Saturday, January 31, 2009

090130

Och då kom hajarna, hajarna, hajarna, hajarna....

Thursday, January 29, 2009

090129

Jag borde vara mörbultad, men det är jag turligt nog inte. Jag är nyss hemkommen från stallet och är faktiskt egentligen mest irriterad. Det hela kändes fel redan från början idag. Vi var sena dit och fick stressa för att hinna göra i ordning hästarna i tid. Det märktes direkt att hästarna var på helspänn. Ett nyligen ökat tillskott på havre kan uppenbarligen göra vilken trött gammal kuse som helst till rena rodeotjuren. En av tjejerna i gruppen som tidigare varit med om en ridolycka var lite rädd så jag erbjöd mig att byta häst med henne. Så här i efterhand var kanske inte det mest genomtänkta beslut jag fattat, men sagt fick bli gjort. Av hästen och upp på den nya. Efter att ha försökt få den att slappana av och känna sig bekväm med livet en stund tog det hus i helvete. Någon rev ett hinder (vi hade hopplektion) och det blev startskottet. Min häst exploderade och började rusa, bocka och göra krumsprång. Jag lyckades dock med nöd och näppe sitta kvar. Lika bra gick det inte nästa gång det var dags. Helt plötsligt kom väggen och det tog stopp. Sen låg jag där och sprattlade som en fisk. Upp igen, men det dröjde inte länge förrän jag återigen stod på näsan i gruset. Två gånger på samma lektion! Riktigt irriterad fick jag inse att min målsättning för lektionen fick landa i att skritta över bommarna. Knappt det gick att genomföra ens. Dessutom gick stor del av lektionen åt kring att ta hand om den andra som gjorde en nödlandning och som dessutom blev trampad efteråt. Så under rådande omständigheter kom jag alltså lindrigt undan, om än något missnöjd med situationen. Det blir till att ta med tårta nästa vecka. Ingen ont som inte har något gott med sig...
Annars är det svängningar åt det positiva hållet på karriärssidan. Jag har fått jobb två månader på en förskola som enligt alla jag pratat med är såååå bra. De ringde helt enkelt upp mig och frågade om jag var intresserad av ett vikariat på två månader som de hade. Extra roligt, eftersom jag aldrig har varit där tidigare och de därmed inte har träffat mig. Rektorn hade ringt den rektor hos vilken jag var på intervju förra veckan och frågat om han hade någon bra person att rekommendera och han hade sagt mitt namn på studs. Superkul! Då stämde det uppenbarligen som han sade när jag inte fick jobbet på hans skola - att det bara berodde på att jag inte hade erfarenhet av invandrarbarn. Det ska bli spännande att komma till en ny arbetsplats, och om jag ska tro dem jag pratat med kommer det att bli som två månaders utbildning, vilket ju aldrig är fel. Nästa måndag börjar jag. Fast jag har inte löneförhandlat. Det kanske jag borde gjort. Men jag har inte skrivit kontrakt ännu, så den dörren kanske inte är helt stängd än. Vi får se. Det ska åtminstone bli skönt att få jobba lite mer; 92,5% istället för ca 50% som det brukar landa runt nu.
Nu ska jag hoppa i duschen och sen till sängs. Även om jag inte har ont någonstans så är jag helt klart lite stel i musklerna ändå. Massage får bli kvällens huskur.
Godnatt på er!

Saturday, January 24, 2009

090124

Mina fingrar är skrynkliga och mina ben skakar. Det beror på att jag är en Bra människa. Jag är en god husa med stora ambitioner. Idag har jag till och med gjort verklighet av dessa ambitioner. Jag har städat. Jojomen, du läste inte fel. Jag har samlat mod till denna kraftansträngning i flera veckor och idag satte jag planen i verket. Jag började lite försiktigt med att plocka ner julgranskulorna och det kändes bra i hela kroppen. Jag kikade in i köket och möttes av en diskhög som hade fått diskaren på Nobelfesten att dra efter andan. Men skam den som ger sig. Med diskborsten i ena näven och superduperpowerextrastrong diskmedel i den andra skred jag till verket. Såpbubblorna yrde och strumporna blev blöta, men jag diskade på så som om den lede lagt piskan över min rygg. Och två timmar senare kom jag ut på andra sidan. Berusad av adrenalinet, och eventuellt hög på rengöringsmedelsångor, skurade jag badrumsspegeln och styrde upp vardagsrumssituationen någorlunda i rena farten. Utan att ha hunnit tänka efter stod till och med tvättmaskinen och brummade harmoniskt i badrummet, och middagsmaten låg på tining på den fläckfritt blänkande diskbänken, strax bredvid den nyputsade hushållspappershållaren. När jag vaknade ur min trans upptäckte jag alltså ovan nämda problem. Mina fingrar ser ut som tillhörande en tant som närmar sig sin tvåhundratjugotredje födelsedag. Men det spelar ingen roll. Jag känner mig som Askungen och bär därför mina skrumpfingrar med stolthet.
Förresten fick jag inte jobbet. Jag har ingen erfarenhet av arbete med invandrarbarn. Förutom det var jag visst toppen, och de stod i valet och kvalet.
Nu kommer snart sambon hem med föräldrar och glass. Yeah!
Dessutom har jag namnsdag idag!

Wednesday, January 21, 2009

090121

Nu är det oliiiiiidligt spännande. Jag var som sagt på anställningsintervju igår, en intervju som jag mot alla odds tog mig igenom utan pinsamma utsläpp. Det var en trevlig stämning och trots att det verkar vara något att bita i låter det intressant och spännande.
Beskedet ska komma idag, och om det är positivt börjar jag min nya tjänst på måndag. Sug på den. Som sagt, nu är det oliiiiiidligt spännande.

