111128

Nu har vi varit hemma i två veckor, och tiden bara flyger fram. Första advent är redan här, och det här året har inte ens jag hunnit komma i julstämning - jag som brukar börja ladda senast i oktober. Något har gått galet med världen. Å andra sidan har jag fortfarande brännmärken från en korall på benet, samt några insektsbett jag kan studera och drömma mig tillbaka till. 

I övrigt är det ganska lugnt just nu. Ska försöka skriva en julklappslista, och sedan hitta tid till att shoppa. En julklapp har jag i alla fall bestämt, men sen är det blankt. Jag har gjort en adventsljusstake, som nästan är färdig. Lite lull lull kvar bara, men den lyser så fint framför tvn. Sedan vi blev med smal-tv finns det ju faktiskt utrymme där. 

I lördags var jag i Köpenhamn med Abigail. Förra året fick jag en heldag där i födelsedagspresent av henne, och ny - ett drygt år senare - gjorde vi slag i saken. Till lunch mötte vi upp Mia, som jag lärde känna på västkusten i Australien där vi reste tillsammans. Sen tog jag och Abigail en shoppingrunda innan vi krängde kinamat och gick till Tivoli. Årets tema var Russisk jul, rysk jul, och det är säkert trevligt i verkligheten också. På Tivoli var det väldigt trevligt i alla fall. Efteråt hamnade vi på en pub innan vi tog tåget över bron hem till Abi i Malmö där vi somnade fram vid sexsnåret. Mycket mycket najs!

Dagen efter tog jag tåget direkt till Mörrum och Lina som bjudit in till adventsmys/kryddparty. Allt frid och fröjd, och vi hade en fantastiskt mysig kväll, stormen till trots. Mindre mysigt var det att trotsa vädret och ge sig över den brusande ån, bara för att där (inte) få reda på att tåget var inställt. Det var bara att vända om, utmana ödet en tredje gång över ån, och gå tillbaka hem till Lina och vänta på att sambon skulle undvika alla trädgrenar längs vägen för att komma och hämta mig. Hem kom vi till slut, och sen var helgen slut. Snipp snapp. 

Imorgon är det dags för en sådan där Once in a lifetime-dag. Mamma går i pension. Hur sjukt är inte det? Min mamma blir pensionär, får åka billigt på bussar, bör mata ankor och äta lördagsgodis på en tisdag. Helt plötsligt blev även jag lite äldre, och det känns inte ok. Inte än. 

Nåja, imorgon ska jag gratta mamma till den nyvunna friheten, men nu ska jag fortsätta lägga in ny ljudbok i datorn så jag kan läsa utan tänd lampa. Peter James böcker om kriminalintendent Roy Grace är det som rullar här hemma nu, och de rekommenderas. Sådär. Dagens boktips.