Ett litet steg för mänskligheten, ett STORT steg för maddiis. Det är så det känns. Vad spelar det andra för roll att jag går ur som medlem i lärarförbunden, lämnar tillbaka passerkort, tar sprutor, säger upp lägenheten, hyr släp och förråd, ordnar bärhjälp, fixar autogiro, ringer telefonbolag, ordnar intyg, visum, adressändring, försäkringar, betalar CSN, mailar, ringer, ringer och ringer eller att jag rentav blir bostadslös? Vaddådå? "Det är ju bara några dagar", svarar de och tittar förvånat på det vrak som en gång var jag. Det är som om allt det som har varit mitt liv inte betyder något. Min trygghet och självständighet som jag arbetat hårt för att uppnå. Puts väck. Helt plötsligt är jag beroende av andra igen, och jag gillar inte känslan. Bara en sådan enkel sak som när jag idag var tvungen att ändra adress och skriva mig hos mamma. Pang bom. Sju år bakåt i utvecklingen. Sen att jag faktiskt inte ska bo där är en annan sak, men det vet ju inte pappa staten. I deras ögon blir jag ännu en sån. En sån, som efter avslutad akademisk utbildning inte fick något jobb och flyttade hem. En loser. Ett misslyckande. Den del av statistiken man inte skyltar med inför valet. De mörkade siffrorna. Tjena!
Motsägelsefullt kommer jag samtidigt en liten bit närmre den totala friheten för varje dag som går. 8 månader och 10 dagar av självständighet. Och värme. Det har blivit sjukt kallt hemma i Svedala nu. Varma tröjor, jeans och förvisso icke fotriktiga, men dock varma skor. Ska man ha det med sig? Kom på mig själv med att igår sitta och fundera över om jag hade någon användning för min vinterkappa där nere. Sen insåg jag själv hur fånigt det lät. Visst, jag är en mycket frusen människa, men de säljer väl jackor i Sydney också. Realism. Jag är inte så mycket för det... ;)
Köpte för övrigt ny resväska igår. En tokorange. Den ska de väl ändå inte kunna slarva bort. 6,1 kg väger den. Det innebär att det blir 16,9 kg över till mig. Ingen vinterkappa där inte. Vojne, vojne... Hur ska detta gå?
På onsdag ska jag i alla fall klippa mig. Hos samma gamla frisör som vanligt dessutom.
Det är trygghet!
2 comments:
Halau Maddiis!!
Hur är det "down under".. Ringde i Torsdags men du hade nog redan åkt. Skaffar du dig kontantkort där nere så får du skicka över nummret så att det går att ringa eller SMSa dig.
Själv är jag hemma ganska mycket närmsta tiden (sjukskriven till 16 Oktober) så det får blir koncentration på att bli frisk.
Ha de bra och blogga eller hör av dig snart.
/Gustav
Hallå! Jag är framme och jag lever. Vilken tur att man har någon sorts datavana och har kunnat ändra till svenska språket i datorn och därmed kunna använda tangentbordet som ett svenskt och ha å ä & ö. Fint det!
Jag har kvar mitt gamla nummer sålänge så det går att messa på det. Ska skaffa ett lokalt så fort jag har kunnat låsa upp mobilen. Damn you, Telenor!
Hur är det med dig? Varför är du sjukskriven? Hoppas det inte är något allvarligt och att du blir bättre snart!
Du, Gustav. Kan du förresten maila mitt CV till mig som du lyckades rädda. Det heter typ "ansökan till tjänst som lärare". Skulle behöva göra en liten översättning så att jag kan komma igång och söka jobb.
Tack å kram
Post a Comment