Om ett bröllop i New York.
På onsdagskvällen mötte vi upp Jossa och Fredrik tillsammans med hans bröder och deras respektive för en snabb middag på en indisk restaurang. Det var ett jättemysigt ställe på 44th Street, och när vi kom dit hittade vi en stor del av resten av bröllopsföljet.
Efter en något förvirrad beställning fick jag in en hel fisk, en för övrigt mycket välkryddad och spicy fisk, på min tallrik, precis som jag beställt, och precis som det stått i menyn, men som indiern inte riktigt trodde på när han tog upp beställningarna. God var den i alla fall. Sambon hade beställt kycklingfilé, och fick väl in en tre - fyra stycken på tallriken som han slukade glupskt, något som imponerade starkt på sällskapet.
Efter middagen skyndade vi tillbaka till brudparets hotell, Royalton, där även bröllopet skulle hållas, för en drink i lobbybaren med hela sällskapet. Det var en mycket trevlig tillställning, och kul att få ett ansikte på alla redan innan den stora dagen. Det blev också ett tillfälle för mig i egenskap av toastmaster att få prata med alla talarna och räta ut små frågetecken. Thumbs up för det initiativet. Och så var ju såklart drinkarna lyxiga...
Ett par dagar i New York hade satt sina spår i alla, förutom Lina som anlänt ett par timmar tidigare och var helt jet laggad, och kvällen avslutades tidigt. Alla ville ju vara pigga och fräscha inför torsdagens stora händelse, den som fört oss alla över Atlanten. Jossa och Fredriks bröllop.
Eftersom jag inte skulle vara i kyrkan förrän kl 13 blev det ändå en liten sovmorgon. Tvagning och stajling, fixing och trixing, och sen var det dags att gå till kyrkan för att öva sång med Lina. I detta ögonblick, när allt fallit på plats (äntligen!) fastnar jag i en stol och drar sönder klänningen. Genast gick pulsen upp till ca 200 slag i minuten och falsettrösten kom fram tillsammans med en hysterisk blick sällan skådad.
Som tur var kunde jag lugna nerverna efter bara en liten stund. 10 minuter senare, och med två sy-kit från hotellreceptionen, var vi på väg igen. När sambon lämnat av mig med allt bagage, gick han tillbaka till hotellet för att ta det lugnt och förbereda sig inför eftermiddagens händelser. Jag började träna sången tillsammans med den otroligt begåvade kantorn, och när Lina kom tränade vi tillsammans. När vi var klara fick jag hjälp av henne att sy ihop klänningen, en sista hand vid frisyren och ett final ok. Sen anlände brudparet. Man kunde riktigt ta på den pirriga känslan i rummet, och de var så vackra!
När allt var klart gick jag ner och hämtade upp alla gästerna, vi fann våra platser, och sen var det äntligen vigsel mellan Jossa och Fredrik. Ojojoj... Inte många ögon där, det kan jag garantera. Det var en fantastiskt vacker vigsel, som vi liksom hade laddat upp för i flera dagar (nåja, månader) (faktiskt år), och som var precis så underbar som jag föreställt mig att den skulle vara. Kyrkan var vacker, bruden ljuv, brudgummen stilig, prästen fängslande och Linas sång pricken över i. Tyvärr råkade jag tabba mig lite, och stod därmed för vigselns enda flaw, men förhoppningsvis märktes det inte så mycket som jag inbillade mig. Brudparet strålade av lycka i alla fall, och på ett bröllop är det ju det som räknas.
De sa ja (det blev inget I do, New York till trots) till varandra och dansade sedan ut till tonerna av Tina Turner. Därefter fick alla torka tårarna, jag klarade mig faktiskt otippat nog, och sen väntade champagne och bröllopstårta. Vi hurrade och grattade och vinkade sedan av de nygifta ute på 48th St, till de förbipasserandes stora förvåning och nyfikenhet, med såpbubblor och ytterligare hurrarop. Under ett regn av såpbubblor hoppade de in i den väntande limousinen för att fotograferas på utvalda platser runt Manhattan. Vi andra fick fri lek i ett par timmar, varpå jag begav mig direkt till Penthouset, för att förbereda inför kvällens festligheter.
