Saturday, December 30, 2006

061231

Så var den här. Den sista dagen på året. Nyårsafton 2006. Kräver någon form av eftertanke, men jag vet inte hur än. Det ger sig.
2006 har varit ett ovanligt händelserikt år som inleddes med opponering på C-uppsatsen om "Läs- och skrivinlärning med datorn som pedagogiskt redskap" och därefter lärarexamen som togs den 19 Januari. En stor dag. En dag för smörgåstårta. En torsdag. Fick i samband med examen gå på examensmiddag på slottet. En som jag inte själv anordnat. Går knappast att beskriva känslan av att tillsammans med vännerna sitta i fina klänningar och äta rätter jag knappt kunde uttala och faktiskt vara lärare. Inte längre på väg, utan framme. Så framme man nu kan bli. Färdig blir man aldrig. Vackra tal med svåra ord som framtid och inspiration från personer som på olika sätt guidat oss på vår resa. En och annan tår fälldes, det ska erkännas.
Vad hände sen då? Jag hade sedan tidigare insett mitt behov av Kunskap och pluggade därför vidare en termin till - matematik och svenska. Fick lära mig fler svåra ord. Det har blivit många sådana under de sammanlagt fyra år utbildningen varade. Det svåraste är nog homunculus in homunculus. Fast det kanske räknas som ett begrepp. Fråga Marton, han vet. Vi grät. Igen.
Sommaren fylldes av många långa timmar i min kära truck. Stapla pallar, destinera ordrar, byta plast, återställa märkliga fel, och svettas i gasolugnen. Och slå ris. Såklart. Otaliga var de stunder när musiken var det enda som höll mig vaken. Jag tackar min lyckliga stjärna för stereon och AC:n i trucken. Utan dem hade jobbet varit olidligt, trots att jag har världens bästa arbetskamrater, världens bästa arbetsuppgifter, och världens bästa friveckor. Mindre bra är förmiddagsskiften. De är obarmhärtiga. Men vad gör man inte. Jag skrattar desto högre den 25:e.
Sommaren var även den roligaste partysommar jag har haft i hela mitt liv. Klackarna i taket mer än vad som är hälsosamt för hjärtat, men desto mer vårdande för själen. Beachen frekventerades flitigt under solljusa lediga timmar och baren under de mer solfattiga. I glada vänners lag lyckades vi få till en utmärkt balans som skulle göra Bindefeldt grön av avundsjuka. Definitivt en sommar som kommer gå till historien som en av de bästa. Dessutom
Början på hösten blev mer allvarlig. Istället för att få CSN insatt på kontot tillhör jag numera de återbetalandes skara. Japp. 1800 kronor var tredje månad. Då är det klart om 25 år eller nåt. Det är också en form av trygghet. Ingen annan inkomst fanns heller att finna i Sverige. Det är inte så lönsamt att vara student. Man går mest minus. Åtminstone på det ekonomiska planet. Inte heller blir man A-kasseberättigad.
Det fanns inte många jobb att söka när höstterminen skulle rulla igång, än färre att få. När det stod klart att jag skulle bli arbetslös beslutade jag istället att åka till Australien. Det är ett av de mest livsomvälvande beslut jag har fattat i hela mitt liv. Jag flyttade ifrån min lägenhet, magasinerade allt, köpte en kamera och reste till Australien för att stanna där i åtta månader. Har varit här i nära fyra av dem nu och jag har sett massor och upplevt massor. Kameran har jag inte kvar, men jag får en ny i Februari.
Födelsedagen i Oktober firades på Sydney Wildlife World där jag såg massa djur av Australiskt ursprung. Flera av dem har jag sett i det vilda också bland annat echidna, cassowary och wallaby. På kvällen blev det såklart party. Nästkusinen Josse var här och gjorde tillvaron lite bättre. Några dagar senare reste vi till Tasmanien ihop. tror det är en av världens vackraste öar. Den har allt, enligt mitt tycke.
Enligt svensk tradition firade vi julafton och inte juldagen som de annars gör här nere. Grillfest på taket med köttbullar, gräddsås och lingonsylt. Senare blev det lax. Tomten kom men var julklappslös. Det var ändå härligt. Festen avslutades med att alla vi 12 Kristianstadsbor sjöng svenska julsånger så det ekade bland skyskraporna. Det var ett riktigt Kodak moment.
Det var nog allt. Årets sista dag har börjat märkligare än man kan föreställa sig. Juldagens scenario har rullat upp sig igen. Denna gången är det bara Anna och Niroshani som drabbas, men det är helt sjukt. Klockan är fyra på morgonen på nyårsafton och det är dags att kasta ut någon. Jackson är den absolut sjukaste människa jag har träffat i hela mitt liv. Det finns inte ett friskt ben i honom och jag ryser av obehag varje gång jag ser honom. Räliga människa!
Vill avsluta med att önska alla ett riktigt Gott Nytt År. Jag saknar er mer än vad ni tror. Om några få timmar börjar väntandet på fyrverkerierna över Operahuset.
Tacka ja.
Massa nyårskramar från en flicka i ett alldeles för stort land.

