130830

Jodå. Igår drack jag vin. Jag och Emma drack vin ända tills klockan var halv tre på natten. Det var festligt. Vid två gav vi oss i kast med en fransk manikyr, något som fick avbrytas pga det såg ut som om jag kört fingrarna i en avfallskvarn. Istället fick det bli vanligt nagellack, fast en variant som ser ut som den gått på crack. Också festligt. 

Nu var ju inte målet med kvällen att måla naglarna, även om det var trevligt, utan att umgås järnet, så det gjorde vi. Det var längesen jag skrattade så ohämmat och från hjärtat. Sist måste ha varit när Jeppe skulle bada i havet i somras. Det var mycket mycket underhållande. Och oj vad vi pratade. Definitivt en välbehövligt kväll, jag tror för oss båda. 

Efter att hon gett sig av mot jobbet strax innan sju och jag stått ute på trappan och beundrat den morgontunga dimman över ängarna där solen speglade sig i vattendropparna, fick jag ytterligare två timmar ihop med kudden. Kände lite att jag drog det långa strået där. 

Efter att ha tvångsätit två frukostmackor bjöd dagen först på en frisördejt med Sara på Mixit, varefter jag och ögonbrynen blev bjudna på räkmackelunch av Lina. Trevligt. När jag kom hem kom mamma och lekte med Elin. Hon (Elin, inte mamma) har lärt sig rulla boll-leken och söker ständigt nya deltagare. 

Resten av kvällen har i vanlig ordning spenderats med ångesten som en tät matta över bröstet. Som ett strypgrepp, som aldrig är tillräckligt hårt, men som aldrig släpper helt. Som att andas i en ångbastu. 

Giv mig styrka att se klart. 

130829

Hej Bloggen! 

Idag har jag varit på babysim, köpt snajdiga kläder och tappat bort en bilnyckel. Nu dricker jag vin. Klart värd. 

Hejdå! 

130828

Ja, den som letar efter uppiggande läsning och lustiga livsanekdoter kan ju sluta läsa här och leta vidare. Här är det brutal honesty som gäller, min plats, mina tankar, mitt liv. Och just nu är det inte så himla lustigt. Mer ja. Jag vet knappt själv. Ångest kanske. 

Ångest och längtan. 

Idag har jag dock köpt nya ridbyxor. Vrålsnajdiga. Det var kul. Elin kröp runt i hela butiken och drog ner bett och lekte med grimskaft tills mamman fick svettpärlor på läppen i omklädningsrummet. Det var spännande. 

Imorgon börjar babysimmet igen. Det blir mitt sista. En era går i graven. 

På måndag börjar jag jobba. 

130827

Gah! Jag får panik! 

Det kryper i kroppen, jag är rastlös, känner mig inlåst, fast. Håller på att klibba ihop. 

Jag behöver luft!

130826

Måndag. Generellt en av veckans sämre dagar, men den här var undantagen. I förmiddags for jag och ungen till Horsewood för andra besöket på mindre än en vecka hos Angelica och Wille. Angelica och jag jobbade ihop och var preggosvulliga samtidigt. Så samtidigt att det visade sig att vi vi var uträknade till samma dag (26 september). Dock var Wille lite snabbare än Elin, så han föddes 4 dagar före och jag födde 13 dagar efter. Den snabbräknande kommer snabbt fram till att det blev 17 dagar mellan dem, och det får ju räknas som ganska försumbart. Då, när jag gick och väntade, kändes det dock som ett par tre månader. Minst. 

Nåväl. Ungarna var glada och vilda som vanligt. Nu börjar de kunna leka på riktigt med varandra och det är så kul att se. Mammorna fikade och var också ganska glada. Jag fick med mig en stor kasse med plommon och krusbär hem, så imorgon tänkte jag göra ett försök att förvandla dem till någon form av kompott eller marmelad. Spännande!

Måndag innebär ju nu även ridning igen, och precis som förra gången fick jag stallets största häst, Weltruf, igen eftersom vi alltid brukar ha samma häst i två veckor. Idag var det hoppning. Missförstå mig inte, jag älskar att hoppa, men det här kändes lite som att, ja, jag vet inte. Göra något jävligt jobbigt.  Men! Det gick hur bra som helst. Han (och jag kanske) var jätteduktig, och inte alls lika tung som förra veckan. Det kändes hur bra som helst, och jag var mäkta stolt efteråt. Vilken kick! 

Jag hjärta ridning! 

130825

Den här dagen? Kommer inte att gå till historien direkt. 

Av dagens vakna timmar har jag väl spenderat alla utom typ en, sittandes i soffan. Tror jag håller på att växa fast. 

Katastrof. 

