061127

Idag har varit en märklig dag. Det började med att jag inte kunde somna igår. Låg och vände och vred mig och kom inte till ro förrän klockan var över fem. När jag väl lyckades somna drömde jag om slemmiga gråsvarta blodiglar som satt överallt på mig och ville göra sig feta på mitt blod. Så jäkla äckligt! Vaknade i panik. Gick upp och tog det lite lungt och åt frukost. Tänkte sedan att jag skulle ringa runt lite och kolla så att alla bokningar var okej inför Jeppes ankomst. Det visade sig att den tur vi hade bokat till Fraser Island inte existerade! Hoppsan. Ringde till resebyrån som gjort bokningen och kollade. Jodå, jag hade rätt. den fanns inte. Problemet var att den tur hon hade sagt var två dagar och en natt i själva verket var tre dagar och två nätter, något som inte alls passade in i vårt redan pressade schema. Däremot kunde man uppgradera till guidad tur istället som var på två dagar. Det skulle kosta $ 150/person. Inte billigt. Efter lite förhandling slutade det med att resebyrån står för hälften av kostnaden och vi för den andra hälften. Det innebär att vi nu istället för att köra själva (tillsammans med 9 andra vill säga. Själv här har inte riktigt samma betydelse som hemma.) kommer vi nu att åka på en guidad tur istället. All mat kommer dessutom att ingå nu (ingen mat ingick tidigare) och så kommer vi att sova på en fast base camp istället för ja, vad vet jag inte. jag tycker att det var en okej kompromiss. Jag har dock inte fått tag i Jeppe än så jag vet inte vad han tycker. Fast han har gett mig fria händer. Hähä... Jeppe. Vi ska paddla konot runt hela Australien, bara så du vet...

Hungrig som en varg värmde jag resterna av gårdagens ganska smaklösa köttfärssås med lite pasta till innan jag och Niroshani gick ner till gymmet. Först fick vi stå och vänta på att uppvärmningsmaskinerna skulle bli lediga i säkert en kvart om det räckte, sen kunde vi äntligen köra igång. Nog tusan blev hela gymmet invaderat av japaner då. Efter att vi kört vårt pass hoppade vi i bikinin och sedermera i poolen för att varva ner. Niroshani gav upp ganska snart medan jag fortsatte en stund till. En liten stund senare blev poolen nästan tom, bara jag och en japan. (ordet japan representerar här alla sorts asiater). Jag förstår nu hur de kan få plats med så mycket folk i Kina och Japan. Begreppet "personlig sfär" verkade obekant för honom. Jag menar, vi hade hela poolen för oss själva och ändå skulle han vara i precis den kvadratmetern jag simmade i. Hela tiden. Kände mig lite jagad där ett tag. Det var ändå ganska lugnt och fridfullt att ha vattnet nästan för sig själv. Säg den lycka som varar för alltid. I hoppar tre nya japaner. Med simfötter. Den ena kan närmast jämföras med en drunkningsolycka. Det var något helt otroligt hur han såg ut. Det gick inte vara i samma halva av poolen utan att behöva frukta för sitt liv. Jag hade svårt att hålla mig för skratt, vilket inte gjorde saken bättre. Ni skulle ha sett det alltså. Helt sjukt. Som tur var var jag nästan klar med mina 50 längder så jag kunde ta mig därifrån med livet i behåll. Hur det gick för de andra vet jag inte.

Väl uppe i lägenheten igen skulle jag efter tvagningen gå ut i köket och fixa en macka. Nähä. Inte det inte. Köket var ett enda stort katastrofområde. I vardagsrummet sitter Jackson helnöjd och spelar tv-spel. När jag undrar vad som hänt i köket fick jag svaret att han håller på att städa köket och i synnerhet ugnen. Ja, jisses. Jag begriper mig inte på honom. Fast det är klart, om han har kommit på ett smidigt sätt att städa köket som faktiskt inte innebär att man behöver vara där så ska väl inte jag klaga. Det är bara det att jag fortfarande inte har fått någon macka eftersom golvet är så äckligt att jag inte kan gå in där. Satte mig här vid datorn istället. Då har den, enligt honom, installerat om sig själv. Förmodligen. Funkar inte bättre nu än innan så oavsett vad som hänt med den gjorde det inte särskilt mycket nytta. Att jag är hungrig gjorde inte vår lilla dispyt bättre heller, men jag bad honom om ursäkt i alla fall. Han hade visst varit på väg att slänga ut en av de tyska tjejerna idag för att hon inte hade burit ut återvinningen när han sagt till henne. Eller rättare sagt när han röjt i hela lägenheten för att någon annan skulle säga till henne. Tur att jag var nere och simmade då.

