Friday, October 28, 2011

111027

Jag gor ett hopp i berattelsen, men jag lovar att aterkomma och beratta om ett helt underbart brollop i ett pent house i NY, hur vi gjorde varldens klipp men kande oss kriminella, jagade och lite farliga pa kuppen, gick pa Broadwaymusikal samt hur en fodelsedag firas in style.

Istallet hoppar jag raskt till Mexico dar vi ar nu, och efter fyra dagar pratar en harlig blandning av spanska, engelska och svenska.

Efter en nagot hektisk, men helt fantastisk vecka i New York bar alltsa resan vidare till Mexico och Cancun. En mellanlandning i Miami hann vi ocksa med, men sambon havdar bestamt att flygplatser raknas inte. Vi ar inte helt eniga pa den punkten.

Naval. Efter flera forsok att forsoka forsta den mexikanska valutakursen gav vi upp, betalade en hutlos avgift i en ATM, och fick tag i en shuttle till hotellet, som ni ju har sett bilder pa sen tidigare. Cancun ar indelat i tva delar en "stadsdel" och en Zona Hotelera, som ni kanske sjalva kan rakna ut vad det ar. Dar bor vi.

Pa plats blev vi tilldelade ett varsitt armband - all inclusive och sen fick vi i ilfart lamna upp vaskorna och skynda oss till middagen for att hinna innan stangningsdags. Middagen. Det var nog den mest miserabla maltid jag har upplevt i hela mitt liv. Vi tittade trott pa varandra, suckade djupt och tvingade ner skiten, nagot uppgivna over vad vi kastat pengar pa.

Efter ett svagt forsok att finna trost bland gratisdrinkarna i baren gav vi upp och gick och lade oss. Men sag den olycka som varar for alltid. Frukosten morgonen efter visade sig vara starten pa fortsatt helt fantastiska maltider, sa magrare - det blir vi da inte. Sen kan man ju tycka vad man vill on just det, men maten ar grym iaf, och sa aven drinkarna nar vi hittade ratt bland halvfabrikaten.

Jaja, mandagmorgon, solen stralar fran en klarbla himmel och vi hugger varsin solstol. Glada i hagen borjar vi planera for kommande aktiviteter. Jag som har talat mig varm for sambon om alla fordelar med dykning, borjar med stor iver uppmuntra alla visade tendenser till intresse for denna fantastiska sport. Och joda, skam den som ger sig. Innan dagen ar slut har vi bokat in oss pa hotellet anda fram till fredag, och han har tecknat upp sig for att ta dykcert. Av den hysteriska amerikanska aldre kvinna som formodligen, av hennes ambitionsniva att doma, arbetade pa provision for dykforetaget, fick vi skjuts till Marinan dar vi hamtade ut bocker och dvd-spelare att titta pa instruktionsvideos i. Sen kom regnet.

Det gjorde inte sa mycket tyckte vi, "da kanns det inte lika trakigt att plugga", intet ont anande att det var borjan pa en orkan pa vag in. Kursen skulle vara upplagd sa att teoriprov och pooldyk skulle klaras av under tisdagen och onsdagsmorgonen, sen skulle de tva forsta open water-dyken goras pa onsdagen, och de tva sista pa torsdagen, da aven jag skulle vara med och dyka. Pa tisdagen meddelade dock den mycket karismatiske dykinstruktoren Enrique, att nej minsann, det blir inga dyk i havet eftersom hamnen ar stangd pa grund av stormen (det var lite halvmulet). Ville vi anda gora de andra delarna har? Eftersom vi nyss hade betalat boende for tre extra natter tolkades det som en ok losning, och sa satte de igang. Jag maste saga att jag tycker att det har varit roligt att kolla pa nar de plaskat runt i poolen med vatdrakt, gastuber och simfotter.

