070402

Brisbane, QL

Ännu en etapp på resan börjar lida mot sitt slut, liksom Mars uppenbarligen gjort. Imorgon lämnar jag Brisbane och fortsätter söderut till Surfers Paradis. Kan väl inte säga att jag har varit världens mest företagsamma under de fem dagar jag har varit här, men lite har jag hunnit med. Bland annat har jag läst fyra böcker.

Igår tog jag en heldag på Australia Zoo där familjen Irwin har sitt tillhåll. 07.54 gick tåget rakt ut i ingenstans tills jag hamnade på en station och ort som heter Beerwah. Blev upphämtad av en gratisbuss med en märklig chaufför som hette Al som släppte av oss utanför entrén. Trots att jag fick rabatt på inträdet kostade det en mindre förmögenhet att ta sig in. Det fick gå att lösa det med och $44 fattigare stod jag innanför grindarna med en karta i händerna. Det var bara att börja ta sig runt efter bästa förmåga och försöka matcha det hela med de shower jag ville se. Såg bland annat en show i vad som kallades för The Famous Animal Planet Crocoseum. Den inleddes med ormarna, sedan kom fåglar som fick flyga omkring fritt. Vältränade pippis alltså. Tufft att se. Sist men definitivt inte minst i showen tog de ut saltvattenskrokodilen Norman. Det var en hungrig rackare som fick anstränga sig en del för sina köttstycken. Killen som var därinne föklarade frankt att "ja, han kan ju ha ihjäl mig ganska lätt om jag inte passar mig, men jag vet ju vad som gäller när jag går in här och om jag inte följer reglerna får jag skylla mig själv". Så kan man också se det. I mitt stilla sinne drog jag otippat nog parallellen till det egna läraryrket och kunde inte låta bli att småle där jag satt.

Sammantaget blev det en helt fantastisk dag. Jag kramades med en koala, matade en baby goat med nappflaska, klappade wombats, låg och vilade med en känguru, tittade på världens giftigaste ormar, elefanter, en tiger, en leopard som var ute och gick i koppel, ödlor, tasmansk djävul, jättesköldpaddor, vackra fåglar, stora rovfåglar, echidnas, cassowarys och mycket mer. Jag hade helt enkelt en riktig toppendag. Totalt lyckades jag gå runt och bara njuta av allt i sju timmar utan att tycka det blev tråkigt. Ingen kan komma och påstå att de här djuren for illa av att bo på zoo. Till och med jag som är mycket skeptisk till tanken att låsa in djur var tvungen att konstatera att de här djuren förmodligen inte skulle kunna få en bättre tillvaro ens i det vilda. Bland annat berättade de att vilda koalor blir runt åtta år, emdan deras kunde leva tills de blev runt arton. Det var helt underbart att se standarden som hölls och vilka enorma ytor som täcktes. Om jag var imponerad av deras arbete sedan tidigare är jag det än mer nu. Vilka otroligt hängivna människor Irwins är och har varit. På väg därifrån pekade Al ut den ursprungliga entrén och parkeringen till den park som ursprungligen öppnades av Steves föräldrar på 70-talet. Det fanns tio parkeringsplatser. Mer behöver nog inte sägas.

Måste också passa på att berätta om en incident som inträffade i fredags. Jag har hamnat i klammeri med rättvisan. Eller åtmistone lagen och en ridande polis. Så här var det. I fredags kväll partade jag lite med svenskarna jag träffat. På väg ner till stan hade jag en cider i handen, ni vet hur det funkar med färdkost. En bit på väg står två ridande poliser, vilket jag tycker är ett av de coolaste yrken som finns. Jag hälsade såklart och den ene tittade på mig mycket granskande. Istället för en hälsning tillbaka (alla människor hälsar trevligt på en här nere, ALLA), spände han ögonen i mig och frågade vad jag hade i handen. "En cider", svarade jag såklart eftersom det uppenbarligen var det jag bar på. "Jaså, vaddå för sort?", fick jag till svar. Vad spelar det för roll tänkte jag för mig själv. Cider som cider, det spelar väl knappast någon roll vilken sort. Men svensk som man är svarar man på det en polis frågar, "Strongbow". "Häll ut den på trottoaren!" Då slog det mig vad han sysslade med. Det är nämligen inte tillåtet att dricka alkoholhaltiga drycker på gatorna i Australien. Inte för att någon verkar bry sig så mycket om det, men ändå. Och jag, min otänkande olycka, gör som man alltid gör innan man häller ut något. Jag tog en extra klunk, och sen hällde jag. Ni skulle ha sett honom. Han blev helt galen och började skrika som en tok om att han minsann kunde bötfälla mig på en gång, och att jag skulle vara tacksam om han inte gjorde det och att jag skulle passa mig noga "Missy". Han var inte klok. Efter flera minuters utskällning fick jag ganska spak lov att gå därifrån. Så nu är man en förbrytare också, bara så ni vet vilken hårding ni har att göra med.

Nu ska jag gå och rycka handväskan från en tant. Jag har ju alltid sagt att jag är ond, ända in i själen.