110729

Hade det inte varit för att min kamera är otroligt trasig, hade jag idag lagt in massa bilder i inlägget. Bilder på det nystajlade vardagsrummet med ny taklampa (jättemaskrosen), nya gardiner, den nya soffan, Eskil på hans nya älskade Ludde (den gamla gick sitt bittra öde till mötes under kiss-eran, och det går inte riktigt att förklara den kärlek som uppvisades vid installationen av nya Ludde. Jag har aldrig sett en så lycklig katt. Någonsin.), och såklart de nya blommorna. Jag hade också visat bilder på den fantastiska middagen idag som bestod av ljummen potatissallad, kotlett och il vino. Det nya handfatet till toaletten hade flashats, även om det inte är installerat än. Och framför allt hade jag visat förebilder på de kuddfodral jag ska sy, och de ljuvliga knappar som ska pryda dessa. Jossa hade funnits med på ett hörn eller två, eftersom vi har hängt en del i veckan - både här och i Helsingborg. Och den nya bordslampan som ska stå lite snyggt i ett hörn när ni flyttat runt lite på möblerna.

Ja, det var nog det. Men nu har jag inga bilder. Kameran väntar på farbror doktorn, och tills dess får ni hålla fantasin vid liv.

110726

Sommarens enda semestervecka är ett faktum. Shit vad skönt. Jag inser nu vad jag gått miste om hela sommaren. Men men, i slutändan är det jag som sitter på en strand i Mexico med en sombrero på huvudet, käkar tacos. En strand på Cuba med massa fina romdrinkar funkar också. Vi får väl se hur det yttrar sig.

Det enda jag hade velat åtgärda den här veckan (förutom vår mycket trasiga toalett) är vädret. Det är inte semesterväder, playatajm eller något annat varauteisolskenetväder. Det är sittainneunderenfiltochtittapåfilmväder och det passar ju sig inte riktigt på en semester. Nåja, veckan är ju inte slut än.

Idag ska jag ta tåget till Helsingborg och Jossa. Planen är att prata bröllop, dricka vin och skita i morgondagen.

DET låter som semester!



110722

Jojjomen. Säg den sorg som varar för evigt. Jag har ju varit mer än lovligt bitter över min ickesemester vecka 32. Det är ju då medeltidsveckan går av stapeln, och jag har varit hysteriskt sugen i år. Men med nytt jobb samma vecka är det inte så lätt, vilket jag såklart förstår, men ändå. Igår kom då Jeppe på den briljanta idén (som vilket ålarens egentligen hade kunnat tänka ut - men det är väl det som skiljer genier från vanliga träskallar) att helgen är ju ledig. Varför inte åka upp då? Sagt och gjort. Igår letade vi biljetter och boende. Lite som att försöka svälja ett trägårdsbord i ett stycke. Jävligt svårt alltså, men skam den som ger sig. Nu är boendet bokat på omedeltida Hotell Strandgärdet, och färjan ska också fixas. Jag åker upp på fredagskvällen efter jobbet, och hem på söndagen. Allt som allt blir det en hel dag med plats för en sjudundrande fest på. Bättre än inget konstaterar jag och kan inte låta bli att le och drömma mig bort.

De som inte har varit på medeltidsveckan äga icke rätt att uttala sig om densamma. Gotlänningar inkluderade oavsett om de varit där eller ej. Nu måste i alla fall klänningen tvagas och lagas. Det gick ju lite snett förra året med ambulans och akuten och morfinet och det där. Summa summarum är nu min klänning en ärm kort och den behöver sys dit. Armen är lite piggare än när den senast lämnade rosornas ö, och det är ju bra.

Sen ska det bli kul att spela 10 000 också...

110721

Minsann. Om det inte är så att jag har semester nästa vecka. Ta mig tusan. Det känns nästan som en orimlighet när man har jobbat precis hela sommaren, och ska jobba resten också. Men en vecka har jag, och den ska jag vårda med ömhet. Det enda som finns inplanerat är ett besök i Helsingborg hos Jossa för lite bröllopsplanerande. Resan närmar sig med stormsteg och jag ligger i hårdträning. Jag har sällan sett fram emot något så mycket som denna resan. Det blir på något sätt ännu viktigare i samband med denn jobborgie som utspelar sig i sommar.

