag har varit en riktig slappedag. Har verkligen inte gjort många knop, utan har spenderat största delen av dagen framför datorn. Har dock lyckats klämma in en stund på playan. Det är så avkopplande att bara ligga där och lyssna på vågorna. Blev en liten tupplur också minsann. Skönt, skönt. Tänkte ta mig en tur dit imorgon med.

Nu ska jag gå och plocka fram jordgubbarna. När katten är borta dansar råttorna på bordet!

2010-07-02T15:57:00.004+02:00

100702

Semester! Denna veckan är min, bara min, och det ska bli übernajs.

Stackars Eskil får det kanske inte så najs. Han har ju sedan ett par månader tillbaka börjat kissa något ohyggligt inomhus. Ja, han kissar ju alltid inomhus, men nu har han lämnat lådan till förmån för allt annat. Favorittoaletten är sängen. Dit smiter han så fort han får chansen. Äckelkatt! Annars funkar kläder och handdukar också. Det luktar så jäkla illa så man nära på vänder i dörren när man kommer hem numera. Det är inte så man blir sugen på att bjuda hem någon direkt. "Hej och välkoma hem till oss. Det luktar lite kattpiss, men det är väl ok? Ska vi sätta oss till bordet?" Knappast. Vi ska försöka göra allt vi kan för att det ska sluta, men går det inte får vi väl kastrera honom. Piss också.

Ikväll ska vi ha lite party med torsdagsridgruppen. Vi ska grilla hemma hos Martina i Öllsjö. Det ska bli mycket trevligt. Skönt att komma ifrån pisslukten ett tag. Nu kallar duschen, men först ska här saneras. Urk!

Han var smart när han var liten. Första toalettbesöket på Almvägen.

2010-07-01T15:56:00.003+02:00

100701

Så var dagen här, och inte vilken dag som helst. Idag fyller Jeppe år. Massor av grattis till dig, och jag hoppas att du får en fantastisk dag!

Just nu sitter jag i soffan och bara njuter. Har nyss kommit hem från Emma och Kalle där jag avnjutit en fantastisk lunch i solskenet. Det bjöds på paj, sallad och vitlöksbröd - en höjdare i mina smaklökar. Emma är verkligen en riktig tjockis nu. Idag är det exakt en månad till beräknad födsel. Det ska bli så spännande...

Nästa vecka är jag sugen på att tälta ett par nätter. Är det någon som kan tipsa om bra tältplatser där man både kan grilla och bada och som inte ligger på en camping? I fjol spenderades en natt i Vilshult och det var trevligt, men jag misstänker att det finns fler trevliga ställen i trakterna. Då var Eskil med. Det var på den gamla goda tiden innan han fick börja dela med sig av uppmärksamheten här hemma. Alice flyttade inte in förrän senare. Eskil tyckte det var så mysigt att vara ute en hel dag, men ju mörkare det blev på kvällen, desto närmre kröp han. Till slut låg han i mitt knä och njöt av värmen från elden. En riktig vildmarkskatt minsann.

Idag ska jag försöka byta hjul på mina inlines. De används för lite. Motion är vad denna latsissa behöver, och det i mängder. Mina kläder passar inte längre och det är onajs. Mycket onajs.

2010-06-28T22:21:00.002+02:00

100628

Så var årets midsommar förbi, och vilken midsommar det var. Helt underbar! Det var längesen jag hade en så rolig midsommarhelg. Midsommarafton, såväl som midsommardagen spenderades i Åhus. Den förstnämnda med traditionella attribut såsom sill, nubbe och jordgubbar, den senare med minigolfmatch och pizza vid bryggan. En mycket lyckad kombination om ni frågar mig. Den här känlan ska jag bära med mig länge, länge.

Nu väntar endast 4 dagars jobb till innan jag har en veckas semester. Har inte riktigt bestämt vad som ska hända då, men eventuellt ska vi tälta ett par nätter. Det beror lite på vädret, eller ganska mycket egentligen. Jag är inte typen som tältar i regn...

