061231

Så var den här. Den sista dagen på året. Nyårsafton 2006. Kräver någon form av eftertanke, men jag vet inte hur än. Det ger sig.

2006 har varit ett ovanligt händelserikt år som inleddes med opponering på C-uppsatsen om "Läs- och skrivinlärning med datorn som pedagogiskt redskap" och därefter lärarexamen som togs den 19 Januari. En stor dag. En dag för smörgåstårta. En torsdag. Fick i samband med examen gå på examensmiddag på slottet. En som jag inte själv anordnat. Går knappast att beskriva känslan av att tillsammans med vännerna sitta i fina klänningar och äta rätter jag knappt kunde uttala och faktiskt vara lärare. Inte längre på väg, utan framme. Så framme man nu kan bli. Färdig blir man aldrig. Vackra tal med svåra ord som framtid och inspiration från personer som på olika sätt guidat oss på vår resa. En och annan tår fälldes, det ska erkännas.

Vad hände sen då? Jag hade sedan tidigare insett mitt behov av Kunskap och pluggade därför vidare en termin till - matematik och svenska. Fick lära mig fler svåra ord. Det har blivit många sådana under de sammanlagt fyra år utbildningen varade. Det svåraste är nog homunculus in homunculus. Fast det kanske räknas som ett begrepp. Fråga Marton, han vet. Vi grät. Igen.

Sommaren fylldes av många långa timmar i min kära truck. Stapla pallar, destinera ordrar, byta plast, återställa märkliga fel, och svettas i gasolugnen. Och slå ris. Såklart. Otaliga var de stunder när musiken var det enda som höll mig vaken. Jag tackar min lyckliga stjärna för stereon och AC:n i trucken. Utan dem hade jobbet varit olidligt, trots att jag har världens bästa arbetskamrater, världens bästa arbetsuppgifter, och världens bästa friveckor. Mindre bra är förmiddagsskiften. De är obarmhärtiga. Men vad gör man inte. Jag skrattar desto högre den 25:e.

Sommaren var även den roligaste partysommar jag har haft i hela mitt liv. Klackarna i taket mer än vad som är hälsosamt för hjärtat, men desto mer vårdande för själen. Beachen frekventerades flitigt under solljusa lediga timmar och baren under de mer solfattiga. I glada vänners lag lyckades vi få till en utmärkt balans som skulle göra Bindefeldt grön av avundsjuka. Definitivt en sommar som kommer gå till historien som en av de bästa. Dessutom

Början på hösten blev mer allvarlig. Istället för att få CSN insatt på kontot tillhör jag numera de återbetalandes skara. Japp. 1800 kronor var tredje månad. Då är det klart om 25 år eller nåt. Det är också en form av trygghet. Ingen annan inkomst fanns heller att finna i Sverige. Det är inte så lönsamt att vara student. Man går mest minus. Åtminstone på det ekonomiska planet. Inte heller blir man A-kasseberättigad.

Det fanns inte många jobb att söka när höstterminen skulle rulla igång, än färre att få. När det stod klart att jag skulle bli arbetslös beslutade jag istället att åka till Australien. Det är ett av de mest livsomvälvande beslut jag har fattat i hela mitt liv. Jag flyttade ifrån min lägenhet, magasinerade allt, köpte en kamera och reste till Australien för att stanna där i åtta månader. Har varit här i nära fyra av dem nu och jag har sett massor och upplevt massor. Kameran har jag inte kvar, men jag får en ny i Februari.

Födelsedagen i Oktober firades på Sydney Wildlife World där jag såg massa djur av Australiskt ursprung. Flera av dem har jag sett i det vilda också bland annat echidna, cassowary och wallaby. På kvällen blev det såklart party. Nästkusinen Josse var här och gjorde tillvaron lite bättre. Några dagar senare reste vi till Tasmanien ihop. tror det är en av världens vackraste öar. Den har allt, enligt mitt tycke.

Enligt svensk tradition firade vi julafton och inte juldagen som de annars gör här nere. Grillfest på taket med köttbullar, gräddsås och lingonsylt. Senare blev det lax. Tomten kom men var julklappslös. Det var ändå härligt. Festen avslutades med att alla vi 12 Kristianstadsbor sjöng svenska julsånger så det ekade bland skyskraporna. Det var ett riktigt Kodak moment.

Det var nog allt. Årets sista dag har börjat märkligare än man kan föreställa sig. Juldagens scenario har rullat upp sig igen. Denna gången är det bara Anna och Niroshani som drabbas, men det är helt sjukt. Klockan är fyra på morgonen på nyårsafton och det är dags att kasta ut någon. Jackson är den absolut sjukaste människa jag har träffat i hela mitt liv. Det finns inte ett friskt ben i honom och jag ryser av obehag varje gång jag ser honom. Räliga människa!

Vill avsluta med att önska alla ett riktigt Gott Nytt År. Jag saknar er mer än vad ni tror. Om några få timmar börjar väntandet på fyrverkerierna över Operahuset.

Tacka ja.

Massa nyårskramar från en flicka i ett alldeles för stort land.

061229

Inte mycket nytt har hänt. Igår var jag för första gången på nästan fyra månader ensam hemma nästan hela dagen. Tog vara på tillfället och frossade i Buffy. Inte bra för social status, men ack så lenande för själen. Ingen som tjatade om repade skivor, skarpa hörn och städtider. Ingen som själv struntar i att städa i tre dagar när det var hans tur och sedan bestämmer att vi andra måste städa efter klockan sju på kvällen annars räknas det inte. Vi får däremot gärna städa klockan tre på morgonen. Med andra ord, ingen Jackson. Jag har aldrig i hela mitt liv tyckt så illa om en annan människa som jag gör med honom. Det får mig nästan att skämmas över mig själv!

Var ute och skulle köpa ny kamera igår eftersom jag tyvärr är kameralös igen. Var duktig och frågade om garanti, men där gick jag bet. Det fanns inget sätt att få världsgaranti på kameran, vilket jag tycker är märkligt. Att köpa en kamera som bara har garanti i Australien är mer riskfyllt än vad jag vågar satsa på så det blev ingen ny kamera. Den får inhandlas i Sverige istället och så får mamma ha den med sig när vi träffas i Kambodja i Februari. Tills dess får jag klara mig på engångskameror. Det får gå det med. Däremot ska ipod ha världsgaranti på alla sina produkter vilket är bra eftersom min mp3-spelare har hittat tillbaka till Sverige av misstag. Det gör inte jättemycket. Den var ändå sönder. Jag och teknik. Jag tycker om tekniska pryttlar mer än vad de tycker om mig. Suck...

I övrigt är jag i en stad där Paris Hilton för tillfället är och mellandagsshoppar. Inte illa pinkat!

061226

Det är lugnt i hemmet igen. Lyckades prata vett med honom igår så nu är vi inte vräkta längre. Han är verkligen en 10-åring i en vuxen, mycket ful mans kropp. Jag har aldrig träffat en märkligare människa i hela mitt liv. Försöker undvika honom så mycket som möjligt. Fick inte någon bättre förklaring till varför vi skulle kastas ut än hans tragiska barndom som han uppenbarligen ville prata om.

Känns ganska bra att bara vara hemlös i ett land igen. Ett land som inte är Australien. Nu är det läggdags.

061225

Det var ett mycket trevligt julfirande igår. Det bästa av allt var att Tomten kom. Dock hade han glömt bort vad tomten säger (ho ho ho) och klämde därför i med ett hummande "budi budi budi". Tomtarna i Australien är visst inte som alla andra tomtar. Det var trevligt med en tomte även om han inte hade några paketer. Bara känslan av jul.

Mindre trevligt var det att efter att ha stigit upp idag mötas av beskedet att vår psykotiske hyresvärd har bestämt sig för att gruppvräka alla. Jag har absolut ingen aning om varför. I vilket fall som helst hade han skrivit på anslagstavlan att alla ska vara här ifrån den 2:e Januari. Måste försöka prata med honom och få lite klarhet i vad detta är. Det finns inte en chans att man kan hitta ett hostel två dagar efter nyår i den här stan. Det går inte. Jag fattar ingenting. Jag har varit bortrest i två veckor och när jag kom hem var det kaos. Jag vill ju inte flytta!

Hmm... för väl se vart detta kan sluta. Intressant.

061224

Det gick. Julstämningen har infunnit sig. Mitt i alla förberedelser spred sig plötsligt en omisstagbar glöggdoft som blandades med pepparkakor, juleskum och och danska frikadeller och i bakgrunden sjunger Carola sina juligaste toner. Eftersom vi inte har några fönster känns det som om vintern ligger i snöiga drivor utanför och att nordanvinden viner runt knuten. Här befinner vi oss nu, i detta vacuum vi skapat åt oss själva.

Snart ska vi gå ut i det svenska midsommarvädret och grilla.

061223 - lillejul

Hasse; detta kan bli långt...

Jaha, då var man ensam igen. Jeppe är på väg hem och jag tycker inte om det. Han borde vara här. Igen, längre eller fortfarande. Bestäm själv. Det har varit helt underbart att ha honom här, någon likasinnad att uppleva Australien med, en vän att skratta med och någon hemifrån som har sett lite av mitt liv här nere. Någon som förstår och minns när jag kommer hem (även om han har jordens absolut sämsta minne). Även Särny Säl har lämnat walk over för ett nytt liv i Sverige. En mycket berest säl. En av de få som trivts riktigt bra i öknen.

