Thursday, June 28, 2012

120628

Om att spotta sig själv i ögat.


Tji fick jag för att jag skulle vara så där präktig och skrytsam igår. Idag går det inte riktigt samma tongångar. Nej då. Resten av kvällen tänker jag bara ligga ner och låtsas att jag inte finns. Och om jag skulle råka göra det ändå, tänker jag förneka det. Jag borde inte få finnas. 

Jag har krockat med vår nya fina bil. Helt i onödan. Med en parkerad bil.  

Det är sådana här dagar man verkligen vill minnas. Eller. Väck mig en annan dag. Sen att jag har världens mest förstående  sambo, gör att det nästan gör ännu ondare. "Fan älskling, vissa saker måste man bara göra någon gång i livet. Det är så man lär sig." 

Han gör att det känns liiite lite bättre. Ändå. 

Wednesday, June 27, 2012

120627

Om att klappa sig själv på axeln.


Idag har jag rent ut sagt lagat för jäklarns god middag. Inspirerade av någon form av hälsochock, hamnade vi i fiskdisken igår på Maxi. En goding till Röding fick följa med i kassen, och idag har den fått stå upp till bevis.

Och med den äran må jag då säga. Bara för att jag tyckte att det var så vansinnigt gott tänker jag dela med mig. Ni behöver inte alls hålla med, men det här är ju trots allt min blogg. Mohahaha. Och nej. Jag är inte så bra på det här med angivelser av saker och ting. Jag kör på känsla, så något exakt recept finns inte. Men ungefär såhär gjorde jag. Galet enkelt.

Röding i ugn

En röding av lagom storlek
2 vitlöksklyftor av lagom storlek
En lagom mogen lime
Flingsalt
Grovmalen svartpeppar
Lagom många schalottenlökar
Olivolja
Lagom mycket smör

Skåra båda sidorna och på fisken och gnid in den med pressad vitlök. Gnid även in den med juicen från halva limen (den andra halvan sparade jag till serveringen). Jag limade lite på insidan av fisken också. Lime är gott. Salta och peppra. Och känner du för det, så gnid för all del även in detta. Lägg sedan rödningen i en ugnsfast form ovanpå lite sprinklad olivolja och några små smörklickar. Skala och halvera ett gäng schalottenlökar och sprid ut lite snyggt runt fisken. Sen vet jag inte vad vetenskapen säger om hur rödingar ska tillagas på bästa sätt, men mitt funkade utmärkt. Jag körde den i mitten av ugnen på 175 grader (över- och undervärme) i ca 40 minuter, och jag tyckte (uppenbarligen) att det blev perfa. Har du ett bättre sätt - kör på det då. 

Vi hade kokt nypotatis, lättkokt grön sparris, körsbärstomater och Lallerstedts Aioli Lime till. Det rekommenderas starkt. 





Ät och njut.

Att jag sedan slog på stort och gjorde chokladdoppade jordgubbar som jag ska servera till bubblet på jobbfrukosten imorgon, gjorde chokladgodisar på den överblivna chokladen OCH städade köket efteråt, imponerade även på mig. 

Det här är en onsdag att minnas. 



Wednesday, June 20, 2012

120620

Om vårt hus vid havet.


Så var det klart. Idag har vi köpt ett hus. Eller, ja, nästan. Vi har i alla fall lovat säljaren att vi ska köpa det, och vi har skrivit kontrakt. 

Det känns helt galet. Budgivningen fick sin dramatiska slutspurt i förmiddags när den sent ankomna Budgivare 3 äntligen, om man nu kan säga det, fick lite fart. Sista budet hade lagts i måndags, och därefter var det tystare än i graven. Efter att ha jagat mäklaren i tisdags kväll fick vi veta att även säljaren ville att det skulle bli avslut på budgivningen snart, och att Budgivare 3 hade kvällen igår, och absolut senast förmiddagen idag på sig att bestämma sig. 

