060824

Så är det sagt, och så ska det förbli. Den 7/9 (om exakt två veckor alltså) åker jag till Sydney, down under. Sjukt det. Vad ska lilla, lilla jag göra i stora, stora Australien? Huga. Det ska bli spännande. Det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot resan. Eller kanske mera panikartad egentligen, men vad spelar det för roll?

Typiskt nog blev datorn ledsen och beslutade sig för att genast ta sitt liv. Kvar blev jag i högskolans bibliotek, omringad av nya studenter med samma skräckfyllda och något förvirrade ansiktsuttryck som jag kan tänka mig att jag själv går runt med. Tur är att man har datanördar (förlåt, jag älskar er!) till vänner som kan rädda en i krisartade situationer som denna. Många timmars arbete höll på att gå förlorade på grund av den sabla datorn. Jag har sagt det förr, men det tål att upprepas: datorer är onda.

En ny digitalkamera fick också ingå i resebudgeten. I måndags inhandlades min splajdans nya Canon Ixus 800. Är näjd än så länge, men vad vet man efter fyra dagar. Världsgaranti - det är trygghet på en papperslapp! Hoppas att de förstår det där borta med.

Mycket kvar att göra. Nu ska jag fika med min husgud på högskolan, Lennart Arvidsson. Min räddare i nöden genom hela utbildningen. Tacka ja.

See ya, mate!