090630

Jag står inte ut! Fasadrenoveringen av vårt hus har verkligen satt igång på riktigt. Det känns som om någon borrar mig i huvudet. Det är helt sjukt hur högt det kan låta in i en lägenhet. Stackars Eskil är helt knäckt. Och jag med. Sambon sover. Amazing.

Idag är andra dagen på min "semester". Än så länge vet jag inte riktigt vad jag ska göra med tiden. Får liksom ingenting gjort alls. Borde åka till stranden, men måste till stan först. Jeppe fyller år imorgon så det är presentshopping som gäller. Som om jag skulle ha råd att köpa något till mg själv. Inte efter massakern på Claessons för några dagar sen. Där blev det en ny mc-hjälm, ryggskena och stövlar. Om jag nu ska köra själv måste jag ha ordentliga skydd. Men det är dyrt. Snordyrt.

I lördags hade vi fest med nymöllagänget. Årets första, och en mycket trevlig sådan. Med lite lekar kom alla igång fort. Dessutom fick alla ett uppdrag som man skulle utföra under kvällen. Mitt var att förklara för alla att Nymölla inte skulle ha gått runt om det inte varit för mig. Jag kunde inte ha fått ett bättre uppdrag! Jag raljerade högt till alla om vilken otrolig kapacitet jag har och att bruket inte kan vara sig likt nu när jag inte är där längre. Det roligaste var när en av dem som skrivit uppdragen blev förbannad på mig. Haha. Humor.

Annars var det faktiskt en ganska skandalfri kväll. Mycket skratt och lite djupa diskussioner fram på småtimmarna, precis som det ska vara. Nästa gång blir det kräftskiva och då åker snapsen fram. Det brukar ta en ände med förskräckelse.

Igår började jag köra lite motorcykel. Jag måste faktiskt få skryta med att det gick mycket bättre än förväntat. Körde på grusvägen utanför svärföräldrarnas hus långt ute på landet, och inte en enda olycka. Tyvärr kan jag inte starta skrället själv ännu. Det är kick på den och jag är ingen fena på att kicka visade det sig. Tur att det görs nyare motorcyklar. Denna är från 1978. Det är för gammalt.

Nu har arbetarna lunch och jag och Eskil njuter! Han fyller faktiskt 15 veckor idag. Stora killen.

090626

Michael Jackson är död. Slut. Finito. No more King of Pop. Det är ofattbart. Jag hoppas att han äntligen har fått frid. Jag tillhör skaran som tror på att han var en god människa som inte riktigt passade in i samhällets ramar. Han var och förblev en pojke, men med en mans ansvar.

Tack. Tack för all fantastisk musik du åstadkommit, och allt du offrat för att följa din dröm. It doesn't matter if you're black or white.

090625

Jag har inlett någon form av komaläge, som jag inte är riktigt säker på att det är rätt. Varje dag den här veckan har jag sovit minst två timmar efter jobbet. Idag var rekordet 4,5 timmar på soffan tillsammans med Eskil. Undrar om jag kommer att somna sen. Frågan är om det behövs. Jag har lite att fixa innan det är dags. Imorgon är ju min sista arbetsdag, och jag måste se till att all dokumentation är klar. Portfolio står mig upp i halsen.

Jag vaknade i alla fall upp lagom till Sommar med Ernst som egentligen inte är en av mina favoriter, men idag fick det duga. 59 minuter in i programmet var jag riktigt förvånad och positivt överraskad vill jag säga, men i sista sekunderna kom dödsstöten. Då sköljde det över mig igen. Citat som jag kanske skulle tälja en pinne nu så jag mår lite bättre är för mycket mentalpatient för min smak. Men han gjorde ett mycket fint rum. Jag skulle kunna tänka mig att semestra där ett par nätter i sommar. Har googlat det.

Eskil har kommit in i en riktig kel- och gosfas och det är sååå mysigt. Ibland kan det nästan bli för bra. Han nöjer sig inte utan att få kura ihop sig i knät till och med när man sitter och kissar. Högst opraktiskt. Men hellre det än att han inte vill mysa alls. Vår duktiga kise har också lärt sig att klättra in i sin nya toalett med tak. Han verkar tycka det är riktigt mysigt därinne. Nästa steg är att sätta fast luckan för hålet också. Det är lite läskigt, men han är otroligt snabblärd.