Nu ska jag lyssna på ljudbok.

2010-06-25T10:37:00.004+02:00

100625

Glad midsommar! Sitter och laddar inför dagens firande framför Nyhetsmorgon. Vuxenpoäng. Det är faktiskt ganska underhållande.

I morse var det strålande solsken, men nu ser det lite molnigt ut. Hoppas vi klarar oss undan regnet i alla fall. Det lovade de på tv igår.

Nu ska jag hoppa i duschen, sen ska stassen på och sen bär det iväg till Åhus. Eskil och Alice får klara sig själva och fira bäst de kan. Man skulle ju kunna tro att detta är deras favorithögtid eftersom den handlar om sill, men tyvärr äter ju ingen av dem det. De gillar kiwi bättre.

Som sagt. Glad midsommar!

2010-06-24T22:15:00.002+02:00

100624

Nu har jag landat i soffan efter en av de tuffaste veckorna på länge. Denna veckan har vi, som jag skrev tidigare, haft kvällsridläger och jag är helt slut. Dessutom finns det en hel del skavsår och blåmärken som jag nu hoppas ska läka pronto pronto. Roligt har det varit i alla fall.

Imorgon är det redan midsommarafton och jag fattar inte riktigt vart tiden tar vägen. Det känns som bara någon månad sen vi firade nyår. Galet. I år ska vi fira i Åhus tillsammans med Emma och Kalle. Emma ska ju snart kläcka och är rund som en fotboll. Det är deras första bebis så det är spännande värre.

Nu ska jag blanda dippa och skära grönsaker, sen ska jag avnjuta några avsnitt av Angel. Sambon jobbar natt så jag har fjärrkontrollen för mig själv. Hurra!

Glad midsommar till er alla!

2010-06-21T22:56:00.004+02:00

100621

Idag har varit en riktigt konstig dag. Vissa delar har varit superbra, och andra har varit katastrof. Nu är klockan alldeles strax 23.00, och middagen är förhoppningsvis klar snart. Idag kommer det att fuskas på midsommarmenyn, och jag inser att det är ett katastrofalt klockslag för middag. Men så är det. Manana manana.

Sambon har varit i stugan och rivit en vägg. Med sig hade han både Eskil och Alice. Den sistnämnda är, som alla som har träffat henne vet, en riktig fegråtta. Hon gömmer sig för allt och tycker att livet är lite läskigt. Idag fick hon vara ute och leka och det gillade hon nog trots allt. Fina katten. Eskil är som vanligt helt knäpp. Snart blir det en tur till veterinären om han inte tystnar....

Så här har vi det hemma nu...

2010-06-20T14:36:00.005+02:00

100620

Denna helg har verkligen tagit en oväntad vändning. Den har totalt dominerats av prinsessbröllop, och det hade jag inte riktigt räknat med. I lördags förmiddag hade vi ponnyridning på stan, och eftersom det var med anledning av bröllopsfirandet var det fint pyntade ponnyer som med stolthet traskade runt i stan. Härligt.

Därifrån for jag i ilfart, inspirerad av förmiddagen, hem till tvn för att avnjuta bröllopet. En och annan tår fyllde ögat, det måste medges. Efter en kort grillsession hos Marie återvände jag och Erica till firandet och följde äventyret ända till eftertexterna. Vilket fantastiskt bröllop! Jag trodde verkligen inte att jag skulle bli varken så fast, eller tagen av stunden som jag blev. Höjdpunkten var Daniels tal till Victoria. Så mycket känsla, värme och glädje att det inte kunde undgå någon att det här är vad äkta kärlek ska handla om. Från ett hjärta till ett annat. Jag önskar brudparet all välgång i framtiden, och jag ser faktiskt fram emot att följa utvecklingen av vår nya kungafamilj.

