121202

Om historiens bästa första advent

Det braiga började redan i natt. Elin betämde sig för att skippa trefikan och sov ända till klockan sex i ett sträck. Mat, somna om, mat vid åtta, somna om och mys till klockan halv tio när pappan kom upp och väckte oss. Då var frukosten framdukad, brasan tänd, julmusiken igång och hela trädgården full av snö. Kan det bli bättre? Efter att ha vrålmyst en timme packade vi in oss och åkte på julmarknad i slottslängorna där vi bestämt träff med Petter, Sofia och Arvid. 

Elin sov som en stock i nästan fem timmar och missade därmed sittlivs första julmarknad. Stackarn. Men vi var glada, för det betydde att vi i lugn och ro kunde gå och botanisera bland hemstöpta ljus, tomtar och lussebullar. Inte var det så mycket folk där heller, så det gick att ta sig fram med vagnen. Ja, det gick till och med att shoppa lite! En dörrkrans hittade vi, med en hyacint planterad i som förhoppningsvis går i blom så småningom, och honung från familjen Lind - ja inte i kransen, utan i burk. Från ett annat stånd. Och så köpte jag ett dekorationshjärta av virad ståltråd jag tänkte ha i en julgrupp. Pyssligt värre. 

Efter att ha fyllt magen med korv i bröd, våffla med sylt och grädde, lussebulle, glögg och julmust (kom ihåg att jag när en parasit vid mitt bröst) vinkade vi hejdå till Arvid och hans föräldrar och körde vidare i snöfallet. Nästa stopp var vid Viltboden vid slottet där den något makabra, om än landsbygdssterotypa, synen av en vägg full med döda upphängda djur mötte oss. Trots att det egentligen är ganska äckligt passade det väldigt bra in där, bland alla grönklädda friskusar, lyckliga jakthundar och en greve på adventshumör. 

Och visst passade vi på att, nåja fynda är väl kanske inte rätt ord, men handla i alla fall, där med. En rådjursstek, ett rökt ankbröst, samt tre olika sorters korvar. Här hemma ska det frossas i viltkött framöver. 

Och tro inte på något sätt att denna advent var all där, nej minsann. På eftermiddagen kom Jeppe och Erica på besök, och vi fikade på mumsiga pepparkakscupcakes som jag vevade ihop medan de så praktiskt var barnvakt. För att riktigt utnyttja våra vänner passade Habib samtidigt på att gå ut och sätta upp en ljusslinga ovanför altanen. Eftersom de inte har några egna barn tänkte vi att de kan få öva på vårt. 

En adventspizza senare sitter vi nu och päser i soffan och tittar på Beck, medan Elin sover i vaggan. 

Bättre än så här kan nog inte en första advent bli. Det är så man får knipa sig i armen.

Happy advent på er!