Tuesday, January 20, 2009

090120

Jag har fjärilar i magen, och inte sådana där mysiga, utan otäcka. Jag ska på anställningsintervju om 40 minuter och jag är så nervös att jag inte kan sluta fisa. Shit! Jag måste ta mig samman! Hela magen är som en ballong och varje gång jag ändrar ställning grimaserar jag illa för att inget oönskat ska slippa ut. Jag har nyss ökat tio kilo i vikt, och det är inte i fett. Ren luft. Eller, nja, så ren kanske den inte är egentligen. Tio extrakilon av luft med bajspartiklar. Det är en god förutsättning när man ska visa upp sig från sin bästa sida.
Jaja, de kan ju inte säga att jag inte är mig själv i alla fall. Wish me luck!

Tuesday, January 13, 2009

090113

Jag är förvarad. Jag är inföst i ett klaustrofobiskt rum, med ett enda fönster mot världen. En dator. Anledningen? Jo, personalrummet förvandlas varje förmiddag till konferenscenter där vi vanliga dödliga inte är välkomna. Nej, schas iväg - hitta något annat, där borta finns ett arbetsrum. Jo tack. Vem är det som arbetar egentligen? Jag skulle ju ha rast! Vårda min själ inför resterande del av förmiddagen så att jag kan återkomma stark, snygg och med oanade krafter. Pigg på livet och med en pedagogisk entusiasm som slår alla med häpnad. Det var min plan. Istället sitter jag alltså här, något förstulen och funderar på hur mycket väsen man vågar göra ifrån sig. Officiellt. Jag menar, det är ju min chef, eller rättare sagt, det kan ju bli min chef. Jag har ju i själva verket inget jobb. Då kanske man inte heller kan ha rast. Jag har ju ambitionen. Hoppas jag får lön ändå.
I väntan på den, sitter jag här. Förvarad.

Sunday, January 11, 2009

090111

Har nyss kommit hem från släktkalas i Svängsta, och nu sitter jag här och fördriver tiden i väntan på att nyheterna ska ta slut och filmen fortsätta. Kalaset var såklart trevligt, som kalas oftast är, och det stiftades en ny bekantskap idag, även den trevlig. Vi får hoppas att den blir bestående. Rock on.
Fatta hur kort en helg är. Två futtiga dagar får man ledigt, sen ska man tillbaka och slava igen. Är det klokt? På en vecka umgås man betydligt mer med folk man av slumpen blivit hoptussad med än de människor man faktiskt själv har valt. Jaja, man har ju nattens timmar, men i ärlighetens namn. Hur mycket socialt utbyte har man egentligen när man sover som en klubbad säl? I vilket fall som helst är helgen strax slut, och jag tycker att det är på tok för tidigt. Vänd på det istället. Jobba hälften, tjäna dubbelt. Det är min politik. Ge mig ett parti som stödjer folket före samhället. Om inte alla jobbar samtidigt kan ju fler dela på jobben. Tadda, arbetslösheten utrotad. Jag borde bli president. Om man tänker efter.
Nu ska jag kolla klart filmen. A lot like love.
I like love a lot.

Monday, January 05, 2009

090105

Sex and the city. Det är allt jag har att säga. Sex and the city!
Efter att ha maratontittat på hela serien (72 avsnitt påstår sambon, men det känns inte som fler än 15 menar jag) har vi ikväll sänt en era i graven genom att fullfölja åtagandet med att titta på julklappsfilmen. Ett enda långt, underbart avsnitt som sätter pricken över i på ett ljuvligt sätt. Jag älskar allt med serien. Humorn, värmen, kärleken, vänskapen, kläderna, passionen och längtan. Och skorna. Framförallt skorna. En dag ska ett par Manolo Blahnik pryda mina fötter. Har bara inte riktigt kommit på hur det hela ska finansieras. Fabulous!
Fast snart infinner sig tomheten. Vad ska jag nu njuta av när livet känns oglamoröst? Macken, som står på tur, har inte riktigt samma feeling. Fast den är nog tyvärr närmre min verklighet. Usch, självrannsakan är inte bra för humöret.
Nej, en cosmopolitan nu och på med stilettklackarna, sen kommer åtminstone jag sitta i en bar på Manhattan i natt. Vart är du?

Sunday, January 04, 2009

090104

Jag älskar. Jag älskar mycket, men mest av allt älskar jag filmen Australia just nu. Åh, underbara, ljuvliga, fantastiska land! Och film. Har nyss kommit hem från bion och är frälst. Igen. Har ni inte sett filmen, se den! Den speglar landet, folket och kulturen på ett sätt som är svårt att beskriva med ord. Det måste upplevas! Helst på plats. Men i en biosalong får också duga för tillfället.
I övrigt är det mesta stiltje. Dagarna tar slut utan att ha hunnit börja. Tiden fördrivs genom att antingen sova, slappa eller vila. Dessutom känns det som om jag väntar på något, men jag vet inte vad. Som om något skulle vara på väg att starta, men som aldrig kommer igång. Skumt. Det kanske är min egen inspiration jag väntar på? Eller påsklovet. Då bär det av till alperna. Tjohoo!
Godnatt. Tror jag...
090104

JÄVLA, JÄVLA SKITDATOR!

Jag hade nyss skrivit ett långt inlägg när allt bara försvann. Jag blir tokig!

Jävla, jävla skitdator!