Just nu sitter jag och tittar på konserten som brudparet fick. Avslutningsnumret med barnkören är helt ljuvligt, och det är lyckotårar som rinner, inte bara nedför min kinder.

2010-06-17T21:48:00.005+02:00

100617

Sitter och gör något som egentligen borde ha skett för tre år sedan. Jag lägger in mina australienbilder i datorn. Verkligen på tiden kan man tycka, och jag kan inget annat än att hålla med. Det verkar ta sin lilla tid. Har bara kommit till andra skivan, men de är ganska kul att kolla på. Tänk vad minnerna hjälper en att komma ihåg saker. Inte bara vad jag gjorde, utan även sånt som inte finns lagrat i bilden; känslor, lukter, tankar. Det är helt fantastiskt. Tänk vilken cool apparat hjärnan är.

Nu ska sambon hoppa i säng, och det borde väl jag egentligen också göra. Han är helt slut efter att ha tampats med högskolan hela dagen. Vilken lekstuga säger jag bara. Helt otroligt att det bara kan få gå till så. Man kan ju undra om de anställer precis vilka nötter som helst, eller om de ansträngt sig för att få tag i just det här praktexemplaret...

Då tänker jag hellre på Australien. Mmm... Australien....

2010-06-16T23:36:00.002+02:00

100616
Igen...

Som jag sa. Man skulle nästan kunna tro att vi är släkt...

2010-06-16T16:48:00.002+02:00

100616

Vilket fantastiskt väder det har varit idag! Solen har strålat från en klarblå himmel, och vi har varit ute hela dagen på jobbet. Barnen har lekt med vatten, ätit som hästar och skrattat i högan sky. Så ska det vara. Det är nästan så man hör Astrid Lindgren i bakgrunden. Hon visste hur man ska fånga det väsentliga i allt. Fantastisk kvinna!

Jag har cyklat även denna dag, så lite stolt är jag. Det funkar faktiskt himla bra. Just nu är sambon ute en runda och rastar Maria, som tyvärr Crescent har döpt min cykel till. Inget fel på namnet i sig, men kanske inte det mest passande på en cykel. Blixten är kaske bättre, eller Fartvinden. Sambon är i alla fall på apoteket och handlar sårstrips. Han har tappat en kofot på näsan så han behöver tejpas ihop. Det är bara han som kan lyckas med sånt. Spännande hur han bara kan få till det.

Strax ska jag träffa Abigail. Vi ska käka sushi hoppas jag, och sen ska vi nog kolla på Buffy. Det är vår grej. Vi har bara några få avsnitt kvar, sen har vi sett hela serien. Det är 7 säsonger. Därefter har vi sagt att vi ska ge oss i kast med extramaterialet. Sen är det slut. Lite sorgligt, men vi får väl börja prata med varandra istället. Det ska visst också vara trevligt.

Nästa vecka är det dags för kvällsridläger för min del. Jag hoppas att jag får Olis. Vi har funnit varandra riktigt bra nu. Det var visserligen bra innan också, men efter den ridlektionen jag hade med Pia lossnade det ordentligt. Jag fick hjälp att hitta vilka knappar jag ska trycka på, och det är ju alltid bra. Ska bli så kul att rida nästa lektion!

Måste bara visa dessa ljuvliga bilder på systerdotter Maja på Natalies student. Vilken teaterapa. Man skulle nästan kunna tro att vi är släkt...

2010-06-15T20:02:00.005+02:00

100615

Jag har fått upp bloggångan igen. Skojigt. Dock har jag egentligen inget vettigt att skriva om...

