Saturday, December 31, 2011

111231


Ett nyårsinlägg måste det ju bli i alla fall. Har många saker kvar att uppdatera bloggen med (resten av resan, julhelgen), men det får vänta till nästa år - och om jag känner mig själv rätt är risken överhängande att det inte blir av då heller. men jag ska försöka. Promise.

Sista dagen på 2011 har mestadels spenderats i sängen, med en nätt sovmorgon till klockan ett. Inte ett helt fel sätt att ladda upp inför nyårsspektaklet som i år går av stapeln i stugan i Valje tillsammans med de nygifta tu, Jossa och Fredrik. Ja, några till blir vi, men jag är inte exakt säker på vilka (finns en löst hängande) och ingen nämnd, ingen glömd och allt det där. 

Sambon är i alla fall iväg och ska byta ut den creme bruleebrännare jag fick i julklapp, som inte vill tända. Eftersom jag just på grund av den julklappen utnämndes till dessertansvarig ikväll är det ju bra om den funkar. Jag hoppas det går att lösa. Annars faller liksom hela konceptet. (Oj, precis nu gick ytterdörren - och beskedet är att den blivit utbytt mot en som tänder, och nu ska vi bara fylla den och hoppas på det bästa, men det verkar lovande.) Nu ska bara ingredienserna inhandlas också. 

Nu ska den här donnan tvagas, stajlas och fyllas, för nu är det nyår! Hurra, hurra, hurra!!

Och nej. Tyvärr verkar lyckan vara tveksam med den nya brännaren. Den har gnista men dåligt fjös. Det här kan bli intressant. Nåja, vid det laget är inte folk så kräsna ändå...  


Nyår 2010


Gott Nytt År!

Friday, December 23, 2011

111223


Lillejul


Tänk. Idag är det Lillejul - en av årets bästa dagar. Det är nu julefrid över nejden råder, tomtar som käkar julegröt i slott och stuga, tindrande stjärnor, glögg och hela klabbet.

Fast det bästa är att det är Lillejul i Ynde med Forsbergarna. En tradition man inte tummar på i första taget, och som sträcker sig tillbaka, för min del, 22 år. Det för respekt med sig. 

Innan det är dags för alla de ovan nämnda mysigheter finns det dock lite att fixa med. Dagens att göra-lista ser ut så här:
  • Köpa kallrökt lax 
  • Hämta julklappsamaryllis på jobbet
  • Ladda kamerabatteriet (och hitta laddaren. Igen.)
  • Köpa de sista två julklapparna
  • Slå in alla julklappar
  • Återlämna en hyrfilm
  • Hämta ut paket på posten
  • Köpa strumpbyxor
  • Hämta julmat till svärföräldrarna
  • Packa inför julhelgen
  • Göra julmysigt till Eskil & Alice
I better get to work. För att riktigt komma i julstämning lyssnar jag, som är en sucker för körsång, på den här skivan. Det borde du också göra. Passar perfekt som bakgrundsmusik till låtsasbrasan på tv. 






God jul!

Sunday, December 18, 2011

111217


Den här veckan har det inte varit någon hejd på bloggandet. Crazy! 

Klockan är nu kvart i två på natten. Sambon har kommit hem från grabbgängets  (hur länge kan de kallas det?) ölprovning och luktar whisky och cigarr. Jag har suttit hemma, all by my lonesome, med två extremt stillsamma katter och en mycket sned julgran. Istället för att häva öl och prata om manliga saker har jag istället bakat saffransbiscotti med vit choklad, dekorerat en apelsin med sidenband, fyllt på en glasburk med nyshoppat te, lyssnat på julmusik och ätit turkisk peppar. Och så har jag ju uppdaterat min önskelista

Imorgon är det fjärde advent. 





Godnatt!


Friday, December 16, 2011

111216


Ikväll är vi hemma själva; jag, Eskil, Alice och Fritz. Sambon är på julfest med jobbet och vi tittar på Lust och fägring stor. Fritz har hamnat på tre kvart av allt klättrande, och det börjar se lite tomt ut på julgranskulefronten. Det är nog dags att skaffa fler. Jag är dessutom lite spiss på en ny julgransfot, gärna en från Elving. Jag tror på den. 


Elving

Den här hade också gärna fått pryda granen.

Thursday, December 15, 2011

111215


Torsdagar är en av veckans favoritdagar för mig, trots att det oftast är en fullspäckad dag. Jag börjar arbeta 7.45 och slutar 16.30, även om jag sällan kommer ifrån jobbet direkt när jag slutar som så många andra är bra på. Jag uppskattar möjligheten till det där lilla extra man kan bjuda barnen på under eftermiddagen, då när det inte är så många kvar, ljudnivån är behaglig och stressfaktorn borta. När man bara är. 