Så här sitter jag nu, hungrig och upprörd, och väntar på att det ska bli möjligt att gå på köksgolvet igen. Han beskrev mig som en person med compulsive disorder. Sjukligt tvångsbeteende. Tack för den. Bara för att jag inte vill gå i andras skit eller titta på deras äckliga hår på golvet. Orkar inte med honom! Tur att de andra i lägenheten är toppen. Jag trivs här, men det hade varit bättre om inte Jackson hade bott här, det är vi alla eniga om.

En flickas tankar i natten. Om asiater, hunger och träskallar.

061125

Ja, då var det lördag igen. Ikväll ska bli en lugn hemmakväll i motsats till gårdagen. Skulle bara ut och ta en drink med Anna och Niroshani, vilket slutade med en helkväll och att jag stupade i säng strax efter sex i morse. Otippat, men hysteriskt kul. Gick först till ett ställe i Darling Harbour som var ganska trevligt. Utsikt över hela hamnen som känns som en medelhavsidyll om kvällarna. Fick ett tips om att det skulle vara reggaekväll på Jacksons on George, där vi firade min födelsedag, så vi gick dit. Reggae vet jag inte om jag vill kalla det, men det var typ Karibiskt festivaltema med halmhattar och visselpipor och hela köret. Ganska festligt. Eftersom stället har fyra våningar kan man vara där ett tag utan att tröttna. På hemvägen handlade vi nattamat på KFC, Kentucky Fried Chicken, vilket var första gången för mig. Fattar inte riktigt varför det har blivit så populärt. Var ok gott, men inte superbt. Får väl ge det nån chans till. Det var en riktigt kul kväll i alla fall.

I torsdags var jag på stranden. Jag, Stoffe och Svante tog färjan till Manly Beach och låg och slappade i solskenet i några timmar. Det var lika höga vågor som när jag och Josse var där så det blev lite hoppande i vågorna också. Var duktig och använde solskyddsfaktor den här gången så jag brände mig inte. Fick bara lite färg, vilket var välbehövt. Har hunnit bli blek som en sparris. Måste bli lite ordning och reda på den fronten. Kan inte vara blekare än Jeppe när han kommer. Nu går det mot sommar åtminstone och det har varit varmt den sista veckan. Annars har jag frusit ganska mycket här. Igår behövde jag inte ens ha långärmad tröja mitt i natten. Det är ganska befriande.

Nu ska jag vårda min stackars kropp efter vad jag utsatte den för igår. Det kan den behöva. Have it!

061119

Okej, jag tar tillbaka allt jag tidigare har hävdat. Jag har blivit lat. Aaalldeles för lat. Hade planerat att åka till stranden idag, men inte då. Ännu en söndag bortslösad. Måste försöka påminna mig själv om att jag inte har obegränsat med söndagar i Australien. Istället för stranden var jag och Niroshani åtminstone lite duktiga och simmade 30 längder i poolen. Träningen igår satt definitivt i så det kändes att det gjorde nytta. Gick till Paddy´s Market efteråt med Anna och Niroshani och handlade frukt i mängder. När vi kom hem satte vi oss i soffan och där sitter vi fortfarande kvar, åtta timmar och sexton Sex and the city-avsnitt senare.

Tragiskt.

061118

Inget nytt egentligen. Har bara inget att göra så jag tänkte att jag kunde skriva lite. Har haft filmkväll ikväll med "gänget" (hemskt ord) efter att vi svullat på Pizza Hut. Kollade på vad som skulle vara skräckfilm. House on the haunted hill. Den var inte äcklig alls. Saw II som var den skräckis jag såg hemma sist med Jeppe och Andreas var värre, och den var inte heller särskilt hemsk. De har tappat lite av sin charm, eller är det jag som inte är lika lättskrämd längre. Läste på Kristianstadsbladet om de två våldtäkterna som har varit i Kristianstad i veckan. DET är skrämmande. Vad håller folk på med? Tror att de håller på att tappa förståndet alldeles.

