100127

Jag hänger inte riktigt med märker jag. Senast skrev jag att jag skulle återkomma med nytt inlägg "imorgon". Det är strax en månad sen. Jaja, som tur är tror jag inte att det är så många som väntar med spänd förväntan på mina inlägg. Jag känner till tre personer som läser: mamma, ClaraBella, och Jossa. Ibland Erica och Jeppe, men för alla gäller samma sak. Ni vet redan allt som står här, för det har jag oftast berättat. Inte så att jag säger "nu har jag skrivit detta och detta i min blogg" utan mer för att det jag skräver här är oftast sånt jag vill dela med mig av, och då har jag redan berättat det för er. Så jag fortsätter att skriva meningslösheter rakt ut i etern, utan egentlig mottagare, och utan särskilt innehåll. Som detta. Totalt meningslöst. Men det kanske speglar mig bra.

I vilket fall så har ja ginte enbart pillat naveln den gångna månaden. Vi har ju trots allt kommit en bra bit med köket, sambon och jag. Det nya har anlänt och skruvats ihop. Jag har haft mig en dust med Ikea per telefon. Inser att priset är ganska väl kopplat till att det inte finns pengar över till serviceinriktad personal. Skitstövlar! Hur som. Vi har även rivit det gamla köket, och har nu nakna, kala putsväggar som stirrar fientligt på oss. Det stora problemet är elen, men det ska förhoppningsvis lösa sig snart. Förhoppningsvis. Annars får vi väl vispa grädde på toaletten i fortsättningen.

Jag är ganska duktig på att fotografera processen, och som vanligt är det bara jag som tycker det är viktigt. Det innebär att i vanlig ordning är det jag som håller i kameran, så att det på alla bilder är sambon som ser ut som slitvargen. Det är han visserligen också, men på något sätt blir det bortglömt att jag också arbetar. Därför tvingar jag honom ibland att fotografera mig med till exempel skruvdragaren, vilket han också gör, under ljudliga suckar och protester. Jaja, bevis ska ju finnas och kommer så småningom att hamna här. Håll ut!

Nu är min lunchrast slut och jag måste hasta tillbaka till allvaret. Tjingeling!