070524

Ett efter ett betar jag av projekten på listan. Tandläkaren är avklarad och jag klarade mig bättre än bilen som fick åka in på lagning efter sin besiktning. Bilen är lämnad, check, inte hämtad. Vad gäller målningen gjorde jag hallen igår, check, vardagsrummet väntar idag. Jag tycker inte om att vänta på saker. Jag vill att det ska vara klart på en gång. Lämnar jag in bilen vill jag helst hämta den två timmar senare. Annars får man åka buss och det är tråkigt. En av mina vänner har en gång i tiden uttryckt att "man blir bitter av att åka kommunalt". Jag vet inte om jag har blivit bitter än, men det är ju skönt att jag får hämta bilen idag. Man behöver ju inte ta risken i onödan.

Vad gäller målningen gjorde jag som sagt hallen klar igår, och idag ska jag gå på vardagsrummet. Det känns nästan som att börja om på nytt. Tvätta väggar, maskera, plasta golv. Det är segt i starten. Det är kanske därför jag sitter här nu istället för att komma igång. Jag hoppas att motivationen uppenbarar sig när jag får titta på hur fin hallen blev igen.

Kvar att göra: Hämta bilen, måla vardagsrummet, flytta in, skaffa vikvägg, piffa upp mitt CV, söka jobb, maila alla i Australien som jag lovade för en månad sen...

The list goes on, men vad gör det? Idag skiner solen!

070519

Oj, oj... Tiden rusar iväg när man har roligt. Helt plötsligt är det den nittonde och mitt "egentliga" hemkomstdatum har både kommit och gått. Kändes lite märkligt faktiskt. Vilken tur att jag har en massa foton att drömma mig tillbaka med. Det är nu på dagen tre veckor sedan allt var över.

Just nu är det faktist inte så tokigt att vara mig. Jag har nämligen blivit med lägenhet! Perfekt läge på Söder, fräsch 1,5-rummare med tvättmaskin och jättebalkong. Inte illa pinkat måste jag säga. I veckan blir det förhoppningsvis målning av vardagsrum och hall. Jag har stora planer för hallen framför allt. Den ska bli mitt eget lilla kitschprojekt. Återkommer om planen kan fullföljas. Just nu är jag ett gökur kort. Det här blir bra ska ni se.

Har varit ute och testat nattlivet på hemmaplan ett par gånger nu. Har inte varit på det poppigaste stället än, men vem behöver det när man har fantastiskt sällskap på de andra. Det är en speciell känsla att umgås med folk man känner istället för bara nya bekantskaper. Absolut inget ont om sådana, de är bara trevliga, men jag hade glömt bort känslan av det välbekanta och trygga. Det är faktiskt inte att underskatta. Ikväll blir det dock inte så. Ikväll blir det nytt blod i systemet.

Nästa vecka väntar tandläkaren, bilreperationer, målning och förhoppningsvis en del oplanerat också. Damn it att allt ska kosta pengar!

Snart har jag ett eget hem igen!

070509

Har varit hemma i 11 dagar nu och måste säga att det redan har hunnit bli lite tråkigt. Anledningen är att jag inte jobbar, men att alla andra gör det. Kan man känna sig mer ensam än när man inte har något annat att göra än att glo på naturprogram på en tråkig tv? Det är tur att jag har en mammaledig syster som jag kan terrorisera. Än så länge är jag tacksamt mottagen (hoppas och tror jag) eftersom jag visst kan vara behjälplig i barnpassning medan hushållsarbetet avhandlas på andra fronten. Shit, vad jag är imponerad. Måste man vara bläckfisk för att reda ut det egentligen. Jag ska verkligen se över möjligheterna att skaffa en tredje arm till eventuella framtida familjeuppdrag.

Annars händer sorgligt nog inte särskilt mycket. Var hemma hos SydneySambon Sara igår på familjemiddag. Det var mycket trevligt men det kändes lite som att träffa svärföräldrarna för första gången. Ni vet den där molande känslan av att bli bedömd i alla avseende för att riktig genomskådas om man kan vara lämpligt sällskap för deras lilla juvel. Kunde lättat andas ut i alla fall för det blev en toppenkväll. Kollade på filmen Dejá vu med Denzel Washington. Det var en av de bästa filmerna jag har sett på länge. Toppen, toppen! Se den.

Förhoppningsvis bjuder den närmaste framtiden på mer aktiviteter.

Puss!

070502

SURPRISE! Hemma igen, till slut. Inte meningen att skrämma slag på er som drabbades, men kul var det. Haha, ni skulle sett era miner. Obetalbara.

