Tuesday, May 30, 2006

060530

Det är synd om mig... Åtminstone lite. Jag har nämligen ont i halsen. Det kan tyckas ynkligt, men jag har en teori om att man mellan varje halsont glömmer bort hur det faktiskt känns. Jag blir lika förvånad varje gång. Dessutom tappar jag matlusten när jag har ont i halsen. Jag blir hungrig, tror jag, men kan inte bestämma mig för vad jag vill äta så då blir det inget. Dessutom gör det ont att svälja, vilket inte heller är så kul. Att dricka the och tänka positivt känns föga inspirerande när man inser att det onda bara har börjat. Inom loppet av tre dagar ligger man där rödnäst, igenkorkad, feberyr och med sprängande huvudvärk och tänker att det vore lycka att bara få ha ont i halsen.

Det som är bra med att bli sjuk är att ingen tycker att man är lat om man ligger nerbäddad hela dagen och kollar på TV. Det är heller ingen som klockan fyra på eftermiddagen ringer och väcker en och med förakt undrar om man sover mitt på dagen. Har man inget att göra? Är det så farligt? Det märkliga är att om man nu faktiskt råkar sova när någon ringer, så skulle man aldrig erkänna det. Inte ens om det var mitt i natten. "Jag skulle precis upp", "Jag har varit uppe länge", eller "Nejdå, jag är vaken, trorduattjagsovermittpådagen?" är svar som kommer innan man ens hunnit fundera över att erkänna. Det känns som att man har blivit påkommen med att göra något fult och förbjudet. Att sova mitt på dagen är i svensk kultur en av de sju dödssynderna. Det borde göras en film med Brad Pitt om det. Gärna två, för honom dör jag inte av att titta på.

Nu är det dags för nattens fjärde kopp the, innan sängen kallar. Fast jag är inte så trött ännu, för idag har jag sovit på soffan utan att någon kom på det!
Shhh... Berätta det inte för någon...

Sunday, May 28, 2006

060527

I'm back!

Man kan ju faktiskt se det som att jag var borta ett tag, för här har jag bevisligen inte varit. Några veckors praktik skapar mental frånvaro om nätterna eftersom det kräver total närvaro om dagarna. Man kan inte få båda. Det går inte. Det är inte bra för omdömet. Eller humöret... Nu är det nästan natt och jag är här.

Igår natt var jag i Halland och gjorde pilgrimsvandring. Det gör jag inte så ofta. Aldrig faktiskt. Man skulle rentav kunna se det som en slumpartad händelse, men det var intressant. Och mörkt. Det är det ofta på natten. Det har jag sett på Discovery.

Det är i mörkret tankarna kan vandra fritt. Då sover vanligtvis denna delen av världen och mina tankar får lite större svängrum. Där trivs de. Då kan de finna vilka stigar som helst. Att följa en tankebana baklänges är intressant. Det kunde jag och en kompis ägna många timmar åt förr i tiden. Jag har konstaterat, ytterst ovetenskapligt, att de flesta nya tankar skapas genom associationer. Åtminstone mina. Ett spontant exempel: glass leder till sommaren som leder till stranden vilket i sin tur leder till tanken på solbruna pojkar som spelar volleyboll eller på annat sätt är hurtiga i sanden och där är lyckan total. För den som inte nöjer sig med att tänka på sommarpojkar fotsätter förmodligen associationsbanan ett tag till, men just nu är jag ganska tillfreds med den tanken. Snart är det faktiskt sommar... Jag ska bli brunare i år än förra året. Det innebär ungefär att jag kommer att bli lika brun som vaniljglass.

På sommaren får man äta glass. En om dagen är maddiis ordination, annars blir jag på tvären. Spirello ska det vara, fast den heter väl inte så längre. Tip Top går också bra, men den är så stooor! Jag orkar bara halva. Man kan inte köpa halva glassar i den här stan. Det är inte bra för BNP. Vem var det som sa att storleken inte spelar någon roll? Den personen orkade nog äta mycket glass. Mer än mig.
Alltså: En flickas tankar i natten. Nu har jag varit här en stund och tänkt. Om tio månader ska jag vara borta igen - i Thailand och Kambodja. Där är man vaken på dagen fast det egentligen är natt. Det är kanske så jag måste göra för att klara båda?
Vem vet? Jo, Någon!

Sunday, May 07, 2006

Mög... Jag hade precis skrivit en hel låååååång text i nattliga tankars tecken. Otippat att den försvann spårlöst ur datorn.
Det finns inte någon som kan försöka slå i mig att datorer är döda ting utan eget liv. Bullshit. De är Djävulens verktyg till att göra mänskligheten psykiskt instabil. Tack.
Vassego. En flickas tankar i natten... om datorer. *suck*

Thursday, May 04, 2006

060503
Så... Nu är det alltså dags. En flickas tankar i natten. Vem kan vara intresserad av det? Det är ju knappt att jag bryr mig själv alla gånger. Blir bara förvirrad.
Varför ska då just Du läsa mina tankar? Kanske för att Du liksom jag har lite för lite att göra om nätterna och är inte tillräckligt klipsk för att gå och lägga sig? Vem vet...
Egentligen alltså? Man säger ofta så, att Vem vet. Undrar vem Vem är, men hon måste vara smart, så mycket som hon måste veta. Eller är Vem en han? Vet män mer än kvinnor? Eller vet kvinnor mer än män? Om man slår ut det på hela jordens befolkning alltså. Är det då ett kön som i genomsnitt vet lite mer än det andra? Kanske är det så att vi vet precis lika mycket, men att vi vet lite för lite för att förstå det. Vi alltså, inte Vem. Vem vet ju allt. Men om ett kön vet mer än det andra kanske Vem representerar hela det könet. De som vet.
Ja, Vem vet? Inte jag. Uppenbarligen...