Igår flyttade Anna och Niroshani från Kristianstad in här. De är verkligen kanontrevliga. Skönt att ha någon här hemifrån. De var med oss och svullade idag. Jag och Niroshani hade faktiskt varit duktiga och invigt gymmet en timme på eftermiddagen så pizzan inte lika skamframkallande som vanligt. Gymmet var helt ok, men jag saknade något att träna ryggen med. Får väl bli vanliga övningar på golvet istället. Annars fanns väl det mesta: trampmaskin, löpband, cykel och så klart en massa lyfta-maskiner. Första steget är taget, nu gäller det bara att fortsätta.

Imorgon tänkte jag åka till stranden. De har lovat fint väder fram till tisdag och sen ska det åska och regna på onsdag. Man vet aldrig med vädret i Sydney. Det kan ändras från 11 till middag. Ska åtminstone försöka ta mig till Manly imorgon. Tar färjan dit, vilket tar cirka en halvtimme. Behöver få lite färg igen. Ska INTE glömma solskyddsfaktorn denna gången. Slutade inte så bra sist. Var ju på Manly dagen innan min födelsedag, vilket resulterade i att jag flossade och hade typ ruva i ansiktet. Inte snyggt. Gör om, gör rätt som det så vist heter.

Hopp i säng nu så jag kommer upp imorgon. Har visst latat till mig lite de sista dagarna och tagit oförskämt långa sovmorgnar. Godnatt vänner!

061117

Allt löser sig bara man har lite tålamod är dagens visdomsord från Australien. Har idag bokat och betalat mina biljetter till Kambodja i Februari, så nu bär det iväg. Var ju först lite strul med policydiskussion och sedan med priset. Kan ni fatta att en resa som skulle ha kostat över 15000 kr att boka via nätet inte kostar mer än 7000 kr via resebyrå? Helt galet. Åker från Sydney den 9/2 till Siam Reap i Kambodja via Kuala Lumpur där jag möter upp med de andra från Sverige, däribland mamma. Reser sedan från Phnom Penh till Kuala Lumpur den 21/2 där jag sedan stannar i tre dagar på semester ensam innan jag åker hem igen. Hmm... Kom på mig själv med att ha skrivit hem utan att tänka på det och menade då alltså Sydney. Visste inte själv att jag såg det som hemma. Det känns lite hemma när jag tänker efter, men jag antar att det är som med alla studenter jag mött som flyttar hemifrån för att plugga. De har ett hem där de är, alltså på studieorten, men anser ändå föräldrahemmet som mer hemma, trots att de kanske inte är där mer än en månad om året sammanlagt. Detta hem refereras ofta till som hemhemma. Vet inte hur många gånger jag inför sommaruppehållet har fått frågan "när åker du hem?" Jag har ju varit hemma hela tiden har jag tyckt, vilket har uppfattats som konstigt. Har aldrig tidigare fårstått hur de känner. Mitt hemma har alltid varit i min lägenhet bland mina saker och hos min säng. Nu skulle jag nog beskriva Sydney som hemma och Kristianstad rent allmänt som hemhemma, eftersom jag inte har någon bostad där längre alltså. Låter det luddigt? Jag förstår. Jag tyckte som er.

Har bara lite kvar nu att fixa inför resan i December med Jeppe. Ska köpa busspass från Cairns till Brisbane och skaffa ett YHA-kort, vilket är ett rabattkort som gör att man kan får lite olika rabatter bland annat på boende. Fungerar faktiskt på vandrarhem i Sverige också. Ska boka boende i Sydney också, sen är nog det mesta klart. Nej förresten. Måste ringa och fixa så att de vi ska hoppa fallskärm med kommer och hämtar oss på hostelet på morgonen så vi slipper och ta oss dit själva. Sen är jag fit for fight. Australia - here I come. Och Jeppe med. Såklart.

Har förresten hittat en funktion på min kamera som jag har saknat och förbannat Canon för att de inte har haft. Ljud till filmklippen. Canon levde trots allt upp till mina förväntningar och efter lite efterforskningar i menyerna hittade jag volymen. Allt blev så himla mycket roligare att titta på nu. Dessutom har kameran spelat in med ljud även när jag inte visste att den gjorde det, vilket innebär att det finns en del konstiga saker sagda som inte skulle ha varit med. Humor.