130824

Höör och häpna, men gissa var jag har varit idag? Jodå, i Skånes mitt och de dåliga  ordvitsarnas centrum minsann, och Höör sen. Det är ju nämligen så att lelle Arvid jubilerade på ett helt år i början av månaden och sådant måste ju såklart firas. Det bjöds på gott grille och trevligt sällskap. Elin fick prova att åka en runda i Arvids bärstol, och det verkade vara en hit. Mycket bättre än Ergo babyn som hon verkade uppfatta som någon form av tvångströja. 

Och barnet fortsätter att imponera på mamman. Idag (typ en timme efter vad som egentligen borde varit läggdags) satt hon på golvet och lekte. Plötsligt tar hon nappen och lägger den i en tillbringare och börjar skaka på den. Plockar ut nappen, smakar lite, bjuder mamma och gör sen om hela proceduren flera gånger! 

Denna lilla människa alltså. Vad har jag gjort för att förtjäna henne? 

130823

Jag måste ju ändå bara säga det. Min flicka alltså, hur stor har hon inte blivit? Och klok? Och duktig? Och vild? Attan kan älska någon så mycket. Helt ofattbart!

Idag var jag och huliganen på finbesök i Valjestugan hos moster Jossa och Våfflan (aka kusin Lovisa). När den lilla till allas förtjusning äntligen vaknade efter sin 3 (T-R-E!!!! Hur avundsjuk blev inte den här mamman?) timmar långa tupplur blev det myshäng i sängen. Elin tyckte att Lovisa var hur festlig som helst, och jag tror faktiskt att hon förstod att hon var liten, trots att hon gjorde ett par ganska envisa försök att krypa rakt över henne. Och hon tyckte om henne. Hon tyckte om henne så mycket att hon till och med PUSSADE henne flera gånger. Det har liksom aldrig hänt att hon pussar någon annan än sina föräldrar. Men hör, puss i plural, rakt över näsan. Gärna med ett fast greppöver ögonen. Men ändå. Kärlek! Kan hända att mamman började gråta lite av stolthet. Fina, duktiga älskade unge!

Mammorna passade också på att utnyttja situationen och klämde in inte mindre än två fikor. Bra jobbat. 

På kvällen kom min mamma och åt middag här. Hon skulle visst ha någon familjetjosan någonstans imorgon (hon berättade förmodligen var åtminstone fem gånger) så vi fick fram med gitarren och med gemensamma krafter komma på vilka eventuella barnsånger hon möjligen kunde minnas texten till såhär trettio år senare. Det visade sig inte vara så många. Men några är bättre än inga. Det blir nog bra. 

Och jag? Jag tar tacksamt emot varje andrum som kommer. 

130822

Idag alltså, jag vet inte. Hade hellre klarat mig utan. 

Ärligt. 

130821

Idag har jag och Elin minsann varit på långväga besök ända borta i Hästveda. Där bjöds det utöver trevligt sällskap både på fika, promenad och bebisbus. Eller ja, barnbus kanske det räknas som nu. Så mycket bebisar är de ju inte längre. Men det var inte längesen de låg bredvid varandra på en filt och bara fanns. Dessa ljuvliga små. Nu är de envisa som synden båda två. Tur det. Då slipper man skämmas. 

Kvällen bjöd på tänkarverkstad i form av kommunikationsmöte för ridklubbens räkning, och det märks ju helt klart att den strukturerade delen av hjärnan legat i träda ett tag. Men det blev faktiskt ganska bra ändå, och nu finns det både en policy och ett förslag till ny hemsidedesign. 

Och om någon undrar varför det står "träningsvärkar" i förra inlägget istället för "träningsvärken" så skyller jag helt på autocorrect. Det har helt klart skrivits mer om värkar än om värk på den här iPaden det senaste året. Av naturliga (och lite lata) skäl. 

130820

Jodå. Träningsvärkar kom, men den är helt klart uthärdlig. Kännbar, definitivt, men inte dödsångest. Vi får väl se hur morgondagen ger sig. 

Idag hade Elin tiomånaderskontroll på BVC. Det var även dags att berätta för vår sköterska att vi har bytt till den andra. Tror hon blev sårad, men hon dolde det bra. Synd, men jag kan inte bära hennes dåliga arbete. Nåväl. Tio månader = läkarkontroll. Alltid lika spännande. En i VBM fick ju sexmånaderskollen gjord en gång till och fick höra att hennes son var VÄLDIGT långt fram i utvecklingen. Ja, ungefär fyra månader kanske? Idag verkade dock rätt koll bli gjord och Elin fick demonstrera både pincettgrepp och gång. Doktor Malmqvist skulle även lyssna på hjärtat, men se där hade min huligan andra planer. Hon tyckte att stetoskopet såg smarrigt ut och tog sig mer än ett smakprov. Det visade sig att den senaste månadens gödning hade gett resultat och hon ägde nu 8890 gram och var 74 cm lång. Duktig onge! 

