Saturday, March 31, 2007

070331
Brisbane, QL
Så var snart en hel dag bortslösad. Hur kunde det bli så? Hade en plan om att åka till Australia Zoo, men icke. Det får bli imorgon istället. Jaja.
Har spenderat förmiddagen med att läsa en ny bok och sedan blev det en tur ner på stan för sushi. Jag har blivit som besatt av en ny kombination. Sushi och apelsinjuice. Bara att skriva det gör att det börjar vattnas i munnen. Just idag var inte sushin av bästa kvalité, men juicen. Ahh... Färskpressad, ljuvlig apelsinjuice.
Vassego. Dagens lunchtips. From me to you.

Friday, March 30, 2007

070330

Brisbane, QL
Då var resan på västkusten ett minne blott, men vilka minnen sen. Jag tänker på det varenda dag. Det är nog tre av de roligaste veckorna jag har haft i hela mitt liv. Måste ändå säga att det var ganska skönt att lämna kylan i Perth för ett något varmare Brisbane som ni då kan räkna ut ligger längre norrut. Första dagen gjorde jag det mesta som man kan göra i en stad, men inte på landet. Det blev shopping, såklart på Supré, och världens största bakpotatis i en food court. Jag lovar att jag har aldrig sett en större bakpotatis i hela mitt liv. Orkade inte ens halva. Jisses alltså. Marie, du skulle sett den. Helt tokigt. Passade också på att ta igen några telefonsamtal. Efter att ha varit i en mobilfri miljö i tre veckor känns det nästan lite konstigt att ha mobilen med sig. Kan ni förstå att jag, Madeleine Olsson, hann vänja mig av med min telefon. Kryss i taket. På kvällen passade jag även på att gå på bio. Det blev filmen Music & Lyrics med Hugh Grant och Drew Barrymore. Jag tyckte verkligen om den. Den var precis vad jag behövde. Satt helt ensam i salongen vilket också var en ganska befriande känsla.
Så igår skulle jag gå ut och käka middag tänkte jag. På väg över gatan hör jag två svenska röster diskutera något. Vi började prata med varandra och gick och käkade ihop. Mina nya bekantskaper heter Daniel och Henrik och är göteborgare respektive gute. Det blev en thaimiddag med en större skål Tom Kha Gai än vad någon skulle kunna föreställa sig. Vad har hänt? Varför försöker folk i Brisbane göda mig? Sluta med det. När jag var proppmätt syntes det inte ens att jag hade rört maten, så mycket var det. Pojkarna visade sig vara ett trevligt sällskap som också fastnat för dykning, även om de gjort det på östkusten.
Idag har vi hängt vid lagunen som är Brisbanes försök till en strand. Även om ett par hade mycket märkliga aktiviteter för sig i ena änden av poolen som resulterade att hon hade kramp i armen när de tod sig ur vattnet en stund senare, var det riktigt trevligt där. Kändes mer som en semesterort än down town vilket det egentligen var.
Imorgon väntar Australia Zoo, ni vet Steve Irwin - crocodile hunters djurpark, om allt följer planerna. Hade egntligen tänkt åka dit idag, men nu fick jag ju sällskap istället. Spelar absolut ingen roll för min planering. Mest på grund av att jag inte har någon.
Nu väntar förhoppningsvis först sushi och sedan baren. Jävla livet, som Veljko säger.
Förresten fick jag igår reda på att jag har fått sommarjobb. Wee!