Och idag visade de alltså livstecken genom att komma in med ett nytt bud. Jag har sällan blivit lika stressad. På utflykt med jobbet, barn, bilar,  telefon, blomplockning, kollegor med oroliga miner, maxbud, handsvett, adrenalin, tårar, och en tålmodig sambo alldeles för långt borta. På en kvart hade priset hunnit stiga med 150 000, och jag var i upplösningstillstånd. Knäna skakade, blodet pumpade som om jag sprungit ett maratonlopp, det susade i öronen, och jag mådde till och med illa. Sen blev det tyst. 

Från att ha agerat förmedlingscentral kom det nu inte ett ljud. Hjärtat satt fast i halgropen. Samlade de krafter för ett nytt attentat? Hade de gett sig? Så efter vad som kändes som en evighet, men vad som i verkligheten inte var mer än 40 minuter, ringde mäklaren igen. Budgivare 3 hade kastat in handduken. Mitt hjärta stannade, slog dubbelslag och gjorde saltomortaler, allt på en gång. Men, men, men. Det är inte klart förrän kontraktet är skrivet, hotade han lite lätt. Inte roligt. 

Som tur är har jag världens finaste kollega, som släppte iväg mig. Nåja, i ärlighetens namn gjorde jag nog inte så mycket nytta ändå, så jag tror att det var en klassisk win-win. 

Med Carola på högsta volym i bilen körde jag och hämtade upp min älskade som hade varit och handlat bubbel att fira med, och så bar det iväg till mäklarens kontor för att träffa säljarna och skriva kontrakt. Och vilka härliga människor. Det märktes att de verkligen hade älskat sitt hus, och när vi frågade hur det kändes viftade de bort frågan och började torka tårarna ur ögonen. Vi satt och pratade i över en timme, drack champagne och hade nästan det för trevligt, sen var det dags att säga hejdå. Kontraktet var påskrivet, alla frågor ställda och processen med att smälta allt som hänt under dagen skulle snart få börja. 

Med stora kramar skildes vi åt, och det är nästan så att jag ser fram emot att träffa dem nästa gång, vilket borde bli under besiktningen som enligt kontraktet ska vara gjord senast den 5 juli. 

Så ja. Där är vi nu. Ett hus vid havet är numera vårt hus vid havet, och jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag längtar efter det. 

Tänk. 

Vårt hus vid havet. 


Monday, June 18, 2012

120618

Om ett hus vid havet.


Jag budar på hus. Jag har budat i flera veckor nu. Vårt första bud lades den  25 maj. Det är ett tag sen nu. De första två veckorna var det helt tyst. Sen dök den mysige Budgivare 2 upp. Ge fan i att buda på mitt hus(!), var den första spontana tanken. Men icke då. Istället blev det en extreeemt utdragen och långsam historia. Ibland har vi inte hört något på flera dagar, och sen har det ramlat in ett 50-tusenkronorsbud, ett 10-tusenkronors, ett 50-tusen. Sen blev det tyst. Tystare vill säga. Och vi väntade tålmodigt. Bjöd över, och väntade. Och väntade.

Idag ringde jag därför upp mäklaren för att liksom kolla av om det råkade vara så att vi kanske hade köpt ett hus. Det hade vi. Nästan. Budgivare 2 hade minsann tackat och bockat och sagt adjö för sig. Whoop whoop hann hjärtat skrika. Sen dog det lite. 

Den ÄNNU mysigare Budgivare 3 hade gjort sitt intrång i mitt husköp. Förändainihelvetsjävlasatansskitfan! 

Lite så tycker jag om det. Så där är vi nu. En färsking från Husqvarna har tuffat runt här nere i husbil i helgen och bestämt sig för att MITT hus är det han vill ha, och har nu gett sig in i budgivningen (som alltså annars hade varit avslutad).

Så ja. Med början till magsår sitter vi nu och funderar över hur framtiden kommer att te sig. 

Och jag som har bokat in ett Tupperwareparty i September. Då måste man ju ha ett hus. Fattar ni väl. Ett hus vid havet.


"Jag vill ha ett hus vid havet där jag kan höra alla måsarna och göra som jag vill"

Saturday, June 16, 2012

120616

Om en student.