Vad hände de två sista veckorna då? Jag kom iväg till Fiji som planerat och möttes av en märklig flygplats med märkligt folk. Jag insåg ganska snabbt att Fiji inte bara är det paradis man läser om. Det är ett fattigt land. Hittade en tjej från Vancouver som skulle till samma hotell som jag så vi höll ihop. Det visade sig att vi kom bra överens och hade roligt ihop så i slutändan reste vi tillsammans nästan hela tiden. Första natten spenderade vi på "fastlandet" det vill säga ön Viti Levu. Olyckan var framme nästan genast. Jag och Kirsten skulle gå och ta ut pengar på McDonalds eftersom man behöver kontanter i övärlden. Skylten utanför hade den Fijianska hälsningsfrasen skriven på sig (Bula!), vilket var ett Kodak moment för oss turister. Det som borde ha stått på skylten var "Beträd ej gräsmattan, här huserar miljoner elaka myror som äter upp dig om du trampar på dem". Eftersom det nu inte stod så kan ni ju bara gissa vad som hände. Det brände som eld om fötterna och kameran, min nya fina älskling, flög i en vid båge och landade på objektivet på asfalten. Tack och adjö. Det var bara att köpa svindyra engångskameror och le.

Jag som alltid lyckas pricka in vädret kom givetvis fram med regnet. Sammanlagt regnade det sju dagar av de nio jag spenderade på Fiji. Men, men, jag hade roligt ändå. Jag började på ön South Sea Island i ögruppen The Mamanucas, som är en pytteö. Det tar ungefär fyra minuter att gå runt hela ön. Då har man även stannat och fotat. För de som har kamera vill säga. Det är ju inte alla förunnat.

Med tanke på ovan nämnda regn kan ni ju lista ut hur mycket det fanns att göra. Inte särskilt alltså. Däremot lärde jag mig att aldrig lita på Swiss Boys. Då blir det många drinkar och gruppnakenhet i poolen. Det kan aldrig vara bra för karman. På South Sea huserade även Mamacita som vi kallade henne, eller Mama Nazi som vi kallade henne ibland bakom ryggen. En mycket barsk kvinna som inte en jäkel vågade sätta sig emot, men hon hade ett hjärta av guld och fantastisk humor! Hon livade upp stämningen en hel del, särskilt när vi hade Crab race. Det gick ut på att Mamacita gick ut och plockade eremitkräftor som vi sedan racade med. Min var en slö sak som somnade på mållinjen näst sist. Inte mycket vinnarskalle där inte. Gjorde två dyk på ön, varav det ena var ett vrakdyk. Det var tufft att se en hel båt ligga där nere på 23 m. Den hade några fiskar som bodde där och som tyckte att vi var ganska underhållande. Det andra hette Fish Village och var faktiskt riktigt bra. Mycket fisk och fina koraller.

Efter två nätter på South Sea åkte vi vidare till ön Nacula som ligger i ögruppen The Yasawas. Vi blev avvinkade från stranden. Som ett sista hejdå fick vi tre vita rumpor. Haha. Damn you Swiss Boys! Resorten Oarsmans Bay som jag bodde på en natt var också bra. Maten var toppen och middagen hade både förrätt och efterrätt, något man verkligen inte blivit bortskämd med. Det blev en lugn dag där vi åkte ut med en båt för Reef Hopping, där vi åkte till tre olika rev och snorklade. Det var trevligt förutom att det finns sea lice i vattnet som bits något hemskt och sen kliar det. Usch för ohyra!

Medan Kirsten stannade kvar hade jag tänkt resa till en resort som hette Octopus Resort, men eftersom den var fullbokad fick jag hoppa över den och ta nästa tänkta stopp istället: Manta Ray Resort på Nanuya Balavu. Eftersom det fortfarande regnade fanns det inte jättemycket att göra. Bestämde mig därför att ta min Advanced Open Water Course. Sagt och gjort. Det blev mycket dyka i två dagar när jag gjorde fem dyk. De två coolaste var nattdyket när vi dök med ficklampa och djupdyket när jag var nere på 31 meter. Det är en sån frihet att det inte går att beskriva. Det enda jag kan säga är: gör det!! När Kirsten kom hade vi ett par monsunregn och sen började det faktiskt spricka upp. De timmar myggen inte var som värst var det hängmattan som gällde med en bra bok. Det har blivit några böcker vid det här laget. Samma dag som jag skulle resa tillbaka till fastlandet strålade solen så det var att inta ryggläge och pressa. Måste säga att det gick ganska bra faktiskt. Hann även få ett par timmar vid poolen på hotellet i Nadi innan flyget gick tillbaka till Australien dagen efter. Fint det.

