Tuesday, February 22, 2011

110222

Sitter i köket sådär lite lagom skuldtyngd. Det finns många saker jag borde göra utom just det. Jag borde diska saker att fylla skåpen med. Jag borde stryka och sy upp gardiner. Jag borde städa den där jäkla spisen så den kan läggas ut på blocket. Jag borde måla stolar och bord. Jag borde vika tvätt, hänga tvätt, tvätta tvätt. Jag borde duscha. Ändå känner jag mig på sådär väldigt bra humör där jag sitter, på den nymonterade ikeapallen med laptopen i knät, och lyssnar på olidligt bra musik på spotify, och tar igen alla de bloggar jag inte läst medan jag varit sängliggandes i två dagar. Jag har till och med fått stanna hemma från jobbet. De vill visst inte ha magsjuka. För det är vad jag har haft.
Efter en mycket trevlig kväll i Lund i lördags, hoppade jag och sambon på sista tåget hem istället för att övernatta som planerat. Jag har nog sällan varit så trött. Jag kom på mig själv med att tänka "jaha, såhär är det alltså att bli gammal - klockan är elva och jag är redo att gå och lägga mig". Jag lyckades ändå hålla mig vaken fram till ett när tåget gick, sen sov vi som stockar hela vägen hem. Den nattens promenad hem från tågstationen kan vara det vidrigaste jag har varit med om. Det kändes som om jag var fånge i ett terroristläger, där de hindrade mig från att sova. Och hade det inte varit så förbannat kallt hade jag kunnat lagt mig rakt ner på gatan och somnat där. Och stackars sambon som också frös så han skakade började minnas sedan länge förträngda skräckupplevelser från lumpen där de fick springa kilometer efter kilometer kylda av iskallt vatten, uppsläpade mitt i natten. Och hur de stod tillsammans i skogarna nattetid i sina sovsäckar, hårt tryckta intill varandra för att ingen kunde sova på grund av kylan, och med inget annat annat än en tepåse att dela på.
Hem kom vi i alla fall till slut, och darrande av köld kröp vi ner i sängen med två överlyckliga katter på magen. Säg den lycka som varar för evigt. Vid femtiden vaknade jag och mådde gräsligt. Sen var det dags. Hela söndagen låg jag sen och huttrade under täcken och filtar med nära på 40 graders feber. Då var det synd om mig. Tyckte jag. Alice ville fortfarande ligga på mattes mage som hon ju alltid gör, och kunde inte alls förstå de plågor matte genomled. I måndags var jag i alla fall bättre, om än helt utslagen, så imorgon väntar abetet igen. Tyvärr har min magsäck krympt till en valnöts storlek, så det där med att äta går fortfarande sådär, men det kommer väl.
Nu dök sambon upp bakom min axel med trötta ögon. "Jag mår inte så bra" mumlar han och tittar på mig. Jaha. Idag blir det väl min tur att köra och handla proviva och bananer. Limpmackor har vi kvar.

Thursday, February 17, 2011

110217

Jodåsåatteh... Nu har man ett kök. Det är inte fy skam vill jag lova. Tror knappt att det är sant faktiskt. Igår var vi på Ikea och gjorde de sista (peppar peppar) kompletteringarna. Det blev en sån där dekorlist som det kallas, en sån som sitter under väggskåpen för att man inte ska se alla eluttag och grejer som gömmer sig där under. Vi hade inte tänkt ha någon från början eftersom vi ville att spottarna skulle synas, men vi fick ge oss. Elgrejer är inte snygga, även om spottarna var det. Vi behövde 230 cm. Tror ni inte så att de säljs i förpackningar om 220 cm? Vi blev tvungna att köpa två, vilket är mer än tillräckligt smärtsamt för vår köksbudget, vilken sprängdes för flera veckor sedan. Kök är dyrt. Jättedyrt. Nu är det, förutom listen och lite latex, bara inredning kvar. Fick tag i gardin igår, och halkskydd till lådorna, så nu ska här diskas i ett ännu högre tempo. Allt ska in, och hälften ska bort. Det går sådär.
Själv sitter jag här med ett stort tryckförband på vänsterarmen. Idag har jag varit och plockat ut min p-stav, som gjort sitt i tre år. De varar ju så länge, vilket är helt fantastiskt. Den här gången har jag dock inte satt in någon ny. Ska prova någon sorts plåster istället i tre månader, annars får det bli pillerknapring för mig med om kvällarna. Känns lite skrämmande faktiskt. Hoppas dessa plåster funkar bra som fanken nu.
Nä, nu måste jag springa upp en våning och påbörja dagens arbete. Godmorgon gangstrar!

Friday, February 04, 2011

110204

Shit, nu rullar det på framåt. Jag och sambon har slitit hund de senaste dagarna, spacklat och slipat, målat och slitit vårt hår i förtvivlan, men det har gett resultat. Kanske inte exakt det resultat vi suktat efter, men tro det eller ej, det hänger ett kök på våra väggar! (peppar peppar, ta i trä...) Jag hoppas innerligt att det här kommer att gå vägen. Idag har vi Ebbe och Chrille här som hjälper oss. Medan jag var på jobbet har det varit full aktivitet här hemma. Just nu är de på lunch, och jag har slutat för dagen och sitter hemma och vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja. Vi skulle egentligen ha tapetserat fonden i eftermiddag, ´men sambon ska på whiskyprovning, så vi får göra det imorgon istället. Ett par väggar till ska målas, och sen liknar det faktiskt ett rum igen. Idag kommer vitvarorna också förstås, inte en dag för tidigt. Snarare en vecka för sent mot utlovat, men idag ska de alltså hit. Detta ser jag med stor förtröstan framemot. Sedan ska elektrikern göra sitt, och svärfar koppla in blandare och avlopp, sen är det ganska klart. Ja, förutom att resten av lägenheten ska rivas upp och få nytt golv med. Gud, giv mig krafter!
PS. Utlovad bildkavalkad kommer. Promise!

Wednesday, February 02, 2011

110202

Trött, tröttare, tröttast. Idag började jag 6.30, vilket inte alls känns bra såhär fram emot halv tio-snåret. Nu går nämligen köksprojektet på högvarv där hemma. Ja, just nu står det still, eftersom vi är på jobbet. Nu arbetar spacklet istället på att torka. Vi spacklade nämligen första lagret igår, därav denna trötthet. Det är helt sjukt hur mycket det kan bli att spackla! Eftersom alla skivor inte är helt perfekt limmade heller (dock inte vårt fel) ska spacklingen kombineras med att hitta skruvar att fästa på ställen där de lätt kan gömmas bakom ett tjusigt lager spackel. Inte det lättaste, och till sambons stora frustrering hann jag med en panikgråtattack på toaletten också innan vi kunde avsluta för dagen. Nu känns det bättre, och ikväll ska vi slipa och spackla igen. Innan fredag morgon, när Ebbe och Chrille kommer tillbaka, ska vi dessutom ha hunnit slipa ytterligare en gång, samt målat och tapetserat. Har absolut inte den blekaste aning om hur vi ska hinna med, men jag vet ju vad jag ska göra på torsdag natt. Sugen på att hjälpa till?
In i spackeldimman...