Jag har blivit med Internet. Faktiskt för ett tag sen egentligen, men inte förrän idag var jag redo att axla ansvaret. För mig innebär fortsättandet av skriveriet, eller kanske rättare sagt omstarten av skriveriet, en ny fas i livet. En fas jag kanske inte riktigt varit förberedd på. Genom att här sätta på pränt det som händer nu, blir allt på riktigt på något sätt. Ett år efter hemkomsten från resan börjar jag känna att det är svårt att leva på att "då, nyss, när jag var i Australien..." Det är ju så mycket som hänt under året som även det förändrat mig. Det känns ändå som att förlora en del av identiteten. Istället för att vara en Resande, en upptäckarlysten äventyrare, är jag nu en tråkig svensson med helgutflykter till Ikea som mål. Det känns sådär glamoröst.
Samtidigt finner jag mig själv märkligt nära samma situation som för ett år sedan. Lägenheten, den nyshoppade, är under upprustning med tapeter, dubbelsäng och annat nyttigt och ack så kostsamt. Bilen är fortfarande en rosthög som behöver drastiska åtgärder. Jag ska boka ny tandläkartid för att besiktiga bissingarna. Söka jobb är även det ett akut projekt. Dessutom försöker jag sunda till min livsstil. Vem vill stanna inne hela sommaren, eller ta fel på tältet och bikinin i strandstressen?
Den största förändrigen, och den bästa är sambon. Han är fin. Finare än bilen. Det är bra!