I torsdags ilade vi till Mörrum för att fira Bert-Olas dotter Jossan som tog studenten. Det hela var mycket trevligt. Jossan var glad som en speleman och deklarerade att "det här var den roligaste dagen i mitt liv!" och det var ju bra. Precis så som en studentdag ska vara. Även vädret bjöd på sig dagen till ära, även om det blev lite väl kyligt frampå kvällen. Vi blev bjudna på smaskig buffé och urtjusiga studenttårtor.

Aftonen avslutades hemma hos Lina och B-O med Pippi Långstrump på tvn. Två mycket trötta människor rullade sedan hem genom natten för att rasa i säng, medan den nybakade studenten med största säkerhet gjorde det rakt motsatta.









Wednesday, June 06, 2012

120606

Om ett bröllop.

Ja, den nu inte så längre nyhippade bruden har ju faktiskt hunnit gifta sig också. Mina blogginlägg är alltså inte så färska, men förhoppningsvis välkomna ändå. 

Dagen började egentligen redan dagen innan, då vi var bjudna till stugan för en liten peppmiddag. Det bjöds på fantastiskt god mat i form av nygrillat från den nymonterade grillen. Glass och paj satt inte helt fel heller. Något för sent begav vi oss hemåt för att packa och ladda inför den stora dagen. Jag försökte sedan  sova så länge jag hann, innan det var dags att forsla ut alla nödvändigheter i bilen och bege sig till Valje Herrgård där bröllopsfesten skulle hållas. 

Eftersom jag som en av tre fått den otroliga äran att vara brudtärna, var jag på plats redan under förmiddagen för att delta i brudens stajling, feelingen och för att såklart göra mig så snygg som möjligt själv. Under tiden Lina blev vrålsnygg blev hon även fotad av fotograf Mikaela Wien som även stod för den officiella bröllopsfotograferingen innan och under vigseln, där även vi i brudföljet fick vara med på ett hörn innan det var dags att bege sig till kyrkan. 

Vi tärnor anlände först till platsen, och där stod stora delar av gänget utanför och hoppades att få se en glimt av brudparet redan innan vigseln, men icke sa nicke. Lina fann på råd och gömde sig bakom en buske tills alla hade gått in. Här ska det inte fuskas minsann. Vi var lite oroliga över att vi var sena, men prästen Marie lugnade oss utanför kyrkan. Ingen vigsel utan vare sig brudpar eller präst. Efter lite organisation av hur vi skulle gå, Vilmer accepterade inte riktigt de föruppgjorda planerna, var det sedan dags. Pugh Rogefeldts Bröllopsklockor klingade ut, You raise me up spelades på pianot, och sen var det showtime. 

Under tiden vi gick in kunde jag inte ta ögonen från min egen älskling som var så fantastiskt stilig i sin kostym och blåa fluga. Kärleken fick nästan inte plats i kroppen. Så fin. Världens bästa älskling!

Ja, Lina tyckte ju säkert inte det eftersom hon var i full färd med att gifta sig med någon annan. Vigseln avlöpte planenligt. Tuva satt på altarringen så fint, och Vilmer körde en något mer avslappnad stil. Båda barnen uppförde sig dock exemplariskt. Vigseln kantades av skönsång från både Jonna och Lina själv, och tårarna var inte långt borta vill jag lova. Är lite imponerad själv att jag lyckades hålla mig. Det som inte höll riktigt lika bra var pionen i min håruppsättning. Den levde ett eget liv, och var inte ett dugg intresserad av att sitta där jag tyckte att den skulle sitta. Tur att man inte kan se sig själv i nacken. Nåja. Pionen fick igen när den fick agera mikrofon på dansgolvet under aftonens senare timmar. Hämnden är ljuv...

När vigseln var avslutad skred vi lika vackert ut igen och samlade ihop oss i vapenhuset där de första hurraropen utbringades för de nygifta. Och såklart blev det kramkalas. Sedan var det dags för Lina och B-O att ta emot resten av folkets jubel ute på kyrkbacken. Det hurrades och blåstes såpbubblor som aldrig förr, och kramades och grattades tills slöjan höll på att förgås. Då var det dags att bege sig tillbaka till herrgården för bubbel, mingel, bröllopsmiddag och nattvimmel.