Tuesday, March 27, 2007

070327

Perth, WA
Är tillbaka i södra delen av Western Australia igen. Håller på att förfrysa tårna. Det är inte mer än typ 20-25 grader här, vilket med mina mått mätt är kallt numera. Jag vill inte alls vara här. Jag vill tillbaka till värmen och alla härliga människor jag lärde känna i Exmouth. Den första veckan jag var i Exmouth tyckte jag att det var det tristaste stället i världen. Det visade sig dock att det tristaste stället i världen hade de mest fantastiska människor jag mött. Ni skulle ha träffat dem. De går inte att med ord beskriva. Jag grät när jag åkte därifrån. Det är det enda stället jag har varit riktigt ledsen över att lämna. Jag skulle gärna ha stannat där i ett par månader och bara njutit, dykt och umgåtts.
I fredags blev jag bjuden på hemlagad risotto och sedan drog vi till puben. Det fanns visst en hel avdelning som jag inte hittat förut, poolbaren. Det blev en helkväll med gänget från dykcentret. Lördagen bestod av hemlagad marlinkotlett (en sorts svärdfisk som fångas under den pågående fisketävlingen. Den fisk vi åt av vägde 173 kg. Lite större än makrill alltså.) och tillhörande filmkväll. Så trevligt så. Det var evigheter sedan jag tittade på film.
Söndagen bestod av ännu en vända på havet. Åkte på heldagsutflykt med gänget, de vill säga jag utflyktade och de jobbade, till Murion Islands där jag gjorde två dyk. Det var de första jag gjorde som färdig dykare. Var riktigt stolt över mitt andra dyk. Efter 60 min på 12 m kom jag upp med 80 bar (från 220). De sa att det var undefär så mycket luft de använde också, och de har dykt i evigheter. Det sitter lite prestige i att inte använda så mycket luft, också för att ju mindre luft du använder desto längre kan du vara nere. Logiskt.
På kvällen var det födelsedagsfest för en japansk tjej. Vi hade party poppers och hoppade fram och ropade happy birthday på japanska. Kommer inte ihåg vad det hette nu, men Roeland kom fram till den slående liknelsen med Obi Wan Kenobi. Snacksen bestod av sashimi (rå fisk) och Andrew hade bakat en chokladtårta. Impressive. Det blev en mycket trevlig avslutningskväll och de tyckte att det var synd att jag skulle åka hem dagen efter.
Efter att bokstavligen ha använt våld för att stänga Margot gick Easy Rider-bussen söderut klockan sju igår morse. I Coral Bay hoppade Bonnie på. Det var jätteroligt att träffa henne igen. Man har helt annorlunda tidsuppfattning här nere. Samtidigt som tre dagar kan kännas som en evighet känns tre månader som en kort minut. Det går inte att förklara. 900 km avverkades innan vi stannade och övernattade i ett totalstängt, regningt och iskallt Geraldton. Halv sju i morse gick bussen vidare och vi kom fram till Perth runt lunch idag. Mötte upp med Mia och käkade sushi på stan. Fick köpa nya skor eftersom mina gamla nya skor gick tvärsönder helt plötsligt. Det blev ett par likadana fast svarta. Australien sliter hårt på skodonen. Det märks även på det miljontals antal skoaffärer som finns överallt.
Nu har jag några timmar till här innan flyget går över kontinenten till Brisbane många långa timmar bort. Fattar inte hur nära slutet på min resa jag börjar komma. Det skrämmer mig.
Det löser sig. Det gör det alltid. Som en vis man sa.

Friday, March 23, 2007

070323

Så, då var det klart. Nu är man kvalificerad dykare. Gjorde de två sista dyken idag under lite andra omständigheter. Det blåste ganska rejält så det var helt sjukt strömt och vågorna gick ganska höga. Och där skulle jag ligga på ytan och simma efter kompass. Haha. Ja, jag säger då det. Roeland knackade mig på axeln och undrade vart jag var på väg. Fick rätt på det nere på botten i alla fall där det inte var lika härjat. På 14 meters djup såg jag idag bland annat en lion fish, stingrocka, 4 sköldpaddor, två white tip reef shark, boxfish och en trumpetfisk. Trumpetfisken måste ha historiens mest löjeväckande form. Stackarn. Kan inte vara lått att se ut som ett genomskinligt rör med en trattmun i ena änden. Inte konstigt att han simmade ensam.
Ikväll blir det någon form av party med de som arbetar på dykcentret. De är toppentrevliga allihop. För väl se om det blir något mer dyk nu innan jag lämnar detta dykmekka, som i övrigt har nada att erbjuda.
Simma lugnt!