Ja... Lillejul idag. Lillejul i Yndehuset, och jag är inte där. Vad går upp emot att dan före dopparedan fira världens bästa tradition - jul med familjen Sohl och Forsbergarna. Att runt ett bord sitta och hojta "Jul Jul" och lyssna på Christers och Johannas epistelsnapsvisor med 74 verser som alla bra blir värre och sjunga julsånger i vår lilla sporadiska fyrmannakör. Minnas barndomens lillejular i kojan i skogen när snön låg djup och vi hade vårt eget miniatyrjulbord med miniskinka, jättepepparkakor med namn på och hemmagjort julgodis som familjen Forsberg är specialister på. Och så klart, icke att förglömma. Årets julfilm - den hemsnickrade med pysselstuga, lottodragningar ur munnen och annat med juligt tema. Det var i alla fall inte jag som hette Berit. Istället blir det idag ett par avsnitt av Buffy, lite julmust med tillhörande pepparkakor och skumtomtar från IKEA och ett låååångt telefonsamtal hem. Tror att jag ska jula till det ordentligt med Peter Jöbacks julskiva också.

Vad händer imorgon då? Julafton i Sydney. Ofcourse there´s a barbie on. Vi ska ha grillparty på taket. Grillad lax och en och annan IKEA-köttbulle ska nog kunna slinka ner. Ingen Paradisask, ransonerad mängd must och glögg och framför allt inget Kalle Anka och ingen Tomte. Istället ska vi titta på Madde. Vi har infört det som vår nya tradition. Klockan tre är det Madde. Det vill säga fallskärmshoppet som finns på dvd. Undrar om den traditionen lever vidare länge. Vem vet, om 20 år är det kanske det alla sitter och väntar på hemma i tv-sofforna. En mysig hallåa tänder sitt ljus och säger "och så det vi alla har väntat på; Madde". Vi tror på det. DET är jul. I år.

Jag och Jeppe julade till det ordentligt häromdan och gick på julkonsert i Operahuset. Det var coolt. Det var en operakör med som var helt otroligt duktiga. De lät som 100 man fast de inte var mer än 8. Fioler, cellos, kontrabas, harpa, piano, blåssektion och såklart slagverk. Sen var det soloartister som sjöng, vissa opera och andra inte. Jag tror jag har hört den mäktigaste rösten till White Christmas någonsin. Har aldrig hört någon som kunnat göra sådana crescendon som honom. Har tyvärr ingen aning om vad han heter för vi snålade och köpte inget program. Och bäst av allt, givetvis. O Helga Natt. Jag grät, som alltid. Helt löjlig med det.

Vi passade också på att få lite vinterkyla igår när vi gick till en isbar, Minus 5, fast det egentligen var minus 15. Konstigt namn. Det var hur coolt som helst att dricka ur isglas, sitta på issoffor och i isfåtöljer och ha en massa isskulpturer runt omkring sig. Det började med ishotellet i Jukkasjärvi och sen har den idén spridit sig över världen. Det var härligt att vara där. När man blundade kunde man drömma sig bort till vintrigare breddgrader. När man tittade kunde man se palmer och folk utanför fönstren i minimala kläder. Kontraster.

Tror att detta får räcka för nu. Får skriva fortsättningen på resan sen. Har hört klagomål på att jag inte uppdaterade mer under resan. Klang; det är dyrt med Internet i öknen. Det är billigare för dig att skriva något till mig din lilla tjuvläsare. Rykten sprids vettu.

Nu ska jag jula. Och äta middag. Det är skönt att kunna svälja igen.

JUL JUL!

Hasse: Känns lite konstigt att inte vara hemma över julen. Här nere blir det inte ens någon tomte. Tur att man har tomtar på loftet så det räcker åt alla. Istället för Kalle Anka ska vi titta på mitt fallskärmshopp klockan tre, sen ska vi ha grillfest i sann australisk anda. För att få lite julstämning var jag och Jeppe på julkonsert i Operahuset. Det var fantastiskt vackert. Har varit på isbar också, a la tema Jukkasjärvi. Det var skönt att få vinterfrysa lite i världens största vinterjacka. Det var nog allt, fast i kortare drag.

061221

Örnen har landat. Är tillbaka i Sydney nu efter en minst sagt äventyrsfull resa. Sedan vi lämnat Airlie Beach kom vi till Hervey Bay där vi spenderade en natt innan det var dags att åka på en tvådagarstur till Fraser Island, världens största sandö. Hela ön är alltså gjord av sand. Vi åkte med någon form av terrängbuss. Man måste ha fyrhjulsdrift för att ta sig fram eftersom det inte finns några asfalterade vägar. Man kör runt i 40 cm djup sand på vägar som inte är 30 cm bredare än bussen. Spännande. "Motorvägen" är stranden som har olika många filer beroende på om det är högvatten eller inte. Var runt och tittade på lite grejer, bland annat ett skepp som förlist där och sedan sjunkit genom sanden flera våningar så att det nu bara var lite mer än relingen som syntes. På kvällen skulle vi käka middag och göra oss hemmastadda på den delen av ön som var vår nightcamp. Javisst, vi blev tilldelade ett tält. Med trägolv och två hotellsängar! Fanns fläkt och belysning också. Vi kallade det för vårt Hotält. Det är inte så svårt att bo i ödemarken som jag trodde...

Följande dag var vi med om den mest spännade bussfärd jag varit med om i hela mitt liv. Vi gjorde vad som skulle ha varit en halvtimmesfärd på ovan beskrivna vägar på 15 minuter. En kvinna fick en väska i huvudet, men den var som tur var inte tung. Vår guide beskrev det hela som "det är ingen fara så länge träden slår mot rutorna. Det är när de kommer in i bussen det börjar bli jobbigt." Jag och Jeppe sjöng Indiana Jones.

Samma dag som vi kom tillbaka från Fraser Island tog vi bussen ner till Brisbane varifrån vi flög till Alice Springs som ligger mitt i Australien, mitt i öknen. Vad händer då, för andra gången i mitt liv när jag öknar? Jo, det regnar. Otippat. Det var likadant i Sahara. What's up med det liksom? Det är inte rätt. Intressant, men inte rätt. Efter en kväll på ett hostel som hette Annie's Place med en värd med namnet Kitty Cat var det morgonen efter dags för vår tur till Red Centre. Första dagen åkte vi till Kings Canyon och dagen efter var det dags för Kata Tjuta, som är miljoner år gamla berg. Jeppe minns aldrig vad de heter så han kallar dem för Kama Sutra. Inte riktigt samma kanske, man jag förstår vad han menar. Gick en walk där som hette "Valley of Winds" som var jättefin. Var coolt att gå mellan stenar som var 550 meter höga. På kvällen var vi och tittade på solnedgpngen över Uluru, Ayers Rock. Tyvärr var det molnigt så det blev inte så rött som vi hade hoppats. När vi kom till campen sent sent var det dags för ett nytt hotält. Fräsigt värre. Alla var döhungriga. Det hade gått 8,5 timmar sedan förra måltiden och asiaterna satt och skrek FOOD i bussen till vår något speciella guide. Hon var kontrollfreak av högsta rang och tålde inte att någon ifrågasatte henne. Hon hade även en ny guide med sig på upplärning. Han fick inte så mycket gjort. Han var bättre när inte hon var med. Då vågade han säga något. Det gjorde han knappt annars.

Fortsättning får följa en annan gång. Nu stänger Internet.

PS. Vi har varit på julkonsert i Operahuset idag. Det var fantastiskt! Jul, jul, soliga jul!

061212

Lite mer tid att skriva idag eftersom det är länge till Internet stänger. Eller åtminstone det café som inte är något café där jag hyr ett hörn av Internet för $ 3 i timmen. Man får vara nöjd med det lilla. Nu ska jag försöka fylla på luckorna i vad vi har gjort. Hasse; du får skumläsa. Jeppe orkar inte vänta på din version.

Jeppe kom hit i onsdags. Hela den dagen gick åt till att återställa jetlag och prata om allt, allt, allt. Passade på att bada i lagunen i Cairns också, en klorerad saltvattenspool med massor av gigantiska fladdermöss som flög kors och tvärs över den. Klimatet i Cairns är tropiskt och det är deras wet season nu, så ni kan ju bara ana hur fuktigt det var i luften. Kändes verkligen semester.

Dagen efter åkte vi ut på dykutflykt på Stora Barriärrevet på en endagstur. Åkte med en katamaran som hette Passions of Paradise. Väl ute på revet fick vi en kort dyklektion och sen på med stassen och i plurret. Först fick vi ligga på ytan och hålla oss i ett rep och bara titta ner under ytan. Detta tyckte jag var det läskigaste av allt. Man är inte van vid att doppa huvudet under vatten och fortsätta andas. Nästa steg var att gå ner till nästa rep, ca en meter ner. Där kollade de så att man kunde tryckutjämna öronen och tömma cyklopet och andningsapparaturen på vatten under ytan. Det är en förutsättning för att kunna dyka över huvudtaget. Det går nämligen inte att andas vatten här heller. Ganska logiskt. Jag och Jeppe kvalade vidare och en av instruktörerna tog oss under varsin arm och sen dök vi. Riktigt coolt att simma runt bland alla dessa fiskar som man bara ser på tv annars. Kändes på något sätt surrealistiskt. Efter bara några minuter kom en haj simmande. Den var inte så stor, en dryg meter ungefär. Vi simmade efter den ett tag och kollade vad den hade för sig, men den tröttnade ganska fort och simmade ifrån oss. Kan tänka att det inte är särskilt fridfullt att tre, vad som måste se ut som utomjordingar, invaderar ens vardagsrum och för en massa liv där med sina bubblor. När vi kom upp fick vi välja om vi ville göra ett dyk till senare, vilket vi givetvis ville. Den gången fick vi simma själva istället fast tillsammans med en instruktör. Riktigt coolt, för det kändes mer som man rådde sig själv. Det var vid detta andra dyket som vi såg sköldpaddan glida runt i allsköns ro. De gjorde verkligen rätt när de gjorde sköldpaddorna i Hitta Nemo till gotlänningar, för de ser verkligen så ut. De bara glider med strömmen och hade de kunnat säga rauk och hoburgsgubbe så hade de gjort det. De är havens lyxlirare!