Har även ett annat problem av teknisk natur. Min mp3-spelare har börjat tackla av och är inte längre som den var under sina forna glansdagar. Först trodde jag att det var glapp i sladden till hörlurarna, men nu lutar jag mera åt att det är kontakten inuti spelaren som strular. Ska se om det hjälper med ett par andra hörlurar, men jag är tveksam. Får väl i värsta fall köpa ny i Singapore. Kanske ska passa på att köpa mobil där också för linsskyddet till kameran strular på den jag har. Scorpan, fixar du programvaran sen? Min musik har varit räddningen när folk i rummet vill sova när inte jag vill. Att ligga och läsa med musik i öronen och lampan på telefonen igång har slagit ihjäl många timmar. Har för övrigt börjat läsa en ny bok nu. Har hittils läst fem böcker på svenska, en Liza Marklund på danska och är nu inne på vad som alltså är resans sjunde bok. Den är på ungefär 900 sidor och på engelska. Jag avancerar långsamt men säkert. Än så länge är den ok. Inte strålande, men ok.

Denna veckan har jag varit en dålig människa och bara arbetat en enda dag. I tisdags. Har nämligen inte fått reda på vart, när eller om jag ska jobba förrän samma morgon och jag hatar det. Jag vill veta åtminstone dagen innan så man hinner planera livet och kanske fixa lunch. I morse ringde de 9.23 och ville att jag skulle börja 9.30. Det är sju minuter jag skulle haft på mig. Jag sa nej. Kan inte stressa som en idiot. Hade inte kunnat vara där före 10.30 och då hade jag inte fått betalt för en hel dag heller. Igår ville de att jag skulle jobba bara fyra timmar, vilket jag inte tycker det är lönt att fördärva hela dagen för. Lite stolthet har jag. Eller dumhet. Den riktigt pessimistiske kanske bara skulle kalla mig lat. Det bryr jag mig inte om. Jag är inte här för att slavarbeta. Jag vill ha roligt i Australien, kosta vad det kosta vill. Nästan. Förra veckan var jag desto duktigare och arbetade fyra dagar. Tyvärr fick jag ingen lön igår för det. Man får lön en gång i veckan. Hoppas att den kommer om ett par dagar. Var inne och pratade med dem och faxade in tidrapporten en gång till. Försöker så långt det är möjligt att leva av de pengar jag tjänar här, vilket inte är så mycket.

Nu ska jag gå och slappa en stund innan det är dags att laga middag. Lax blir det. Med fullkornspasta och sweet chili. Har inte sagt att det är några lyxmåltider direkt. Men lax kan ju aldrig bli fel. Inte sushi heller. Skit, nu blev jag sugen på sushi bara för det. Nej! Var stark. Laga mat. Aid dina lais grebbe. (översättning för den som inte talar listerländska: ät din lax flicka)

Sådetså.

061114

Vet inte om jag har så mycket nytt att skriva sedan sist. Jo, två saker i alla fall. Igår, måndag, var jag och tre kompisar (Anders, Annika & Mikaela) från Stockholm på utflykt till Blue Mountains National Park som ligger utanför Sydney. Vet inte riktigt hur jag ska beskriva det men tänk er som Grand Canyon, fast fullt av träd och vattenfall istället. Inte riktigt lika mycket canyon, men ni förstår principen. Bestämde oss för att inte ta en organiserad tur utan tog istället tåget dit, vilket tog två timmar, och åkte sedan en så kallad hop-on-hop-off-buss. Det är ett gäng bussar som går på en särskild rutt så man kan hoppa av när man vill, och hoppa på en annan buss lite senare på samma dagsbiljett. Det var bra för då kunde vi hoppa av vid en station, göra en bushwalk på ett par timmar och sedan hoppa på bussen igen när vi kom fram. Toppen. Tittade på ett vattenfall som hette Katoomba Cascades. Det var inte så mycket vatten i det just nu, så jag och Anders klättrade upp i det så vi var halvvägs till toppen. Det var inte jättehögt, men det är kul att ha klättrat mitt i ett vattenfall. Blev lite blöt om skorna. När vi kom ner nästan till botten av ravinen tog vi världens brantaste järnväg upp. Den användes ursprungligen till att frakta upp kol från gruvorna där nere till toppen på 1800-talet. Vi var tacksamma att vi gick neråt i två timmar istället för att ha gått uppåt. Fatta hur brant det var! Det stod något om 52 grader, men jag vet inte om det var hela utslaget, det flackaste stället eller det brantaste. I vilket fall som helst var det världens brantaste och det är alltid kul att ha åkt på den. Åkte vidare med bussen och hoppade nästa gång av vid Honeymoon Lookout, varifrån vi gick till bergsformationerna The Three Sisters som typ var som tre jätteraukar fast inte vid vattnet då som sagt utan i ravinen. Överallt fanns det massor av kakaduor. De är hur fina som helst, men de låter fruktansvärt. Härligt att se dem i sin rätta omgivning istället för mitt i stan där de närmast flygattackerar en och skriker en i örat när man är ute och går. Men fina är de. Efter massa vandring åkte vi sedermera hem till kväller. Trött som tusan. Somnade 20.30 och sov hela långa natten.

