110921

Två morgnar i rad har jag nu misslyckats totalt med själva uppstigningsmomentet. Att komma för sent är nog bland det absolut pinsammaste jag vet, och ändå lägger jag förvånansvärt mycket tid på det. Idag var det en katastrof. 

Jag är en klassisk snoozare. Jag tar mig själv till liv i tiominutersintervaller. Utan undantag. De gånger jag har stigit upp direkt när klockan ringer är mycket lätträknade. Det händer helt enkelt inte. Men idag gick något helt enkelt fel. Efter den där första snoozningen hände det inget mer, utom att jag började drömma. And what a dream...

Jag drömde att jag skulle hoppa bungyjump, fastsatt i någon form av sele, typ harnesk. Hoppen gjordes ifrån någon form av lastramp ett femtiotal meter upp i luften ovanför en dyig sjö inne i skogen/djungeln. Varför skulle man utsätta sig för det då? Jovisst serru, vi tävlade om ett gäng glamorösa möbler i multitusenkronorsklassen. Flertalet hopp utfördes och efterhand slogs folk ut ur tävlingen. Till sist var vi bara två kvar - jag, och en före detta kollega till mig. Det är nu det sjuka börjar. 

Kajsa kommer inridande på... En gigantisk svart skogssnigel - i tre delar. Den ena delen svävar lite nonchalant framför det makabra ekipaget liksom för att visa vägen, och Kajsa. Jodå. Kajsa sitter även hon lite svävande ovanför en av snigeldelarna med tyglar i händerna och antennerna framför sig, medan snigeln segar sig slemmigt framåt.

Det är nu det är min tur att hoppa. Uppe på flaket sitter några som jag i drömmen känner. De hejade på mig i alla fall, och försökte göra allt för att jag inte skulle ramla ner för den hala, geggiga rampen utan selen på mig. Jag får hålla mig kvar i en av fåtöljerna (det fanns två turkosa, den ena med en vit rand - värd 55 000, den utan rand värd 50 000) som är täckt med plast och i jämnnivå med rampen. 

När jag hänger där ut över kanten, med livet som insats (min bruna pygméhäst står nedanför och väntar - mycket sötare än skräcksnigeln!) täckt av brun lera i värsta actionfilmsscenen, vaknar jag. 

Någon som vågar sig på en tolkning??

Nä, trodde väl inte det.

Söt i jämförelse...

PS. Mer om den betydligt trevligare möhippan hittar du här, här, här och här.