Idag har jag faktist varit liite duktig. Jag cyklade till jobbet, vilket verkligen inte tillhör vanligheterna. Det kändes riktigt fint. Inte ens på hemvägen, när det både regnade och åskade, kändes det besvärligt. Cykling ska bli min nya melodi. Nu kan jag ju inte skylla på varken snö eller avstånd längre. Det tar ca 10 minuter, och med ljudbok i öronen känns det som fem. Jag är inne på min femte Liza Marklund-bok nu, En plats i solen, och sen finns det inte så många kvar. Dessutom har jag hoppat över några i början, så om jag ska lyssna på fler om Annika Bengtzon måste jag gå tillbaka till de tidigaste, och det vet jag inte om jag är så sugen på.

Ikväll ska jag försöka göra en playlist till Spotify. Är det någon som har några bra tips?

2010-06-14T18:07:00.003+02:00

100614

Än en gång är jag lämnad mol allena. Det jag trodde skulle bli en mysig kväll med sambon innan han skulle iväg och jobba, blev en trivsam kväll, men med katterna som sällskap. Inte så dumt det heller förstås. Vadan detta då? Jo, vår bil har brakat ihop. Växelspaken hade visst ingen kontakt med växellådan, och det är bra om den har det har jag förstått. Sambon tog superlimmet med sig och hoppas kunna åtgärda problemet. I samma veva ska han försöka klistra dit lite plåt på avgassystemet. Det är hål på grenröret säger han. Jag tycker att det lät lite snuskigt, men vad vet jag. Hoppas det går att laga, annars får jag cykla. Det vore i och för sig inte så dumt, men jag har blivit alldeles för lat för att se nöjet med att cykla. Ond cirkel det där... Lat -> Tjock -> Latare -> Tjockare.... Sen fortsätter det så i all evighet. Blä!

En motionsform som jag faktiskt uppskattar så in i bomben är ridning, som kanske inte har gått någon förbi. Förra söndagen var det Lektionsryttarmästerskap på klubben, och tro det eller ej, men jag och mina två lagkamrater knep förstaplatsen! Är det inte fantastiskt? Vi hoppade av glädje. Inte nog med det - vi vann även pris för bästa utklädnad. Det var viserligen bara vi som var utklädda, men det kändes precis lika bra ändå. Vi var utklädda till OS-lag i blågula tröjor och med en skylt på ryggen där det stod OS Hammarslund 2016. Vi åkte hem med två blågula rosetter vardera, medalj, diplom och ett presentkort på Stablestore. Jag red Olis och han var på ett strålande humör. Lycka!

I fredags var det skolavslutning och därmed min sista dag på det bra jobbet. Det är något speciellt med skolavslutningar. En särskild känsla som man bara får den enda dagen på året. Det är ganska häftigt. Efteråt hade vi personallunch i matsalen. Mycket trevligt i och för sig, men det var det första jobb jag slutat på utan att ha blivit avtackad av rektorn. Dålig stil. Jag fick själv gå fram till henne och tacka för den här tiden. Inte ens en liten blomma fick jag. Illa! Desto trevligare bemötande har jag fått av mina kollegor och det känns bra. Det är dem jag kommer att sakna. Inte chefen.

Vad gäller Eskil och Alice så växer och frodas de. De har gått över till vuxenfoder nu, och det verkar funka bra. De äter Royal Canins Indoor Long Hair som ska göra det enklare för pälsen de sväljer att passera systemet. Det kan nog behövas. De har nämligen kommit in i någon smekmånad nu därde först sitter och slickar varandra i ansiktet varefter Eskil nästintill förgriper sig på Alice, som inte verkar ha några större invändningar. Matte har. Vet inte om de har lyckat få till det än, men det låter otäckt och ser otäckt ut. Resultatet är gula pälstussar över hela lägenheten som Eskil bitit av. Fräscht!

Nu ska jag se om jag kan knåpa ihop någon middag till mig. Bjuder på lite bilder från mästerskapet...

