121130

Om hemmapyssel och en skrikonge

Så var the glorydays över. De senaste kvällarna har vår huligan bestämt sig för att sova, det är något man kan göra när man blir gammal. Och gammal, det blir man. Åtminstone en av oss. Att bära bära bära, trösta, gunga, mata, bära lite till och sedan, äntligen, slocknar hon. Försiktigt, så att inte odjuret ska vakna placeras sedan det sovande barnet i sin vagga ochvi föräldrar drar en lättnandens suck. Äntligen, säger vi och hajfajvar och nickar i samförstånd. Tänk, vi lyckades. Så jävla bra föräldrar vi är alltså. Tio minuter senare vaknar hon och de är dags att börja om. Gråa hår.

 

Ikväll har det dock varit lite lugnare. Hysteriskriket gick över på mindre än en timme, mat och sen somna. En timme senare vaknade hon på ett strålande humör och efter ytterligare en slurk sitter hon nu i pappas knä och kvällsmyser. Precis så som en fredagskväll ska vara.

 

Under den timmen hon sov hann vi faktiskt fixa med en hel del här hemma. Eftersom Bibban lämnar oss på solokvist för en ölbryggning imorgon fick vi passa på att adventspyssla lite ikväll istället. Jag satte upp ljusstakar och han hängde stjärnor. Jag fick också klart blockljusstaken som jag letat ljus till en hel vecka. Blev nöjd med resultatet. Att sen alla grejer ligger huller om buller överallt så det ser ut som om ryssen kommit skiter jag i. Man kan alltid vända ryggen mot.

 

Sådärja.

 

Då var det dags igen...

121125

Om en möcke, möcke trevlig helg

Om fredagen bestod av mer eller mindre hjärnförmiskande aktiviteter, så bjöd helgen på desto mer holabaloo. 

Jag fyllde ju 30 för en månad sen och i lördags kom hela storfamiljen Sohl på middag. Vi åt gott, skålade och var på allmänt gott humör. Särskilt barnen. Tuva och Vilmer skruvade upp tempot och underhöll oss gladeligen. Elin spanade in kusinerna och tänker ge igen om ett par år. 

Presenter fick jag också. Finfina tallrikar och en skål från Mateus. Tidigare har jag även fått en serveringsskål från JellyBean som jag älskar! Och Elin fick minsann också en present av Pia - en liten Elindocka. 

Kvällen avslutades med creme brulee, Så mycket bättre, och soffhäng. Precis som en kalaslördag ska vara. 

Idag tog vi därför en riktigt lång sovmorgon innan vi åt brunch framför den tända brasan. Inspirerade av skidor på tv, som skapade julfeeling, körde vi sedan till stan och gick på julskyltningen i regnet. Trots busväder var det mysigt att gå i julfina butiker och fundera över hur vi vill göra julfint i huset för första gången. Lite shoppat blev det också, som tur är. 

Mätta, trötta och med en sovande dotter är det nu dags för oss att avsluta en härlig helg. Fler borde vara som denna. 

121123

Om en riktigt, riktigt spännande dag

Det blev ingen ny dator idag. Däremot blev det en ny dammsugare. Nästan lika livat. Det är inte den jag bloggar från nu, bara så ni vet. Så ni inte blev oroliga liksom. Nej, Bibban fortsätter att ta hem jobbdatorn ett tag till, så ungefär en timme varje kväll har jag tillgång till en riktig dator. Ja, en som funkar alltså. Jag har ju tillgång till den andra hela tiden, men det blir inte riktigt samma grej när man inte ser vad man sysslar med. Och så finns ju iPaden, men den är lite krångligare att blogga från, för att inte tala om mobilen som är helt värdelös i de flesta avseenden, men som hjälpligt går att facebooka med. 

Ja. Det var väl en uppdatering av mina surfvanor. Kan inte för mitt liv komma på en enda person, förutom möjligen mamma, som skulle vara intresserad av det här. Faktiskt. 

Förutom dagens extravagans i form av dammsugarshopping har vi även hunnit med en runda till Maxi. Det var ungefär som vanligt. Dyrt. Det brukar det bli av någon anledning. 

Ja, och så har Elin bajsat. Jättemycket. Det var kul. Hon kräktes också. Det var inte lika kul, för det kom på mig. 

Som sagt. Om en riktigt, riktigt spännande dag. Imorgon kommer alla Sohlarna och en Vernersson på middag. Det ser vi fram emot!

121121

Om en dag i soffan

Peppar peppar, men jag är bättre i ryggen. Inte bra, men bättre. Ni anar inte hur mycket det underlättar när man ska ta hand om en bebis. Världens snällaste bebis, men ändå. Hon behöver också lyftas.

 

Idag löste vi det genom att sambon körde till jobbet tidigt i morse, medan jag och Elin stannade kvar i sängen till klockan 11. Då kom han hem igen och hjälpte oss ner, bytte blöja, satte en brasa och åt luch tillsammans med mig. Sen styrde han upp situationen ytterligare genom att installera babygymmet i ena änden av soffan och babysittern i den andra. Där emellan satt jag med skötväskan i högsta hugg, redo att ta mig an eftermiddagen.

