130910

Det här är ju inte klokt! Man hinner ju INGENTING när man jobbar. Inte sova, inte laga mat, och definitivt inte träffa Elin tillräckligt. Idag har jag träffat henne i 50 fjuttiga minuter! Ka-ta-strof. Jag längtar sönder magen efter henne om dagarna. Nu blir hon ledsen när jag stiger upp på morgonen, precis som om hon redan förstått att mamma inte ska vara hemma idag. Höra sitt gråtande barn. Jag är inte gjord för det här. 

På jobbet är det andras gråtande barn. Jag är ett tacksamt offer. Försöker döva deras smärta samtidigt som min egen. Varför detta gå ifrån, vara utan? Kan det vara meningen? 

Hål i själen.