Några timmar i bingen och sedan var det dags att hoppa fallskärm i fredags, fast det har jag ju redan skrivit om. Efter hoppet checkade vi in på Scotty's Beachhouse på Mission Beach. Det var ett helt ok hostel med egen kyl och toa/dusch. Dessutom behövde vi inte lägga i pengar i AC:n, den funkade ändå. Träffade massa folk där, de flesta från England, men också några från Linköping som var trevliga. Mindre trevligt var att min nynya kamera fick fötter. Surt. Och dyrt.

Följande dag spenderade vi på en Greyhoundbuss. Reste från Mission Beach till Airlie Beach - en kort tur på nio timmar. Som tur är har de världens mest effektiva åksjuketabletter här. Vi tror att det är typ extacy i dem eller nåt. Det finns en natur-variant också som är gjord på ingefära, men den har vi inte vågat lita på, vi kör på det vi vet funkar. Munnen och ögonen torkar ur lite, men vi slipper må illa åtminstone. De hade säkert aldrig fått säljas i Sverige. Där föredrar man tabletter som inte hjälper. Där ska det vara Lagom.

För ett par timmar sen kom vi tillbaks till Airlie Beach efter att ha seglat på Whitsundays i två dygn på en båt som hette SV Whitehaven. Whitsundays är en galet fin ögrupp, för att inte tala om vattnet. Mer turkost vatten än så finns nog inte. Ute på djupa havet var det som absolut mörkast och då var det ljusblått. Det var som att segla omkring i ett vykort. Vi stannade på ett ställe som var som en dröm. Hill Inlet hette det och stranden där sanden var vitare än vad man kan föreställa sig hette Whitehaven Beach. Fick reda på att den bestod av 90 procent silica, och om man smälte den blev den helt genomskinlig som glas. På denna stranden solade vi i kanske en dryg halvtimme vilket räckte. Vi är kräftor. Fast söta sådana.

Jag sov en hel del mellan stoppen på grund av ovan nämnda piller som hade en starkt sövande effekt. Vågorna gjorde nog sitt till också. I vilket fall som helst har vi snorklat, snorklat och snorklat. Alla var tvugna att ha världens absolut fulaste kroppsstrumpa på sig när vi var i vattnet. Det är stingerseason här vilket innebär att det är risk att bli bränd av gigantiska maneter som man blir medvetslös och grejer av och som man inte riktigt vet hur man ska bota. Det roliga med dräkterna var att de såg ut precis som kostymerna i Star Trek, fast gjorda av lycra istället. Fulare blir man nog inte än när man kombinerar det hela med simfötter, snorkel och cyklop. Dessutom ser det kul ut när man ligger på stranden och solar, ska gå upp och ta sig ett dopp och därför klär på sig denna kroppsstrumpa. Fast det funkade ganska bra som teambuilding. Något att ta efter på företagsfesterna hemma.

Ikväll är det båtparty med folket från vår båt på det hostelet vi har bott på här, Beaches, men vi kan tyvärr inte vara med på hela. Vår buss söderut till Hervey Bay går 23.50. Sen ska vi åka buss i 13 timmar och 20 min. Mmmm.... Åka buss.... Åtminstone EN sak som vi inte behöver skriva på papper om att vi helt tar på oss ansvaret över vad som händer med våra liv, och att de inte tar något ansvar för oss över huvudtaget. Det finns också en liten ruta i vilken man fyller i den adress vilken man vill att kroppen ska skickas till om ifall att... Ja, ni fattar.

Ljuva semester! Semester Extreme.

061209

Jag lever.

Jag vet inte om jag borde göra det, men det gör jag. Igår gjorde jag det sjukaste jag gjort i hela mitt liv. Jag satte mig i ett flygplan, utan dörr ska tilläggas, åkte upp till lite över 4000 meters höjd, och sedan hoppade jag ut ur det. Det är inte normalt. Var faktiskt inte så nerväs som jag trodde att jag skulle vara. Det absolut värsta var när Jeppe hoppade ut före mig. Han hoppade först och jag tvåa. När jag såg honom bokstavligt talat försvinna var jag helt övertygad om att det var sista gången jag såg honom. Trodde att det var kört för hans del. Hade inte så mycket tid att tänka för efter ca 30 sekunder var det min tur. Ut i hålet, luta huvudet bakåt och sen falla. Adrenalin, skräck, magpirr (milt sagt), och dödsförakt i en enda härlig blandning. Fritt fall i en minut som kunde ha varit allt ifrån fjorton sekunder till två timmar. Ingen tidsuppfattning alls. Minns att jag skrek, och blev torr i halsen. Jag föll alltså 3000 meter på en minut. Det kan man kalla för fortkörning. Nästa skräckaratade upplevelse var när han drog fallskärmen. Jag trodde jag höll på att dö, bokstavligt talat. Har hela hoppet på DVD och man kan se i ögonen på mig att jag är övertygad om att min sista stund var kommen. Därefter var det bara härligt. Vi gled runt ovanför öar, korallrev och turkost vatten, lekte i molnen och landade slutligen på stranden. Jag har aldrig varit så lycklig över att se Jeppe tidigare.

Vem sa att åka på semester var avslappnande?

061207

Allt är bra här och Jeppe kom fram ordentligt. Fint det. Idag har vi varit ute på Great Barrier Reef och gjort två dyk var. Det var tokhäftigt. Simmade någon meter ifrån både en haj och en sköldpadda. Revet var jättefint med koraller, anemoner och massa färgglada fiskar. Såg clownfiskar också (hitta Nemo-fiskar), varav en hade ägg. Hinner inte skriva mer nu för Internet stänger.

Imorgon hoppar vi fallskärm. Huga...

061205

Idag har jag haft en riktigt SvenssonSvensk dag. Jag har varit på IKEA. Det ligger i en jättemysig stadsdel som heter Rhodes och ligger cirka en halvtimme bort med tåg. Det bästa är att de har en liten butik med svenska matvaror, så nu har jag shoppat. Det blev julmust, glögg, knäckebröd, senapssill, malacosnören, ahlgrens bilar, och pepparkakor. Come on julafton. Jag är förberedd. Jag och Anna hade tänkt äta köttbullar där också, vilka för övrigt serveras med pomme och brunsås (urk), men restaurangen hade stängt så det får bli en annan gång. Det är helt sjukt vilken eufori man kan uppleva bara genom att känna igen saker. Var helt utmattad när jag kom på tåget igen. Det är jobbigt att gå på IKEA, men kul. Handlade lite till lägenheten också. Köpte en stor gryta så det kan kokas soppa, en vass kniv och saxar. Fick pengar av Jackson sen som var ganska tacksam över att han slapp handla.

Min älskade matta I sill- och knäckehörnan

För några dagar sedan var jag på IMAX och tittade på film. För er som inte vet är IMAX en jättebio med gigantisk duk som oftast visar 3D-filmer. Vi tittade på en som hette Deep Sea 3D och var en dokumentär om havet och korallreven. Det var tokhäftigt. Pinsamt nog satt jag och duckade ibland när farliga jättefiskar simmade rakt över huvudet på en. Det coolaste var nog när det var ett stim med maneter och man satt mitt inuti det. Kändes som om man skulle kunna räcka ut handen och ta på dem, så verkligt var det. Mindre fräsiga var de glasögon vi fick ha på oss...

Håller på att packa nu. Det är en tjej från Irland som ska ha min säng medan jag är borta, vilket är bra för då slipper jag dubbel hyra. Dock innebär det samtidigt att jag måste packa alla saker jag äger och har eftersom hon får ha sina saker där. Jag har visserligen inte så mycket, men ändå. Om drygt fyra timmar ska jag åka till flygplatsen. Nu är det dags. Jeppe är här. Snart. Om mindre är sju timmar har jag träffat honom. Om ungefär 60 timmar ska jag kasta mig ut ur en flygplan. Med fallskärm såklart. Det är sjukt. Vad har jag gett mig in på? Jaja, jag fick i alla fall dricka julmust innan om jag nu inte får göra det efter. Man vet ju aldrig. Risken finns.

Nu börjar äventyret...

061203

Tänkte att det är dags att försöka få upp lite nya bilder här. En liten fågel har viskat i mitt öra att det är för få här nu. Ska göra mitt bästa för att åtgärda problemet omedelbums! Hoppas de duger. Roligare än såhär blir det inte.

Vi börjar med födelsedagen då mina vänner var snälla nog att ta med mig till Sydney Wildlife. På ena bilden stiftar jag bekantskap med en orm, och på den andra med två. Nej då, sistnämnda är tagen på kvällen när vi träffades hemma hos Anna och Martina en stund innan vi gick ut. Ja, jag hade bränt mig på stranden dagen innan...

Dagen efter gick vi ner på stan och insåg att det var julpuntat. I Oktober! Några dagar senare var det party igen. Bilden är tagen när jag bodde på Boomerang. Det var ett band på turné som också bodde där, Cracker Jacks. Så här kan det se ut när en gitarrist hittar ett nytt ljud. Spela på flaska fick en helt ny innebörd.