Thursday, March 22, 2007

070322

Exmouth, WA
Det är gratis Internet i dykbutiken! Vilken service va? Det är det nya haket att hänga på.
Idag har jag varit ute i det böljande blå igen och skvalpat runt. Har gjort mina två första dyk av fyra på öppet hav inom ramen för kursen. Allt gick kanonbra! Hittade min flytkraft direkt båda gångerna och fick jättemycket beröm av min instruktör som jag nu vet heter Roeland. Han sa att jag har ovanligt lätt för att lära och att det kändes mycket tryggt att ha med mig ner i vattnet. Det var väl kul? Inte ofta någon säger något sånt. Han är bra.
De olika platserna för dyken hette Blizzard Ridge och Labyrinth. För den som är intresserad av vad jag såg idag kommer här listan, tyvärr på engelska för jag har inte den blekaste aning om vad de flesta svenska namnen är, men det var nog ingen torsk: seasnake (en gul), stingrocka, lion fish (2 st, de är dödliga), juvenile emperor fish, nudibranch (3 olika sorters typ sniglar), potato cod, rankin cod, coral cod, strawberry rockcod, reef banner fish, half circled angelfish och massor av sjöstjärnor varav vissa var tokstora. Inga hajar eller sköldpaddor för mig idag. Vem vet vad som händer nästa gång?
Imorgon ska jag ut och göra de två sista dyken. Sen är det klart.
Peace out, Bro.

Wednesday, March 21, 2007

070321

Exmouth, WA
Så var jag än en gång ensamstående. I morse reste Mia och Bonnie tillbaka till Coral Bay för att bland annat återförenas med Italiano (som käkar Korean noodles because the pasta makes you e fat). Själv lämnar jag detta gudsförgätna ställe på måndag. It's e nice, I like.
Bestämde oss i söndags för att vi skulle åka till Turquoise Bay igen, den här gången på våra fina röda scootrar. Det är en resa tur och retur på 120 km. I sann semesteranda kom vi iväg några timmar senare än planerat. Efter ett pitstop på vägen för att fylla reservtanken (det kryllar inte av bensinstationer i ödemarken) kom vi fram till havet. Det var lika otroligt vackert som första gången. På med stassen och i och snorkla. Fisk precis överallt. De andra fick ett bryt när vi stötte på en haj, men den låg bara och sov på bottnen. Jag tog ett foto på den. Ska bli kul att se vad det blir av det. Utmattade efter dagens förvånansvärt ansträngande aktiviteter tog vi en tupplur medan solen sjönk allt lägre ner på himlen. En djävulskt enveten insekt försökte göra sig ett skrovmål på mig och Mia - stupid bug - men det satte jag stopp för genom ett brutalt mord med PET-flaska. Muhaha...