Lina och B-O åkte i Christer Forsbergs mycket stiliga engelska veteranbil som dagen till ära till och med tutade. Det var stämningshöjande. Vi andra tog till mer traditionella färdmedel, men kom ändå fram. Ute på gårdsplanen skålades det i champagne, hurrades ytterligare och fotograferades. Sedan gick vi i samlad tropp mot det numera uppstajlade stallet där bröllopsmiddagen väntade. Alla hittade sina platser, och jag hade nog kvällens bästa plats (enligt mig) med både Jossa, Lina och Bibban inom umgängeshåll. Och Christer förstås. Det gjorde ju om möjligt kvällen än mer festlig. 

Själv kunde jag inte vänta med att få sätta tänderna i den framdukade avocado- & räktoasten, så verkligen levde upp till vad den lovade! Gudomlig. Där efter serverades en om möjligt ännu godare huvudrätt, helstekt fläskfilé med parmaskinka, örtsås och potatisgratäng. Nom nom nom. Det var svårt att hålla sig från att tugga vidare medan alla fina, vissa djupa, varma och vackra, andra mer upplivande och skrattförlösande, tal avlöste varandra, men jag tog ett stadigt tag om bordsduken och behärskade mig. Lite ordning får det ju trots allt vara. På så sätt tog vi oss ända fram till lekpausen innan desserten. Båda makarna fick i tur och ordning lämna rummet för att sedan komma in med ögonbindel, gå ner på knä, och hitta vilka ben som tillhörde den nyäktade av fem väl utvalda par. Jag måste ju säga att båda imponerade starkt, och kunde med gott samvete fortsätta vara gifta ett tag till. 

Därefter serverades det fruktsallad (med goooda blåbär) och philadephiacreme innan vi följde den marshallupplysta stigen upp till huvudbyggnaden igen, där den fantastiskt goda bröllopstårtan i fyra våningar med vit marsipan och chokladmousse - jag säger bara Oh My GoD! Jag åt tills jag nästan skämdes! - stod och väntade tillsammans med kaffe och avec. För att balansera mitt massiva tårtintag valde jag Ramlösa, en utmärkt kombination visade det sig. Vi passade också på att smyga upp i bröllopssviten som tidigare under dagen agerat dressing room, för att snygga till och dekorera. Rosenblad, choklad, jordgubbar och champagne dukades fram tillsammans med vigselbeviset. Lite prydligare än när vi lämnade det tidigare under dagen. 

Med tårtfyllda magar rullade vi sedermera tillbaka till festlokalen som nu styrts om till dansgolv med bar och mingelhörnor, för att vidare förlusta oss. DJ Spotify serverade hit efter hit och en efter en slängde folk av sig skorna och gick loss på dansgolvet. Lina inget undantag. Hon rockade på som om hon aldrig gjort annat än att dansa disco iförd brudklänning. Vissa har väl det där naturligt antar jag. 

Att alla inte delade samma musiksmak stod snart ganska klart. Extra tydligt blev det när Habib körde igång en Dropkick Murphys, jag lade upp ett gallskrik, och sen dansade vi som besatta, medan alla andra stod som fågelholkar runtomkring. Kvällens bästa låt, helt klart! Ja, just det. Mitt i alltihopa gick ju Sverige och vann Eurovision. Det var en klar partyhöjare. Inom en minut stod alla och dansade och hoppade och firade segern. Bra gjort Loreen. 

Så småningom fick vi inse oss besegrade av våra kroppar. En sådan här dag sätter sina spår. Klockan tre rumlade vi som siste man i säng. Även vi i ett fantastiskt rum på herrgården, det rosa rummet. Bättre kunde det inte bli! En fantastisk dag, en fantastisk vigsel, en underbar bröllopsfest och en mjuk säng. All you need in life. 

Att jag sedan vaknade två timmar senare och trodde att klockan var mitt på dagen, och att sambon gick i sömnen och vandrade ut ur rummet mitt i natten, det får bli en annan historia.