100129

Sakta men säkert smyger det framåt i köksprojektet. Oftast känns det som det inte händer ett dugg, eller möjligen att det går baklänges. Idag är första gången som vi tillför något istället för att bara plocka bort. Fast visst har vi plockat bort också, i själva verket mycket mer än det andra. Nu är i alla fall allt jag kan komma på rivet. Det är bara spisen kvar som ska bort. Den ska städas ordentligt och sen läggas ut på blocket. Det är förresten världens bästa spis, om det är någon här som är i behov av en sådan.

I övrigt är som sagt allt rivet. Kakelfix är bortknackat (som det satt!), spik är utdragna, skåpen är antingen demolerade eller sparade och det som skulle till tippen har hamnat där. Sedan har det varit otroligt mycket förberedande arbete. "Förbereda" betyder "bära" har jag fått lära mig. Det är inte kul. Vi har burit golv och gipsskivor. Och en masonitskiva, men den kan inte jag ta cred för. Färg också. Och murbruk, tapeter och verktyg. Eftersom vi ska lägga nytt golv i hela lägenhetenhar vi burit foam också. Foam är bra. Det väger lagom.

Nu har vi i alla fall kommit så långt att taket ska målas imorgon, det är förberett för det nya golvet, avloppet är framdraget, vi har dragit kabelslang under trossbotten så att vi kan få ström till diskmaskinen, fläkten, belysning och eluttagen. Tänk, vi ska få eluttag! Är inte det underbart?! Riktiga, fina eluttag som man kan sticka riktiga, fina kontakter i och få ström. Som jag har längtat. Nästa vecka är det dags. Då gäller det på riktigt. Förhoppningsvis blir allt klart då, men jag har mina tvivel. Fast jag sitter här och håller tummarna lite försiktigt. Sämre än vad det är just nu kan det i alla fall inte bli.

Jag lovar att bjuda på lite bilder snart, men nu måste jag gå och skölja av byggdammet som ligger som en extra hud. Blä!

100127

Jag hänger inte riktigt med märker jag. Senast skrev jag att jag skulle återkomma med nytt inlägg "imorgon". Det är strax en månad sen. Jaja, som tur är tror jag inte att det är så många som väntar med spänd förväntan på mina inlägg. Jag känner till tre personer som läser: mamma, ClaraBella, och Jossa. Ibland Erica och Jeppe, men för alla gäller samma sak. Ni vet redan allt som står här, för det har jag oftast berättat. Inte så att jag säger "nu har jag skrivit detta och detta i min blogg" utan mer för att det jag skräver här är oftast sånt jag vill dela med mig av, och då har jag redan berättat det för er. Så jag fortsätter att skriva meningslösheter rakt ut i etern, utan egentlig mottagare, och utan särskilt innehåll. Som detta. Totalt meningslöst. Men det kanske speglar mig bra.

I vilket fall så har ja ginte enbart pillat naveln den gångna månaden. Vi har ju trots allt kommit en bra bit med köket, sambon och jag. Det nya har anlänt och skruvats ihop. Jag har haft mig en dust med Ikea per telefon. Inser att priset är ganska väl kopplat till att det inte finns pengar över till serviceinriktad personal. Skitstövlar! Hur som. Vi har även rivit det gamla köket, och har nu nakna, kala putsväggar som stirrar fientligt på oss. Det stora problemet är elen, men det ska förhoppningsvis lösa sig snart. Förhoppningsvis. Annars får vi väl vispa grädde på toaletten i fortsättningen.

Jag är ganska duktig på att fotografera processen, och som vanligt är det bara jag som tycker det är viktigt. Det innebär att i vanlig ordning är det jag som håller i kameran, så att det på alla bilder är sambon som ser ut som slitvargen. Det är han visserligen också, men på något sätt blir det bortglömt att jag också arbetar. Därför tvingar jag honom ibland att fotografera mig med till exempel skruvdragaren, vilket han också gör, under ljudliga suckar och protester. Jaja, bevis ska ju finnas och kommer så småningom att hamna här. Håll ut!

Nu är min lunchrast slut och jag måste hasta tillbaka till allvaret. Tjingeling!