081228

Jag har upptäckt teknikens under. Det som först verkade vara en liten tuff pryl har visat sig innehålla oanade användningmöjligheter. Jag kan logga in i min blogg genom nya superfina datorn Ragnars fingeravtycksläsare! Hur coolt är inte det? Jag kom till insikt om värdet av denna lilla manick när jag fick rota långt bak i minnessystemet för att komma ihåg lösenordet. Nu behöver jag inte det. I'm loaded with fingerprint!

Jag har för övrigt fått lite skrivklåda. Tror att det kommer att innebära att bloggen får ett uppsving. Jag hoppas det. Saknar den faktiskt. Tyvärr har jag inget att skriva om. Det är ju inte så att man är ute och upplever otroliga saker på samma sätt som under Resan, så jag antar att det kan bli något torftigt stoff här, men det får kanske duga för tillfället. Det ör väl bara till att bita i det sura äpplet och inse att men lever ett fattigt liv utan vidare extravagans för tillfället. Om man nu skulle ha råd med äpplen vill säga. Det kanske får bli den sura disktrasan istället. Livet som arbetslös är sällan glamouröst.

Imorgon är det dock dags för lite lyx och flärd. Lund väntar oss och därmed mellandagsträff med skånska släktfalangen. Sniglar står på menyn. Har aldrig provat, men någon gång ska ju vara den första. Med ett gäng gormander till bordet går det knappast att säga nej. Dessa escargots (med hemmagjord böjning) ska enligt ryktet följas tätt av oxfilé. Och biljard. Får se på vilket område jag lyckas briljera. Det brukar sällan vara i bollsporter.

Nu är en flickas tankar i natten slut för den här gången. Hoppas vi ses innan det nya året. Annars...

Gott Nytt År!

080621

Jag blir sällan bakis, men den här dagen har varit plågsam. Efter ett helt ljuvligt midsommarfirande igår med pooldopp och nattliga timmar i vedeldad tunna, sill, jordgubbar, samt alla andra traditionsenliga midsommarattribut har midsommardagen segat sig fram i ett olidligt plågsamt tempo. Jag har träningsvärk i hela kroppen och en hel drös med andra skavanker som jag på underliga sätt dragit på mig. Men kul var det. Så ända in i baljan! Ända fram till halv sex när vi kom på att det började bli dags att runda av tillställningen.

Nu ska jag krypa ner i sängen med en inredningstidning och ett fluffigt duntäcke.

Shh... Stör mig inte.

080516

Jag har blivit med Internet. Faktiskt för ett tag sen egentligen, men inte förrän idag var jag redo att axla ansvaret. För mig innebär fortsättandet av skriveriet, eller kanske rättare sagt omstarten av skriveriet, en ny fas i livet. En fas jag kanske inte riktigt varit förberedd på. Genom att här sätta på pränt det som händer nu, blir allt på riktigt på något sätt. Ett år efter hemkomsten från resan börjar jag känna att det är svårt att leva på att "då, nyss, när jag var i Australien..." Det är ju så mycket som hänt under året som även det förändrat mig. Det känns ändå som att förlora en del av identiteten. Istället för att vara en Resande, en upptäckarlysten äventyrare, är jag nu en tråkig svensson med helgutflykter till Ikea som mål. Det känns sådär glamoröst.

Samtidigt finner jag mig själv märkligt nära samma situation som för ett år sedan. Lägenheten, den nyshoppade, är under upprustning med tapeter, dubbelsäng och annat nyttigt och ack så kostsamt. Bilen är fortfarande en rosthög som behöver drastiska åtgärder. Jag ska boka ny tandläkartid för att besiktiga bissingarna. Söka jobb är även det ett akut projekt. Dessutom försöker jag sunda till min livsstil. Vem vill stanna inne hela sommaren, eller ta fel på tältet och bikinin i strandstressen?

Den största förändrigen, och den bästa är sambon. Han är fin. Finare än bilen. Det är bra!