Thursday, December 27, 2012

121209

Om kalas och adventsfirande - ett inlägg som aldrig blev postat


Jajjemen, igår var det kalajs för hela slanten! Jag har ju som bekant jubilerat och bär nu den stolta åldern av 30 höstar. (Kommer ni ihåg tiden när man skrev till Min Häst och kallade det för jordsnurr? Jag retade mig alltid på dem som inte fattade att ett jordsnurr var ett dygn. Typ "Hej jag heter Anna och är en tjej på 12 jordsnurr som söker en brevvän som också älskar fjordingar".)

Nåja, jag har fyllt 30, och i måndags fyllde mamma 66 år. Med tanke på flytt och bebis och jada jada så har jag inte haft något kalas för mammasläkten, utan snyltade helt enkelt in mig på hennes när hon började bjuda in till sitt, med det övertygande argumentet att vi kunde ha det hemma hos oss. Och igår var det alltså dags. 16 livade laxar samlades i snökaoset och drack bubbel och åt snittar, gick en runda på ägorna för att sedan avnjuta trettio portioner av Morbergs boeuf bourguignon, tätt följt av Pernilla Wahlgrens äggstinna Crème Brûlée, gräddtårta med chokladmousse och mammas mandelmusslor. Se det var ett riktigt kalas. 

Koordinationsförmågan sattes helt klart på prov under kalasförberedelserna. Jag tänkte ut ett körschema, vissa hållpunkter med uppsatta mål som "klockan tolv behöver tårtorna vara klara". Man kan väl säga såhär, Elin var inte riktigt med på noterna. Hon bestämde sig för att hjälpa till på så sätt att hon med stor beslutsamhet visade att hon minsann inte fann sig i annat än att vara i sin mammas famn. Att sova var det tu inte tal om, och sömnbrist är ingen partyhöjare för en tvåmånaders bebis. You have my word. Men allting gick bra till slut, men endast några få missöden som att det rökta ankbröstet hamnade på bruschettan istället för på knäckebrödet, vilket gick lätt att ändra på, och att den vita chokladen fick rivas över desserten efter serveringen till mammas stora fasa. Vad är väl en fest utan ett rivjärn vid bordet?

Trots dessa små avvikelser från planen avlöpte det hela väl och gästerna verkade nöjda och glada. Elin var förhållandevis glad, sömnbristen till trots, men som sin mammas dotter livade de fina paketen hon fick upp henne. Nu är det nästan ett helt år till nästa gång, så vi ska väl hinna komma i fas tills dess. 

Stort tack till alla som var här!

Saturday, December 15, 2012

Elins önskelista

Eftersom Elin är ett ovanligt begåvat barn, lägger hon här ut sin önskelista i mammas blogg. Eftersom hon begåvats med fattiga föräldrar är några av sakerna ganska dyra, men jag har tagit ett snack med henne, så hon har valt ut ett gäng prylar till mer humana priser också. Duktig flicka!

Här kommer den:

Troll royal spjälsäng, vit
Febertermometer som man tar i örat, eller på pannan
SuperNova babylarm
Pyjamas i strl 62-68
Strumpor i strl 13-15 typ (inte de minsta alltså)
Böcker, t ex böckerna om Ingrid av Katerina Janouch, om Bu och Bä eller pekböcker
Bodys i strl. 62-68
Sängkläder till spjälsäng
Varma påsvantar utan tumme
Mysig lite varmare filt
Gossegiraff
Massor av kramar, gos och kel

Sunday, December 02, 2012

121202

Om historiens bästa första advent

Det braiga började redan i natt. Elin betämde sig för att skippa trefikan och sov ända till klockan sex i ett sträck. Mat, somna om, mat vid åtta, somna om och mys till klockan halv tio när pappan kom upp och väckte oss. Då var frukosten framdukad, brasan tänd, julmusiken igång och hela trädgården full av snö. Kan det bli bättre? Efter att ha vrålmyst en timme packade vi in oss och åkte på julmarknad i slottslängorna där vi bestämt träff med Petter, Sofia och Arvid. 