Innan det blev mörkt påbörjade vi vår resa tillbaka. När vi körde genom nationalparken hände något som vi misstänkt skulle kunna hända, men inte i denna extrema utsträckning. Vart vi än tittade fanns det kängurur. De var precis överallt. De satt och tittade på oss, men när vi kom närmre gjorde det akuta flyktförsök varav otäckt många innebar att de hoppade ut mitt framför oss. Det gick inte att köra fort inte. När vi körde genom passagen Kangaroo Alley var det av förklarliga skäl som värst. Mia som åkte mig mig utsågs till första naturfotograf och fick med kameran i högsta hugg dokumentera det hela. I efterhand vad det lika underhållande att lyssna på vad vi sa som att faktiskt se kängururna. Det är något allvarligt fel på oss. Största delen av resan genomfördes i beckmörker. Blev middag på Exmouths snabbmatshak, det vill säga husvagnen som heter Planet Burger.
I måndags åkte jag och Mia på dyktripp till ögruppen Murion Islands. Om jag någon gång har använt uttrycket "det vackraste jag sett" tar jag härmed tillbaka det. Vi gjorde ett dyk på soft corals och det var en helt ny värld där nere. Så som det ser ut i naturfilmer som man tänker att "jaja, de färgerna har de minsann piggat upp lite", så var det där. Allt sprakade i färg; grönt, blått, rött, lila, rosa och alla andra upptänkliga färger. Och vi såg hur mycket djur som helst; gigantiska musslor som andades, fiskar i alla tänkbara färger, en moray eel, en seasnail eller slug som var knallblå och knallgul, vad vi tror var en bläckfisk med armarna nedbäddade i sanden och som avslutning kom det en gigantisk sköldpadda glidanade. Den var över en meter och helt underbart vacker. Jag ville aldrig komma upp till ytan igen. Alla människor borde få uppleva det. Alla. Det borde vara en mänsklig rättighet. Fast så puckade som vi är hade vi väl börjat bygga hotell.
Igår började jag så min dykkurs - PADI Open Water Diver. Det är bara jag och min instruktör. Lyx, fast lite ensamt. Det gjorde dock det hela något mer effektivt. Tre dagars teori och pooldykning klarade jag av på en dag. Hur fånigt kändes det inte att hoppa i poolen med full dykmundering då. Snacka om att alla ungar glodde konstigt på oss. Lyckades i alla fall avsäga mig våtdräkten. Fick lära mig massa saker som till exempel vad man gör om luften tar slut, om jag tappar masken och hur jag hittar min flytkraft. Det var jätteroligt. Imorgon och på fredag ska jag ut på havet och bemästra mina nya kunskaper. Ska bli spännande.
Vi har även utmanat Exmouths nattliv. Vi kom ganska snabbt fram till att det inte finns något. Efter 20 minuters promenad till puben insåg vi för tredje gången att Exmouth är dött. Till och med backpackerna har tråkigt, och det händer inte ofta. Pratade med några mycket speciella locals varav den ene kom till insikt helt plötsligt om att människor och myror var jämstallda i hierarkin. Jag suckade och ville gå hem. Ska bli kul att komma tillbaka till Perth igen.
Höres snart. Har förhoppningsvis mottagning på mobilen om en vecka eller så. Jag behöver kontakt.