Friday, December 29, 2006

061229

Inte mycket nytt har hänt. Igår var jag för första gången på nästan fyra månader ensam hemma nästan hela dagen. Tog vara på tillfället och frossade i Buffy. Inte bra för social status, men ack så lenande för själen. Ingen som tjatade om repade skivor, skarpa hörn och städtider. Ingen som själv struntar i att städa i tre dagar när det var hans tur och sedan bestämmer att vi andra måste städa efter klockan sju på kvällen annars räknas det inte. Vi får däremot gärna städa klockan tre på morgonen. Med andra ord, ingen Jackson. Jag har aldrig i hela mitt liv tyckt så illa om en annan människa som jag gör med honom. Det får mig nästan att skämmas över mig själv!
Var ute och skulle köpa ny kamera igår eftersom jag tyvärr är kameralös igen. Var duktig och frågade om garanti, men där gick jag bet. Det fanns inget sätt att få världsgaranti på kameran, vilket jag tycker är märkligt. Att köpa en kamera som bara har garanti i Australien är mer riskfyllt än vad jag vågar satsa på så det blev ingen ny kamera. Den får inhandlas i Sverige istället och så får mamma ha den med sig när vi träffas i Kambodja i Februari. Tills dess får jag klara mig på engångskameror. Det får gå det med. Däremot ska ipod ha världsgaranti på alla sina produkter vilket är bra eftersom min mp3-spelare har hittat tillbaka till Sverige av misstag. Det gör inte jättemycket. Den var ändå sönder. Jag och teknik. Jag tycker om tekniska pryttlar mer än vad de tycker om mig. Suck...
I övrigt är jag i en stad där Paris Hilton för tillfället är och mellandagsshoppar. Inte illa pinkat!

Tuesday, December 26, 2006

061226

Det är lugnt i hemmet igen. Lyckades prata vett med honom igår så nu är vi inte vräkta längre. Han är verkligen en 10-åring i en vuxen, mycket ful mans kropp. Jag har aldrig träffat en märkligare människa i hela mitt liv. Försöker undvika honom så mycket som möjligt. Fick inte någon bättre förklaring till varför vi skulle kastas ut än hans tragiska barndom som han uppenbarligen ville prata om.
Känns ganska bra att bara vara hemlös i ett land igen. Ett land som inte är Australien. Nu är det läggdags.

Monday, December 25, 2006

061225

Det var ett mycket trevligt julfirande igår. Det bästa av allt var att Tomten kom. Dock hade han glömt bort vad tomten säger (ho ho ho) och klämde därför i med ett hummande "budi budi budi". Tomtarna i Australien är visst inte som alla andra tomtar. Det var trevligt med en tomte även om han inte hade några paketer. Bara känslan av jul.
Mindre trevligt var det att efter att ha stigit upp idag mötas av beskedet att vår psykotiske hyresvärd har bestämt sig för att gruppvräka alla. Jag har absolut ingen aning om varför. I vilket fall som helst hade han skrivit på anslagstavlan att alla ska vara här ifrån den 2:e Januari. Måste försöka prata med honom och få lite klarhet i vad detta är. Det finns inte en chans att man kan hitta ett hostel två dagar efter nyår i den här stan. Det går inte. Jag fattar ingenting. Jag har varit bortrest i två veckor och när jag kom hem var det kaos. Jag vill ju inte flytta!
Hmm... för väl se vart detta kan sluta. Intressant.

Sunday, December 24, 2006

061224

Det gick. Julstämningen har infunnit sig. Mitt i alla förberedelser spred sig plötsligt en omisstagbar glöggdoft som blandades med pepparkakor, juleskum och och danska frikadeller och i bakgrunden sjunger Carola sina juligaste toner. Eftersom vi inte har några fönster känns det som om vintern ligger i snöiga drivor utanför och att nordanvinden viner runt knuten. Här befinner vi oss nu, i detta vacuum vi skapat åt oss själva.
Snart ska vi gå ut i det svenska midsommarvädret och grilla.