Elin sov som en stock i nästan fem timmar och missade därmed sittlivs första julmarknad. Stackarn. Men vi var glada, för det betydde att vi i lugn och ro kunde gå och botanisera bland hemstöpta ljus, tomtar och lussebullar. Inte var det så mycket folk där heller, så det gick att ta sig fram med vagnen. Ja, det gick till och med att shoppa lite! En dörrkrans hittade vi, med en hyacint planterad i som förhoppningsvis går i blom så småningom, och honung från familjen Lind - ja inte i kransen, utan i burk. Från ett annat stånd. Och så köpte jag ett dekorationshjärta av virad ståltråd jag tänkte ha i en julgrupp. Pyssligt värre. 

Efter att ha fyllt magen med korv i bröd, våffla med sylt och grädde, lussebulle, glögg och julmust (kom ihåg att jag när en parasit vid mitt bröst) vinkade vi hejdå till Arvid och hans föräldrar och körde vidare i snöfallet. Nästa stopp var vid Viltboden vid slottet där den något makabra, om än landsbygdssterotypa, synen av en vägg full med döda upphängda djur mötte oss. Trots att det egentligen är ganska äckligt passade det väldigt bra in där, bland alla grönklädda friskusar, lyckliga jakthundar och en greve på adventshumör. 

Och visst passade vi på att, nåja fynda är väl kanske inte rätt ord, men handla i alla fall, där med. En rådjursstek, ett rökt ankbröst, samt tre olika sorters korvar. Här hemma ska det frossas i viltkött framöver. 

Och tro inte på något sätt att denna advent var all där, nej minsann. På eftermiddagen kom Jeppe och Erica på besök, och vi fikade på mumsiga pepparkakscupcakes som jag vevade ihop medan de så praktiskt var barnvakt. För att riktigt utnyttja våra vänner passade Habib samtidigt på att gå ut och sätta upp en ljusslinga ovanför altanen. Eftersom de inte har några egna barn tänkte vi att de kan få öva på vårt. 

En adventspizza senare sitter vi nu och päser i soffan och tittar på Beck, medan Elin sover i vaggan. 

Bättre än så här kan nog inte en första advent bli. Det är så man får knipa sig i armen.






Happy advent på er!

Saturday, December 01, 2012

121201

Om en ruskigt kall lördag

Som titeln säger, idag har det varit sketkallt i Tosteberga. Så kallt att jag har haft tänd brasa hela dagen, raggsockor och filt. Bibban lämnade oss till vårt öde i morse och for på ölbryggning, så jag och Elin har fått klara oss själva. Och det brukar vi ju göra. Någon måste ju dra hem storkovan i veckorna, och det är inte jag för tillfället. Nåja, i ärlighetens namn är det inte jag i vanliga fall heller, men liiite mer brukar jag kunna bidra med.
 
Eftersom vår dotter har bestämt sig för att vara igel igen blir det inte så mycket gjort här hemma heller, åtminstone inte i form av städning. Däremot hinner vi med en hel del gos, och det är ju betydligt trevligare. Idag hade vi till och med gitarren framme för första gången och minsann, det verkade gå hem hos denna mycket kräsna dam. Inte så att hon jublade och slog kullerbyttor, men ändå. Hon sa inte bähää heller. Och om hon hade kunnat slå kullerbyttor hade hon nog gjort det.
 
Trots, eller kanske tack vare, vädret passade jag och ungen på att ta en långpromenad på åkern också. Riktigt skönt var det, om än kallt. Jag som är född med historiens sämsta lokalsinne har vidgat min värld, och hittar nu hem igen efter en runda på ungefär fem kilometer som tar runt en timme att gå i friskt tempo. Det är nu ni ska vara imponerade. När vi flyttade hit visste jag inte ens vilken väg som var närmast mellan huset och postlådan. Ja, nu hade vi ju ingen postlåda visade det sig som ni kanske minns, men ni fattar. Jävligt dåligt alltså.
 
Imorgon ska vi på julmarknad. Det ska bli kul. Det tycker Elin också.