Pa onsdagen sag vadret lite battre ut, och kanske kanske skulle det bli dyk anda, men nej. Hamnen ar stangd till och med fredag. Under dessa dagar har fler och fler saker forsvunnit fran poolomradet (stolar, madrasser, barer..) och sa har det satts upp plywoodskivor for alla dorrar och fonster sa det ar svarare att ta sig ut har an ifran Fort Knox. Vi har fragat om det ar stormskydd, eller bara sasongsavslutning (vi har kant oss lite ensamma har), men har inte fatt nagra svar. Igar fick vi sa ett brev inpetat under dorren dar det stod att det var Hurricane comin in, och att vi gjorde bast i att ha vara vaskor packade omifallatt, samt att personalen var Fully Trained i dessa situationer. 

Vi firade detta med en helkvall i baren med en backpacker fran Israel - en fd soldat som tyckte att den basta kanslan i varlden var nar han slogs, och att sjalvforsvar var det viktigaste han skulle lara sina framtida barn. Det stod tidigt klart att vi inte delade samma varderingar, men vi hade en trevlig gvall anda.

Eftersom vi inte har markt nagot sarskilt annu, forutom att det regnar, har vi tagit det med ro. Idag fick vi ytterligare ett brev med information om att vi skulle halla oss pa hotellet, ha vaskorna packade inne i badrummet, med en reservvaska med tva ombyten, pass och kontanter i. Och att det nu inte fanns nagon handdukstvatt. I ovrigt har vi inte fatt nagon information om sjalva stormen, men pa SMHI kan man lasa om Rina
 




Vara planer for kommande dagar ar enligt foljande; imorgon checkar vi ut fran Cancun och tar oss ner till Playa del Carmen. Egentligen ska vi till Cozumel, en o utenfor kusten, dar dykcertet ska avslutas med ett syskonkontor till det som finns har, men eftersom hamnen ar stangd kommer vi inte ut dit imorgon, utan vi hoppas pa lordag. Sen ska vi forhoppningsvis stanna dar tills pa tisdag eller onsdag. Pa onsdag flyger vi vidare till Kuba, for att se vad Rina har hittat pa dar.

Med en suckande sambo i baset bredvid, far jag val anse uppdateringen avslutad har. Jag ska dock forsoka bjuda pa nagra bilder. 






 Visst syns det tydligt att det ar Frihetsgudinnan i bakgrunden?

Wednesday, October 26, 2011

111026

Ok.

New York. The Big Apple. The city that never sleeps.

Efter en forvanansvart latt resa over Atlanten, dar endast incheckningen strulade och vi fick platser med typ 30 rader mellan oss, vilket en flink kille i Copenhagen loste elegant landade vi i NYC (naja, vi fick ju faktiskt klia geniknolarna bade en och tva ganger i Paris, vars flygplats inte ar byggd for smidighetens skull. Hort tals om skyltar!?). Vi tog oss rasskt an tunnelbanesystemet, som visst holl pa att renoveras for nar vi satt pa taget skulle det inte alls ga dit det skulle, utan nagon annanstans. Som tur var satt dar en hjalpsam tjej som kunde guida tva forvirrade svenskar, for snala for taxi, ratt. Och sa var vi framme.

Efter ett dygns resa, helt mosiga i huvudet, kliver vi upp mitt pa Times Square (for den nyfikne tog det tre dagar innan undertecknad fattade vad som var Times Square, och att densamme bestamt havdade att naha, dit hade vi inte kommit an, men man maste ju seeee det...). Val motta av en hysteriskt skrikande T-shirtforsaljare raknade vi gator som besatta (48th st 7 ave) innan vi hittade ratt och kunde snubbla in pa hotellet. Upp med vaskorna, ut for en snabb middag vid elvasnaret pa Red Flame Diner och sen i sang som ett vrak.

Inte for att det blev nagon sovmorgon inte. Om inte staden sover far visst ingen annan gora det heller. Dock forsokte vi, och tog oss inte ut pa stan forran efter lunch for att forswoka losa klanningskrisen. Det borde ju inte vara nagra problem kan man tycka.

