110518

Vojne vojne. Idag har det varit en tidig morgon. Det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot onsdagarna. Fördelen med dessa är att jag slutar 13.30, vilket inte hör till vanligheterna annars. Nackdelen är att jag för att kunna sluta ovan nämnda tid måste börja jobba 6.30. Alla som känner mig vet ju hur bra det passar in för mig... Det är som ett lik jag släpar mig de få metrarna över gatan och liksom öser mig in på jobbet likt en degig massa. Dock vaknar man till liv ganska fort. Barn har den effekten.

Dessa dagar brukar jag fira genom att vid avslutat arbete släpa mig tillbaka över gatan, ramla i säng och sova tills sambon kommer hem. Fina grejer det. Idag blir dock ingen sådan dag. Direkt efter jobbet ska jag på anställningsintervju inför hösten, därefter måste jag förbereda inför den naturvetenskapsdag vi har på jobbet imorgon. Jag har dessutom LOVAT sambon att jag ska följa med till gymmet idag. Suck, tvi, blä och fy hundan. Jag vet att jag egentligen borde flytta dit helt och hållet, men jag tror att min hjärna har blivit förfettad tillsammans med resten av kroppen, för jag har blivit totalt oförmögen att fatta ett enda beslut som möjligen skulle kunna påverka mig positivt. I vilket fall har jag överlåtit dessa beslut på sambon, som med höga förväntningar agerar samvete. Tyvärr går det att muta honom med biscottis, så helt vattentät är inte planen.

Efter gymmet blir det sushibuffé på Modesto, för att sedan avsluta dygnet tillsammans med Captain Jack Sparrow i biobörkret. Det är det jag ser framemot. 2 timmar och 20 minuter med världens bästa Johnny Depp och en påse... morotsstavar?

Nu ska jag ut i solskenet och leka. Adios!

Drömman