110922

I made it! Med två alarm ställda var jag inte senare än de vanliga fyra minuterna jag aviserade om redan första dagen på arbetet. De jag har fått okejat av mina kollegor. Det borde finnas fler sådana kollegor. Eller fler arbetsplatser med flextid. I vilket fall. Idag föll det på plats.

Inte heller blev det några psykotiska drömmar (btw, jag väntar fortfarande på hobbytydningar) att försöka förstå eller förtränga. Annars drömmer jag väldigt ofta. 

Jag har någon gång hört att alla människor drömmer varje natt, men att det bara är ett fåtal man minns när man vaknar. Jag brukar komma ihåg vad jag drömt, tack och tyvärr. I mitt huvud processas nattetid mycket av det jag möter dagtid. Tro nu för all del inte att vi brukar rida på sniglar på jobbet, men visst har det varit ett visst snigelfokus de senaste veckorna. Jobbar man på förskola blir det lätt så kring den här årstiden. Jag har bland annat lärt mig att sniglar andas med en lunga, eller typ blåspåse, som sitter på ryggen. Detta efter att jag hittat ett stort hål i en snigel som sedan utforskades närmre. Så visst. Sniglar får en del uppmärksamhet (av någon anledning i hela den skruvade drömmen är det just snigeln jag har hängt upp mig på).

Nevertheless. 

Idag är det torsdag och torsdag är riddag. Det är bra. Nu har jag landat i soffan efter en timme på hästryggen, och strax väntar sängen. Imorgon är det after work, och då är det bäst att var utvilad. 

Måste bara bjuda på denna godingen. Eskil 14 veckor.

Over and out.