Saturday, March 17, 2007

070317
Hello Moto! Eller ska jag säga Ciao istället. Något har hänt. Jag har förvandlats till italienare och det verkar vara en åkomma som drabbat flera. Orsaken är Italiano, eller Cristiano som han egentligen heter, som har varit med på resan. Äh, jag tar det från början. Håll i hatten...
Hoppade på Easyriderbussen i Perth. På vägen stannade vi till vid Pinnacles Desert, en öken med massa stenpelare som är miljoners år gamla. Efter många timmar kom vi fram till Kalbarri där vi övernattade. Finns inte så mycket att säga om stället. Vi käkade världens största sea food-tallrik och mest lärde känna varandra lite allmänt. Vi blev ett bra gäng som hållit ihop ända tills nu. Det var jag, Mia - halvengelskan från Danmark, Bonnie från Canada, och Ian, Daniel och Phil från England. Träffade ett engelskt par också som var på smekmånad, en fyra månader lång sådan där de reser runt i världen tillsammans. Det var också här våra vägar korsades med Italiano, väldens tokigaste italienare. Hysteriskt rolig kille. Till viss del är han rolig bara för han låter som han gör, men han säger också de mest underliga saker. I alla fall, dagen efter reste vi vidare mot Denham efter att ha stannat vid en apstor snäckskalsstrand, Shell Beach. Det var när vi var i Denham som cyklonen George drabbade området där jag befinner mig nu. Denham hade nog varit mysigare om det inte hade stormat så förbenat. Stannade ändå där i tre nätter eftersom vädret norrut inte var att rekomendera. Normalt sett kan man åka ut på havet och göra massa grejer, men vi fick snällt stanna vid poolen. Inte för att vi klagade förstås. Den andra cyklonen märkte vi knappt av eftersom den i stort sett dog innan den träffade land. På väg från Denham stannade vi i Monkey Mia som ses som det enda stället i världen där vilda delfiner kommer in till stranden och blir matade. Det var ca 7-8 delfiner där och de simmade riktigt nära, bara någon meter bort. Fräsigt som tusan.
Vidare gick resan till Coral Bay, vilket skulle kunna vara paradiset på jorden. Ett pyttelitet ställe som egentligen inte är mycket mer än en turistanläggning, även om det finns lokalbor också. Haha. Välkommen till Hillbillyland. Kom dock inte och tro att det på grund av turismen är något fancy ställe. Man duschar, lagar mat och borstar tänderna i saltvatten. Poolen är klorerat saltvatten och dricksvatten är mycket sparsamt fördelat. Detta är outback Australia och sötvattnet är en av deras käraste tillgångar. Det är inte fler än några hundra som är här. Orten hade dock det mest fantastiska lilla bageriet med underbart goda skapelser. Framförallt var det nattöppet och de som arbetade där var de vänligaste man kan tänka sig. Här blev man bemött som Darling eller Sweetheart istället för White Sugar som lokalinvånarna på puben döpte mig till. Puben stängde vid midnatt och då köpte man med sig vad man skulle ha och gick sedan ner på stranden. Under en stjärnklar himmel minglade vi runt, satt i sanden, gick barfota i vattenbrynet och tittade även på fire twirlers, ni vet sådana som gör konster med eld. Det verkar vara ortens gemensamma hobby. Jag kommer aldrig att glömma de fyra dagarna jag var här. Vi var minsann inte bara ute om nätterna. En dag åkte vi ut på snorkeläventyr och snorklade med mantarockor. En av världens två konstanta manta ray communitys finns utanför Coral Bay, den andra i California. Vi simmade länge med den ena som var över tre meter mellan vingspetsarna. Vilken känsla att se den segla fram genom vattnet. Majestätiskt. Stannade till och snorklade ute till havs på ett otroligt ställe. För det första kryllade det av hajar. Även om det bara är revhajar pirrar det lite i magen när en haj som är över en meter börjar simma i cirklar runt dig. Fast det är ingen fara. Det ska mycket till innan de gör något. Snorklade också ut från stranden i Coral Bay. Det finns otroliga koraller bara 30 meter från stranden. Revet heter Ningaloo Reef och sträcker sig från Coral Bay upp till lite ovanför Exmouth där jag är nu.
På väg hit igår åkte vi till Turqoise Bay och snorklade. Mer turkost vatten än så får man leta länge efter. Inte ens vattnet vid Whitsunday Islands där jag och Jeppe var hade den färgen. Med revet bara några få meter ut från stranden låg vi och plaskade ett par timmar, vilket var jobbigare än det låter. Det var väldigt strömt, och om man följde med strömmen för långt mötte den upp med en annan ström som spolar en rakt ut till havs innan man hinner tänka sköldpadda ens.
Så igår kom vi alltså fram till Exmouth där jag förhoppningsvis ska göra min PADI Open Water Course om ett par dagar. Vi bor in en sorts jättefin caravan och det fullkomligt vimlar av emuer här. Har sett hur många som helst, de går till och med omkring inne på området. Och igår natt när jag gick hem från puben med Mia gick vi förbi en lekpark där det var tjockt med känkurur. Räknade till 33 stycken i en hast. Coolt.
Nu är det bara jag, Mia och Bonnie kvar eftersom Ian och Dan reste vidare i morse. Vi tänkte hyra scooter och bege oss ut på äventyr. Man vet aldrig vart detta kan sluta. Spännande är det i alla fall.
See ya later, mate.