Saturday, December 23, 2006

061223 - lillejul

Hasse; detta kan bli långt...
Jaha, då var man ensam igen. Jeppe är på väg hem och jag tycker inte om det. Han borde vara här. Igen, längre eller fortfarande. Bestäm själv. Det har varit helt underbart att ha honom här, någon likasinnad att uppleva Australien med, en vän att skratta med och någon hemifrån som har sett lite av mitt liv här nere. Någon som förstår och minns när jag kommer hem (även om han har jordens absolut sämsta minne). Även Särny Säl har lämnat walk over för ett nytt liv i Sverige. En mycket berest säl. En av de få som trivts riktigt bra i öknen.
Ja... Lillejul idag. Lillejul i Yndehuset, och jag är inte där. Vad går upp emot att dan före dopparedan fira världens bästa tradition - jul med familjen Sohl och Forsbergarna. Att runt ett bord sitta och hojta "Jul Jul" och lyssna på Christers och Johannas epistelsnapsvisor med 74 verser som alla bra blir värre och sjunga julsånger i vår lilla sporadiska fyrmannakör. Minnas barndomens lillejular i kojan i skogen när snön låg djup och vi hade vårt eget miniatyrjulbord med miniskinka, jättepepparkakor med namn på och hemmagjort julgodis som familjen Forsberg är specialister på. Och så klart, icke att förglömma. Årets julfilm - den hemsnickrade med pysselstuga, lottodragningar ur munnen och annat med juligt tema. Det var i alla fall inte jag som hette Berit. Istället blir det idag ett par avsnitt av Buffy, lite julmust med tillhörande pepparkakor och skumtomtar från IKEA och ett låååångt telefonsamtal hem. Tror att jag ska jula till det ordentligt med Peter Jöbacks julskiva också.
Vad händer imorgon då? Julafton i Sydney. Ofcourse there´s a barbie on. Vi ska ha grillparty på taket. Grillad lax och en och annan IKEA-köttbulle ska nog kunna slinka ner. Ingen Paradisask, ransonerad mängd must och glögg och framför allt inget Kalle Anka och ingen Tomte. Istället ska vi titta på Madde. Vi har infört det som vår nya tradition. Klockan tre är det Madde. Det vill säga fallskärmshoppet som finns på dvd. Undrar om den traditionen lever vidare länge. Vem vet, om 20 år är det kanske det alla sitter och väntar på hemma i tv-sofforna. En mysig hallåa tänder sitt ljus och säger "och så det vi alla har väntat på; Madde". Vi tror på det. DET är jul. I år.
Jag och Jeppe julade till det ordentligt häromdan och gick på julkonsert i Operahuset. Det var coolt. Det var en operakör med som var helt otroligt duktiga. De lät som 100 man fast de inte var mer än 8. Fioler, cellos, kontrabas, harpa, piano, blåssektion och såklart slagverk. Sen var det soloartister som sjöng, vissa opera och andra inte. Jag tror jag har hört den mäktigaste rösten till White Christmas någonsin. Har aldrig hört någon som kunnat göra sådana crescendon som honom. Har tyvärr ingen aning om vad han heter för vi snålade och köpte inget program. Och bäst av allt, givetvis. O Helga Natt. Jag grät, som alltid. Helt löjlig med det.
Vi passade också på att få lite vinterkyla igår när vi gick till en isbar, Minus 5, fast det egentligen var minus 15. Konstigt namn. Det var hur coolt som helst att dricka ur isglas, sitta på issoffor och i isfåtöljer och ha en massa isskulpturer runt omkring sig. Det började med ishotellet i Jukkasjärvi och sen har den idén spridit sig över världen. Det var härligt att vara där. När man blundade kunde man drömma sig bort till vintrigare breddgrader. När man tittade kunde man se palmer och folk utanför fönstren i minimala kläder. Kontraster.
Tror att detta får räcka för nu. Får skriva fortsättningen på resan sen. Har hört klagomål på att jag inte uppdaterade mer under resan. Klang; det är dyrt med Internet i öknen. Det är billigare för dig att skriva något till mig din lilla tjuvläsare. Rykten sprids vettu.
Nu ska jag jula. Och äta middag. Det är skönt att kunna svälja igen.
JUL JUL!
Hasse: Känns lite konstigt att inte vara hemma över julen. Här nere blir det inte ens någon tomte. Tur att man har tomtar på loftet så det räcker åt alla. Istället för Kalle Anka ska vi titta på mitt fallskärmshopp klockan tre, sen ska vi ha grillfest i sann australisk anda. För att få lite julstämning var jag och Jeppe på julkonsert i Operahuset. Det var fantastiskt vackert. Har varit på isbar också, a la tema Jukkasjärvi. Det var skönt att få vinterfrysa lite i världens största vinterjacka. Det var nog allt, fast i kortare drag.