Sen är ju torsdagar även riddag. Efter en kort paus hemma blir det ilfart till stallet för en timmes skumpande på hästryggen. Idag var det terminens sista ridlektion och vi hade hoppning. Min ridgrupp kallas för de hoppfulla och är lite extra hoppintresserade vilket såklart är toppen enligt mig. Idag hoppade vi banansvängar och jag red älsklingen, mer känd som Olis. När jag kommer hem från stallet känner jag mig alltid både upplivad och lugn på samma gång. Man får liksom det bästa av det bästa; motion, kärlek och gemenskap. 

Och sen på kvällen brukar det bli soffmys med den tvåbenta älsklingen. Ja, och de två fyrbenta huliganerna såklart. Julen är nog deras absoluta favorittid på året. Igår kom nämligen Trädet. Drömmen för två innekatter. Matte och Husse bär in ett stort träd i vardagsrummet, prasslar mystiskt i det, kryper under det, tänder upp det och avslutar sedan med att fylla det med leksaker i form av bollar, snören och annat kattgött. Kan det bli bättre? Att det sen är förbjudet område gör ju bara saken om möjligt ännu mer spännande! Sen leker vi leken "vem-kan-klättra-högst-i-granen-utan-att-matte-ser-det" tills det är dags att bära ut granen. Vid det laget har den vält ett flertal gånger, med gjutjärnsfot och allt. Visst är julen en härlig tid!

Och idag är det torsdag, och jag sitter nyduschad i soffan, dricker saffranste och tittar på Tomten är far till alla barnen och skrattar högt medan huliganerna gör störtattacker på julgranen, som i år är döpt till Fritz.

Tuesday, December 13, 2011

111213


Jojjomen. Lucia och allt. Har faktiskt inte tittat på någon Lucia i år, förutom de två luciatåg jag har medverkat i själv. De är ju för goa när de börjar önska låtar mitt i själva uppträdandet. Idag har vi även lussat på Röda korset - ett mycket uppskattat och bejublat uppträdande där det passande som delades ut "pepparkakegrisar" efteråt - favvislåten nummer ett. 

Tja, sen har jag sovit på soffan, ätit ägg och nu tittar jag på Twilight medan sambon redan tankar sömn inför morgondagens arbete. Inte en helt tokig tisdag ändå om jag får säga det själv. 


Monday, December 12, 2011

111212


Imorgon är det Lucia - en av mina favoritdagar på hela året. När jag var yngre gick jag i luciatåg vartenda år, från att jag var fyra och lussade på Hyresgästföreniningen, till att jag gick ut gymnasiet. Lucia för mig innebär sångarglädje, tända ljus, stearindoft och pirr i magen. Fruktansvärt tidiga morgnar, buxbom och fantastisk stämsång. 

När jag bodde i Australien ringde jag till hem till mamma på luciamorgon (svensk tid) så jag fick lyssna på tv-sändningen genom telefonen. Och ja, jag grät. 

Imorgon ska jag också upp toktidigt. Jag öppnar på jobbet, och faktiskt blir det ett luciatåg även imorgon. Jag går inte i det själv, men väl ska jag spela gitarr till när våra barn ska riva ett gäng klassiker. För små för levande ljus, stora nog för pirr i magen. 

Och visst är det något särskilt att så fort jag tar gitarren på jobbet springer de och sätter sig på mattan och ropar "Pepparkakesgrisen! Staffan Stallegren!"

Då är målet nått för mig. Glad Lucia på er! 

Sunday, December 11, 2011

111211


Den här helgen känns som om den har haft en extra dag. Jag vet inte riktigt vad det beror på. Kanske att vi övernattade på hotell i fredags efter ett mycket trevligt julbord med sambons jobb på Hanöhus. Maten var lite medioker, men sällskapet trevligt. När vi satte oss till bords blev jag dock helt paff. Bredvid oss satt Jerry. Jerry jobbar visst på samma jobb som min sambo, och för min del gick det inte att ta miste på vilken Jerry det var. 

I alla högstadieskolor finns det den där killen i nian. Snyggaste killen i plugget, killen varenda tjej går och trånar efter. I vår skola hette fenomenet Jerry Nilsson. Varken mer eller mindre. Inte Jerkan, Joker, Tranan, Bollen eller Nilsson eller var nu folk som heter så normalt kallas i en högstadieskola. Nej, Jerry Nilsson. Som om det krävdes att man använde både för- och efternamn för att på riktigt känna tyngden i vad det innebar att ens uttala hans namn. 

Jerry Nilsson var fotbollsspelare, gick i adidasshorts och hade en fotbollsspelares vadmuskler som vi stackars flickor i sjuan suckade efter när vi gick bakom honom i korridoren. (För att liksom göra pinan, för i viss mån var det en pina, längre hade vi nog södra Sveriges längsta korridor.) Han hade rosiga kinder, och om han mot förmodan råkade vända blicken åt ens håll höll man på att förgås av tonårskärlek. Han hade mittbena, pottffrisyr och blå ögon och var vad alla drömde om, längtade efter och idealbilden av hur en kille skulle vara.