I fredags hände en annan kul grej. I slutet av denna vecka flyttar tjejerna från Frankrike och Korea ut och därför var här två nya tjejer och tittade på deras rum. De bor fyra i det rummet och jag och den brasilianska tjejen är bara två i vårt. I vilket fall som helst, när de satt här på soffan pratade jag lite med dem. Det visade sig att de också var svenskar, och från Skåne som de beskrev det. Jaha, var i Skåne undrade jag. Du har nog inte hört talas om det, men det är en stad som heter Kristianstad var svaret. Sjukt det. Av sju personer som kommer att bo i lägenheten kommer vi alltså att vara tre från Kristianstad. Lilla, lilla Kristianstad. Det är helt ofattbart. Det som är bra med att koreabruden flyttar ut är att jag får nyckel till hissen. Det som är bra med att frankrikebruden flyttar är att hon inte städar eller diskar efter sig. Någonsin.

Imorgon tänkte jag inte jobba. Ska lägga dagen på reseplanering. Behöver både fixa det sista inför resan i December och jaga billig resa till Kambodja i Februari. Ska försöka leta upp någon resebyrå och se vad de kan åstadkomma.

Pratade med en vän i Falun idag. Fatta att det är vinter där nu. Runt fem minusgrader sa han. Det är ju riktig vinter och inte skånsk mesvinter, och framförallt inte austalisk vår/sommar. Dessutom är det mörkt där uppe. Saknar mörkret. Här är det ljust ofta, ofta.

Mitt i natten nu. Sova lite. Eller titta på film. Jag älskar att ha tv på rummet och en rumskompis som aldrig är hemma!

Natti, natt!

061111

Ibland är livet bara underbart! Fick igår besked om att jag åker till Kambodja i Februari, bara jag ordnar med biljetter själv. Piece of cake. Detta innebär förhoppningsvis att jag om mindre än tre månader befinner mig i Asien istället för Australien. Har för övrigt kommit på att det är klurigt att veta vad världsdelen jag är i faktiskt heter. I lågstadiet lärde man sig att det var Australien, men det är ju fel. Sedan trodde jag att det var Oceanien, vilket jag fortfarande är inne på, men överallt här nere kallar man det Australasia. Jag hade aldrig tidigare hört det innan jag kom hit. Dessutom har lilla jag, svenskläraren, pinsamt nog problem med att veta om det heter australier eller australiensare, australisk eller australiensk eller rentav australiensisk. Har försökt forska lite i det hela och har numera dragit slutsatsen att man kan säga båda två. Inte ens Norsteds engelska fickordbok som fick följa med på resan är konsekvent. Duger det till dem, duger det till mig. Det är mycket enklare på engelska.

Har glömt att skriva att jag egentligen skulle ha varit på U2-konsert igår. Skulle ha fått köpa två biljetter för ingenting av en kollega på jobbet. Det var hans systers biljetter och tyvärr hade hon i samma stund som jag sa ja sålt dem på e-bay. Rackarns. Även om det inte var världens bästa platser hade det varit kul att vara där. Har sett ganska många beiga liveband sen jag kom hit och det hade varit roligt att gå på en bjässekonsert. Har aldrig sett U2 live. Är förstås inte värsta fanset, men det hade varit en kul grej. Ena tyska som jag bor med jobbar som servitris av något slag och hon arbetar på båda konserterna. (De spelar idag också). Lyckost. Hon sa att de var fantastiska igår.