Till slut vill jag säga ett stort grattis till min nästkusin Sofia som fick en liten dotter för två dagar sen. Grattis!

090624

Sommaren är här, och det med besked. Det är dessa dagar man är tacksam över sitt jobb, vilket innebär att man kan vara ute i stort sett hela dagen. Tyvärr har jag sedan resan till Österrike drabbats av någon form av utslag som visar sig varje gång jag är ute. Än så länge kan jag inte säga om det beror på solen, eller gräset man sitter på, men jag ska gå till botten med det här. Det är inte kul att se ut som en spetälsk.

Här hemma har saker och ting börjat återgå till ordningen. Med sambon tillbaka i Skåneland flyter allt betydligt smidigare. Han är så duktig på att fixa. Det är inte jag. Jag är seg i starten. Det finns väl få saker som är så underbara som att komma hem till ett städat hem. Jag älskar det!

Eskil njuter också av det utökade sällskapet. Idag var han inte lika galet mjauig när jag kom hem från jobbet, utan lät mer som en katt. Däremot var han enormt kelsjuk. Och tog sikte på mig i soffan, sprang dit och hoppade upp i knät där han parkerade sig. När jag lyckades manövrera ner honom till soffan istället kurade han ihop sig och där ligger han i stort sett kvar, förutom för några korta bensträckare, lådbesök och fikaraster. Just nu har han selen på sig. Han är jätteduktig och protesterar inte ett dugg mot den, men han går helt skumt med den på. Det är precis som om han försöker krypa under den hela tiden, men det går ju sådär. Han håller i alla fall på att utvecklas riktigt trevligt tycker jag. Och det märks på honom att han växer, både fysiskt och psykiskt.

Igår var mamma här och hälsade på, eller mormor, som hon numera kallas av Eskil. Haha. Hon har verkligen mer fullspäckat schema än vad en annan har. Fattar inte att hon orkar.

På lördag är det dags för party med Nymöllagänget. Det ska bli fantastiskt kul. Tyvärr går jag ju miste om "dagen efter-snacket" men jag får väl vara tacksam över den extra tid jag har möjlighet att spendera på playan. Det börjar bli hög tid för ett första besök.

Nu är det sovdags. Jag öppnar imorgon. Min sista öppning. Yeah...

Kanske blir det en veckas ridning till hösten också. Som ni ser finns det en hel del att arbeta på...

090621

Nu är det söndag och äntligen har jag fått tid att landa. Den här veckan har varit helt sjuk. Det har gått i ett rasande tempo från morgon till sen kväll, utan tid att hämta andan. Som tur är har jag haft roligt.

Ridlägret varade fyra kvällar. Det betyder fyra kvällar med hårt slit, lite tårar och mycket skratt. Och blåsor. Men hårt arbete ger resultat, och visst var alla åtta lite säkrare sista dagen. Nu får vi hoppas att det blir en vecka till inför hösten.

Midsommar var toppen. Vi åt traditionsenlig sill, men även smarrig varmrökt lax. Jordgubbarna var såklart också med på ett hörn. Vi satt i ett stort tält med värmefläkt så vi hade det hur skönt som helst när regnet smattrade mot taket. Som tur är gick det över fort så vi kunde komma ut och dansa kring midsommarstången. Härligt!

Nu sitter jag i soffan med Eskil ihopkurad bredvid mig. Ikväll ska jag hämta sambon vid flyget. Sen är hela vår lilla familj samlad igen. Äntligen!

090619

Midsommar. Stress. Allt är som det brukar och som det ska vara. Nu hägrar jordgubbar, sill och egenkryddad snaps. Och trevligt sällskap såklart.

Glad midsommar på er!

090615

Jag har ont i benen efter dagens plågsamma första etapp på ridlägret. Inte gick det särskilt bra för mig heller. Hoppas på lite bättre resultat imorgon.