På kvällen fick hon dock något bryt och bara grät, grät och grät. Helt otröstlig. Ville inte äta, ville inte sova, ville inte vara i famnen, inte leka. Stackarns flickan, så ledsen hon var. Och stackars mamman. Som tur var gick det över efter en dryg timme, och när det väl var dags att sova för natten somnade hon själv i sin säng efter att ha pratat med speldosan en kvart eller så. Stolt mamma. 

130819

Ajajajajaj, mitt arma kropp. Idag återupptog jag ridningen post partum. Eller ja, återupptog är väl kanske att ta i. Jag kan ju inte på vis i världen försöka lura ens mig själv att jag tog vid där jag slutade. Var gömde sig alla de muskler jag uppenbarligen ägde? Long gone är de i alla fall, för jag såg då rakt inte röken av dem ikväll, det är då ett som är säkert. Och stallets största häst, Weltruf, fick jag. Som jag inte ens red innan. Och samling, och öppnor och hujedamig vad det kunde gått bättre. Men. Jag tog mig igenom med hedern i behåll, och det är jag baskemig stolt över. Den träningsvärk kroppen redan börjat flagga för kommer att vara i storlek dödsångest, så i ren desperation försöker jag låta bli att somna. Morgondagen kommer liksom inte lika fort då. Men kul var det! Nu. Inte imorgon. 

Kvällens sista timmar spenderades med mamma som hade tagit med sig gamla leksaker och kläder som jag hade för en sisådär trettio år sen. Dagens skörd efter bortsållade kadaver blev bland annat en lära gå-vagn och en sparkcykel. Inte illa. Elin hade visst fått kläm på det där vagngåendet när jag var borta och hade marscherat på som om hon aldrig gjort annat. Duktiga unge! Tänk att hon redan håller på att lära sig gå. För inte mer än två veckor sedan satte hon sig bara ner när man försökte gå med henne, och nu knallar hon runt själv. Crazy! Den ungen fortsätter att imponera på mig varje dag. Stolta morsan värre! 

130818

Idag har jag varit i stallet. Vistats bland folk. Det gick bra. Kändes skönt. Tre hela timmar av inte tänka. Kan ju konstatera att det behövdes. 

Nåväl, stallet. Vi hade öppet hus idag, och mina stallframträdanden har varit mer än accepterat begränsade under det gångna året, så det var dags att skruva upp smilbanden och göra sig representabel. Som tur kom det en hel drös ridsugna med ryckningar i fikatarmen, så dagen får anses lyckad. Kul! Min egen ridning startar igen imorgon efter drygt ett års uppehåll. Det lär kännas på tisdag. Ujujuj. Undrar hur mycket jag minns. 

Imorgon ska jag även till tandläkaren för att byta en gammal lagning. Är väl sådär pepp. Tur att det är gratis. 

Tänkte avsluta kvällen med ett avsnitt Skärgårdsdoktorn, men tyvärr var de slut. Lite av en downer. 

130817

För helvete själjävel, sluta läcka!!

130813

Igår sökte jag ett jobb. Idag ringde de. Imorgon ska jag på intervju. 

Alltså. 

Pros:

Det är i förskoleklass = skolan (YEY)

Det är en hel termins vik, kanske två

Jag slipper småbarnsavdelning

Jag kanske kan löneförhandla

Cons:

Det är bara 90%

Jag får ut mindre lön

Jag kommer få bryta min föräldraledighet redan denna veckan

Summa summarum, fler fördelar än nackdelar och det tycker jag känns bra. Visst hade jag behövt arbeta heltid, men 90% är ju nästan heltid. Jag kommer ju ha kvar min heltidstjänst ändå. Om jag kan löneförhandla (avtalet säger att man ska ha möjlighet att göra det när man byter tjänst inom kommunen, men rektorerna brukar hävda att man inte kan) kommer ju skillnaden inte att bli så stor. Dessutom kommer pappan att få ut 10% från sin lön under föräldraledigheten, och den tioprocentaren täcker mer än väl min tioprocentare. 

Så 10.15 imorgon är det jag som infinner mig i Åhus för en grillning. Är ganska nervös, men jag håller tummarna och hoppas på det bästa. Gör det du också.

Nu är det läggdags! 

130808

Jag säger då det. När hjärtat är i tusen bitar, titta inte på Höstlegender. 

Spiken i kistan. 