Jag har ju även varit på Tassie och förevigat. Bilden på det stora trädet är världens näst högsta trädsort, detta var nästan 80 m. Pizzabilden är lunch i Hobart. Liljekonvalj var farmors favoritblomma och sådana fanns det på den rhododendronutställning vi var på. Den fjärde bilden är på Cradle Mountain. Sjön som kan skymtas i bakgrunden heter Dove Lake och den vandrade vi runt.

Vi tittade på annat där också. Det fanns fina vattenfall, världens brantaste järnväg och så var vi i en stad som hette Penguin. Otippat. Ni kan se en wallaby också.De fanns i mängder.

Samma dag som vi tittade på snön var vi också på underbara stränder.

När jag kom hem flyttade jag från den ena plågan till den andra...Tror att jag trots allt föredrar dåligt vattentryck.

maddiis och operahuset

Jag har varit i Blue Mountains också och tittat på Three Sisters. Tyvärr har det varit en del skogsbränder där sen jag var där. Det brinner mycket i Australien. Hela tiden... Jag har bott bredvid en brandstation. Jag vet.

Som jag skrev har jag köpt hela Buffyboxen. Glädjen var total. Den andra bilden är från fredagens festligheter. Hela gänget samlat.

Australien har satt sina fotspår i både mig och Josse, men vi har minsann satt våra fotspår i Australien med!

061202

Igår var en riktig toppenkväll. Idag har inte varit lika toppen, förmodligen mest på grund av gårdagens toppenstatus. Det är sådant man får leva med. Tyvärr lever vi även med Jackson... Han var i högform igår och tog över hela showen. Det som skulle varit en avslappnad sammankomst i trevliga vänners sällskap blev mer ett panikartat "fly-från-Jackson-drama". Den mannen är inte det ulligaste fåret i flocken alltså. Vi försökte gömma oss på balkongen så mycket det gick eftersom man måste gå genom något av våra sovrum för att komma dit, och han inte brukar gå in på rummen i onödan. Den spärren släppte ganska fort så vi fick hitta på andra flyktplaner. Som tur är sysselsatte Anna och Stoffe honom ganske väl så vi som tvingas bo med honom fick pusta ut en stund. Tack!

Vid midnatt gick vi bort till Purple Sneakers. Det var faktiskt riktigt bra musik där den här gången. Efter ett tag hade Anna igått i tvåsamhet med någon så vi andra drog vidare upp till Kings Cross och The Empire där Niroshani och andra Anna var. Tyvärr hade jag inte id med mig så jag blev nekad inträde. De är helt tokiga med leg här och jag lär mig aldrig. Blev så förolämpad att jag haffade en taxi, åkte hem, hämtade körkortet medan han väntade utanför och tog sen samma taxi tillbaka. Det var nog det mest "amerikansk film" jag gjort i hela mitt liv! Kändes riktigt bra att trycka upp kortet framför näsan på stroppvakten och bevisa att jag var 24 och inte 17 som han försökte hävda. När jag väl kom in tog det tre minuter blankt, sen försökte en vakt slänga ut Stoffe. På hugget som jag var lyckades jag avstyra det hela. 1-1. Mötte upp med gänget där inne och kom sen inte hem förrän klockan var 04.30. Kom i säng strax före sex i morse. Lovely.

Inte lika lovely att stiga upp för att gå och klippa sig idag. På något sätt lyckades jag ta mig ur sängen och sen har resten av dagen bara gått på rutin. Äta något, ringa någon och kolla på Buffy. Går förresten på antibiotika nu. Var och tog spruta igår och då kollade jag även upp den misstänkta urinvägsinfektionen. Jag hade inte behövt vara så tveksam sa läkaren. Jag hade uppenbarligen inte lika starka känningar som andra, men det var en rejäl infektion. Tur att det finns bra mediciner mot sånt.

Idag har mamma sitt födelsedagskalas. Hon fyller år imorgon. Hur mycket får jag nog inte skriva på nätet, men om ni är väldigt intresserade kan ni ju ringa mig och fråga. ;) Synd att jag inte kan vara där. Får ringa istället och framföra mina gratulationer. Kanske inte samma sak, men vad ska en flicka göra? Hon får nöja sig med resten av tjocka släkten. De är också trevliga. Hehe.

Imorgon ska jag försöka lägga upp lite bilder här. Måste tömma kameran innan jag reser på onsdag. Tänkte att jag kunde försöka göra två flugor på smällen, som någon har sagt nån gång.

Nä. Nu är det läggdags. Klockan är över midnatt. Guten Nacht!

Hasse; Du får minsann nöja dig med samma text som alla andra får idag. Jävla livet.

061201

Det har framförts klagomål på att jag skriver för mycket. Tacka ja. Hasse, scrolla ner till slutet så finns där en sammanfattning till dig! ;) För er som orkar läsa hela kommer här dagens skrift:

Jaha, då var vi inne i December. Fattar inte vart tiden tar vägen. Det känns som det var igår jag låg på stranden i Åhus och överlevde på de drickyoghurtar Marie försåg mig med, gick på Carolakonsert och körde truck. Tillhörde de svenska skattebetalarnas skara. Nu sitter jag istället på andra sidan jorden, närmsta stränder är Bondi eller Manly, betalar tillbaka CSN och för att inte tala om de konserter (läs livespelningar) jag har varit på som har bestått av märklig indierock. Tre månader. För fem månader sedan levde jag fortfarande med illusionen att jag skulle ha fått ett lärarjobb i Sverige, kunna flytta till större lägenhet och skaffa katt. Bli en Svensson, fast Olsson. Jo, hoppsan. Det gick ju bra.

Idag är stora fixardagen. Håller på att tvätta och ska strax gå och ta spruta och även kolla upp om jag har fått urinvägsinfektion vilket jag har mina misstankar om. En liten en. Måste ringa och bekräfta min frisörtid imorgon också. Så funkar allt här. Man gör en bokning och sen måste man ringa dagen innan och bekräfta. Inte riktigt som man är van vid. Gör man en bokning så är det ju klart sen. En del saker är väldigt omständigt här även om det mesta är så mycket smidigare än vad någon svensk kan föreställa sig att det kan vara. Har varit duktig och städat garderoben också idag. Börjar alltid med att städa garderoben när jag ska göra något. Vet inte varför, det har bara blivit så. Samma sak om jag är arg, då viker jag kläder. Kanske är någon form av kontrollkänsla som infinner sig. Vad vet jag?

Ikväll är det party som gäller. Vi ska gå till en klubb som heter Purple Sneakers. Har varit där en gång tidigare och det är ganska ok. Kanske blir bättre denna gången. I glada vänners lag ordnar sig allt. Hoppas bara att inte Jackson tänker bjuda in sig själv som han har en tendens att göra. Jag tror jag kräks då. Får rysningar längs hela ryggraden när han är i närheten. Igår frågade han om jag ville ha massage eftersom jag hade sån enorm träningsvärk. Jag höll på att klökas och var tvungen att gå in på rummet. Urk! Det märkliga är att han tror att han är allas bästa vän och tycker själv att han är som sänd från ovan för att rädda oss alla ur vår misär som han är övertygad att vi hade levt i om det inte vore för honom. Han berättar gärna och ofta hur fantastiskt duktig han är. Det är ju bra att någon tycker det förstås. Jag håller mig undan.

Jag har förresten uppfyllt en dröm i veckan. Jag, Madeleine Olsson, är numera stolt ägare till... alla säsonger av BUFFY! Mjau! Lycka.

Ja, December alltså. Vintermånad. Högsommar. Speglar lite av det dualistiska förhållande jag har till den här resan. Samtidigt som jag älskar att vara här och vill se allt, eller åtminstone så mycket som möjligt ska det också bli skönt att komma hem i Maj. Skönt att bara göra allt vanligt. Jag älskar verkligen mitt liv, vilket jag nog inte hade förstått om jag inte hade åkt hit. Det är en trygg tanke.

Ikväll är det party.

Hasse: Här kommer din version! Jag tycker att tiden har gått fort. Det är stor skillnad på vad jag gör här och hemma. Jag gör inte vad jag trodde att jag skulle göra för fem månader sedan. Idag är fixardag, tvätta, städa, vika kläder. Sen är det party. Ska gå på disco. Tycker fortfarande inte om Jackson. Han är äcklig. Jag har köpt alla säsonger av Buffy och vampyrerna. Det är bra. Trivs här, men ska bli kul att komma hem i Maj. Tänkte jobba på Nymölla.

Mindre text kan jag nog inte få ihop om det ska bli något sammanhang i det. Vassego. Hehe.