Däremot ska man inte underskatta den glädje som mötte mig när jag kom innanför dörren här hemma. En liten kise kom springande med ett högt MJAAAAU, och ville kela. Det blev en rejäl tupplur i mitt knä som plåster på såren. Världens finaste katt. Och sjukaste. Just nu springer han ett alldeles eget racingmaraton i lägenheten. Vi är inte riktigt överens om huruvida det är rätt.

Ja, sambon är ju på plats i Nikkaluokta nu. Pratade med honom precis när han kommit till Kiruna och resan hade gått bra. Bestämde att jag skulle ringa honom nu på kvällen, men när jag försökte få tag på honom var det bara telefonsvarare och inga signaler. Hoppas att det bara är en radiosvacka, och att han inte blivit uppäten av en björn. På söndag kommer han hem igen! Hurra!

Mina fina pojkar!

090614

Flying solo. Sambon är på jobbet och kommer bara hem några få timmar innan han åker till Nikkaluokta för att gå på Kungsleden en hel vecka. Här hemma har det impregnerats, vaxats (skorna då alltså) och fejats så det stått härliga till. Jag har gjort en müsli proppfull med fiber och vitaminer som de ska ha med sig. Hoppas den är god. Det är mycket som ska med. Fy bövelen för att asa runt på 20 kilo packning i 13 mil. Och det kallar de semester? Crazy boys.

Jag får stanna hemma med Eskil, världens busigaste katt. Idag har han med stor hängivenhet bestämt sig för att klättra i den rena tvätten som hänt på tork. Jag höll inte med honom, och när jag för tusende gången flyttade på honom fräste han åt mig! Snacka om att de kan känna av en. Jag blev nog lite för arg för vad han kunde acceptera, men han klättrade inte mer sen heller. Vi kämpar om herraväldet här hemma. Den här striden vann jag, men det kostade på. Istället fick jag sätta mig i soffan med honom, sen somnade han tvärt. Han var så trött lilla pyret.

När han vaknade var han tvungen att undersöka vad det var för en manick matte satt och knapprade på. Och vad var det egentligen hon tittade på?

Sen var det dags att träna med selen. Vi har ju bestämt att vi ska lära honom att gå i koppel så han kan få komma ut, och det kräver viss träning. Han protesterar inte ett dugg mot den, men när han ska gå får han lite problem. Idag gick det bättre än första gången. Han vinglade som en fylltratt i ett par minuter, sen åt han lite och slutligen drog leken igång. Då var det helt plötsligt inga problem alls längre. Leka funkar alltid! Sen tröt krafterna och han kurade ihop sig brevid mig igen, med sele och allt. Så duktig så!

Imorgon bitti väntar jobbet igen. Man ska väl vara tacksam så länge man har något, men jag behöver semester. På kvällen startar kvällsridlägret jag ska på den här veckan. Fyra dagar från 17-19. Hoppas det gör nytta. Känner att jag är på väg framåt just nu och vill rida lite på den vågen. Igår hade vi hoppning och det gick jättebra. Hoppade det högsta jag gjort tror jag, nästan 90 cm, och det på en D-ponny. Är faktiskt lite stolt. Att jag sen käkade grus en gång var faktiskt inte mitt fel. Hästen gick omkull och körde hela huvudet i marken. Som tur var var det inte så långt kvar ner för mig då. När han gjorde en riktig brakvägran och satte sig på hasorna innan hindret satt jag minsann kvar. Nästa gång kom vi minsann över. Det låter kanske dumt att säga att det gick "jättebra" med denna beskrivning, haha.

Nu ska jag hämta svärisarna vid tåget. De har varit i Göteborg i helgen. Mmm... Semester...

090613

The beast is alive. Eskil är efter 5 timmars sömn tillbaka i toppform. Från att ha varit i totalt koma är det nu fullt ös som gäller. Mina tår är i farozonen, och så även resten av lägenheten. Idag lyckades han på något märkligt sätt riva ner gardinen i vardagsrummet. Med gardinen även gardinstång, upphängning, skruv, plugg och en bit tapet för att verkligen visa vem som numera bestämmer inredningen i det här huset. Tur för honom att han är så söt att det inte går att vara arg på honom. Annars hade han legat pyrt till emellanåt. Men så fort man tar i honom bara spinner han och myser järnet. Mycket trevligt.