Bara känslan av att uppstajlad i sin allranyaste klänning stiga in i en otroligt flådig (i ordets allra bästa betydelse) hotelllobby mitt på Manhattan, sedan, utan att tveka, stiga in i hissen, trycka på knappen med PH på, som om det vore den mest naturliga sak i världen att jag ska till ett Penthouse i New York, för att stiga ut, bli mött av hotellets festansvariga som guidar en rätt och därefter gör allt för att kunna svara på och uppfylla ens varenda önskemål, är något som jag inte riktigt kan beskriva med ord. Upplevelsen rekommenderas dock starkt till alla.
Den sista touchen lades vid sviten, bland annat fixade Fredriks bröder rosor som vi avlövade och sedan spred ut i ett rosenbladshjärta på sängen, sedan var det dags att åka ner och hämta upp gästerna. Medan vi väntade på att brudparet skulle anlända från fotograferingen drack vi fördrink och bara njöt av att vara på plats.
När Jossa och Fredrik steg in i lokalen ställde vi andra upp oss, blåste såpbubblor och hurrade. En stunds mingel och gratulationer, och sedan satte vi oss till bords för att avnjuta en helt sinnessjukt god middag! Utan tvekan det godaste vi åt på hela resan. De vackra talen avlöste varandra, och jag gjorde mitt bästa för att hålla ordningen uppe. När middagen var avslutad, och alla var tokmätta, dukades borden undan och baren öppnade, och när golvet tömts seglade de nygifta runt det som nu förvandlats till ett dansgolv i sin brudvals till Elton Johns Your song. Efter en stund virvlade nästan alla med i dansen, så även jag och min älskling. Jag tror det är hälsosamt för alla par att gå på bröllop ibland - romantiken går att ta på! Traditionsenligt bytte vi partners ett tag och sen blev det rockigare toner som fick alla klackar att stå kvar brevid, och bara fötter att jubla.
Som grädde på moset, pricken över i och knorren på grisen dukades deras egna cupcakes fram, designade helt enligt temat för bröllopet - The big apple. Helt fantastiskt goda, även de, såklart. Kan det bli annat på ett bröllop i en takvåning i New York?
När vi var inne på småtimmarna och klockan enligt sambon närmade sig halv fyra, ramlade vi hem genom New York-natten. Inspirerade av kärleken firade vi oss själva med en kraftigt nedprutad kringla på Times Square på hemvägen, innan vi mycket somnade mycket lyckliga med fingrarna flätade.
Fler bilder från dagen hittar du inne hos Alice, som även var officiell bröllopsfotograf dagen till ära. Även Lina har lagt upp tjusiga bilder, såväl som Emma.
Som tur var kunde jag lugna nerverna efter bara en liten stund. 10 minuter senare, och med två sy-kit från hotellreceptionen, var vi på väg igen. När sambon lämnat av mig med allt bagage, gick han tillbaka till hotellet för att ta det lugnt och förbereda sig inför eftermiddagens händelser. Jag började träna sången tillsammans med den otroligt begåvade kantorn, och när Lina kom tränade vi tillsammans. När vi var klara fick jag hjälp av henne att sy ihop klänningen, en sista hand vid frisyren och ett final ok. Sen anlände brudparet. Man kunde riktigt ta på den pirriga känslan i rummet, och de var så vackra!
När allt var klart gick jag ner och hämtade upp alla gästerna, vi fann våra platser, och sen var det äntligen vigsel mellan Jossa och Fredrik. Ojojoj... Inte många ögon där, det kan jag garantera. Det var en fantastiskt vacker vigsel, som vi liksom hade laddat upp för i flera dagar (nåja, månader) (faktiskt år), och som var precis så underbar som jag föreställt mig att den skulle vara. Kyrkan var vacker, bruden ljuv, brudgummen stilig, prästen fängslande och Linas sång pricken över i. Tyvärr råkade jag tabba mig lite, och stod därmed för vigselns enda flaw, men förhoppningsvis märktes det inte så mycket som jag inbillade mig. Brudparet strålade av lycka i alla fall, och på ett bröllop är det ju det som räknas.