Tuesday, March 06, 2007

070306

Perth, WA

Så var jag i Perth i staten Western Australia. Måste bara berätta hur bra service det var på flyget hit. Helt plötsligt kom de och delade ut glass! Mumma! De var dötrevliga. Vädret kan ingen klaga på. Idag är det 40 grader. Hett i hettan som vi säger. Kom till Perth sent i lördags kväll, närmare midnatt. Och som på alla hostel lördagsnätter var folk apfulla. Jag undrade i mitt stilla sinne vart jag hade hamnat. Sedan dess har det bara blivit bättre. Träffade Anna och Nirre som jag bodde med i Sydney på söndagen. Jag tvingade med dem ut och turista. Vi åkte till en sjö i närheten, Lake Monger, som är känt för att det finns svarta svanar där. De finns till och med i statens, eller var det stadens, flagga. De var otroligt vackra. Som vita, fast svarta liksom. Med min vanliga tur med svanar var det en som nästan började jaga oss. Svanar är inte så bra med folk. Men ingen kan anklaga dem för att inte vara människokännare. Jag hatar folkilskna svanar hur vackra de än må vara. Väl ur den inre krigszonen slog vi oss ner i parken och tittade på solnedgången. Så trevligt så. Det var kul att träffa brudarna igen. Det var ju riktigt längesen nu.
Igår var det helgdag, Labour Day, i Perth vilket jag inte hade en aning om innan jag reste hit. Det är inte så att helgdagar är gemensamma i hela landet, utan de varierar från stat till stat. De firar inte ens Drottning Elizabeths födelsedag på samma dag. Hur skumt är inte det? I vilket fall som helst. Det jag skulle ha gjort under måndagen falerade liksom. Försökte få tag på Easyrider, den researrangör jag skulle resa uppför kusten med, med start från idag, men det var stört omöjligt. Fick lämna ett meddelande på telefonsvararen och hoppas på det bästa. Allt har löst sig och jag sitter just nu på deras kontor och skriver. Nytt avresedatum blir alltså på torsdag istället.
Eftersom hela stan var stängd bestämde vi oss för att ytterligare utmana och eventuellt gynna turistnäringen. Vi begav oss med färja till ön Rottnest Island som ligger 19 km utanför kusten. Det första som mötte oss när vi steg iland var två pelikaner (pelipaner som jag råkar kalla dem hela tiden) uppflugna på varsin lyktstolpe. Helt coola satt de där och relaxade. Fatta hur stora de är. Vi inledde sedan med ett kort besök på öns museum där vi fick lära oss lite allmännyttigt. Bland annat att det ligger två vrak utanför ön. De hade en gammal dykarhjälm som de plockat upp. Att de kunde dyka med dem alltså. Ofattbart. Vidare gjorde vi det som de flesta åker dit för. Vi hyrde varsin cykel. Haha. Jag har sällan haft så roligt. Jag skrattade högt. Det var flera år sedan jag att på en cykel. Jag minns inte det som så roligt att cykla, men man lever och lär. Och om jag blev toppad när jag fick en cykel skulle ni sett Anna när hon kom i vattnet. Hon blev helt vild. Vi cyklade till stranden The Basin där vattnet var kallt men ack så underbart. Med ovan nämnda temperatur kanske ni förstår känslan. Efter att ha chillat en stund begav vi oss tillbaka till Thompson Bay som orten hette. På vägen dit stannade vi till när vi hittade den djurart som ön förmodligen är mest känd för, Quokkas, små pungdjur som ser ut som en blandning mellan minikängurur och gigantiska råttor. Det är på grund av dessa som ön har fått sitt namn - en holländsk variant av rats nest = Rottnest. De var helt otroligt söta när de hoppade runt på bakbenen. Man kunde komma ganska nära dem innan de blev rädda. Så goa. Innan färjan gick tillbaka lyckades jag äntligen köpa ny bikini, något som jag letat efter hur länge som helst.
Tillbaka på hostelet Billabong resort träffade jag två svenska tjejer. Det visade sig att de var läkarstudenter som var här för att närvara vid en konferens. Berättade att min nästkusin Sofia också pluggar till läkare och har varit ordförande i någon form av sådan organisation. Det visade sig då att de kände henne och att den ena av dem hade avlöst hennes mandatperiod. Fatta vilken liten värld vi lever i. Så Sofia, om du läser här så hälsar Maria och Rebecka så gott till dig.
Måste bara avsluta med att berätta en kul grej som Nirre berättade igår. En familj hon känner hade varit på Australia Zoo, ni vet Steve Irwins zoo, och haft sin femårige son med sig. Helt plötsligt hade de inte hittat honom längre och fick ju givetvis panik. Med hjälp från personal lyckades de så småningom lokalisera honom så de kunde åka hem. I bilen var pojken mycket tyst och föräldrarna var rädda att han hade blivit antastad på något sätt. När de kom hem gick han rakt upp till sitt rum och stängde dörren. Föräldrarna visste inte riktigt vad de skulle göra, men bestämde sig i alla fall för att lämna honom i fred en stund. När de lite senare gick och kollade till honom satt han på golvet med en pingvin! Han hade snott en pingvin! Stoppat den i ryggsäcken, och det var givetvis därför han hade varit så tystlåten. De fick något skamsna ringa till djurparken och berätta att de hade en av deras pingviner hemma så de fick komma och hämta dem. Haha. Kom inte och säg att barn inte är företagsamma. Shit, vad jag skrattade när hon berättade det. Så jäkla kul.
Nu ska jag ut på stan och göra en läkarundersökning inför dykkursen och sedan köpa en snorkel. De är dyra, men det får minsann bli en ändå. Vill ha min egen. Gillar inte att dregla i grupp.
Vet inte när nästa uppdatering kommer, men håll utkik. Mot ännu varmare breddgrader. Puh!
Puss.

