Idag gick en era i graven. Jag har skrotat min älskade FOA. I exakt 7 år har vi varit varit tillsammans, men FOA is no more. Det var med stor sorg i hjärtat jag tog emot pengarna och sa ett sista farväl. Larvigt tänker ni, och det gjorde de på skroten också inklusive sambon, men ni kan inte förstå. FOA var så mycket mer än bara en bil. Hon var min. Hon var frihet. Hon var självständighet. Det betydde så otroligt mycket för mig då, det var vad jag behövde.
Jag och FOA har varit på många äventyr tillsammans och jag är evigt tacksam att denna röda, rostiga, underbara bil har varit min. Tack!
Har mist forna dagars glans...
5 comments:
RIP FOA
Hahaha.... Yeah baby!
Ja du.. den där FOA har verkligen varit med länge :) Minns jag rätt så var det din första bil ?
Kommer också ihåg min Volvo 242:a :) Fast det var länge sedan den ärvdes ner till min kusin... :)
Min första, enda och alldeles bästa bil. Helt sjukt vilka minnen som förknippas med denna. Ett tag tjänstgjorde den som Taxi Gratis. Hahaha...
Ja så är livet,, en bil,, vadå? JKag förstår precis vad du känner, jag är likadan, min Opel tog jag farväl av i Bromölla massor av gånger sen försvann den bara stod mitt emot din mack där du jobbade.
Samma sak med Mercan, behöll en nyckel länge, körde dit i smyg o satt i den tog farväl många gånger ... bara en bil.. nej en del av hjärtat som musikinstrument likadant ...
Men det går över du får nog en ny inte FOA den gick ju som smort .. lätt att köra snabb ..
Men något nytt väntar runt hörnet .
Behåll dina fina minnen. Ingen annan kan förstå, men det behöver de inte.
Post a Comment