061127

Idag har varit en märklig dag. Det började med att jag inte kunde somna igår. Låg och vände och vred mig och kom inte till ro förrän klockan var över fem. När jag väl lyckades somna drömde jag om slemmiga gråsvarta blodiglar som satt överallt på mig och ville göra sig feta på mitt blod. Så jäkla äckligt! Vaknade i panik. Gick upp och tog det lite lungt och åt frukost. Tänkte sedan att jag skulle ringa runt lite och kolla så att alla bokningar var okej inför Jeppes ankomst. Det visade sig att den tur vi hade bokat till Fraser Island inte existerade! Hoppsan. Ringde till resebyrån som gjort bokningen och kollade. Jodå, jag hade rätt. den fanns inte. Problemet var att den tur hon hade sagt var två dagar och en natt i själva verket var tre dagar och två nätter, något som inte alls passade in i vårt redan pressade schema. Däremot kunde man uppgradera till guidad tur istället som var på två dagar. Det skulle kosta $ 150/person. Inte billigt. Efter lite förhandling slutade det med att resebyrån står för hälften av kostnaden och vi för den andra hälften. Det innebär att vi nu istället för att köra själva (tillsammans med 9 andra vill säga. Själv här har inte riktigt samma betydelse som hemma.) kommer vi nu att åka på en guidad tur istället. All mat kommer dessutom att ingå nu (ingen mat ingick tidigare) och så kommer vi att sova på en fast base camp istället för ja, vad vet jag inte. jag tycker att det var en okej kompromiss. Jag har dock inte fått tag i Jeppe än så jag vet inte vad han tycker. Fast han har gett mig fria händer. Hähä... Jeppe. Vi ska paddla konot runt hela Australien, bara så du vet...

Hungrig som en varg värmde jag resterna av gårdagens ganska smaklösa köttfärssås med lite pasta till innan jag och Niroshani gick ner till gymmet. Först fick vi stå och vänta på att uppvärmningsmaskinerna skulle bli lediga i säkert en kvart om det räckte, sen kunde vi äntligen köra igång. Nog tusan blev hela gymmet invaderat av japaner då. Efter att vi kört vårt pass hoppade vi i bikinin och sedermera i poolen för att varva ner. Niroshani gav upp ganska snart medan jag fortsatte en stund till. En liten stund senare blev poolen nästan tom, bara jag och en japan. (ordet japan representerar här alla sorts asiater). Jag förstår nu hur de kan få plats med så mycket folk i Kina och Japan. Begreppet "personlig sfär" verkade obekant för honom. Jag menar, vi hade hela poolen för oss själva och ändå skulle han vara i precis den kvadratmetern jag simmade i. Hela tiden. Kände mig lite jagad där ett tag. Det var ändå ganska lugnt och fridfullt att ha vattnet nästan för sig själv. Säg den lycka som varar för alltid. I hoppar tre nya japaner. Med simfötter. Den ena kan närmast jämföras med en drunkningsolycka. Det var något helt otroligt hur han såg ut. Det gick inte vara i samma halva av poolen utan att behöva frukta för sitt liv. Jag hade svårt att hålla mig för skratt, vilket inte gjorde saken bättre. Ni skulle ha sett det alltså. Helt sjukt. Som tur var var jag nästan klar med mina 50 längder så jag kunde ta mig därifrån med livet i behåll. Hur det gick för de andra vet jag inte.

Väl uppe i lägenheten igen skulle jag efter tvagningen gå ut i köket och fixa en macka. Nähä. Inte det inte. Köket var ett enda stort katastrofområde. I vardagsrummet sitter Jackson helnöjd och spelar tv-spel. När jag undrar vad som hänt i köket fick jag svaret att han håller på att städa köket och i synnerhet ugnen. Ja, jisses. Jag begriper mig inte på honom. Fast det är klart, om han har kommit på ett smidigt sätt att städa köket som faktiskt inte innebär att man behöver vara där så ska väl inte jag klaga. Det är bara det att jag fortfarande inte har fått någon macka eftersom golvet är så äckligt att jag inte kan gå in där. Satte mig här vid datorn istället. Då har den, enligt honom, installerat om sig själv. Förmodligen. Funkar inte bättre nu än innan så oavsett vad som hänt med den gjorde det inte särskilt mycket nytta. Att jag är hungrig gjorde inte vår lilla dispyt bättre heller, men jag bad honom om ursäkt i alla fall. Han hade visst varit på väg att slänga ut en av de tyska tjejerna idag för att hon inte hade burit ut återvinningen när han sagt till henne. Eller rättare sagt när han röjt i hela lägenheten för att någon annan skulle säga till henne. Tur att jag var nere och simmade då.

Så här sitter jag nu, hungrig och upprörd, och väntar på att det ska bli möjligt att gå på köksgolvet igen. Han beskrev mig som en person med compulsive disorder. Sjukligt tvångsbeteende. Tack för den. Bara för att jag inte vill gå i andras skit eller titta på deras äckliga hår på golvet. Orkar inte med honom! Tur att de andra i lägenheten är toppen. Jag trivs här, men det hade varit bättre om inte Jackson hade bott här, det är vi alla eniga om.

En flickas tankar i natten. Om asiater, hunger och träskallar.

061125

Ja, då var det lördag igen. Ikväll ska bli en lugn hemmakväll i motsats till gårdagen. Skulle bara ut och ta en drink med Anna och Niroshani, vilket slutade med en helkväll och att jag stupade i säng strax efter sex i morse. Otippat, men hysteriskt kul. Gick först till ett ställe i Darling Harbour som var ganska trevligt. Utsikt över hela hamnen som känns som en medelhavsidyll om kvällarna. Fick ett tips om att det skulle vara reggaekväll på Jacksons on George, där vi firade min födelsedag, så vi gick dit. Reggae vet jag inte om jag vill kalla det, men det var typ Karibiskt festivaltema med halmhattar och visselpipor och hela köret. Ganska festligt. Eftersom stället har fyra våningar kan man vara där ett tag utan att tröttna. På hemvägen handlade vi nattamat på KFC, Kentucky Fried Chicken, vilket var första gången för mig. Fattar inte riktigt varför det har blivit så populärt. Var ok gott, men inte superbt. Får väl ge det nån chans till. Det var en riktigt kul kväll i alla fall.

I torsdags var jag på stranden. Jag, Stoffe och Svante tog färjan till Manly Beach och låg och slappade i solskenet i några timmar. Det var lika höga vågor som när jag och Josse var där så det blev lite hoppande i vågorna också. Var duktig och använde solskyddsfaktor den här gången så jag brände mig inte. Fick bara lite färg, vilket var välbehövt. Har hunnit bli blek som en sparris. Måste bli lite ordning och reda på den fronten. Kan inte vara blekare än Jeppe när han kommer. Nu går det mot sommar åtminstone och det har varit varmt den sista veckan. Annars har jag frusit ganska mycket här. Igår behövde jag inte ens ha långärmad tröja mitt i natten. Det är ganska befriande.

Nu ska jag vårda min stackars kropp efter vad jag utsatte den för igår. Det kan den behöva. Have it!

061119

Okej, jag tar tillbaka allt jag tidigare har hävdat. Jag har blivit lat. Aaalldeles för lat. Hade planerat att åka till stranden idag, men inte då. Ännu en söndag bortslösad. Måste försöka påminna mig själv om att jag inte har obegränsat med söndagar i Australien. Istället för stranden var jag och Niroshani åtminstone lite duktiga och simmade 30 längder i poolen. Träningen igår satt definitivt i så det kändes att det gjorde nytta. Gick till Paddy´s Market efteråt med Anna och Niroshani och handlade frukt i mängder. När vi kom hem satte vi oss i soffan och där sitter vi fortfarande kvar, åtta timmar och sexton Sex and the city-avsnitt senare.

Tragiskt.

061118

Inget nytt egentligen. Har bara inget att göra så jag tänkte att jag kunde skriva lite. Har haft filmkväll ikväll med "gänget" (hemskt ord) efter att vi svullat på Pizza Hut. Kollade på vad som skulle vara skräckfilm. House on the haunted hill. Den var inte äcklig alls. Saw II som var den skräckis jag såg hemma sist med Jeppe och Andreas var värre, och den var inte heller särskilt hemsk. De har tappat lite av sin charm, eller är det jag som inte är lika lättskrämd längre. Läste på Kristianstadsbladet om de två våldtäkterna som har varit i Kristianstad i veckan. DET är skrämmande. Vad håller folk på med? Tror att de håller på att tappa förståndet alldeles.

Igår flyttade Anna och Niroshani från Kristianstad in här. De är verkligen kanontrevliga. Skönt att ha någon här hemifrån. De var med oss och svullade idag. Jag och Niroshani hade faktiskt varit duktiga och invigt gymmet en timme på eftermiddagen så pizzan inte lika skamframkallande som vanligt. Gymmet var helt ok, men jag saknade något att träna ryggen med. Får väl bli vanliga övningar på golvet istället. Annars fanns väl det mesta: trampmaskin, löpband, cykel och så klart en massa lyfta-maskiner. Första steget är taget, nu gäller det bara att fortsätta.

Imorgon tänkte jag åka till stranden. De har lovat fint väder fram till tisdag och sen ska det åska och regna på onsdag. Man vet aldrig med vädret i Sydney. Det kan ändras från 11 till middag. Ska åtminstone försöka ta mig till Manly imorgon. Tar färjan dit, vilket tar cirka en halvtimme. Behöver få lite färg igen. Ska INTE glömma solskyddsfaktorn denna gången. Slutade inte så bra sist. Var ju på Manly dagen innan min födelsedag, vilket resulterade i att jag flossade och hade typ ruva i ansiktet. Inte snyggt. Gör om, gör rätt som det så vist heter.

Hopp i säng nu så jag kommer upp imorgon. Har visst latat till mig lite de sista dagarna och tagit oförskämt långa sovmorgnar. Godnatt vänner!