Jag minns en gång när jag satt på en av bänkarna i korridoren tillsammans med några ur gänget jag hängde med (shit, det låter tuffare såhär i efterhand än vad det egentligen var) när två saker hände samtidigt. Mina kompisar reste sig för att gå, nästa precis samtidigt som Jerry Nilsson kom. Eftersom han var en cool katt hindrade det inte honom, utan han kom och satte sig lite självsäkert på ryggstödet till den otroligt hårda, bruna, heltäckningsmatteklädda soffan, och jag som inte på något sätt i världen vågade hamna ensam med Jerry Nilsson(!) reste mig för att gå. För första, och förmodligen enda, gången pratade han då med mig. Med mig! Det fanns ingen annan där, så jag kunde inte missta mig. 

"Går du nu när jag kommer?!" Japp. Det var de exakta orden han använde. Och jag, jag blev såklart högröd i ansiktet, generad så till den milda grad att det nästan svartnade lite för ögonen, och jag kunde inte få fram ett enda vettigt ord till svar. Jag tror att jag mumlade något om "eh, ja, nej, hum hum" innan jag rusade in på toaletten för att analysera storheten i det som nyss hade skett, och skämmas ögonen ur mig för att jag hade gjort bort mig så TOTAAALT och att självaste Jerry Nilsson nu och för alltid skulle tycka att jag var en patetisk nolla i evigheters evighet. 

På något sätt överlevde jag och jag har kommit över det sen dess (annars hade det väl varit patetiskt...) och i fredags satt vi alltså till bords tillsammans. Och efternamnet var bytt, och tunghäftan borta, och vi hade en mycket trevlig kväll tillsammans alla fyra. Eller ja, nu lämnde ju min sambo mig walk over större delen av kvällen till förmån för alla kollegor han behövde konversera, men ändå. Det var trevligt. Och sambon såg trots allt till att jag inte var drinklös, så jag kunde inte klaga. Nejdå. Sen en schlagershow med Richard Herrey på det, så såg åtminstone jag det som en lyckad kväll. Och lite av ett bevis på att tiderna förändras, och att man trots allt inte är den där tjejen längre. Hon som trodde att ett enkelt, och faktiskt ganska trevligt "går du nu när jag kommer" var slutet på livet så som det tett sig tidigare. 

Hade ni också en Jerry Nilsson på er skola? Berätta!

Sunday, December 04, 2011

111204


Tjohapp. Söndag och andra advent. My god vad tiden går fort! Igår var jag hemma hos mamma som storstilat firade att hon fyllde 65. Nåja. I ärlighetens namn var det nog mest vi andra som firade. Födelsedagsinnehavaren såg nog det där med att fylla 65 som en inte helt odelat positiv upplevelse. Jag tror att 55 också skulle ha gått bra. Eller vad ska man tycka när ord som dödsrakan och sista etappen används i ett födelsedagstal. Som tur är börjar ju hörseln bli lite nedsatt när man kommer upp i denna mogna ålder, och det är kanske tur det, för jag tror att de orden slank förbi relativt omärkta. Men då kan man ju få läsa dem här istället, dock med min allra starkaste betoning på att det inte var jag som yttrade dem, och att jag definitivt aldrig skulle ta dem i min mun. Så var det med det. Istället säger jag Grattis mamma, och hurra för all den nya lediga tiden. Du får gärna nyttja den till att komma hit och dammsuga. =)

Det vill säga om inte sambon hinner först. Jag har spenderat den bättre halvan av andra advent på ponnyridning, och när jag kom hem fann jag sambon på förvånansvärt bra humör i full färd med att städa och röja (vilket behövdes mer än jag vill erkänna). Och nu, medan jag tar en bloggpaus när potatisen kokar upp, och över, tassar han omkring här hemma, lite lätt diggande till Timbuktu och Peps, i strumpor, kalsonger och Fidelkeps. En syn att skåda vill jag lova, men endast mig förunnad (om det nu är rätt uttryck att använda). Ibland kommer det ett ska du ha det här!? från sovrummet, eller ett litet lätt konstaterande för sig själv om att man kan faktiskt inte spara på alla söndriga saker. Som om jag vill göra det. Det bara blir så eftersom jag någonstans när en förhoppning om att det ska bli fixat, en gen jag säkert ärvt av ovan nämnda jubilar. Då är det bra att ha en Castrokepsprydd, orakad kärlek att hålla reda på en. Och man kan väl inte annat säga att när han kommer med en kvarglömd telenorpåse och med ett leende ber mig bära ut soporna, vilka består av en högst förvirrad Eskil som tyckte att den där telenorpåsen var det bästa sovstället Ever, så älskar man bara honom ännu mer. 

Världens bästa. 

Nu ska jag göra kotlett i sås innan potatisen är helt färdigkokt, och sen blir det glögg och snajdiga pepparkaksgummor med massor av kristyr till Så mycket bättre. Någon glädje ska man väl ha av att man frusit på en julmarknad hela eftermiddagen. 

Och med man menar jag jag