 

Och dagen gick bra. Med världens bästa bebis som visade stor förståelse för sin stackarns mamma kan det ju inte bli på annat sätt.

 

Imorgon väntar nya prövningar då Elin har en tid hos sjukgymnasten klockan 10 för att besiktiga armen. Förhoppningsvis är jag så pass bra att jag kan bära henne då. Time will tell.

121120

Om en mindre lyckad dag

Precis när man trodde att man började kunna det här med att ta hand om en bebis, det är då man sätts på prövning. Jodå.

 

Jag och Elin tog en ordentlig sovmorgon idag, och masade oss inte upp förrän långt ut på förmiddagen. Vid elvasnåret gick vi glada i hågen ner på nedervåningen, hon mätt och belåten och med sprillans ny blöja, jag påklädd, hungrig, men vid gott mod. Efter en kort stund kände jag att jag hade lite ont i ryggen när jag böjde mig ner för att fylla disk i maskinen. En timme senare kröp jag runt på golvet med ryggskottet från helvetet.

 

Det är inte det lättaste, I tell you, att ta hand om en bebis som spottar ut nappen var femte minut, när man är i det närmaste helt orörlig. Att det ens är fysiskt möjligt att ta flera minuter att forsla sitt numera allt smalare arsle den dryga meter det är mellan vaggan och soffan, för att trösta det stackars barnet. Detta för att två minuter efter avslutad tillbakaforsling göra om hela proceduren under stön, skrik och tårar. Från mig då alltså. Elin tog det inte riktigt lika hårt. Att försöka bära henne kom liksom aldrig på fråga.

 

Som tur var kom mamma på besök under eftermiddagen och tog hand om oss lite och lagade middag, hämtade in ved och hjälpte till att bära bebisen uppför trappan när det var dags för blöjbyte. Tack för hjälpen!

 

När sambon kom hem kunde han inte annat än att skratta åt min ynklighet, medan han klappade på mig och sa "stackars min älskling". Sedan körde han och hämtade babygymmet och sängmobilen jag beställde igår och som redan kommit. Snabb leverans må jag säga. Elin har provlekt och det verkar varqa en hit.

 

Efter konsultation med sjukvårdsrådgivningen har jag konstaterat att jag är feberfri (ja, det fick jag ju såklart inte reda på av dem, men på hennes inrådan kollade jag tempen eftersom hon tyckte att jag skulle söka vård om jag hade feber), och medicinerar nu med en kombination av Ipren och Alvedon.

 

Come on piller! Work your macic under natten, så att jag likt Stefan Holm tar mig ur sängen imorgon bitti. Annars får Habib stanna hemma från jobbet, och det vill vi ju slippa. VAS - vård av sambo finns väl inte va? Nåja, det är ju inte jag som behöver vården, utan Elin, som med en vingabröten morsa får klara sig själv annars, och det kan ju tyckas vara lite tidigt när man bara är sex veckor gammal.

 

Fast hon kan ju roa sig i detta snygga gym, som Eskil för tillfället har lagt tassarna på.

Och den här ska hänga över spjälisen så småningom.

 

121118

Om det här med oregelbundenhet

 

Whoop whoop! Here I am!

 

Vi har Internet! Halleluja, praise the Lord, och så vidare. Då är det ju bara det här med att vår dator är sönder... Det verkar som om någon högt uppsatt inom Internet har något emot min blogg. Men jag ska minsann visa den jäkeln. Sambon har tagit hem sin jobbdator över helgen, och den har både skärm OCH batteri. Så lyxigt att man nästan dör. Efter att ha använt den i ungefär 4 minuter börjar jag googla öppningserbjudanden från Net on Net som slår upp dörrarna i stan på fredag 07.00. "Du kan väl börja lite senare på fredag va, ha?" ropar jag till sambon, som med en frågande rynka svarar att ja, jo, det ska nog gå bra. På fredag, nästan mitt i natten är det alltså jag som shoppar ny dator. Förutsatt att jag hittar någon prisbomb alltså, och det har jag inte gjort än, men vänta bara.

 

När det nu har gått sådär extremt längemellan blogginläggen är det svårt att veta vart man ska börja. Jag kan ju liksom inte börja berätta om hur graviditeten var, det känns liksom lite förlegat. Inte heller känns flytten som ett aktuellt ämne längre, och 30-årsdagen gick ganska obemärkt förbi, även om den visst firades av familjen. Inte riktigt i samma stil som föregående födelsedag i New York, men visst var det trevligt. Dock finns det lite firande kvar att göra, och det känns ju bra.

 

Vad finns då kvar? Jo, att vi har fått världens finaste lilla Elin såklart! Det misstänker jag att det kommer att komma ett och annat inlägg om. Min värld har ju krympt något, utan att överdriva. Amma, trösta, mysa, byta blöja, sova och om man har tur även äta. Ja, och ibland träffa familj och vänner.

 

Så ja, om sambon fortsätter att ta hem datorn om dagarna, eller om vi akutshoppar ny dator snart så ska det nog kunna bli lite liv i luckan igen. Tacka ja. Vad säger ni om det?