Jag trivs bättre och bättre i min nya bostad. Mina idéer om städning verkar ha tagit skruv för det är lite bättre nu. Jackson tog allt på fullaste allvar och har nu märkt hela lägenheten med "torka bodet", "diska efter er", "lägg tillbaka dvd:erna" och så vidare. Verkar funka. De frågade mig igår om det var någon dysfunction jag hade. Det är det ju inte, och det är en annan sak att vara hemma. När det bara är ens egna saker och ingen annan behöver titta på ens odiskade tallrik spelar det ingen roll. Men att bo sju personer i en tvåa kräver planering och hänsyn. Ojojoj... Jag börjar nog bli gammal. Cin, du hade aldrig klarat av detta. Du hade inte gjort något annat än att städa hela dagarna. =)

Nu tänkte jag äta lite och sen gå ner och testa gymmet här. Kaske blir en simtur och lite jacuzzi också innan det är dags att göra sig i ordning inför kvällens strapatser. Inte illa pinkat...

061109

Hej Hopp i Lingonskogen! Nu bär det snart iväg på resa igen för Miss Maddie, denna gång tillsammans med min kära vän Jesper. Har gjort alla bokningar idag förutom fallskärmshoppet och några nätters övernattning. Det ska bli så underbart! På två veckor ska vi dyka vid korallrevet, hoppa fallskärm. segla runt öar, köra fyrhjulsdrivet, sova i öknen under stjärnorna och titta på äggläggande sköldpaddor. Om vi har tur hinner vi sova lite också, men det är inte säkert. Vem behöver sömn när man har varandra. Jag kan inte vänta tills det är dags! Så himla spännande. De fyra veckor som är kvar ska jag försöka fylla med så mycket arbete som möjligt för att spara lite pengar. För pengar är något som försvinner i ett rasande tempo här. Fattar inte varför.

Idag har jag varit ledig och fixat. Skulle behövt tvätta lite också, men det verkar aldrig bli någon tid över. Imorgon ska jag arbeta på ett nytt ställe som jag aldrig har varit på innan. Det ligger åtminstone i city så jag behöver inte leta bussar och hållplatser som en galning. Jag har köpt en street directory, en kartbok, med kartor över alla gator i alla förorter i hela Sydney. Den är ganska tjock.Det bor 4,5 miljoner invånare i Sydney. Det är halva Sverige i en enda stad. Det är en stor stad.

I lägenheten funkar det bra än så länge. Har försökt utöva lite inflytande så att folk städar efter sig lite bättre. Bor som sagt 7 personer i en lägenhet med två sovrum. Om det ska funka måste alla hålla ordning och reda runt sig. Det räcker om en enda struntar i det så blir det äckligt. Jackson som äger stället (och för övrigt är en mycket märklig kuf) verkar gilla mig vilket alltid är bra. Det uppskattas säkert alltid när någon flyttar in som gärna vill ha det städat och diskat. De första tre dagarna hade jag ingen nyckel för det hade blivit något strul. Han hade åkt till New Zealand och lämnat nyckel framme till mig, men när jag kom fanns det ingen nyckel. Dessutom skulle jag ha betalt hyra för de fyra dagar som gick medan jag var på Tasmanien. Som kompensation för trasslet med nyckeln slapp jag första veckans hyra, vilket är $135. Skönt. Alla andra hatar honom här, men han är hur trevlig som helst mot mig. Dock har han lite konstiga idéer och teorier för sig, som att Ford Motors var grunden till och låga bakom hela andra världskriget. Det var inte riktigt vad jag fick lära mig på högskolans historiakurs. Ska kolla med Sven och Valdemar, mina fantastiska lärare.

Nu är det midnatt här och dags för sängen. När ni ändrade till vintertid i Sverige ändrade vi till sommartid här så numera är tidsskillnaden tio timmar istället för åtta. Ett bra trick är att kolla vad klockan är hos er, dra ifrån två timmar och vända dygnet ett halvt dygn framåt. Alltså, om klockan är 8.00 hos er är hon 8.00 - 2h = 6.00 och sedan ett halv dygn framåt blir 18.00 här. Tadda. Lätt som en plätt.

Miss Maddie - off to bed.