De sa ja (det blev inget I do, New York till trots) till varandra och dansade sedan ut till tonerna av Tina Turner. Därefter fick alla torka tårarna, jag klarade mig faktiskt otippat nog, och sen väntade champagne och bröllopstårta. Vi hurrade och grattade och vinkade sedan av de nygifta ute på 48th St, till de förbipasserandes stora förvåning och nyfikenhet, med såpbubblor och ytterligare hurrarop. Under ett regn av såpbubblor hoppade de in i den väntande limousinen för att fotograferas på utvalda platser runt Manhattan. Vi andra fick fri lek i ett par timmar, varpå jag begav mig direkt till Penthouset, för att förbereda inför kvällens festligheter.
Bara känslan av att uppstajlad i sin allranyaste klänning stiga in i en otroligt flådig (i ordets allra bästa betydelse) hotelllobby mitt på Manhattan, sedan, utan att tveka, stiga in i hissen, trycka på knappen med PH på, som om det vore den mest naturliga sak i världen att jag ska till ett Penthouse i New York, för att stiga ut, bli mött av hotellets festansvariga som guidar en rätt och därefter gör allt för att kunna svara på och uppfylla ens varenda önskemål, är något som jag inte riktigt kan beskriva med ord. Upplevelsen rekommenderas dock starkt till alla.
Den sista touchen lades vid sviten, bland annat fixade Fredriks bröder rosor som vi avlövade och sedan spred ut i ett rosenbladshjärta på sängen, sedan var det dags att åka ner och hämta upp gästerna. Medan vi väntade på att brudparet skulle anlända från fotograferingen drack vi fördrink och bara njöt av att vara på plats.
När Jossa och Fredrik steg in i lokalen ställde vi andra upp oss, blåste såpbubblor och hurrade. En stunds mingel och gratulationer, och sedan satte vi oss till bords för att avnjuta en helt sinnessjukt god middag! Utan tvekan det godaste vi åt på hela resan. De vackra talen avlöste varandra, och jag gjorde mitt bästa för att hålla ordningen uppe. När middagen var avslutad, och alla var tokmätta, dukades borden undan och baren öppnade, och när golvet tömts seglade de nygifta runt det som nu förvandlats till ett dansgolv i sin brudvals till Elton Johns Your song. Efter en stund virvlade nästan alla med i dansen, så även jag och min älskling. Jag tror det är hälsosamt för alla par att gå på bröllop ibland - romantiken går att ta på! Traditionsenligt bytte vi partners ett tag och sen blev det rockigare toner som fick alla klackar att stå kvar brevid, och bara fötter att jubla.
Som grädde på moset, pricken över i och knorren på grisen dukades deras egna cupcakes fram, designade helt enligt temat för bröllopet - The big apple. Helt fantastiskt goda, även de, såklart. Kan det bli annat på ett bröllop i en takvåning i New York?
När vi var inne på småtimmarna och klockan enligt sambon närmade sig halv fyra, ramlade vi hem genom New York-natten. Inspirerade av kärleken firade vi oss själva med en kraftigt nedprutad kringla på Times Square på hemvägen, innan vi mycket somnade mycket lyckliga med fingrarna flätade.
Fler bilder från dagen hittar du inne hos Alice, som även var officiell bröllopsfotograf dagen till ära. Även Lina har lagt upp tjusiga bilder, såväl som Emma.
5 comments:
Tihi. "Inte många ögon där inte". Torra ögon kan hända? :)
Jättefina bilder! kram!
Lämnar det öppet för tolkning. Fyll på med valfritt adjektiv, så ska du se att det säkert stämmer. Variga, fyrkantiga, lånade osv... =)
Hade ju varit mer hälsosamt om där inte var många variga ögon... ;)
Jättebra skrivet Madde! Tack för att du var en som jag fick dela denna fantastiska upplevelse tillsammans med, din roll som toastmaster skötte du förövrigt galant! Jag hoppas att ni hade det fortsatt fantastiskt på resten av resa. Hoppas det inte dröjer lika länge (som sist) tills vi ses igen :)
kramar //Emma
Tack tack! Och tack. Ja, det var så fint att jag inte riktigt känner att jag kan göra det rättvisa. Jag hoppas verkligen att det inte dröjer lika länge till (hur gamla är vi då, 35+!?). Njet njet. Not to happen.
Post a Comment