Thursday, December 21, 2006

061221

Örnen har landat. Är tillbaka i Sydney nu efter en minst sagt äventyrsfull resa. Sedan vi lämnat Airlie Beach kom vi till Hervey Bay där vi spenderade en natt innan det var dags att åka på en tvådagarstur till Fraser Island, världens största sandö. Hela ön är alltså gjord av sand. Vi åkte med någon form av terrängbuss. Man måste ha fyrhjulsdrift för att ta sig fram eftersom det inte finns några asfalterade vägar. Man kör runt i 40 cm djup sand på vägar som inte är 30 cm bredare än bussen. Spännande. "Motorvägen" är stranden som har olika många filer beroende på om det är högvatten eller inte. Var runt och tittade på lite grejer, bland annat ett skepp som förlist där och sedan sjunkit genom sanden flera våningar så att det nu bara var lite mer än relingen som syntes. På kvällen skulle vi käka middag och göra oss hemmastadda på den delen av ön som var vår nightcamp. Javisst, vi blev tilldelade ett tält. Med trägolv och två hotellsängar! Fanns fläkt och belysning också. Vi kallade det för vårt Hotält. Det är inte så svårt att bo i ödemarken som jag trodde...
Följande dag var vi med om den mest spännade bussfärd jag varit med om i hela mitt liv. Vi gjorde vad som skulle ha varit en halvtimmesfärd på ovan beskrivna vägar på 15 minuter. En kvinna fick en väska i huvudet, men den var som tur var inte tung. Vår guide beskrev det hela som "det är ingen fara så länge träden slår mot rutorna. Det är när de kommer in i bussen det börjar bli jobbigt." Jag och Jeppe sjöng Indiana Jones.
Samma dag som vi kom tillbaka från Fraser Island tog vi bussen ner till Brisbane varifrån vi flög till Alice Springs som ligger mitt i Australien, mitt i öknen. Vad händer då, för andra gången i mitt liv när jag öknar? Jo, det regnar. Otippat. Det var likadant i Sahara. What's up med det liksom? Det är inte rätt. Intressant, men inte rätt. Efter en kväll på ett hostel som hette Annie's Place med en värd med namnet Kitty Cat var det morgonen efter dags för vår tur till Red Centre. Första dagen åkte vi till Kings Canyon och dagen efter var det dags för Kata Tjuta, som är miljoner år gamla berg. Jeppe minns aldrig vad de heter så han kallar dem för Kama Sutra. Inte riktigt samma kanske, man jag förstår vad han menar. Gick en walk där som hette "Valley of Winds" som var jättefin. Var coolt att gå mellan stenar som var 550 meter höga. På kvällen var vi och tittade på solnedgpngen över Uluru, Ayers Rock. Tyvärr var det molnigt så det blev inte så rött som vi hade hoppats. När vi kom till campen sent sent var det dags för ett nytt hotält. Fräsigt värre. Alla var döhungriga. Det hade gått 8,5 timmar sedan förra måltiden och asiaterna satt och skrek FOOD i bussen till vår något speciella guide. Hon var kontrollfreak av högsta rang och tålde inte att någon ifrågasatte henne. Hon hade även en ny guide med sig på upplärning. Han fick inte så mycket gjort. Han var bättre när inte hon var med. Då vågade han säga något. Det gjorde han knappt annars.
Fortsättning får följa en annan gång. Nu stänger Internet.
PS. Vi har varit på julkonsert i Operahuset idag. Det var fantastiskt! Jul, jul, soliga jul!