Pa kvallen motte vi upp Jossa och Fredrik (brudparet) pa deras hotell for en drink i lobbyn. Precis da anlande resten av det festsugna ganget, sa vi blev nagra stycken. Dock blev det en tidig kvall for oss alla.

Tisdag och onsdag gar ihop mycket, eftersom stroa delar av tiden spenderades i jakten pa klanning och skor. Jag har fatt lova och svara infor sambon om att alrig mer ga till Macy´s. Han var dock mycket talmodig och forstaendenar jag satt klockan elva pa kvallen pa Shoemania i upplosningstillstand, gratandes over skobristen.

Naval. Innan onsdagens slut fanns bade klanning och skor i tryggt forvar tillsammans med nagra andra shoppingerovringar, bade for mig och sambon.

Sen var det dags for brollop.

Monday, October 24, 2011

111024

Joda, vi lever.

Detta kommer att bli ett ganska kort inlagg, men det kommer flera a det snaraste. I promise.

Vi har landat i Me-hi-co, baby. Allt ar bra. Vi bor pa ett all inclusive precis pa stranden och har alldeles nyss bokat fler natter pa samma hotell (thank god for hotels.com, och sa lankar jag helt enkelt till googles bildsok for att spara tid - klicka har) eftersom Darling ska lara sig dyka, vilket gor att jag formodligen kommer att blogga ifatt.

Som sagt. Allt ar bra.

Talk to you soon.

Monday, October 17, 2011

111017

Hello over there!! Jojjomen. Tva jankare ar nu pa plats i New York City baby. Efter en lang, men helt ok resa landade vi i ett soligt och varmt Amerika. Vi har ca 20 grader (aven om det knappt marks eftersom vi gatt runt i konstant skugga pa grund av alla hoghusen) har, aven om det blaser en hel del. Personalen pa flyget var otroligt trevliga, och 8 timmar kandes inte sarskilt langdragna.

Det forsta vi gjorde nar vi kom fram var att skaffa subway-kort, sa vi kan ta oss runt i veckan. Vi motstod frestelsen att ta taxi direkt till hotellet, utan gav oss i stallet ner i underjorden for att for egen maskin ta oss fram. Fram kom vi, aven om det tog lite tid. Linjen vi akte med gick lampligt nog pa en annan linje, vilket vi inte fick reda pa forran vi satt pa taget. Efter att pa riktigt turistmaner studerat kartor, och med Lonely Planet i hogsta hugg genomforde vi byte som varsta proffsen och kunde snart trippa upp i neonbelysningen. Vi bor mitt i smeten, mitti teaterdistriktet, med mindre an ett kvarter till Broadway och alla galet stora skyltar. Blir man sugen? Ja. Det var ett ganska hysteriskt forsta intryck vi fick av staden, miljoner manniskor, skrikande t-shirtsforsaljare, biljettgubbar, korv och brandbilar. Den allra forsta polisen vi sag kom med ett lass pannkakor pa vag in i bilen och passade darmed perfekt in i den sterotypa bild vi fatt av poliser i USA genom film. Det kanns tryggt och bra att min inte blivit helt blast i alla fall.

Hotellet ar poppigt och modernt och nastan lika fint som pa bilderna. Vi fick ett Queen Deluxe-rum i receptionen vilket vi tackade snallt for. pa vart rum har vi tre presidenter i form av en kudde, en tavla och en lampa. Ja, bor man pa "Best Western Plus Presiden Hotel at TImes Square" sa far man val ta en och annan president pa kopet.

Efter en snabb runda pa stan med en middag som mal, rasade vi i sang och toksov. Vissa svarigheter uppstod i var Deluxe, eftersom vi uppenbarligen ar langre an den genomsnittlige hotellbesokaren. Tacket bestar av en filt invirad i lakan. Helt ok, forutom att man far valja vilken kroppsdel man vill frysa om. Tar man det pa sig vanligt slutar det nagonstans mitt pa skenbenet. Alltsa far vi krypa ihop till sma bollar i sangen, och det ar nog inte Deluxen designad for heller. Nja, vi sov trots allt, aven om vi bor granne med brandstationen, och vad jag kan doma gor de ungefar lika manga utryckningar som i Sydney. Det maste sitta en javla massa tanter i traden som ska raddas aven har. Eller kanske katter som tanterna inte kan fa ner. Jaja, vi har oronproppar.