2010-06-05T09:50:00.002+02:00

100605

Sitter och gör... ja ingenting egentligen. Om en timme ska vi på 80-årsfest i skogarna utanför Hässleholm. Det ska bli trevligt. Jag har stora förväntningar. Fast visst brukar det bli som allra roligast när man inte har några förväntningar alls? Jag tror ändå att det här blir grejt. Det är min mamms kusin Gunnar, från skånesläkten, som fyller 80, och det ska firas med pompa och ståt. Det brukar alltid bli lyckade tillställningar när den delen av släkten samlas. Great minds think alike.

Imorgon är de lektionsryttarmästerskap på klubben. Det ska också bli superkul. Vi ska tävla i lag, och i mitt lag är det jag och två av mina ridkompisar. Första delmomentet är en poänghoppning och andra delmomentet är en working equitation. Jag ska rida Olis som är min favvis just nu. Hoppas det går bra.

Nu är det dags för stajling, annars blir jag nog sen helt plötsligt. Det vore ju inte bra.

Hej på er!

2010-06-03T22:10:00.002+02:00

100603

Oj, nu är det nästan en hel månad sen jag bloggade sist. Tiden går fort minsann. Fast jag har väl inte haft något som varit värt att skriva om. Vet knappt ens om det är någon som läser här.

Jaja, sambon sitter bredvid och väntar med den stora Pärmen. Pärmen och jag är inte kompisar. Jag skulle till och med vilja ta det så långt att jag säger att jag rentav föraktar Pärmen. Pärmen innehåller räkningar. Hade Pärmen varit full av lönebesked hade kanske relationen varit annorlunda. Nu är det dags att skrapa rent kontot från de sista korvörena och betala priset för vår livsföring. Om det är så här dyrt att leva asketiskt vill jag inte veta vad det kostar att leva i lyx. Man kanske ska skaffa en man till? En välbetald i så fall.

Alice har också gjort Eskil sällskap på andra sidan 1-årsgränsen. Den 28 maj firade hon med att fånga en ond hårsnodd. I Alice värld håller hårsnoddarna på att ta över världen, men hon är dem på spåren och gör vad hon kan för att ta ut dem, en efter en.

Nu väntar massor av kalas. På lördag ska vi på 80-årsfest och skulle egentligen även ha varit på kalas hos syster med son. På tisdag ska jag till Lina och grilla. Det ska bli trevligt. De har äntligen fått köpa loss sitt hus, och det ska väl också firas. På söndag ska jag tävla. Det ska bli kul.

Nu väntar allvaret. Suck...

2010-05-04T21:17:00.002+02:00

100504

Är hemma igen sen snart en vecka tillbaka, men har knappt inte kommit åt datorn. Sambon är mitt uppe i slutfasen på sitt examensarbete, så han häckar vid datorn varje vaken minut. jag fick till och med boka tid idag, tisdag 18.30. Fast det är ju bra att han är ambitiös. Jag hade inte haft den självdisciplinen han har. Det är imponerande.

Vad gjorde vi då de sista dagarna på Kreta? Vi skulle ju ha kört vespa i två dagar, men eftersom de grekiska gudarna hade beslutat att det skulle blåsa kuling på tisdagen uppgraderade vi till en större blå fara än den förra, en Toyota. I vår förvånansvärt bekväma småbil trotsade vi så väder och vind och begav oss mot norra kusten och staden Sitia där det var frukt-, fisk- och grönsaksmarknad. det hade vi åtminstone läst att det skulle vara. Vi hittade inte den. Sen sprang vi av en slump på göteborgarna som också var på tur, och det visade sig att vi visst hade hittat den. Den var bara så liten att vi hade tolkat den som några öppna butiker. Kul.

Efter besöket i Sitia körde vi österut till dadelpalmsstranden Vai. Europas enda dadelpalmsskog ligger på Kreta, och det precis vid en strand. Så passande. När vi kom fram sprack det upp och blev kanonväder så vi passade på att njuta av solen ett par timmar. Ljuvligt. Eftersom jag hade bränt mig på smalbenen dagen innan var det smått smärtsamt, men det gick att ordna.