Tuesday, December 12, 2006

061212

Lite mer tid att skriva idag eftersom det är länge till Internet stänger. Eller åtminstone det café som inte är något café där jag hyr ett hörn av Internet för $ 3 i timmen. Man får vara nöjd med det lilla. Nu ska jag försöka fylla på luckorna i vad vi har gjort. Hasse; du får skumläsa. Jeppe orkar inte vänta på din version.
Jeppe kom hit i onsdags. Hela den dagen gick åt till att återställa jetlag och prata om allt, allt, allt. Passade på att bada i lagunen i Cairns också, en klorerad saltvattenspool med massor av gigantiska fladdermöss som flög kors och tvärs över den. Klimatet i Cairns är tropiskt och det är deras wet season nu, så ni kan ju bara ana hur fuktigt det var i luften. Kändes verkligen semester.
Dagen efter åkte vi ut på dykutflykt på Stora Barriärrevet på en endagstur. Åkte med en katamaran som hette Passions of Paradise. Väl ute på revet fick vi en kort dyklektion och sen på med stassen och i plurret. Först fick vi ligga på ytan och hålla oss i ett rep och bara titta ner under ytan. Detta tyckte jag var det läskigaste av allt. Man är inte van vid att doppa huvudet under vatten och fortsätta andas. Nästa steg var att gå ner till nästa rep, ca en meter ner. Där kollade de så att man kunde tryckutjämna öronen och tömma cyklopet och andningsapparaturen på vatten under ytan. Det är en förutsättning för att kunna dyka över huvudtaget. Det går nämligen inte att andas vatten här heller. Ganska logiskt. Jag och Jeppe kvalade vidare och en av instruktörerna tog oss under varsin arm och sen dök vi. Riktigt coolt att simma runt bland alla dessa fiskar som man bara ser på tv annars. Kändes på något sätt surrealistiskt. Efter bara några minuter kom en haj simmande. Den var inte så stor, en dryg meter ungefär. Vi simmade efter den ett tag och kollade vad den hade för sig, men den tröttnade ganska fort och simmade ifrån oss. Kan tänka att det inte är särskilt fridfullt att tre, vad som måste se ut som utomjordingar, invaderar ens vardagsrum och för en massa liv där med sina bubblor. När vi kom upp fick vi välja om vi ville göra ett dyk till senare, vilket vi givetvis ville. Den gången fick vi simma själva istället fast tillsammans med en instruktör. Riktigt coolt, för det kändes mer som man rådde sig själv. Det var vid detta andra dyket som vi såg sköldpaddan glida runt i allsköns ro. De gjorde verkligen rätt när de gjorde sköldpaddorna i Hitta Nemo till gotlänningar, för de ser verkligen så ut. De bara glider med strömmen och hade de kunnat säga rauk och hoburgsgubbe så hade de gjort det. De är havens lyxlirare!
Några timmar i bingen och sedan var det dags att hoppa fallskärm i fredags, fast det har jag ju redan skrivit om. Efter hoppet checkade vi in på Scotty's Beachhouse på Mission Beach. Det var ett helt ok hostel med egen kyl och toa/dusch. Dessutom behövde vi inte lägga i pengar i AC:n, den funkade ändå. Träffade massa folk där, de flesta från England, men också några från Linköping som var trevliga. Mindre trevligt var att min nynya kamera fick fötter. Surt. Och dyrt.
Följande dag spenderade vi på en Greyhoundbuss. Reste från Mission Beach till Airlie Beach - en kort tur på nio timmar. Som tur är har de världens mest effektiva åksjuketabletter här. Vi tror att det är typ extacy i dem eller nåt. Det finns en natur-variant också som är gjord på ingefära, men den har vi inte vågat lita på, vi kör på det vi vet funkar. Munnen och ögonen torkar ur lite, men vi slipper må illa åtminstone. De hade säkert aldrig fått säljas i Sverige. Där föredrar man tabletter som inte hjälper. Där ska det vara Lagom.
För ett par timmar sen kom vi tillbaks till Airlie Beach efter att ha seglat på Whitsundays i två dygn på en båt som hette SV Whitehaven. Whitsundays är en galet fin ögrupp, för att inte tala om vattnet. Mer turkost vatten än så finns nog inte. Ute på djupa havet var det som absolut mörkast och då var det ljusblått. Det var som att segla omkring i ett vykort. Vi stannade på ett ställe som var som en dröm. Hill Inlet hette det och stranden där sanden var vitare än vad man kan föreställa sig hette Whitehaven Beach. Fick reda på att den bestod av 90 procent silica, och om man smälte den blev den helt genomskinlig som glas. På denna stranden solade vi i kanske en dryg halvtimme vilket räckte. Vi är kräftor. Fast söta sådana.
Jag sov en hel del mellan stoppen på grund av ovan nämnda piller som hade en starkt sövande effekt. Vågorna gjorde nog sitt till också. I vilket fall som helst har vi snorklat, snorklat och snorklat. Alla var tvugna att ha världens absolut fulaste kroppsstrumpa på sig när vi var i vattnet. Det är stingerseason här vilket innebär att det är risk att bli bränd av gigantiska maneter som man blir medvetslös och grejer av och som man inte riktigt vet hur man ska bota. Det roliga med dräkterna var att de såg ut precis som kostymerna i Star Trek, fast gjorda av lycra istället. Fulare blir man nog inte än när man kombinerar det hela med simfötter, snorkel och cyklop. Dessutom ser det kul ut när man ligger på stranden och solar, ska gå upp och ta sig ett dopp och därför klär på sig denna kroppsstrumpa. Fast det funkade ganska bra som teambuilding. Något att ta efter på företagsfesterna hemma.
Ikväll är det båtparty med folket från vår båt på det hostelet vi har bott på här, Beaches, men vi kan tyvärr inte vara med på hela. Vår buss söderut till Hervey Bay går 23.50. Sen ska vi åka buss i 13 timmar och 20 min. Mmmm.... Åka buss.... Åtminstone EN sak som vi inte behöver skriva på papper om att vi helt tar på oss ansvaret över vad som händer med våra liv, och att de inte tar något ansvar för oss över huvudtaget. Det finns också en liten ruta i vilken man fyller i den adress vilken man vill att kroppen ska skickas till om ifall att... Ja, ni fattar.
Ljuva semester! Semester Extreme.

