121209

Om kalas och adventsfirande - ett inlägg som aldrig blev postat

Jajjemen, igår var det kalajs för hela slanten! Jag har ju som bekant jubilerat och bär nu den stolta åldern av 30 höstar. (Kommer ni ihåg tiden när man skrev till Min Häst och kallade det för jordsnurr? Jag retade mig alltid på dem som inte fattade att ett jordsnurr var ett dygn. Typ "Hej jag heter Anna och är en tjej på 12 jordsnurr som söker en brevvän som också älskar fjordingar".)

Nåja, jag har fyllt 30, och i måndags fyllde mamma 66 år. Med tanke på flytt och bebis och jada jada så har jag inte haft något kalas för mammasläkten, utan snyltade helt enkelt in mig på hennes när hon började bjuda in till sitt, med det övertygande argumentet att vi kunde ha det hemma hos oss. Och igår var det alltså dags. 16 livade laxar samlades i snökaoset och drack bubbel och åt snittar, gick en runda på ägorna för att sedan avnjuta trettio portioner av Morbergs boeuf bourguignon, tätt följt av Pernilla Wahlgrens äggstinna Crème Brûlée, gräddtårta med chokladmousse och mammas mandelmusslor. Se det var ett riktigt kalas. 

Koordinationsförmågan sattes helt klart på prov under kalasförberedelserna. Jag tänkte ut ett körschema, vissa hållpunkter med uppsatta mål som "klockan tolv behöver tårtorna vara klara". Man kan väl säga såhär, Elin var inte riktigt med på noterna. Hon bestämde sig för att hjälpa till på så sätt att hon med stor beslutsamhet visade att hon minsann inte fann sig i annat än att vara i sin mammas famn. Att sova var det tu inte tal om, och sömnbrist är ingen partyhöjare för en tvåmånaders bebis. You have my word. Men allting gick bra till slut, men endast några få missöden som att det rökta ankbröstet hamnade på bruschettan istället för på knäckebrödet, vilket gick lätt att ändra på, och att den vita chokladen fick rivas över desserten efter serveringen till mammas stora fasa. Vad är väl en fest utan ett rivjärn vid bordet?

Trots dessa små avvikelser från planen avlöpte det hela väl och gästerna verkade nöjda och glada. Elin var förhållandevis glad, sömnbristen till trots, men som sin mammas dotter livade de fina paketen hon fick upp henne. Nu är det nästan ett helt år till nästa gång, så vi ska väl hinna komma i fas tills dess. 

Stort tack till alla som var här!