Idag har vi efter att verkligen ha dragit ut pa tiden last pa lite i Lonely Planet och vandrat runt lite i Midtown. Vi kakade lunch pa en Italiensk gor-det-sjalv-restaurang, typ a la food court, dar de hade flera oliga delar i en restaurang. Vi at pizza. Mycket gott, men sa var vi hungriga ocksa.

Efter det strosade vi bort till 5th Avenue, och tog oss genom Diamond District ner till New York Public Library, dar vi sitter nu. Har ar Internet gratis, och det ar ju inte fel. Da kan man ta att det saknas prickar och ringar (for det har ni val markt). Det var ocksa har Carrie Bradshaw planerade att ha sitt brollop i Sex and the city-filmen. Coolt att kanna igen en plats sa tydligt. Och vilken plats sen. Det ar sa har ett bibliotek ska se ut. Punkt slut.

Nu ska vi smita vidare och leta upp ett fikastalle. Sen ska jag forsoka hitta en klanning och ett par skor till brollopet (nej, jag har ingen panik.... GAH!) och mojligtvis aven nagon form av nagelsalong. Och just det. Shampo ska jag fixa. Jag prioriterade bort det hemma. Hur korkad far man bli!? "Nej, schampo behover jag nog inte..." Idag har jag svart att komma pa vilka argument det var som styrde det resonemnaget.

Nu kilar vi vidare!

Over and Out.

Saturday, October 15, 2011

111015


Jådå. Det här ska nog gå vägen. Med styvt tio timmar kvar till avresa börjar den här kappsäcken att knyta ihop sig. Har jag någon klänning att ha på mig? Nej. Har jag skor, halsband eller annat krimskrams? Nej. Har vi lyckats få in alla pengar på rätt konto? Nej. 

Trots att kriserna (förutom hårkrisen som dämpades någorlunda halv åtta i morse i en mycket tom salong i en mycket morgontrött stad) egentligen är fler än någonsin, har jag nu lyckats åstadkomma det efterlängtade filbunkestadiet. Lina var här idag och tränade sång, och uppvisade om möjligt ännu större hysteriska tendenser än jag - om jag har uppfattats på samma sätt ber jag alla i min närhet innerligt om ursäkt - vilka inte avhälptes för hennes del, men lättade lite på trycket hos mig. Som tur är har Lina ett par dar till på sig. Jag med, fast på andra sidan Atlanten. Egentligen.

Kvar att göra: 
  • Packa - har i alla fall fått fram resväskan och öppnat den nu. Och gjort en jätteklädhög på sängen. Progress!
  • Ordna med grejer inför bröllopet (oj, vad hemligt!)
  • Fixa jobbgrej
  • Tömma minneskort
  • Ladda kamera, iPod, mobil, och få med alla grejer och laddare
  • Skriva brev till kattvakterna
  • Knöla in ljudböcker i datorn och sedermera poden
  • Hänga tvätt
  • Träna sång
  • Leta upp min dykbok som försvunnit mystiskt och har gjort sig totalt osynlig. Poff väck.
  • Och göra lägenheten presentabel för kommande fyra veckor.
Någonstans däremellan ska jag klämma in lite räkor och sömn också. No worries. Taxin kommer ju inte förrän klockan 05.00. 

Imorgon är jag här istället. Inte fel. Inte fel alls. 

Thursday, October 13, 2011

111013


Jag är så in i dödens trött. Dygnet har utan tvivel för få timmar just nu. Det är ett problem jag inte är van vid att ha. För tillfället är mitt dygn planerat i halvtimmesetapper, vilket verkar mer än lovligt stressande. Lägg därtill klänningshysterin och hårfiaskot, teknikkurs, födelsedagskalas, presentjakt och jobb till 18.30 så har du en någorlunda bild av hur det ser ut. Jag får påminna mig själv om att jag ska andas även utåt. 