061117

Allt löser sig bara man har lite tålamod är dagens visdomsord från Australien. Har idag bokat och betalat mina biljetter till Kambodja i Februari, så nu bär det iväg. Var ju först lite strul med policydiskussion och sedan med priset. Kan ni fatta att en resa som skulle ha kostat över 15000 kr att boka via nätet inte kostar mer än 7000 kr via resebyrå? Helt galet. Åker från Sydney den 9/2 till Siam Reap i Kambodja via Kuala Lumpur där jag möter upp med de andra från Sverige, däribland mamma. Reser sedan från Phnom Penh till Kuala Lumpur den 21/2 där jag sedan stannar i tre dagar på semester ensam innan jag åker hem igen. Hmm... Kom på mig själv med att ha skrivit hem utan att tänka på det och menade då alltså Sydney. Visste inte själv att jag såg det som hemma. Det känns lite hemma när jag tänker efter, men jag antar att det är som med alla studenter jag mött som flyttar hemifrån för att plugga. De har ett hem där de är, alltså på studieorten, men anser ändå föräldrahemmet som mer hemma, trots att de kanske inte är där mer än en månad om året sammanlagt. Detta hem refereras ofta till som hemhemma. Vet inte hur många gånger jag inför sommaruppehållet har fått frågan "när åker du hem?" Jag har ju varit hemma hela tiden har jag tyckt, vilket har uppfattats som konstigt. Har aldrig tidigare fårstått hur de känner. Mitt hemma har alltid varit i min lägenhet bland mina saker och hos min säng. Nu skulle jag nog beskriva Sydney som hemma och Kristianstad rent allmänt som hemhemma, eftersom jag inte har någon bostad där längre alltså. Låter det luddigt? Jag förstår. Jag tyckte som er.

Har bara lite kvar nu att fixa inför resan i December med Jeppe. Ska köpa busspass från Cairns till Brisbane och skaffa ett YHA-kort, vilket är ett rabattkort som gör att man kan får lite olika rabatter bland annat på boende. Fungerar faktiskt på vandrarhem i Sverige också. Ska boka boende i Sydney också, sen är nog det mesta klart. Nej förresten. Måste ringa och fixa så att de vi ska hoppa fallskärm med kommer och hämtar oss på hostelet på morgonen så vi slipper och ta oss dit själva. Sen är jag fit for fight. Australia - here I come. Och Jeppe med. Såklart.

Har förresten hittat en funktion på min kamera som jag har saknat och förbannat Canon för att de inte har haft. Ljud till filmklippen. Canon levde trots allt upp till mina förväntningar och efter lite efterforskningar i menyerna hittade jag volymen. Allt blev så himla mycket roligare att titta på nu. Dessutom har kameran spelat in med ljud även när jag inte visste att den gjorde det, vilket innebär att det finns en del konstiga saker sagda som inte skulle ha varit med. Humor.

Har även ett annat problem av teknisk natur. Min mp3-spelare har börjat tackla av och är inte längre som den var under sina forna glansdagar. Först trodde jag att det var glapp i sladden till hörlurarna, men nu lutar jag mera åt att det är kontakten inuti spelaren som strular. Ska se om det hjälper med ett par andra hörlurar, men jag är tveksam. Får väl i värsta fall köpa ny i Singapore. Kanske ska passa på att köpa mobil där också för linsskyddet till kameran strular på den jag har. Scorpan, fixar du programvaran sen? Min musik har varit räddningen när folk i rummet vill sova när inte jag vill. Att ligga och läsa med musik i öronen och lampan på telefonen igång har slagit ihjäl många timmar. Har för övrigt börjat läsa en ny bok nu. Har hittils läst fem böcker på svenska, en Liza Marklund på danska och är nu inne på vad som alltså är resans sjunde bok. Den är på ungefär 900 sidor och på engelska. Jag avancerar långsamt men säkert. Än så länge är den ok. Inte strålande, men ok.

Denna veckan har jag varit en dålig människa och bara arbetat en enda dag. I tisdags. Har nämligen inte fått reda på vart, när eller om jag ska jobba förrän samma morgon och jag hatar det. Jag vill veta åtminstone dagen innan så man hinner planera livet och kanske fixa lunch. I morse ringde de 9.23 och ville att jag skulle börja 9.30. Det är sju minuter jag skulle haft på mig. Jag sa nej. Kan inte stressa som en idiot. Hade inte kunnat vara där före 10.30 och då hade jag inte fått betalt för en hel dag heller. Igår ville de att jag skulle jobba bara fyra timmar, vilket jag inte tycker det är lönt att fördärva hela dagen för. Lite stolthet har jag. Eller dumhet. Den riktigt pessimistiske kanske bara skulle kalla mig lat. Det bryr jag mig inte om. Jag är inte här för att slavarbeta. Jag vill ha roligt i Australien, kosta vad det kosta vill. Nästan. Förra veckan var jag desto duktigare och arbetade fyra dagar. Tyvärr fick jag ingen lön igår för det. Man får lön en gång i veckan. Hoppas att den kommer om ett par dagar. Var inne och pratade med dem och faxade in tidrapporten en gång till. Försöker så långt det är möjligt att leva av de pengar jag tjänar här, vilket inte är så mycket.

Nu ska jag gå och slappa en stund innan det är dags att laga middag. Lax blir det. Med fullkornspasta och sweet chili. Har inte sagt att det är några lyxmåltider direkt. Men lax kan ju aldrig bli fel. Inte sushi heller. Skit, nu blev jag sugen på sushi bara för det. Nej! Var stark. Laga mat. Aid dina lais grebbe. (översättning för den som inte talar listerländska: ät din lax flicka)

Sådetså.

061114

Vet inte om jag har så mycket nytt att skriva sedan sist. Jo, två saker i alla fall. Igår, måndag, var jag och tre kompisar (Anders, Annika & Mikaela) från Stockholm på utflykt till Blue Mountains National Park som ligger utanför Sydney. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva det men tänk er som Grand Canyon, fast fullt av träd och vattenfall istället. Inte riktigt lika mycket canyon, men ni förstår principen. Bestämde oss för att inte ta en organiserad tur utan tog istället tåget dit, vilket tog två timmar, och åkte sedan en så kallad hop-on-hop-off-buss. Det är ett gäng bussar som går på en särskild rutt så man kan hoppa av när man vill, och hoppa på en annan buss lite senare på samma dagsbiljett. Det var bra för då kunde vi hoppa av vid en station, göra en bushwalk på ett par timmar och sedan hoppa på bussen igen när vi kom fram. Toppen. Tittade på ett vattenfall som hette Katoomba Cascades. Det var inte så mycket vatten i det just nu, så jag och Anders klättrade upp i det så vi var halvvägs till toppen. Det var inte jättehögt, men det är kul att ha klättrat mitt i ett vattenfall. Blev lite blöt om skorna. När vi kom ner nästan till botten av ravinen tog vi världens brantaste järnväg upp. Den användes ursprungligen till att frakta upp kol från gruvorna där nere till toppen på 1800-talet. Vi var tacksamma att vi gick neråt i två timmar istället för att ha gått uppåt. Fatta hur brant det var! Det stod något om 52 grader, men jag vet inte om det var hela utslaget, det flackaste stället eller det brantaste. I vilket fall som helst var det världens brantaste och det är alltid kul att ha åkt på den. Åkte vidare med bussen och hoppade nästa gång av vid Honeymoon Lookout, varifrån vi gick till bergsformationerna The Three Sisters som typ var som tre jätteraukar fast inte vid vattnet då som sagt utan i ravinen. Överallt fanns det massor av kakaduor. De är hur fina som helst, men de låter fruktansvärt. Härligt att se dem i sin rätta omgivning istället för mitt i stan där de närmast flygattackerar en och skriker en i örat när man är ute och går. Men fina är de. Efter massa vandring åkte vi sedermera hem till kväller. Trött som tusan. Somnade 20.30 och sov hela långa natten.

I fredags hände en annan kul grej. I slutet av denna vecka flyttar tjejerna från Frankrike och Korea ut och därför var här två nya tjejer och tittade på deras rum. De bor fyra i det rummet och jag och den brasilianska tjejen är bara två i vårt. I vilket fall som helst, när de satt här på soffan pratade jag lite med dem. Det visade sig att de också var svenskar, och från Skåne som de beskrev det. Jaha, var i Skåne undrade jag. Du har nog inte hört talas om det, men det är en stad som heter Kristianstad var svaret. Sjukt det. Av sju personer som kommer att bo i lägenheten kommer vi alltså att vara tre från Kristianstad. Lilla, lilla Kristianstad. Det är helt ofattbart. Det som är bra med att koreabruden flyttar ut är att jag får nyckel till hissen. Det som är bra med att frankrikebruden flyttar är att hon inte städar eller diskar efter sig. Någonsin.

Imorgon tänkte jag inte jobba. Ska lägga dagen på reseplanering. Behöver både fixa det sista inför resan i December och jaga billig resa till Kambodja i Februari. Ska försöka leta upp någon resebyrå och se vad de kan åstadkomma.

Pratade med en vän i Falun idag. Fatta att det är vinter där nu. Runt fem minusgrader sa han. Det är ju riktig vinter och inte skånsk mesvinter, och framförallt inte austalisk vår/sommar. Dessutom är det mörkt där uppe. Saknar mörkret. Här är det ljust ofta, ofta.

Mitt i natten nu. Sova lite. Eller titta på film. Jag älskar att ha tv på rummet och en rumskompis som aldrig är hemma!

Natti, natt!