Allt bus och mys gör att det inte finns riktigt lika mycket tid att sitta med datorn och det är ju både bra och dåligt. Den har fått några fina klösmärken, men som sagt, det gäller ju att märka sin egendom.

I torsdags arbetade jag i alla fall min sista dag. Jag har ju fått timmar för två veckor till, men just nu är det ingen som vet om jag faktiskt får arbeta de tiderna, eller om det är någon övertalig som går före. Välkommen till kommunen. Vi hade i alla fall sommarfest i torsdags och det var ett riktigt jippo. Efter en katastrofalt stressig morgon tog jag mig iväg till jobbet där jag hade öppningen. Vi har haft Pippitema på alla festerna, och till både barnens och personalens stora förvåning och förtjusning kom Lilla Gubben på besök den här gången. Vilket kalas! Det var verkligen lyckat och barnen tyckte det var superkul att få rida. Ibland är det bra att ha kontakter!

Igår hade vi picknick med arbetslaget på Wanås. Eller vi skulle haft, rättare sagt. Vädret var inte riktigt så tillåtande. Istället blev det en tur i slottsparken där vi tittade på utställningen och sen drack vi champagne och åt jordgubbar i hen liten hydda. Mycket mysigt. Efteråt åkte vi hem till en kollega i Immeln där vi åt och drack vin. Vilket hus säger jag bara, och vilken fantastiskt utsikt över sjön! Underbart! Tre små ulliga kattungar på fem veckor gjorde inte intycket sämre direkt. Ett stort tack får vi också ge till de föräldrar som har barn som börjar skolan till hösten. Det var de som bekostade kalaset med det fina presentkort vi fick i avslutningspresent. Tackelitack!

Nu har Eskil äntligen tröttat ut sig och intagit liggande läge igen här i soffan hos mig. Världens finaste katt!

090609

Glömde berätta. Jag har bara en enda arbetsdag kvar på min anställning, sen är jag fri som en fågel. Nästan. Ska jobba två veckor till, men då som timvikarie. Men ändå... En dag!

090609

Vilken hysterisk dag det har varit idag. På jobbet är det fullt kaos med att pussla ihop schemat så att det faktiskt finns personal som ser efter alla barn. Inte nog med alla neddragningar som redan ger en slimmad personalstyrka, utan sen ska ju alla eventuella ledigheter och sjukdagar täckas upp för. Utan vikarier då alltså. Vikarier är ju för dyrt. Det är billigare i längden att ha personal som går på knäna. Eller? Tack, pappa staten! Det märks tydligt att det tär på alla, även om det tar mer på vissa. Tyvärr resulterar det i dåligt bemötande som skapar sämre stämning än på en middagsbjudning hos självaste Hin Håle. Illa.

Då kan jag inte nog betona hur skönt det var att komma hem idag. Hem, till min lilla familj. Med Eskil i famnen och med huvudet på sambons axel rann alla problem bort. Det är lycka! De är så fina, mina pojkar. Inatt fick han sova själv för första gången. Jag har ju sovit på soffan innan eftersom vi bestämt att han inte ska var i sängen. Eskil var inte ett dugg förtjust i att vara så långt ifrån oss utan satt och pep utanför sovrumsdörren. Att en liten kise bara kan låta så övergiven! Fast vi stod på oss. När jag sen vaknade i morse en halvtimme innan klockan ringde tog jag min kudde och gick ut till honom. Oj, vad han ville mysa. Han kurade ihop sig ända uppe under hakan på mig och spann, spann, spann. Sååå mysigt!

Igår var vi hos veterinären med kisen. De var jättestygga och stack honom med sprutor, men som tur är verkar han ha guldfiskminne. Hann spann lika mycket före som efter, trots att ID-chipet fick sättas dit tre gånger och slutligen limmas in. Han är tjockhudad lilla killen. När vi kom hem sov han många timmar. Helt utmattad, stackarn. Det kostar på att träffa doktorn.

I söndags var jag på 30-årskalas hos Lina. Det var lika trevligt som det alltid är där. Goda pajer och en helt fantastisk jordgubbstårta. Det är sommar.