Sen må jag vara världens absolut mest godtrogna, alternativt korkade, människa. Jag har reklamerat håret och på lördag ska den stackars nyutexaminerade frisörskan få en ny chans att go wild and crazy. Det kan bara gå på två sätt. Antingen lyckas hon släta över tidigare misstag och göra mig lite mindre zebra och trailerpark, eller också tvärtom. 

Möjligheten finns alltså att jag kommer med nyrakat huvud, naken och tuggandes fradga till bröllopet. Men det hade kanske varit festligt det med? Jag kan ju stå för underhållningen i alla fall. 

Så här tänker jag ha det sen.

Wednesday, October 12, 2011

111012


Då är tanken att det här svarta hålet ska återgå till att bli en reseskildring. Hurra! Än så länge är jag bara i förberedelsestadiet av resan, men my god! Jag håller på att bryta ihop, och jag kan inte förstå varför. Eller jo, det kan jag, men jag vill inte. 

En del beror på extremt dålig planering från min sida. Idag(!) skaffade vi reseförsäkring och sjukförsäkringsintyg. Lite lagom sådär. Fast det är egentligen inte det jag dukar under för. Det är ganska lugnt. Stressen över i-landsproblemen är desto större. Det är där den riktiga paniken sätter in. Just nu väntar jag bara på att den ska peaka, så jag lugnt kan kana ner på andra sidan kurvan och inte bry mig ett dugg. Bara gå runt lite halvlullig, med lite käckt dregel i ena mungipan. Manãna...

Vad är dessa halvpatetiska livskriser då? Jo. Den första var att jag fick tag i väääärldens finaste klänning till bröllopet. Den hängde där och skrek mitt namn, och när jag fick på den ville jag aldrig ta av den igen. Tyvärr var den inte riktigt trogen. En riktig slampa till klänning var det om jag ska säga sanningen. Den har nämligen flirtat ordentligt med ytterligare en bröllopsgäst, så nu är vi två (vad jag vet. Hjälp! Tänk om det är ännu fler?) som hade tänkt visa upp skönheten i New York. Det faller inte riktigt mig på läppen, och jag dör lite grann på insidan varje gång jag tänker på det. Och ja. Det har funnits tårar med i bilden. Jag är ju inte mer än människa. Den här veckan har jag således finkammat stan efter en annan kroppsjuvel, men funnit nada. Jag tvångsköpte två klänningar i panik, men jag vill egentligen inte ha någon av dem. Men jag vill inte heller ha samma klänning som någon annan. Nåja. Jag sväljer ner klumpen i halsen och hoppas att det finns klänningar på andra sidan Atlanten. Giv mig sinnesstyrka!

Den andra livskrisen handlar om håret. (Ja, jag inser att allt detta är ytliga saker, men det är väl sån jag är - ytlig, ytlig, ytlig.) Jag hade klipptid igår hos min världensbästafrisör. Och så hade vi personalmöte. Samtidigt. Som sagt, dålig planering. Ja, eftersom arbetsgivare generellt sett inte uppskattar frånvaro på grund av hårkriser, med all rätt, fick jag snällt ringa och avboka. Dock inte förrän efter grandiosa försök att hitta en ny tid innan söndag. Ingen lycka där heller. Det blev till att ge sig ut på stan, knacka dörr och leta efter en ny frisör. Efter många om och men lyckades jag hitta en och där har jag varit idag. Blev jag nöjd? Nej, inte särskilt. Jag ser ut som ett misslyckat kemiexperiment från första året på frisörlinjen. Och ja. det har fällts tårar även över detta faktum. 

Summa summarum. Jag ska inte se mig i särskilt många speglar i NY. Å andra sidan behövs ju inte det. Jag kan ju bara titta på de andra bröllopsgästerna. Jag ser ju likadan ut. 

Mmm... Bröllop...



Den lilla slampan.