090614

Flying solo. Sambon är på jobbet och kommer bara hem några få timmar innan han åker till Nikkaluokta för att gå på Kungsleden en hel vecka. Här hemma har det impregnerats, vaxats (skorna då alltså) och fejats så det stått härliga till. Jag har gjort en müsli proppfull med fiber och vitaminer som de ska ha med sig. Hoppas den är god. Det är mycket som ska med. Fy bövelen för att asa runt på 20 kilo packning i 13 mil. Och det kallar de semester? Crazy boys.

Jag får stanna hemma med Eskil, världens busigaste katt. Idag har han med stor hängivenhet bestämt sig för att klättra i den rena tvätten som hänt på tork. Jag höll inte med honom, och när jag för tusende gången flyttade på honom fräste han åt mig! Snacka om att de kan känna av en. Jag blev nog lite för arg för vad han kunde acceptera, men han klättrade inte mer sen heller. Vi kämpar om herraväldet här hemma. Den här striden vann jag, men det kostade på. Istället fick jag sätta mig i soffan med honom, sen somnade han tvärt. Han var så trött lilla pyret.

När han vaknade var han tvungen att undersöka vad det var för en manick matte satt och knapprade på. Och vad var det egentligen hon tittade på?

Sen var det dags att träna med selen. Vi har ju bestämt att vi ska lära honom att gå i koppel så han kan få komma ut, och det kräver viss träning. Han protesterar inte ett dugg mot den, men när han ska gå får han lite problem. Idag gick det bättre än första gången. Han vinglade som en fylltratt i ett par minuter, sen åt han lite och slutligen drog leken igång. Då var det helt plötsligt inga problem alls längre. Leka funkar alltid! Sen tröt krafterna och han kurade ihop sig brevid mig igen, med sele och allt. Så duktig så!

Imorgon bitti väntar jobbet igen. Man ska väl vara tacksam så länge man har något, men jag behöver semester. På kvällen startar kvällsridlägret jag ska på den här veckan. Fyra dagar från 17-19. Hoppas det gör nytta. Känner att jag är på väg framåt just nu och vill rida lite på den vågen. Igår hade vi hoppning och det gick jättebra. Hoppade det högsta jag gjort tror jag, nästan 90 cm, och det på en D-ponny. Är faktiskt lite stolt. Att jag sen käkade grus en gång var faktiskt inte mitt fel. Hästen gick omkull och körde hela huvudet i marken. Som tur var var det inte så långt kvar ner för mig då. När han gjorde en riktig brakvägran och satte sig på hasorna innan hindret satt jag minsann kvar. Nästa gång kom vi minsann över. Det låter kanske dumt att säga att det gick "jättebra" med denna beskrivning, haha.

Nu ska jag hämta svärisarna vid tåget. De har varit i Göteborg i helgen. Mmm... Semester...