Sista dagen passade vi på att slappa riktigt orentligt. Lunchbuffé på hotellet, poolhäng och middag på rummet. Lugnt och relaxat. Sedan bar det hemåt i torsdags, den här gången utan några missöden.

Imorgon ska jag till Ynde för att passa hundvalpar. Det ska bli så mysigt så!

2010-05-04T20:48:00.001+02:00

100426

Idag har solen varit frame, och det med besked. Det skulle bli regn idag, men det har vi inte sett något av. Istället är det en snyggt kräftröd brud, med hennes lätt solförstärkte man som ska bege sig ut på middag strax. Det stället vi hade planer på hade inte öppnat för säsongen, så vi ska leta upp något annat.

Vi har nämligen varit på tur idag på vår fina, blåa vespa som är vår i två dagar. Idag blev det först en tur till ett ställe som heter Dragons cave, som är en taverna några kilometer österut. Det var ett superhärligt ställe, och vi mumsade greksallad och tzatziki som aldrig förr. Lite senare var vi tillbaka och köpte hemlagad(?) olivolja, eller hur man nu säger, och egenproducerad honung. De odlade en massa saker, och födde till och med upp lammen de serverade. Snacka om närproducerat.

Efter lunchen där for vi vidare med Blåa faran mot staden Ierapetra, som ligger ca 3 mil västerut, tror vi. Det går inte riktigt att lita på vägskyltarna här. På vägen dit stannade vi i alla fall på en jättemysig stenstrand en timme eller så. Vattnet var alldeles turkosblått och det fanns inga skrikiga poolungar i närheten. Underbart! Efter att ha hämtat kraft i havet drog vi så vidare. Det var min tur att manövrera vår åttiokubikare. In i staden for vi, trångt var det och med massor av folk. Och där körde jag. Inte visste vi vart vi skulle heller. Men av någon anledning hamnade vi ändå rätt. Köpte glass och gick och strosade i de gamla kvarteren. Mysigt. Tog även ett par timmar på stadens strand, och där tog solen ut sin rätt. Den lilla lurifaxen. Först inget, sen inget, sen massor.

Nu väntar sambon i dörren, trots att det var jag som var klar först och började skriva medan jag väntade på honom. Det är inte rättvist. Nu släckte han lyset, så nu går jag.

Hej på er!

2010-05-04T20:43:00.004+02:00

100424

Vi är på Kreta, och det efter många omständigheter. Det var ju inte så att vi visste om vi skulle komma hit många minuter innan planet lyfte.

Hela förmiddagen svävade vi i ovisshet, för att uttrycka det dramatiskt. Mamma kom i alla fall och hämtade oss och vi stack till Ko-San och åt lunch innan det bar iväg till Malmö. Flighten hade tidigarelagts med nästan en timme, från 17.10 till 16.15, så incheckningen skulle starta redan 14.15. När klockan var drygt halv tre hade det fortfarande inte kommit någon incheckningspersonal. Däremot kom det en högtalarröst som meddelade att luftrummet över Malmö skulle stänga klockan 15, och att vi skulle vänta på vidare besked om eventuell senareläggning av flighten. Sen skulle vi checka in väskorna. En halv minut senare skulle vin inte checka in väskorna längre, utan bussas till Köpenhamn där luftrummet fortfarande var öppet.

Sagt och gjort. Med två kanelbullar i näven från 7eleven, blev vi placerade på en buss till Danmark, fortfarande inte säkra på om det skulle bli någon resa eller inte. Det blev det. Med andan i halsen hamnade vi tillsammans med Göteborgarna, och efter en hel evighet taxade vi äntligen ut, och lyfte. Kreta nästa. När vi landade var klockan över 22, och det var beckmörkt ute. Därefter väntade två och en halv timmes mysig bussresa till hotellet…

Sista timmen på bussen kröp det i hela kroppen på mig. Panik! Släpp ut mig!! Till slut blev vi äntligen avdumpade på jättekomplexet Sunwing Resort i Makrigialos, 01.30. Vilken lättnad. Vi letade upp rummet och stupade i säng. Snacka om att vi sov som stockar.