Saturday, December 09, 2006

061209

Jag lever.
Jag vet inte om jag borde göra det, men det gör jag. Igår gjorde jag det sjukaste jag gjort i hela mitt liv. Jag satte mig i ett flygplan, utan dörr ska tilläggas, åkte upp till lite över 4000 meters höjd, och sedan hoppade jag ut ur det. Det är inte normalt. Var faktiskt inte så nerväs som jag trodde att jag skulle vara. Det absolut värsta var när Jeppe hoppade ut före mig. Han hoppade först och jag tvåa. När jag såg honom bokstavligt talat försvinna var jag helt övertygad om att det var sista gången jag såg honom. Trodde att det var kört för hans del. Hade inte så mycket tid att tänka för efter ca 30 sekunder var det min tur. Ut i hålet, luta huvudet bakåt och sen falla. Adrenalin, skräck, magpirr (milt sagt), och dödsförakt i en enda härlig blandning. Fritt fall i en minut som kunde ha varit allt ifrån fjorton sekunder till två timmar. Ingen tidsuppfattning alls. Minns att jag skrek, och blev torr i halsen. Jag föll alltså 3000 meter på en minut. Det kan man kalla för fortkörning. Nästa skräckaratade upplevelse var när han drog fallskärmen. Jag trodde jag höll på att dö, bokstavligt talat. Har hela hoppet på DVD och man kan se i ögonen på mig att jag är övertygad om att min sista stund var kommen. Därefter var det bara härligt. Vi gled runt ovanför öar, korallrev och turkost vatten, lekte i molnen och landade slutligen på stranden. Jag har aldrig varit så lycklig över att se Jeppe tidigare.
Vem sa att åka på semester var avslappnande?

Thursday, December 07, 2006

061207

Allt är bra här och Jeppe kom fram ordentligt. Fint det. Idag har vi varit ute på Great Barrier Reef och gjort två dyk var. Det var tokhäftigt. Simmade någon meter ifrån både en haj och en sköldpadda. Revet var jättefint med koraller, anemoner och massa färgglada fiskar. Såg clownfiskar också (hitta Nemo-fiskar), varav en hade ägg. Hinner inte skriva mer nu för Internet stänger.
Imorgon hoppar vi fallskärm. Huga...

Tuesday, December 05, 2006

061205

Idag har jag haft en riktigt SvenssonSvensk dag. Jag har varit på IKEA. Det ligger i en jättemysig stadsdel som heter Rhodes och ligger cirka en halvtimme bort med tåg. Det bästa är att de har en liten butik med svenska matvaror, så nu har jag shoppat. Det blev julmust, glögg, knäckebröd, senapssill, malacosnören, ahlgrens bilar, och pepparkakor. Come on julafton. Jag är förberedd. Jag och Anna hade tänkt äta köttbullar där också, vilka för övrigt serveras med pomme och brunsås (urk), men restaurangen hade stängt så det får bli en annan gång. Det är helt sjukt vilken eufori man kan uppleva bara genom att känna igen saker. Var helt utmattad när jag kom på tåget igen. Det är jobbigt att gå på IKEA, men kul. Handlade lite till lägenheten också. Köpte en stor gryta så det kan kokas soppa, en vass kniv och saxar. Fick pengar av Jackson sen som var ganska tacksam över att han slapp handla.
Min älskade matta I sill- och knäckehörnan
För några dagar sedan var jag på IMAX och tittade på film. För er som inte vet är IMAX en jättebio med gigantisk duk som oftast visar 3D-filmer. Vi tittade på en som hette Deep Sea 3D och var en dokumentär om havet och korallreven. Det var tokhäftigt. Pinsamt nog satt jag och duckade ibland när farliga jättefiskar simmade rakt över huvudet på en. Det coolaste var nog när det var ett stim med maneter och man satt mitt inuti det. Kändes som om man skulle kunna räcka ut handen och ta på dem, så verkligt var det. Mindre fräsiga var de glasögon vi fick ha på oss...
Håller på att packa nu. Det är en tjej från Irland som ska ha min säng medan jag är borta, vilket är bra för då slipper jag dubbel hyra. Dock innebär det samtidigt att jag måste packa alla saker jag äger och har eftersom hon får ha sina saker där. Jag har visserligen inte så mycket, men ändå. Om drygt fyra timmar ska jag åka till flygplatsen. Nu är det dags. Jeppe är här. Snart. Om mindre är sju timmar har jag träffat honom. Om ungefär 60 timmar ska jag kasta mig ut ur en flygplan. Med fallskärm såklart. Det är sjukt. Vad har jag gett mig in på? Jaja, jag fick i alla fall dricka julmust innan om jag nu inte får göra det efter. Man vet ju aldrig. Risken finns.
Nu börjar äventyret...