090606

Sveriges nationaldag

Vi är med katt. Idag har Eskil flyttat in, och det med besked. Vi har kommit till insikten att från och med nu blir det inte en lugn stund i huset. Vi som oroat oss för att han inte ska vara leksen, utan vara rädd för allt. Vi misstog oss. De snart två timmar vi har varit hemma har det busats oavbrutet. Buset går ut på att springa det fortaste man kan genom hela lägenheten och sedan sladda på parketten. Därefter ska man hoppa runt som en tok i sanden och se till att så mycket som möjligt hamnar utanför lådan. Springer man förbi lampan på vägen kan man passa på att klättra upp i den också så att matte får bända loss en. Än så länge leder Eskil med 200-0 mot oss tvåbeningar. Vi tar upp kampen sen.

Faktiskt gick det riktigt bra när vi hämtade honom. Efter att barnen tagit avsked, vilket förståeligt nog tog en stund, åkte han rosa transportbur mot sitt nya hem. Efter en liten bit började han pipa och försökte bryta sig ut ur buren. Det var så hemskt att höra honom, och vi började undra om vi hade förstört hans liv för alltid. Helt plötsligt lade han sig ner och tittade mig i ögonen och liksom sa att "så, nu är det bra" sen slickade han sig lite och somnade. Sen sov han hela vägen hem, förutom en kort lekpaus. När vi kom hem tog det ungefär två sekunder, sen var leken i full gång. Vi visade lådan, maten och vattnet och det funkade. Helt plötsligt gick han ut i köket och drack vatten, sen gick han direkt till lådan. Världens smartaste katt! Tror han har det efter mig. Nu ligger han äntligen och vilar lite hos sambon och diinglisen i soffan. Det har både han och vi gjort oss förtjänta av.

Igår var vi på kalas hemma hos Cin. Både hon och Robin firades. Mycket trevligt. Det bjöds på goda räkor och småprat till långt in på natten. Stackars syster som skulle upp och jobba tidigt i morse. Själv tog jag sovmorgon. Tacka ja!

Nu får vi vila upp oss, för imorgon blir en ännu en dag med extrembus. Dessutom ska ju jag på 30-årsfest. Sambon får stanna hemma med Eskil. Annars har vi nog inget hem att komma hem till...

090605

Imorgon. Imorgon är dagen då vår älskling äntligen anländer. Som jag har längtat. Vår lilla skrutt är redan älskad!

090604

Äntligen är jag stolt kameraägare till en splajdans ny Nikon D90! Vi var och hämtade den idag. Tyvärr behövde vi även betala den. Det är alltid den stora nackdelen när man handlar. Usch och tvi. Vi har också shoppat födelsedagspresenter. Det är ju tre födelsedagar som ska firas. Lina fyller 30 på måndag. Det är helt sjukt. För några veckor sen var hon 10 och jag 7 och hon höll på att kräkas på mig av upprördhet. Jag förföljde henne i varje steg hon tog, stackarn. Idag, 20 år senare, är hon fortfarande en av mina största förebilder. Tack för att du finns!

Dagen har dock inte enbart varit glädje. Winfrey flyttade hem till sina ägare idag. Lilla skruttan... Jag har åtminstone ridit henne mycket på sistone. Idag har det till och med blivit två ritter, först en privatlektion på dagen, och sen en vanlig på kvällen. Jag har dessutom fått griller i huvudet, vilka skulle få katastrofala följder för min ekonomi om de blev realitet. Men drömma kan man ju göra. Hon är ju trots allt världens finaste häst...

Visst är vi fina ihop?

Nu ska jag och mina rövcompeed gå och lägga oss. Har man skavsår så har man. Ajajaj.

2 dagar till familjen utökas med en Katt.