Dagen efter gick vi på upptäcktsfärd i byn. Det visade sig att det inte fanns särskilt mycket att upptäcka. Makrigialos är ett ganska bortglömt ställe, även om det har sina ljuspunkter. Med andra ord passade det oss perfekt denna veckan. Efter en lunch vid stranden, bestående av greksallad och lammkotletter, landade vi vid poolen. Så skönt. På kvällen gick vi till en restaurang tvärs över gatan, Zorbas, och avnjöt en Moussaka innan vi hamnade i hotellbaren där det var familjeshow. Stötte på en och annan göteborgsprofil också som avslöjade att han minsann inte hade lagt sig när de andra i hans resesällskap hade tagit en powernap på eftermiddag – nej, det gäller att hålla festen igång. Vilken kille!

Idag har vi tagit sovmorgon och hängt vid poolen när solen har visat sig. Tyvärr är inte det hela tiden. Rackarns sol. Nu ska vi ner till hamnen och äta middag, sen får vi väl se vad Makrigialos har att erbjuda två stackars turister.

Come on – bring us what you’ve got!

2010-04-22T11:53:00.002+02:00

100422

VI SKA TILL KRETA!! Om tio minuter sticker vi härifrån denna, förvisso soliga, men ack så omotiverande plats på jorden. Trots alla turer fram och tillbaka blev det alltså av. Härliga, ljuvliga resa. HURRA!

Makrigialos nästa! Eyjafjallajökull - Inte var det din förtjänst i alla fall. Ödet - Tack som fan!

2010-04-20T18:54:00.002+02:00

100420

Jag är mer än lovligt bitter. Framför mig ser jag hela Kretaresan gå upp i rök, bokstavligt talat, och det finns inte ett piss jag kan göra åt det. Inte nog med det. Här hemma snöar det nu! Det är så man vill kräka. Istället för bikini, paraplydrinkar och greksallad i solskenet, väntar nu termobyxor, barnskrik och väckarklocka. Fy fan vilket nerköp.

Vi har visserligen inte fått besked ännu om det blir något av resan, men det ser mörkt ut. Vuklanåbäket har ju börjat spotta ut aska igen, och alla flighter är inställda under morgondagen. Just nu visar de på nyheterna hur den bistra verkligheten ser ut. Dessutom har vulkanen inte ens något snyggt namn. Eyjafjallajökull - vad fan är det!? Thebigholidaywrecker hade varit mer passande.

Blir det ingen resa till Kreta blir det förhoppningsvis ett par hotellnätter i Malmö istället. Jag måste härifrån. Nu.

Eyjafjallajökull - jag har en nagel i ögat till dig, och Ödet - jag hoppas att det här är välmotiverat och att stora belöningar väntar framöver.

Bara så ni vet.

2010-04-17T17:57:00.005+02:00

100417

Sitter i Helsingborg hemma hos Jossa och myser. Det är tea-time strax, och John Mayer strömmar ur högtalarna. Det är bra. Jag är sjukt trött, så lite te kan nog bringa ordning på grejerna. Jag åkte hit redan igår, sen blev det en kväll på stan. Det är synd att man gör det här så sällan, för det är så sjukt trevligt. Vi käkade middag på Bishop's och fortsatt med drinkar på en liten pubrunda. Som avslutning blev det en flaska skumpa i vardagsrummet. Vardagslyx.