Sunday, December 03, 2006

061203

Tänkte att det är dags att försöka få upp lite nya bilder här. En liten fågel har viskat i mitt öra att det är för få här nu. Ska göra mitt bästa för att åtgärda problemet omedelbums! Hoppas de duger. Roligare än såhär blir det inte.
Vi börjar med födelsedagen då mina vänner var snälla nog att ta med mig till Sydney Wildlife. På ena bilden stiftar jag bekantskap med en orm, och på den andra med två. Nej då, sistnämnda är tagen på kvällen när vi träffades hemma hos Anna och Martina en stund innan vi gick ut. Ja, jag hade bränt mig på stranden dagen innan...
Dagen efter gick vi ner på stan och insåg att det var julpuntat. I Oktober! Några dagar senare var det party igen. Bilden är tagen när jag bodde på Boomerang. Det var ett band på turné som också bodde där, Cracker Jacks. Så här kan det se ut när en gitarrist hittar ett nytt ljud. Spela på flaska fick en helt ny innebörd.
Jag har ju även varit på Tassie och förevigat. Bilden på det stora trädet är världens näst högsta trädsort, detta var nästan 80 m. Pizzabilden är lunch i Hobart. Liljekonvalj var farmors favoritblomma och sådana fanns det på den rhododendronutställning vi var på. Den fjärde bilden är på Cradle Mountain. Sjön som kan skymtas i bakgrunden heter Dove Lake och den vandrade vi runt.
Vi tittade på annat där också. Det fanns fina vattenfall, världens brantaste järnväg och så var vi i en stad som hette Penguin. Otippat. Ni kan se en wallaby också.De fanns i mängder.
Samma dag som vi tittade på snön var vi också på underbara stränder.


När jag kom hem flyttade jag från den ena plågan till den andra...Tror att jag trots allt föredrar dåligt vattentryck.
maddiis och operahuset

Jag har varit i Blue Mountains också och tittat på Three Sisters. Tyvärr har det varit en del skogsbränder där sen jag var där. Det brinner mycket i Australien. Hela tiden... Jag har bott bredvid en brandstation. Jag vet.

Som jag skrev har jag köpt hela Buffyboxen. Glädjen var total. Den andra bilden är från fredagens festligheter. Hela gänget samlat.

Australien har satt sina fotspår i både mig och Josse, men vi har minsann satt våra fotspår i Australien med!

Saturday, December 02, 2006

061202

Igår var en riktig toppenkväll. Idag har inte varit lika toppen, förmodligen mest på grund av gårdagens toppenstatus. Det är sådant man får leva med. Tyvärr lever vi även med Jackson... Han var i högform igår och tog över hela showen. Det som skulle varit en avslappnad sammankomst i trevliga vänners sällskap blev mer ett panikartat "fly-från-Jackson-drama". Den mannen är inte det ulligaste fåret i flocken alltså. Vi försökte gömma oss på balkongen så mycket det gick eftersom man måste gå genom något av våra sovrum för att komma dit, och han inte brukar gå in på rummen i onödan. Den spärren släppte ganska fort så vi fick hitta på andra flyktplaner. Som tur är sysselsatte Anna och Stoffe honom ganske väl så vi som tvingas bo med honom fick pusta ut en stund. Tack!
Vid midnatt gick vi bort till Purple Sneakers. Det var faktiskt riktigt bra musik där den här gången. Efter ett tag hade Anna igått i tvåsamhet med någon så vi andra drog vidare upp till Kings Cross och The Empire där Niroshani och andra Anna var. Tyvärr hade jag inte id med mig så jag blev nekad inträde. De är helt tokiga med leg här och jag lär mig aldrig. Blev så förolämpad att jag haffade en taxi, åkte hem, hämtade körkortet medan han väntade utanför och tog sen samma taxi tillbaka. Det var nog det mest "amerikansk film" jag gjort i hela mitt liv! Kändes riktigt bra att trycka upp kortet framför näsan på stroppvakten och bevisa att jag var 24 och inte 17 som han försökte hävda. När jag väl kom in tog det tre minuter blankt, sen försökte en vakt slänga ut Stoffe. På hugget som jag var lyckades jag avstyra det hela. 1-1. Mötte upp med gänget där inne och kom sen inte hem förrän klockan var 04.30. Kom i säng strax före sex i morse. Lovely.
Inte lika lovely att stiga upp för att gå och klippa sig idag. På något sätt lyckades jag ta mig ur sängen och sen har resten av dagen bara gått på rutin. Äta något, ringa någon och kolla på Buffy. Går förresten på antibiotika nu. Var och tog spruta igår och då kollade jag även upp den misstänkta urinvägsinfektionen. Jag hade inte behövt vara så tveksam sa läkaren. Jag hade uppenbarligen inte lika starka känningar som andra, men det var en rejäl infektion. Tur att det finns bra mediciner mot sånt.
Idag har mamma sitt födelsedagskalas. Hon fyller år imorgon. Hur mycket får jag nog inte skriva på nätet, men om ni är väldigt intresserade kan ni ju ringa mig och fråga. ;) Synd att jag inte kan vara där. Får ringa istället och framföra mina gratulationer. Kanske inte samma sak, men vad ska en flicka göra? Hon får nöja sig med resten av tjocka släkten. De är också trevliga. Hehe.
Imorgon ska jag försöka lägga upp lite bilder här. Måste tömma kameran innan jag reser på onsdag. Tänkte att jag kunde försöka göra två flugor på smällen, som någon har sagt nån gång.
Nä. Nu är det läggdags. Klockan är över midnatt. Guten Nacht!
Hasse; Du får minsann nöja dig med samma text som alla andra får idag. Jävla livet.