090603

Visst är det trevligt att se en film när man inte har läst boken före? För några veckor sen hade vi en tävling på jobbet där alla fick lämna in en kort självbiografisk berättelse om något som man trodde att ens kollegor inte visste om en. Själva tävlingen gick sedan ut på att koppla ihop rätt kollegor med rätt historia. Det var verkligen svårt, men men på något sätt lyckades jag och städerskan hamna på delad första plats. På prisbordet valde jag en biocheck, och idag var det alltså dags för en stund i biomörkret. Jag och sambon var på matinéföreställningen av Änglar & Demoner och det må jag säga var ett klokt val. Den här gången hade jag alltså inte läst boken och det är helt klart en spänningshöjare. Filmen får toppbetyg av mig. Jag gillar den sortens berättelser.

Innan bion var vi ute på Elgiganten eftersom vi inte hört något från dem. De hade ju lovat att ringa i fredags. Det visade sig att kameran redan var beställd och anländer imorgon. Snabbt och enkelt, så imorgon är det vi som blir ägare till en blänkande ny systemkamera av fungerande modell. Visst är det fantastiskt!

När vi äntligen landade på hallmattan var det bara för en kort stund. Sambon fick i stort sett vända direkt för att åka till jobbet, och jag hamnade framför kvällens avsnitt av Grey's Anatomy. Perfekt, som vanligt.

Imorgon blir en tuff dag. Först har jag öppningen på jobbet, sedan ska jag rida två lektioner - en privat och en vanlig. Med mitt skav ska det bli intressant att se hur det utvecklar sig. Tacka vet jag plåster.

Nu är det natt.

3 dagar...

090602

Jag är så trött. Jag är så ända in i bänken sömnig, och har verkligen varit det konstant hela dagen. Sen jag kom hem från jobbet har jag vilat och sovit på soffan om vartannat, och jag längtar ändå tills jag får gå och lägga mig. Jag förstår inte varför. Det är inte första gången jag är så här. Det spelar inte så stor roll hur mycket jag sover, jag blir ändå inte pigg. Det är inte särskilt roligt att gå omkring som ett vrak på jobbet, och dagen känns som om den är tre veckor lång. Usch!

Nu ska jag kolla klart på Despan och drick the och äta mörk choklad. Mums. Sen hägrar sängen...

4 dagar tills lillkisen hämtas!

090601

Jag har skavsår i röven, och jag kan garantera er att det inte är en trevlig upplevelse. Hur kommer sig då detta? Ja, det kan man ju fråga, men som ni säkert minns håller jag på med Ridsport. Jag vill härmed avråda alla som tänkt att uppbringa ett intresse för hästar att avstå. Man får som sagt skav i röven. Har haft ridlektion ikväll, och större delen av den tillbringades i galopp. Det visade sig att olika gångarter ger upphov till olika sorters skavsår. Vem hade kunnat ana? Inga av dem är trevliga, men med travskav kan man åtminstone sitta. Lite lätt bakåtlutad i alla fall. Hur ska jag förklara för barnen att "fröken måste ligga på mage på soffan idag för jag är röd i stjärten..." Nja, jag har en känsla av att jag får lida. Som en sann Ridsportare. Och inte har jag någon annan att skylla på än mig själv. Typiskt.

En trevlig sak med dagens lektion var att det faktiskt gick riktigt bra. Jag tycker att det tar sig. Red Winfrey, och vi passar väldigt bra ihop, vilket är trevligt. Vi fick rida mycket självständigt och det är verkligen nyttigt. Då får man tid att träna på de små saker man knappt hinner tänka på annars. Det ger resultat. Resultat hoppas jag även att det kvällsridläger jag änmälde mig till idag kommer att ge. En vecka med långlektion fyra dagar i sträck. Om inget annat har jag möjligen upptäckt nya kroppasdelar att ha skav på. Bevare mig väl...

Funderar mycket på hur det ska bli när lillkisen flyttar in. Tror att jag kommer att sova på soffan de första nätterna så han inte blir ensam. Vi har ju bestämt att han inte ska vara i sängen, men jag tror att jag kommer att ha svårt att hålla det, även om det är jag som behöver det mest. Om han får lite sällskap i vardagsrummet de första nätterna kanske han vänjer sig vid att sova där i alla fall, och då kanske steget till att sova ensam inte blir lika traumatiskt. Man kan ju alltid hoppas.

Nu är det sängdags för fröken Olsson!

5 dagar till Olsson jr anländer!