061111

Ibland är livet bara underbart! Fick igår besked om att jag åker till Kambodja i Februari, bara jag ordnar med biljetter själv. Piece of cake. Detta innebär förhoppningsvis att jag om mindre än tre månader befinner mig i Asien istället för Australien. Har för övrigt kommit på att det är klurigt att veta vad världsdelen jag är i faktiskt heter. I lågstadiet lärde man sig att det var Australien, men det är ju fel. Sedan trodde jag att det var Oceanien, vilket jag fortfarande är inne på, men överallt här nere kallar man det Australasia. Jag hade aldrig tidigare hört det innan jag kom hit. Dessutom har lilla jag, svenskläraren, pinsamt nog problem med att veta om det heter australier eller australiensare, australisk eller australiensk eller rentav australiensisk. Har försökt forska lite i det hela och har numera dragit slutsatsen att man kan säga båda två. Inte ens Norsteds engelska fickordbok som fick följa med på resan är konsekvent. Duger det till dem, duger det till mig. Det är mycket enklare på engelska.

Har glömt att skriva att jag egentligen skulle ha varit på U2-konsert igår. Skulle ha fått köpa två biljetter för ingenting av en kollega på jobbet. Det var hans systers biljetter och tyvärr hade hon i samma stund som jag sa ja sålt dem på e-bay. Rackarns. Även om det inte var världens bästa platser hade det varit kul att vara där. Har sett ganska många beiga liveband sen jag kom hit och det hade varit roligt att gå på en bjässekonsert. Har aldrig sett U2 live. Är förstås inte värsta fanset, men det hade varit en kul grej. Ena tyska som jag bor med jobbar som servitris av något slag och hon arbetar på båda konserterna. (De spelar idag också). Lyckost. Hon sa att de var fantastiska igår.

Jag trivs bättre och bättre i min nya bostad. Mina idéer om städning verkar ha tagit skruv för det är lite bättre nu. Jackson tog allt på fullaste allvar och har nu märkt hela lägenheten med "torka bodet", "diska efter er", "lägg tillbaka dvd:erna" och så vidare. Verkar funka. De frågade mig igår om det var någon dysfunction jag hade. Det är det ju inte, och det är en annan sak att vara hemma. När det bara är ens egna saker och ingen annan behöver titta på ens odiskade tallrik spelar det ingen roll. Men att bo sju personer i en tvåa kräver planering och hänsyn. Ojojoj... Jag börjar nog bli gammal. Cin, du hade aldrig klarat av detta. Du hade inte gjort något annat än att städa hela dagarna. =)

Nu tänkte jag äta lite och sen gå ner och testa gymmet här. Kaske blir en simtur och lite jacuzzi också innan det är dags att göra sig i ordning inför kvällens strapatser. Inte illa pinkat...

061109

Hej Hopp i Lingonskogen! Nu bär det snart iväg på resa igen för Miss Maddie, denna gång tillsammans med min kära vän Jesper. Har gjort alla bokningar idag förutom fallskärmshoppet och några nätters övernattning. Det ska bli så underbart! På två veckor ska vi dyka vid korallrevet, hoppa fallskärm. segla runt öar, köra fyrhjulsdrivet, sova i öknen under stjärnorna och titta på äggläggande sköldpaddor. Om vi har tur hinner vi sova lite också, men det är inte säkert. Vem behöver sömn när man har varandra. Jag kan inte vänta tills det är dags! Så himla spännande. De fyra veckor som är kvar ska jag försöka fylla med så mycket arbete som möjligt för att spara lite pengar. För pengar är något som försvinner i ett rasande tempo här. Fattar inte varför.

Idag har jag varit ledig och fixat. Skulle behövt tvätta lite också, men det verkar aldrig bli någon tid över. Imorgon ska jag arbeta på ett nytt ställe som jag aldrig har varit på innan. Det ligger åtminstone i city så jag behöver inte leta bussar och hållplatser som en galning. Jag har köpt en street directory, en kartbok, med kartor över alla gator i alla förorter i hela Sydney. Den är ganska tjock.Det bor 4,5 miljoner invånare i Sydney. Det är halva Sverige i en enda stad. Det är en stor stad.

I lägenheten funkar det bra än så länge. Har försökt utöva lite inflytande så att folk städar efter sig lite bättre. Bor som sagt 7 personer i en lägenhet med två sovrum. Om det ska funka måste alla hålla ordning och reda runt sig. Det räcker om en enda struntar i det så blir det äckligt. Jackson som äger stället (och för övrigt är en mycket märklig kuf) verkar gilla mig vilket alltid är bra. Det uppskattas säkert alltid när någon flyttar in som gärna vill ha det städat och diskat. De första tre dagarna hade jag ingen nyckel för det hade blivit något strul. Han hade åkt till New Zealand och lämnat nyckel framme till mig, men när jag kom fanns det ingen nyckel. Dessutom skulle jag ha betalt hyra för de fyra dagar som gick medan jag var på Tasmanien. Som kompensation för trasslet med nyckeln slapp jag första veckans hyra, vilket är $135. Skönt. Alla andra hatar honom här, men han är hur trevlig som helst mot mig. Dock har han lite konstiga idéer och teorier för sig, som att Ford Motors var grunden till och låga bakom hela andra världskriget. Det var inte riktigt vad jag fick lära mig på högskolans historiakurs. Ska kolla med Sven och Valdemar, mina fantastiska lärare.

Nu är det midnatt här och dags för sängen. När ni ändrade till vintertid i Sverige ändrade vi till sommartid här så numera är tidsskillnaden tio timmar istället för åtta. Ett bra trick är att kolla vad klockan är hos er, dra ifrån två timmar och vända dygnet ett halvt dygn framåt. Alltså, om klockan är 8.00 hos er är hon 8.00 - 2h = 6.00 och sedan ett halv dygn framåt blir 18.00 här. Tadda. Lätt som en plätt.

Miss Maddie - off to bed.

061105

Tillbaka till allvaret igen efter en helt fantastisk vecka på Tasmanien. Den ön har verkligen allt! Började resan i Hobart som är statens huvudstat. Gick en runda och kollade läget när vi sprang på en rhododendronutställning i Town Hall. Gick givetvis in och checkade läget, vet ju att det är mammas favoriter. Det visade sig att det var ett rhododendronsällskap som anordnade någon årlig tävling så det var massor med blommor och buskar där inne - mitt i stadshuset. Fräsigt. Gick vidare och hamnade på stadens museum och på någon form av guidad tur. Spännande. Insåg inte hur nära Antarktis Tasmanien ligger förrän vi kom till antarktisutställningen. Fanns även utställningar om djur, möbler och tavlor med tasmanskt ursprung. Strosade runt ett par timmar på museet innan vi (jag och Josse) mötte upp med två tyska tjejer, Sandra och Stefanie, som vi skulle dela hyrbil med i två dagar. Gick ut och käkade på en pub med liveband. Eller rättare sagt fyra gubbar som spelade jazz. Kul. Blev en tidig kväll eftersom vi skulle upp tidigt nästa dag och hämta bilen. Det var en jäääättefin röd kombibil. Mitsubishi, automatare och såklart högerstyrd. Så nu har jag minsann kört bil här. Det är två månader sedan jag körde bil senast. Frihet.

Började rundturen med att köra till Mount Field national park där vi tittade på vattenfall och tokhöga träd. Det var ett slags eucalyptus, den näst högsta sortens träd i världen. Det finns en sort i USA som blir högre, redwood tror jag de heter. Det högsta trädet vi såg var över 79 meter och växte fortfarande. Det är som att ställa 47,6 Maddar ovanpå varandra. Det är högt.

Körde vidare till Lake St Clair där vi gick en walk. Var vid något som hette platypus bay, men vi såg inga platypusar. Vill hemskt gärna se en som inte bor i djurpark innan jag kommer hem. Detta blev dagens avslutning innan vi körde upp till orten Deloraine och övernattade. Morgonen efter begav vi oss till Cradle Mountain national park där vi gick en annan walk. Gick runt en sjö som hette Dove Lake. Landskapet såg i mina ägon ut som taget ur Sagan om ringen med höga berg med snö på i bakgrunden, en spegelblank sjö, regnskog, kullar och träd träd träd. Kastade faktiskt snöboll i regnskogen. Trodde jag inte att jag skulle göra här i Australien, men man ska nog inte förutsätta för mycket vad gäller detta landet. Fanns en annan bushwalk man kunde gå, men den skulle ta 5-6 dagar till skillnad från vår som var några timmar lång. Den långa walken var med på topp 10 av de bästa bushwalksen i världen. (Det är svårt att skriva engelska ord på svenska! Försök själva.) Fortsatte resan upp mot nordväst där vi var i en ort som hette Stanley som hade en sorts klippa eller vad man ska kalla det. Som Ayers rock, fast gräsbevuxen och placerad mitt i vattnet. 13 miljoner år gammal. Åkte linbana upp och promenerade ner. Fantastisk utsikt över kritvita stränder med turkost vatten, vilket sedan fortsatte längs med hela norra kusten. Övernattade i Launceston där vi sedan skiljdes från tyskarna och jag och Josse fortsatte ensamma i bilen över mot östkusten.

Körde till Bay of Fires, ett naturreservat med massor av fina stränder. Det enda som saknades för att det skulle se ut som ut en resekatalog var palmerna som hänger ut över vattnet, annars var det precis så. Körde söderut och sov i en stad som heter Bicheno. Var ute på kvällen och tittade på vilda pingviner som kom utifrån havet och upp på klipporna för att promenera hem till sina bon. Det var beckmörkt ute och man fick inte använda blixt för då skulle pingvinerna bli blinda så tyvärr blev det inga bilder. Ändå roligt att ha sett vilda pingviner. De var pyttesmå! Lite skillnad mot den pingvinstaty som stod i en annan ort vi körde igenom som faktiskt hette Penguin.