130807

Som om det inte räckte med allt det andra så har jag gått och fått nån jäkla böldpest eller svinkoppor på benet och foten också. 

Ska jag tolka det som ett svar, Livet? 

130806

Öppet brev till Livet.

Kära Livet, 

Det har på senaste tid visat sig att du och jag har en del att tala ut om, och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det. Bara ta ett exempel. I helgen lurade du med mig till att lyssna på dansband. Ka-ta-strof. Människa till att sjunga sämre får man leta länge efter. Förmodligen i en grotta någonstans. Och med lykta. 

Nåväl. Det kan jag ta. Men det finns saker jag har betydligt svårare att hantera. 

Som det här med känslorna. Ärligt, Livet. Vad håller du på med? Här går jag i godan ro och försöker låtsas att allt är bra, fast oron gnager i magen emellanåt. Du vet det där man försöker ignorera? Och så kommer du och bara BAM, käftsmäll, eat dirt motherfucker. 

Och jag tuggar. Jag tuggar mig igenom beslut jag fattat, tider som varit, konsekvenser, drömmar, verklighet och framtid. 

Du förstår Livet, det har inte alltid varit så lätt. Det fanns en tid när jag inte vågade fatta ett enda beslut för mig själv. Alltså inte ett enda. Inte ens vad som skulle serveras till middag. Det är ganska längesen nu, men även ett bra tag efteråt kunde den här hjälplösheten och ångesten över att göra fel bubbla upp. Lämna mig handlingsförlamad och platt. Så jag bestämde mig. 

Ingen ska någonsin ha den här makten över mig igen. Aldrig. Och jag ska aldrig ge någon den. 

Så, Livet, jag började fatta beslut. Jag beslutade och beslutade och beslutade tills jag hade beslutat mig fri, många gånger på bekostnad av människor runt omkring. Ett sätt att bryta mönstret, ett sätt att överleva. Men själen hann inte med. Jag fick ta mig ensam till andra sidan jorden för att kunna börja lita på min egen förmåga. Och ändå kände jag aldrig att jag passade in. Det gör jag knappt fortfarande. 

Så där var jag, Livet. Så stark på utsidan, men så många oläkta sår på insidan. När en livboj kommer inom räckhåll är det då lätt att hänga sig kvar vid den och för en gångs skull få uppleva stilla vatten, när det enda man känner till är höga vågor och stormar som aldrig tycks ta slut. Men tro inte att det var lätt, Livet. Så många gånger höll jag på att släppa taget. Jag var inte redo. Utan minsta bris i sikte höll jag på att torka ut. Men jag fick tid. Tid att hitta mig själv, tid att bygga mig själv. Tid att finna delar av mitt hjärta jag sedan länge tappat bort. Läka själen. 

Men jag blev rastlös. Började känna mig trängd, låst i mina egna val. Det var då den kom, Livet. Insikten. Det som fick mig att tappa andan och falla handlöst. Jag var inte beredd trots att jag visste. Jag har vetat hela tiden. Ibland kan man veta utan att förstå. 

Så här är jag nu. Fast mellan förnuft och känsla. Och jag behöver lite hjälp, Livet. Hjälp att tro på mig själv. Hjälp att finna vägen. Svar.

Ok? 

Ödmjukast,

Madeleine

130802

Vakuum. Så känns det. Som om någon tagit all min luft. Ett stort hål i magen. 

Imorgon ska jag åka och tälta. Vet inte riktigt vad jag ska tycka om det. Jag hoppas det går bra. Med lite tur får jag bada. Ett helt dygn av vara trevlig. 

Hur fan ska det gå? 

130801

Augusti redan alltså. Min sista månad som föräldraledig. Vart tog tiden vägen? Herregud. 

Dagen idag har i alla fall spenderats i Karlskrona av alla ställen. Man kan räkna på ena handens fingrar hur många gånger jag varit där tidigare, så ett var ju kul att ta en kik bara av den anledningen. Efter att ha satt tänderna i en frutti di mare på en italienare och ha slagit en lov kring eventuella gallerior som kan ha funnits i närheten och eventuellt ha "fyndat" något var det dags för vernissage på Bergqvistska gården där Lina finns med som en av tre fotografer i Bildbönorna. Tuva och Vilmer var också där och Elin älskar verkligen sina kusiner. Hon var hur pepp som helst och tyckte att det här med konstutställningar definitivt var något som låg på plussidan. Åtminstone om de kommer med två glada barnvakter. Jag tittade på konst och åt vindruvor. Mycket bra. Och kulturellt. 

Och till skillnad från gårdagens inre stom har det idag bara blåst styv kuling. Ganska skönt, men jag har some serious thinking to do.