Har även passat på att shoppa lite. Man får ju ta de tillfällen som finns vid besök i metropoler likt denna. En ny bikini blev det. En superfin a la 60-tal. Svart, och välpassande, till skillnad för alla de andra dammsamlarna som ligger i garderoben. Nu ska jag vara snyggast på Kreta. Det vill säga om vi nu kommer till Kreta. Än så länge är alla flyg inställda på grund av den där rackarns vulkanen. Vi åker ju inte förrän på torsdag, så förhoppningsvis har det försvunnit tills dess. Jag håller tummarna.

2010-04-07T12:00:00.002+02:00

100407

Nu är det bara två veckor kvar till Kreta. Två veckor och en dag för att vara exakt. Det ska bli helt galet skönt. Vad jag kan se nu i väderprognoserna så ligger temperaturen på drygt 20 grader framöver. Det är najs. Synd att inte bikinin passar. Äh, jag hittar nog något tält att klä mig i.

Jag fick förresten veta att när det kommer till att laga sill är jag helt okunnig. Jag skulle briljera, och berättade för mamma att hon minsann kan vara stolt över att hon har en sillstekande dotter. Husmanskost, tacka ja. Det visade sig att jag hade brutit mot alla sillstekarregler som finns, vilka framgick som ganska många. Visste ni att man inte får steka en sill på "magen" - det vill säga insidan. Inte heller får man panera den i skorpmjöl, nejdå, rågmjöl ska det vara. Dessutom hade jag begått kardinalsynden att doppa den i ägg! Shit pomfritt! Ägg är ju för flundror, och får endast användas efter ett dopp i vetemjölsbingen. Så nu vet ni det.

Det bästa av allt var att mina sillar var ruskigt goda! De serverades med pressad potatis och lingonsylt. Sådetså!

2010-04-05T16:29:00.002+02:00

100405

Annandag påsk, och ledig dag. Den här påsken har varit helt otrolig. Inte för att jag brukar fira påsk på något sätt, förutom med påskmust som är världens näst bästa uppfinning - strax efter julmusten. Inte har heller årets påsk inneburit några extravaganta utsvävningar. Däremot känner jag mig utvilad, och det är underbart. Jag tror att det till viss del har med nya jobbet att göra, men det är en helt fantastisk känsla.

Vad har jag gjort under de här dagarna då? Inte så mycket egentligen. I torsdags var jag på party tillsammans med Karin, som jag också ska träffa om en stund. Har inte sett henne sen vi var i Stockholm i höstas. I fredags var Fredrik här och hälsade på och vi tog en fika på stan. I lördags var vi i Ynde och träffade Jossa, och igår var det middag hos mamsen. Däremellan har jag vilat, läst, kollat tv, städat, planterat fröer, lekt med kisarna och lite annat smått och gott. Relaxing.

Imorgon väntar jobbet igen. Det ska faktiskt bli trevligt. Det var längesen jag kände så inför jobbet. Najs.

Det här har nog blivit historiens absolut tristaste inlägg. Det bjuder jag på. Adios!

2010-03-30T22:42:00.002+02:00

100330

Hur mycket som helst händer, och fort dessutom. Jag känner att jag inte riktigt hänger med. Nu har jag snart jobbat två veckor på nya jobbet, och jag har nog inte ens fattat det själv. Helt plötsligt är jag i skolans värld igen, och jag njuter varenda sekund. Nästan. Vissa situationer är aldrig njutbara.

Alice har blivit stor flicka också nu. Har pratat med veterinären som skev ut recept på p-piller till henne. Får väl se hur hon gillar det. Hon har blivit världens gosigaste katt. Alldeles vuxen, men fortfarande så liten. Fina katten.

Nu ska jag kasta mig i säng. Ska till tandläkaren imorgon. Blä...

2010-03-17T23:23:00.003+01:00

100317

Idag fyller Eskil 1 år! Massor av grattis! Jag hade skrivit ett helt långt inlägg, men det försvann. Får fylla på imorgon.

Godnatt!

2010-02-28T23:31:00.004+01:00

2010-02-28T23:17:00.008+01:00

The Ugly Truth
100228