130925

Tänka sig. Snart är min lilla lilla bebis ett helt år gammal. Tiden går svindlande fort. Vid den här tiden för ett år sedan hade jag en enda fjuttig dag kvar till BF. Angelica den fuskisen hade redan fått sin och längtan var oooliiiidlig. Tur att jag inte visste då att det var två veckor kvar. Då hade jag checkat ut. 

Men ändå. Denna lilla skruttunge fyller alltså 1 år den 9 oktober, och i vanlig ordning kommer på begäran här hennes önskelista. Eller mammans. Lite hur man ser det. Nåja. Se det som inspiration. 

Duplo 

Böcker om Ingrid av Katerina Janouch

Påslakanset "Djuren" till spjälsäng från Hemtex

Sköna och lekvänliga kläder storlek 80 eller 86

Leksaker som kräver aktivitet från barnet
Cykelhjälm "Besafe Bernina Grön"

Enkla pussel

Badleksaker "Filurer" från Färg & Form

Ryggsäck Fjällräven Kånken mini eller Skip Hop

Dragleksaker

Bokstaven E från Bokstavisar.se

Presentkort på Kids Corner, Kapp-Ahl, Polarn o. Pyret, Lindex

Så. Känn er inspirerade. Och framför allt varmt välkomna!

130916

Då var det dags igen. Jag som trodde jag var igenom det värsta. Det kändes lite bättre, trycket över bröstet inte lika kvävande. Krypningarna i kroppen svagare, lite lättare att andas. Och sen igår. 

Igår kom det tillbaka med full kraft. Vad är det för fel på mig? Varför kan jag inte hantera mig själv? Kontrollera mina känslor. Förbannad blir jag, på mig själv. På Livet. 

Så här är jag. På jobbet. Med gråten brännande bakom ögonlocken. Och jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig igenom denna dag. 

Snälla rara Livet. 

Det räcker nu. 

130910

Det här är ju inte klokt! Man hinner ju INGENTING när man jobbar. Inte sova, inte laga mat, och definitivt inte träffa Elin tillräckligt. Idag har jag träffat henne i 50 fjuttiga minuter! Ka-ta-strof. Jag längtar sönder magen efter henne om dagarna. Nu blir hon ledsen när jag stiger upp på morgonen, precis som om hon redan förstått att mamma inte ska vara hemma idag. Höra sitt gråtande barn. Jag är inte gjord för det här. 

På jobbet är det andras gråtande barn. Jag är ett tacksamt offer. Försöker döva deras smärta samtidigt som min egen. Varför detta gå ifrån, vara utan? Kan det vara meningen? 

Hål i själen. 

130904

Ytterligare två arbetade dagar. Igår även med kvällskonferens. Är så trött att jag vill kräkas. 

Ska det vara såhär nu? Ska jag träffa mitt barn två timmar per dag and that's it? Fatta abstinensen. Kör otillbörligt fort hem för att kunna snusa bebisnacke ett par minuter extra. 

Det här är jag inte gjord för. Hur gör man för att inte dö av längt? 

130902

Första jobbdagen avklarad, och det var väl trevligt och så. Försökte låta bli att gråta ögonen ur mig när jag såg de minsta kottarna vandra omkring vilsna och sorgsna (säkert längtandes efter mamma) på gården. Om ett halvår är det Elins tur. Jag hoppas av hela mitt hjärta att hon inte blir en av dem. De övergivna. Som jag hoppas det. 

Min egen insats var för övrigt inte heller något att skryta med. Kände mig som den nya vikarien. Eller praktikanten. Ica-Jerry. Briljerade liksom inte direkt. Nåja. Jag bidar min tid. 

Efter att ha tokgosat ifatt dagen med mitt eget barn avslutades kvällen med en onödigt god äppelkaka i stallet. Fick receptet. Farligt. 

Nu måste jag sova för att inte se ut som det vrak jag känner mig som imorgon. Ni vet det här med skönhetssömn, jada jada. Sov dig snygg liksom. Ja, inte fasen funkar det att sova sig pigg i alla fall. 

Godnatt! 

130901

Så var den här. Min sista dag som föräldraledig med världens mest fantastiska lilla Elin. Denna kloka, roliga, vackra, ljuvliga unge som jag har fått äran att sätta till världen. Idag började hon gå. Bara en sån sak. För endast typ tre veckor sen började hon visa intresse, och nu, gå själv. Jag fattar ju att jag är lite partisk här, men jag känner ändå ett behov av att återigen framhålla förträffligheten hos denna lilla människa. Tyvärr har hon dagen till ära åkt på en förkylning, och vem blir inte lite deppig av att inte få luft liksom, och ändå. Ingen dag är sämre än att det tål att lära sig gå på. 

I övrigt händer det inte så mycket. Lina och B-O övernattade i Lillstugan inatt efter att ha slagit klackarna i taket på bröllop på Bäckaskog slott. Alltid trevligt med besök. Elin fick två stora kassar med kläder från sina kusiner och tyckte därmed att det var party hon också. Lina förevigade henne med gåvagnen, bara timmar innan hon tyckte hon klarade sig bättre utan. Dessa fina bilder finns på http://carolinesohl.blogspot.se/2013/09/13/elin.html. Alla miner skylls på gurkan hon smugglat undan i munnen. Busonge! 

Ikväll är tiden med nattuggleri till långt ut på småtimmarna över. Nu är det tidiga kvällar och väckarklocka. Sommarklänningar byts mot halsduk och jacka. Om det ändå vore det enda som gjorde att det känns mörkt. Men mot kylan inombords hjälper inga vantar i världen. Hjälper tid?