061105

Tillbaka till allvaret igen efter en helt fantastisk vecka på Tasmanien. Den ön har verkligen allt! Började resan i Hobart som är statens huvudstat. Gick en runda och kollade läget när vi sprang på en rhododendronutställning i Town Hall. Gick givetvis in och checkade läget, vet ju att det är mammas favoriter. Det visade sig att det var ett rhododendronsällskap som anordnade någon årlig tävling så det var massor med blommor och buskar där inne - mitt i stadshuset. Fräsigt. Gick vidare och hamnade på stadens museum och på någon form av guidad tur. Spännande. Insåg inte hur nära Antarktis Tasmanien ligger förrän vi kom till antarktisutställningen. Fanns även utställningar om djur, möbler och tavlor med tasmanskt ursprung. Strosade runt ett par timmar på museet innan vi (jag och Josse) mötte upp med två tyska tjejer, Sandra och Stefanie, som vi skulle dela hyrbil med i två dagar. Gick ut och käkade på en pub med liveband. Eller rättare sagt fyra gubbar som spelade jazz. Kul. Blev en tidig kväll eftersom vi skulle upp tidigt nästa dag och hämta bilen. Det var en jäääättefin röd kombibil. Mitsubishi, automatare och såklart högerstyrd. Så nu har jag minsann kört bil här. Det är två månader sedan jag körde bil senast. Frihet.

Började rundturen med att köra till Mount Field national park där vi tittade på vattenfall och tokhöga träd. Det var ett slags eucalyptus, den näst högsta sortens träd i världen. Det finns en sort i USA som blir högre, redwood tror jag de heter. Det högsta trädet vi såg var över 79 meter och växte fortfarande. Det är som att ställa 47,6 Maddar ovanpå varandra. Det är högt.

Körde vidare till Lake St Clair där vi gick en walk. Var vid något som hette platypus bay, men vi såg inga platypusar. Vill hemskt gärna se en som inte bor i djurpark innan jag kommer hem. Detta blev dagens avslutning innan vi körde upp till orten Deloraine och övernattade. Morgonen efter begav vi oss till Cradle Mountain national park där vi gick en annan walk. Gick runt en sjö som hette Dove Lake. Landskapet såg i mina ägon ut som taget ur Sagan om ringen med höga berg med snö på i bakgrunden, en spegelblank sjö, regnskog, kullar och träd träd träd. Kastade faktiskt snöboll i regnskogen. Trodde jag inte att jag skulle göra här i Australien, men man ska nog inte förutsätta för mycket vad gäller detta landet. Fanns en annan bushwalk man kunde gå, men den skulle ta 5-6 dagar till skillnad från vår som var några timmar lång. Den långa walken var med på topp 10 av de bästa bushwalksen i världen. (Det är svårt att skriva engelska ord på svenska! Försök själva.) Fortsatte resan upp mot nordväst där vi var i en ort som hette Stanley som hade en sorts klippa eller vad man ska kalla det. Som Ayers rock, fast gräsbevuxen och placerad mitt i vattnet. 13 miljoner år gammal. Åkte linbana upp och promenerade ner. Fantastisk utsikt över kritvita stränder med turkost vatten, vilket sedan fortsatte längs med hela norra kusten. Övernattade i Launceston där vi sedan skiljdes från tyskarna och jag och Josse fortsatte ensamma i bilen över mot östkusten.

Körde till Bay of Fires, ett naturreservat med massor av fina stränder. Det enda som saknades för att det skulle se ut som ut en resekatalog var palmerna som hänger ut över vattnet, annars var det precis så. Körde söderut och sov i en stad som heter Bicheno. Var ute på kvällen och tittade på vilda pingviner som kom utifrån havet och upp på klipporna för att promenera hem till sina bon. Det var beckmörkt ute och man fick inte använda blixt för då skulle pingvinerna bli blinda så tyvärr blev det inga bilder. Ändå roligt att ha sett vilda pingviner. De var pyttesmå! Lite skillnad mot den pingvinstaty som stod i en annan ort vi körde igenom som faktiskt hette Penguin.

