Trött, tröttare, tröttast. Idag började jag 6.30, vilket inte alls känns bra såhär fram emot halv tio-snåret. Nu går nämligen köksprojektet på högvarv där hemma. Ja, just nu står det still, eftersom vi är på jobbet. Nu arbetar spacklet istället på att torka. Vi spacklade nämligen första lagret igår, därav denna trötthet. Det är helt sjukt hur mycket det kan bli att spackla! Eftersom alla skivor inte är helt perfekt limmade heller (dock inte vårt fel) ska spacklingen kombineras med att hitta skruvar att fästa på ställen där de lätt kan gömmas bakom ett tjusigt lager spackel. Inte det lättaste, och till sambons stora frustrering hann jag med en panikgråtattack på toaletten också innan vi kunde avsluta för dagen. Nu känns det bättre, och ikväll ska vi slipa och spackla igen. Innan fredag morgon, när Ebbe och Chrille kommer tillbaka, ska vi dessutom ha hunnit slipa ytterligare en gång, samt målat och tapetserat. Har absolut inte den blekaste aning om hur vi ska hinna med, men jag vet ju vad jag ska göra på torsdag natt. Sugen på att hjälpa till?
In i spackeldimman...
3 comments:
Ok så det är säkerligen inte alls samma smärta som man upplever vid en tatuering men jag ger dig samma råd ändå: tänk på det färdiga resultet!!! :)
Absolut, och hur rent det ska bli när Tobbe dammsugit här! =)
Hej Det blev ju jättefint till slut, trots allt slit. Fattar inte hur ni tyar men ni är ju unga o friska o starka att bära allt uppför dessa trappor !!! Medalj bode utges ! Men trägen vinner, nästa gång ska jag suna nogare, nu var det ju bullbak p gång !!! Ha de gott o Lycka till i spis- värmen Kram Mamma
Post a Comment