Saturday, March 03, 2007

070303

Så var det dags att än en gång lämna Sydney. Om tre timmar lyfter planet och styr nosen mot Perth på västkusten. Shit, vad jag blir berest alltså. Känns som om jag flyger många gånger i veckan just nu. Finns det inga sådana där bonuspoints att spara?
Ser fram emot att komma bort från äcklet för sista gången. Igår var han inte klok i huvudet. Än mindre än vanligt alltså. Han började slå efter Sarahs pojkvän för att han var i lägenheten. Det är ju enligt husets något tveksamma regler förbjudet att bjuda in pojkar. Det är kul att varenda en som kommer in i den här lägenheten går här ifrån och upprepar orden "I can't believe that guy. What a dick head!" Haha. Så sant, så sant.
Middagen i torsdags var mycket trevlig. Vi var fyra flickor som åt gott och sedan gick till baren Scary Canary och träffade några av Sarahs arbetskamrater. Vilket gäng alltså. Hur sköna som helst. Träffade dem igen + ännu fler igår när vi var ute och slog klackarna i taket. Jag och Sarah var och klippte oss först och blev riktigt ompysslade en stund. Stack till ett ställe som heter Slip Inn som var helt ok. När det var dags att dra vidare kom vi inte längre än till källarvåningen där nattklubben Chinese Laundry låg. Ganska slappt ställe men med otroligt dålig musik. Som alla andra ställen då alltså. Fattar inte vad det är med Australiensare och housemusik. Var hemma vid fem i morse och fick några timmars sömn innan det var dags att ge sig ut på stan. Fick min sista spruta idag på sjukhuset. Ska inte ta fler i Australien så nu behöver jag inte släpa runt på en kylväska längre. Befriande.
Nu måste jag gå och stänga resväskan. Om det går alltså. Tror den väger 100 kg eller nåt. Var duktig och skickade hem nästan 10 kg igår, men något säger mig att det inte var nog. Har hittat en våg i lägenheten så jag kan väga väskan innan flygplatsen. Något säger mig att jag har varit lite för optimistisk. Får väl se hur jag ska lösa det hela. Måste ju släpa med mig allt nu. Jag hatar att bära! Hade jag varit gjord för att bära hade jag fötts med muskler. Nu var det inte så utan jag får stå ut med mina skämt till muskler. Sorgligt men sant.
Mot varmare breddgrader, även om det varit toppenväder här idag. Jag blev helt förvånad.
See ya soonish!