Tuesday, September 11, 2012

120911

Om det där med att inte vara så snabb.

Jag förstod att det fanns ett visst intresse av bilder, och det är ju trevligt. Ska fixa. I promise. Dock har det varit lite annat på agendan sista tiden.

I helgen flyttade vi ifrån lägenheten och tryggheten i stan, rakt ut på landet, flugorna (my god - hur många flugor finns det egentligen!?) och havet. Ett glatt gäng hjälpte till under dagen, och för att visa någon form av engagemang, förutom alla glada och stärkande tillrop jag bidrog med, såg jag även till att hålla magarna fulla med kanelbullar och kebab när jag nu inte kunde hjälpa till att bära. Nog så viktigt. Kvällen avslutades med kräftskiva, och soffhäng framför en tänd brasa. Som lite extra lyx i tillvaron delades det på en flaska Moët & Chandon och en mumsig tårta som svärmor bakat. Och så hurrade vi för världens bästa Bibban som fyllde 30 dagen innan flytten, och fick fira sin födelsedag genom att packa flyttlådor. Roligare kan man ju ha det. Nåja, vi tar igen det snart. På torsdag ska han få avnjuta en helkroppsmassage på Hälsa & Helhet. Det är han värd!

Ja, i övrigt händer inte så jättemycket just nu, och ändå känns det som om jag inte hinner med. Skum känsla. Eftersom jag fortfarande har väldigt, väldigt ont i mitt ben när jag står upp försöker jag undvika det så mycket som möjligt. Det innebär att saker som att packa upp flyttlådor går i snigeltempo. Hittills har jag hunnit med att tvätta två maskiner tvätt, samt missa att någon typ av ventil på framsidan av tvättmaskinen måste vara stängd för att inte allt vatten ska rinna rakt ut på golvet. Det blir mycket vatten fort. 

Jag har också varit ute och tejpat upp en lapp med vårt namn på en brevlåda jag inte vet vems den är. Jag hittade ingen som såg ut att kunna vara vår, så jag tog den som hängde på tre kvart, inte hade något namn på, och var full av spindlar och spindelnät. Det såg *host* oanvänd ut. Igår kom nämligen grannen gåendes med ett kort i handen, och när jag såg henne genom fönstret blev jag alldeles varm i kroppen. Tänk att hon hade köpt ett kort, och kom för att hälsa oss välkomna till området! Vilken omtanke! När jag öppnade ytterdörren förstod jag att jag nog hade lite för höga tankar om hur glada (och tacksamma) folk var över att vi flyttat hit. 

"Ni behöver sätta upp en postlåda. Jag sa att jag kunde ta det idag."

Så var det med det. Det var bara att tacka och ta emot. Så nu har jag alltså satt vårt namn på den skruttigaste lådan jag hittade och hoppas att jag inte trampar någon på tårna. 

Sen ska jag baskemig köpa den snyggaste brevlådan jag hittar! Ha!


Jag passar på att bjuda på en bild från flyttdagen i alla fall, men herregud vilken tid det tog att ladda upp den! Vi har fått låna svärföräldrarnas mobila bredband i väntan på vårt eget som Glocalnet så generöst bjöd på att flytta över gratis tillsammans med telefonabbonemanget när jag råkade säga att vi nog ville säga upp avtalet. De skickar till och med ut en tekniker som installerar rubbet till oss på torsdag. Hädanefter tänker jag alltid inleda med att säga att jag vill säga upp saker och ting när jag ringer någonstans. Heleffektivt!