Tillbaka i Sydney mötte jag upp med Cissi vid Operahuset för att ta farväl av Sydney för sista gången. Det kändes som en bra avslutning när vi trotsade regnet och promenerade genom hela stan hem. Bättre kunde det inte bli.

Sista dagen i Australien träffades jag och Cissi och käkade frukost ihop. Det blev en riktig Ozzie Breakkie som hette duga. Vojne, vad mätt jag blev. Hann avsluta det australiska kontot innan det var dags att åka till flyget. Igen. Undra hur många flighter jag har gjort under den här resan. Några stycken är det allt. Köpte mig en Lonely Planet om Hong Kong som jag läste på flyget. Jag hade ju en stund på mig. Landade i Hong Kong 8 timmar och 50 minuter senare. Hittade en telefon så jag kunde boka hostel och lyckades även lokalisera bagaget och en buss som kunde ta mig till hostelet. Däckade i en stenhård säng, men sov gott, i skydd från regnet som smattrade utanför.

Dagen efter var det dags att turista. Med min Lonely Planet i högsta hugg tog jag tåget till stadsdelen Tsim Sha Tsui där all shopping äger rum. Lyckades dock behärska mig till min ekonomis stora fördel och gick på museum istället. Hann med två innan jag höll på att hungra ihjäl. Det blev Hong Kong Museum of History och Hong Kong Space Museum. Tycker att jag faktiskt hann skapa mig en hyfsad bild av Hong Kong på dessa timmar. Sushi för att återställa blodsockret och sen lite shopping innan det var sovdags igen.

Dag 2 inleddes med att jag strövade omkring i Hong Kong Park ett par timmar och tittade på allt möjligt, bland annat Olympic Square, som jag antar finns till eftersom sommar-OS visst ska gå av stapeln i Peking 2008, och en Tai Chi-park. Hittade även en fågelpark med massa fina fåglar i. Tog sedan tag i turistandet på riktigt igen och åkte spårvagn upp till The Peak, som är ett berg precis ovanför centrum med fantastisk utsikt över stan. Det är härifrån alla utsiktsvykort tas. Tjusigt. Träffade en kille från Lund på taket på Peak Tower. Världen är inte så stor alltså. Egentligen. Solen sken så jag tog ett par timmar där uppe och passade på att skriva de sista vykorten för resan. På kvällen gick jag på nattmarknad, men det var ingenting att ha kan jag säga. Bara massa skräp.

Dag 3 tog jag tåget till ön Lantau. Därifrån kan man åka linbana upp till en jättestor Buddha. Det är visst världens största "sittande utomhusbuddha i brons". Det var någonstans mellan 23-27 meter beroende på om man mäter bara statyn, eller basen också. Vägen till linbanan var nog det mest dramatiska. Jag råkade snubbla på något som stack upp lite och slog sönder hela min tå. Blodet vällde fram och jag hade tur som hade papper i väskan. Vick sättamig ner och försöka ordna upp situationen. Till saken hör att man inte kan sitta hur som helst i Hong Kong. Poliserna var genast framme och skulle städa undan mig där jag satt och skräpade. När de fick se att jag blödde blev det dock annat ljud i skällan. Genast sprang de bort till 7 Eleven och köpte plåster till mig och de skulle till och med sätta på dem åt mig. Att jag ville göra det själv gick inte alls fram. Fick nästan slåss med näbbar och klor för att själv få plåstra om min stackars lilla tå. Sista stunden innan jag åkte till flygplatsen spenderade jag i Tsim Sha Tsui där jag sprand på en holländsk tjej som jag shoppade ihop med. Det blev ett par trevliga timmar.

Tillbaka till hostelet för att packa ner det sista i resväskan som närmade sig sprängfull. Träffade ett svenskt par som jag hade sällskap till flygplatsen med. Käkade middag ihop innan jag var tvungen att sticka. 23.35 lämnade jag världen för att faktiskt vara på väg hem. På riktigt.

Landade i London 13 timmar senare och fick springa direkt till nästa flyg som tog mig till Köpenhamn. Tog tåget från Kastrup till Kristianstad. Oj, vad jag var nervös. Hela jag skakade! Lyckades klura ut vad vännerna var genom sms och överraskningarna var totallyckade. Tack för att ni finns!