Morgonen efter Bicheno körde vi söderut till Wineglass bay som också var en fin strand. Man fick klättra upp på ett berg för att kunna se dit. Tyvärr pajade min vänstra vad, så jag kom inte ända upp. Pinsamt. Fick traska ner igen utan att ha sett utsikten. Bra träning i alla fall. Körde en bit inåt landet igen till en stad som heter Ross och som är en av Australiens bäst bevarade gamla städer. Massa hus från 1800-talet att titta på. Fanns ett ställe som hette "that place in Ross" som var ett kul namn. Vet dock inte vad det var för något. Körde ännu längre söderut till en ort som heter Port Arthur och som i stort sett endast består av ruinerna efter ett gammalt fängelse. När Australien var brittisk koloni på 1800-talet skickade de hit alla sina fångar och många av de som var flergångsförbrytare hamnade på Port Arthur. Fängelset var aktivt mellan 1830 och 1877 och brann sedan ner 1897. Ironiskt nog såg det ut som om det låg i en gammal slottspark. Massor av illgröna gräsmattor och fina blommor. Hur mysigt som helst. Mindre mysigt att tänka på hur det var där för 150 år sedan. Stannade i Port Arthur och åt middag för 21.30 var det dags att gå spökrunda på området. Kolmörkt ute. Det sägs att stället är hemsökt av flera olika sorters väsen och guiden, som faktiskt såg läskigast ut av allt, berättade om vad folk hade sett där. Hon sade sig själv ha upplevt 17 olika sorters kontakter och berättade om vad som var myter och vad som var sanning gällande spöken. Ska man tro på spöken eller inte? Har inte bestämt mig. I vilket fall som helst såg jag inga där.

Körde upp till Hobart igen på natten och checkade in på ett hostel där vi stannade två nätter innan det var dags att ta flyget hem. Hann till och med testa utelivet i Hobart på fredagen efter att ha satt i oss världens godaste hemlagade tacos på hostelet. Var på hotellbuben bredvid och sjöng karaoke. Där var nog de märkligaste människor jag sett i hela mitt liv. Kan inte ens försöka beskriva dem. Jag har ett filmklipp på en som dansar, det beskriver det mesta. Gick vidare ganska fort till ett annat ställe som inte heller var så hippt, men det fick duga. Vet inte riktigt med vilket folk jag ska jämföra tasmanierna, men amerikanska sydstatare känns inte allt för långt borta. Lite mer moderna kanske. Blev en lång kväll och gick inte och lade mig förrän klockan var en bra bit över tre. En dryg timme senare blev vi hämtade för att åka till flyget. Ett under att vi fick med oss allt. Om kvällen var lång var flygresan längre.

Sammanfattningsvis har alltså resan till Tassie varit fantastisk och jag har fått blodad tand på att resa mer. Jag vill se allt! Jeppe kommer hit i December och då blir det lite mer resa. Älskar det. På Tasmanien körde vi sammanlagt 1640 km. Kanske inte låter så mycket, men om man lägger till att det var på små krokiga bergsvägar där man inte alltid kunde köra fortare är i 30-40 km/h och att highway inte alltid innebar asfalterad väg så förstår ni nog att det ändå var ganska mycket. Det var inte alls svårt att köra vänstertrafik vilket jag trodde att det skulle vara. Fick till och med köra på högersidan en gång vid ett vägarbete och det kändes helt avigt. Längs en väg formligen kryllade det av wallabys. De var överallt! Jag har nog sett fler påkörda wallabys här än vad men ser katter längs vägarna hemma och wallabys är inte alltid så små så man får vara försiktig. En kul grej var innan vi sett alla wallabys, utan bara några stycken. Jag upptäckte en och uppmärksammade de andra förtjust på detta. De ignorerade mig totalt och var istället helt fascinerade av den kanin som skuttade brevid. "Det finns inte så många kaniner här" fick jag som förklaring. Har de varit i Australien för länge eller?

Väl tillbaka i Sydney åkte jag hem till nya lägenheten. Då visade det sig att han som äger den var på Nya Zeeland, vilket innebär att jag inte har fått någon nyckel än. Det är bara att hoppas att någon är där när jag vill komma in. Bäddade sängen och sov några timmar innan jag mötte upp med Anna och Martina som uppenbarligen inte ska flytta med sin "familj" längre, utan nu ska flytta in i samma hus som Stoffe och Svante bor i. Det hinner hända mycket på en vecka. Killen som bodde i deras lägenhet visade sig vara ett kräk och sådana vill man ju inte bo med.

Idag hänger jag med Josse eftersom det är hennes sista dag här i Sydney. Vi ska göra skånsk aiblakaga ikväll. Smarrigt. Imorgon, måndag, är det dags att jobba igen. Ska till det stället som jag trivdes så himla bra på. De ringde mig från Select i fredags och undrade om jag kunde jobba där tre dagar för de hade frågat efter just mig. Klart att jag kan!! Kul att träffa barn jag redan känner. Det är där jag blir kallad Miss Maddie. Hur sött ät inte det?

Dags att ta vara på resten av dagen. Peace out.