Friday, December 01, 2006

061201

Det har framförts klagomål på att jag skriver för mycket. Tacka ja. Hasse, scrolla ner till slutet så finns där en sammanfattning till dig! ;) För er som orkar läsa hela kommer här dagens skrift:

Jaha, då var vi inne i December. Fattar inte vart tiden tar vägen. Det känns som det var igår jag låg på stranden i Åhus och överlevde på de drickyoghurtar Marie försåg mig med, gick på Carolakonsert och körde truck. Tillhörde de svenska skattebetalarnas skara. Nu sitter jag istället på andra sidan jorden, närmsta stränder är Bondi eller Manly, betalar tillbaka CSN och för att inte tala om de konserter (läs livespelningar) jag har varit på som har bestått av märklig indierock. Tre månader. För fem månader sedan levde jag fortfarande med illusionen att jag skulle ha fått ett lärarjobb i Sverige, kunna flytta till större lägenhet och skaffa katt. Bli en Svensson, fast Olsson. Jo, hoppsan. Det gick ju bra.
Idag är stora fixardagen. Håller på att tvätta och ska strax gå och ta spruta och även kolla upp om jag har fått urinvägsinfektion vilket jag har mina misstankar om. En liten en. Måste ringa och bekräfta min frisörtid imorgon också. Så funkar allt här. Man gör en bokning och sen måste man ringa dagen innan och bekräfta. Inte riktigt som man är van vid. Gör man en bokning så är det ju klart sen. En del saker är väldigt omständigt här även om det mesta är så mycket smidigare än vad någon svensk kan föreställa sig att det kan vara. Har varit duktig och städat garderoben också idag. Börjar alltid med att städa garderoben när jag ska göra något. Vet inte varför, det har bara blivit så. Samma sak om jag är arg, då viker jag kläder. Kanske är någon form av kontrollkänsla som infinner sig. Vad vet jag?
Ikväll är det party som gäller. Vi ska gå till en klubb som heter Purple Sneakers. Har varit där en gång tidigare och det är ganska ok. Kanske blir bättre denna gången. I glada vänners lag ordnar sig allt. Hoppas bara att inte Jackson tänker bjuda in sig själv som han har en tendens att göra. Jag tror jag kräks då. Får rysningar längs hela ryggraden när han är i närheten. Igår frågade han om jag ville ha massage eftersom jag hade sån enorm träningsvärk. Jag höll på att klökas och var tvungen att gå in på rummet. Urk! Det märkliga är att han tror att han är allas bästa vän och tycker själv att han är som sänd från ovan för att rädda oss alla ur vår misär som han är övertygad att vi hade levt i om det inte vore för honom. Han berättar gärna och ofta hur fantastiskt duktig han är. Det är ju bra att någon tycker det förstås. Jag håller mig undan.
Jag har förresten uppfyllt en dröm i veckan. Jag, Madeleine Olsson, är numera stolt ägare till... alla säsonger av BUFFY! Mjau! Lycka.
Ja, December alltså. Vintermånad. Högsommar. Speglar lite av det dualistiska förhållande jag har till den här resan. Samtidigt som jag älskar att vara här och vill se allt, eller åtminstone så mycket som möjligt ska det också bli skönt att komma hem i Maj. Skönt att bara göra allt vanligt. Jag älskar verkligen mitt liv, vilket jag nog inte hade förstått om jag inte hade åkt hit. Det är en trygg tanke.
Ikväll är det party.
Hasse: Här kommer din version! Jag tycker att tiden har gått fort. Det är stor skillnad på vad jag gör här och hemma. Jag gör inte vad jag trodde att jag skulle göra för fem månader sedan. Idag är fixardag, tvätta, städa, vika kläder. Sen är det party. Ska gå på disco. Tycker fortfarande inte om Jackson. Han är äcklig. Jag har köpt alla säsonger av Buffy och vampyrerna. Det är bra. Trivs här, men ska bli kul att komma hem i Maj. Tänkte jobba på Nymölla.
Mindre text kan jag nog inte få ihop om det ska bli något sammanhang i det. Vassego. Hehe.