Morgonen efter Bicheno körde vi söderut till Wineglass bay som också var en fin strand. Man fick klättra upp på ett berg för att kunna se dit. Tyvärr pajade min vänstra vad, så jag kom inte ända upp. Pinsamt. Fick traska ner igen utan att ha sett utsikten. Bra träning i alla fall. Körde en bit inåt landet igen till en stad som heter Ross och som är en av Australiens bäst bevarade gamla städer. Massa hus från 1800-talet att titta på. Fanns ett ställe som hette "that place in Ross" som var ett kul namn. Vet dock inte vad det var för något. Körde ännu längre söderut till en ort som heter Port Arthur och som i stort sett endast består av ruinerna efter ett gammalt fängelse. När Australien var brittisk koloni på 1800-talet skickade de hit alla sina fångar och många av de som var flergångsförbrytare hamnade på Port Arthur. Fängelset var aktivt mellan 1830 och 1877 och brann sedan ner 1897. Ironiskt nog såg det ut som om det låg i en gammal slottspark. Massor av illgröna gräsmattor och fina blommor. Hur mysigt som helst. Mindre mysigt att tänka på hur det var där för 150 år sedan. Stannade i Port Arthur och åt middag för 21.30 var det dags att gå spökrunda på området. Kolmörkt ute. Det sägs att stället är hemsökt av flera olika sorters väsen och guiden, som faktiskt såg läskigast ut av allt, berättade om vad folk hade sett där. Hon sade sig själv ha upplevt 17 olika sorters kontakter och berättade om vad som var myter och vad som var sanning gällande spöken. Ska man tro på spöken eller inte? Har inte bestämt mig. I vilket fall som helst såg jag inga där.

Körde upp till Hobart igen på natten och checkade in på ett hostel där vi stannade två nätter innan det var dags att ta flyget hem. Hann till och med testa utelivet i Hobart på fredagen efter att ha satt i oss världens godaste hemlagade tacos på hostelet. Var på hotellbuben bredvid och sjöng karaoke. Där var nog de märkligaste människor jag sett i hela mitt liv. Kan inte ens försöka beskriva dem. Jag har ett filmklipp på en som dansar, det beskriver det mesta. Gick vidare ganska fort till ett annat ställe som inte heller var så hippt, men det fick duga. Vet inte riktigt med vilket folk jag ska jämföra tasmanierna, men amerikanska sydstatare känns inte allt för långt borta. Lite mer moderna kanske. Blev en lång kväll och gick inte och lade mig förrän klockan var en bra bit över tre. En dryg timme senare blev vi hämtade för att åka till flyget. Ett under att vi fick med oss allt. Om kvällen var lång var flygresan längre.

Sammanfattningsvis har alltså resan till Tassie varit fantastisk och jag har fått blodad tand på att resa mer. Jag vill se allt! Jeppe kommer hit i December och då blir det lite mer resa. Älskar det. På Tasmanien körde vi sammanlagt 1640 km. Kanske inte låter så mycket, men om man lägger till att det var på små krokiga bergsvägar där man inte alltid kunde köra fortare är i 30-40 km/h och att highway inte alltid innebar asfalterad väg så förstår ni nog att det ändå var ganska mycket. Det var inte alls svårt att köra vänstertrafik vilket jag trodde att det skulle vara. Fick till och med köra på högersidan en gång vid ett vägarbete och det kändes helt avigt. Längs en väg formligen kryllade det av wallabys. De var överallt! Jag har nog sett fler påkörda wallabys här än vad men ser katter längs vägarna hemma och wallabys är inte alltid så små så man får vara försiktig. En kul grej var innan vi sett alla wallabys, utan bara några stycken. Jag upptäckte en och uppmärksammade de andra förtjust på detta. De ignorerade mig totalt och var istället helt fascinerade av den kanin som skuttade brevid. "Det finns inte så många kaniner här" fick jag som förklaring. Har de varit i Australien för länge eller?

Väl tillbaka i Sydney åkte jag hem till nya lägenheten. Då visade det sig att han som äger den var på Nya Zeeland, vilket innebär att jag inte har fått någon nyckel än. Det är bara att hoppas att någon är där när jag vill komma in. Bäddade sängen och sov några timmar innan jag mötte upp med Anna och Martina som uppenbarligen inte ska flytta med sin "familj" längre, utan nu ska flytta in i samma hus som Stoffe och Svante bor i. Det hinner hända mycket på en vecka. Killen som bodde i deras lägenhet visade sig vara ett kräk och sådana vill man ju inte bo med.

Idag hänger jag med Josse eftersom det är hennes sista dag här i Sydney. Vi ska göra skånsk aiblakaga ikväll. Smarrigt. Imorgon, måndag, är det dags att jobba igen. Ska till det stället som jag trivdes så himla bra på. De ringde mig från Select i fredags och undrade om jag kunde jobba där tre dagar för de hade frågat efter just mig. Klart att jag kan!! Kul att träffa barn jag redan känner. Det är där jag blir kallad Miss Maddie. Hur sött ät inte det?

Dags att ta vara på resten av dagen. Peace out.

061028

Jag har fått lägenhet! Eller rättare sagt en säng i ett rum i en lägenhet. Man kan inte vara kräsen. Flyttar in efter jag kommit hem från Tasmanien dit jag åker i morgon. Inget mer Boomerang för mig alltså. En era går i graven. Lägenheten i sig är väl inte världens lyx, men jag har liksom alla andra insett att svensk standard är något som inte existerar här så man får vara nöjd ändå. Det som däremot är TOKBRA med stället är att det ligger väldigt centralt och att huset har 3 pooler, 2 jacuzzis, 1 gym och 1 squashhall. Lyx. Allt är gratis. Dessutom är det Internet i lägenheten. Det är bra. Ska dit och betala bond om en stund.

Imorgon åker jag alltså till Tasmanien och är där en vecka på semester. Har hyrt bil som vi ska köra runt ön med. Jag ska också prova att köra i vänstertrafiken. Spännande. Har kommit fram till att det inte behövs internationellt körkort här trots allt. Tur, eftersom jag inte har något sådant.

Hinner inte mer nu. So long!

061025

Ojoj, vad jag är trött just nu. Har jobbat som en tok. Klockan är snart åtta på kvällen och jar har inte ens varit hemma än. Men som de säger; smakar det så kostar det. Äckligt klämkäckt.

Idag har jag varit på ett ställe i North Sydney som jag inte ens kommer ihåg vad det hette. Ska vara där två dagar till så på fredag ska jag nog minnas det. Det roliga är att de letar efter någon som kan vara där hela terminen. Jag ska på personalmöte imorgon där vi ska prata lite om vad det skulle innebära. Det är nämligen någon slags chefsroll kopplad till det hela som det får kluras lite på hur det ska kunna organiseras. Jag vågar inte hoppas något. Håller även på att leta annat boende nu. Har precis hittat några ställen på nätet som jag tänkte ringa på ikväll. Vill gärna bo centralt. Får se hur det löser sig. För någon dag sedan berättade Martina att de hon bor hos skulle flytta till större ställe och ta dem med sig och då även skulle behöva ny inneboende. Var i stort sett klart att jag skulle kunna flytta med, fast sen ändrade de sig och stannar kvar i den gamla lägenheten. Inte på grund av mig dock...

Födelsedagen var mycket bra. Som jag skrev inleddes dagen med paket på sängen vilket följdes upp med Sydney Wildlife World. Var och käkade tapas på en spansk restaurang. Mumsigt som bara den. Dock var ena servitrisen lite klumpig och hällde ut Svantes öl över honom. Bad knappt om ursäkt ens, vilket är något man gör för allt och ingenting här. "I'm sorry" är standardfrasen no matter what. Efter middagen drog vi hem och piffade innan det far förfest hos Martina och Anna. Stack sedan vidare till ett ställe som hette Jacksons on George. Lätt det bästa stället jag varit på i Sydney än så länge. De spelade både Eminem och Gloria Estefan. Skön mix. Jag och Josse slapp av någon okänd anledning betala inträde också, vilket de andra varit tvugna att göra - $10. Extra kul eftersom vi dagen innan endast betalade halvt inträde av även det okänd anledning. Jaja. Billigt är bra. Det är något man lärt sig här i alla fall. Födelsedagen avrundades på Hungry Jack's mitt i natten. Dvs. Burger King, vilket det inte heter här. Vi kallar det Hungriga Jackan. Somnade lycklig fram vid sexsnåret och sov länge, länge...

På måndagen berikades sedan mitt liv ytterligare. Jag har utforskat lokalkulturen. *host* Vi har haft ett band på turné som har bott på hostelet. De spelar typ folkmusik fast två av dem ser ut som ett mellanting mellan punkare och hårdrockare. De tre som reste spelade bas, gitarr, mandolin och ett gäng flöjter. Deras egna låtar var riktigt bra, om än inte helt rumsrena enligt australienska termer (Koalahunting) I måndags fyllde i vilket fall som helst gitarristen år vilket firades med dunder och brak (i korridoren utanför sovrummen vilket uppenbarligen inte uppskattades av alla fick vi reda på dagen efter). Födelsedagsgrisen fick tyvärr välja uteställe vilket resulterade att jag för första gången i mitt liv var på strippklubb! Hallå. Det var verkligen det absolut sista jag hade trott att jag skulle göra en måndagkväll. Titta på strippor i Kings Cross. Fast visserligen ska man ju utforska närområdena sägs det ju. Det var åtminstone intressant. En del var ganska duktiga. Hänga där upp och ner på en stolpe med knappt en tråd på kroppen. Hoppas de inte förkylde sig.

Life in Sydney. Live it. Learn it. Love it.