På måndag ska vi förresten vaccinera oss inför resan också. Vi har blivit ombedda att leta fram våra vaccinationskort. Finns det någon människa i hela världen som vet var man har dem någonstans. Inte vi i alla fall. Dock vet jag vad jag har fått för sprutor i vuxen ålder. Det kan väl räcka? Jag känner orimligheten i kravet, men det kanske bara är jag. Förmodligen.

I tisdags var vi och kollade på sista Harry Potter-filmen. Eller ja, det som sägs vara den sista då. Det är nog inte sista ordet sagt där, det tror jag inte. Bra var den, trots att jag agerade klimakteriekärring och shh-ade en snackeröv i slutet. Jag var inte ett dugg intresserad av hans åsikter om hur saker och ting hängde ihop, men han verkade sugen på att dela med sig. Han blev sur, men tystnade i alla fall. Då kan det vara värt det. Det finns nog inget värre än folk som inte kan vara tysta på bio, eller åtminstone har vett att viska. Dagens ilandsproblem.

Ikväll hoppas jag dock inte att det blir tyst. Vi ska köra till Olofström och gratta Natalie eftersom vi inte kan komma på kalaset i helgen. Har vi lite tur får vi se hennes halvegna lya också. Vi håller tummarna.

110718

Idag fyller mitt äldsta syskonbarn (jag har ju en del) år. 20 år. Det är helt galet! Alla grattis till dig. Jag hoppas du firar med stil.

Ja, jag var ju 9 år första gången jag blev moster. Eller rättare sagt var jag bara åtta, men det var det året jag fyllde nio. Således har jag varit moster i stort sett hela mitt liv. Jag kan inte ens minnas att jag inte har varit det. Det är lite sjukt. Det har ju kommit fler sedan den där dagen -91. Fyra till, och jag gissar att det blir fler framöver. Goa grejer. Just nu är de alltså i åldrarna 20 - 2 år. Ganska spritt, men det är väl så det ska vara.

Idag är det i alla fall Natalies dag. Hurra, hurra, hurra!!!

PS. Vad tycks om den nya designen? Bättre? Tja, mycket sämre kunde det väl inte bli...

110714

Ledig från jobbet minsann, något jag firat ordentligt genom att tvärsova hur mcket som helst. Tro nu för all del inte att jag har semester bara för det. Nänä. Surt förvärvade komptimmar som måste plockas ut innan jag börjar på nya tjänsten ligger närmre sanningen. Det är iaf gött att vara ledig. Min enda plan för idag var egentligen att sticka in till stan för att köpa ett nytt nagellack. Nu öser regnet ner, så den planen ligger på is. Istället blir det att sanera här hemma och måla lite lister. Sambons föräldrar kommer och inspekterar det nya hallgolvet och den nya soffan ikväll. Då är det ju trevligt att ha lite snyggt här. Annars är det inte mycket som händer. Jo, jag ska ju faktiskt på fotvård idag (därav det nya nagellacket) och göra tassarna presentabla igen. Det ska bli najs.

Usch. Jag lämnar er med världens absolut tråkigaste inlägg. Förlåt.

110609

Jag är gräsänka. Sambon har övergivit mig för Sweden Rock. Valt att sunka i ett regnigt tält på en lerig åker med tillräckligt hög promillehalt för att inte lida av det framför att att dela stugvärmen, eller lägenhetsvärmen, med mig. Jag vill också.

Inte för att jag ska sitta hemma och rulla tummarna för det. Idag är det sista ridlektionen för terminen, och eventuellt väntar en veckas ridläger nästa vecka. Imorgon ska vi har grillfest med ridgruppen och på lördag far jag och mamma och Skodan till Båstad för en släktträff full med otroligt glada människor. Det väntas finbesök ända från Australien där en falang av den Olssonska skaran har bosatt sig. Denna aussie har visst inte varit i Sverige sedan 1975. För att riktigt bevisa hur ursvenska vi är, serveras det därför sill å päror till middag. Det är fina grejer det. I love!

Mitt bidrag består av kanelbullar, vilka jag med mycken möda försökte baka igår. Enligt grundreceptet står det typ: ta fram goda grejer att hälla i en skål, blanda, platta, smeta och rulla. Stoppa sedan in de smarriga klumparna i en UGN, vilket jag följde till punkt och pricka. Tror ni inte ugnhelvetet ger upp då!? Error 06 fick jag veta att den led av. Vad det innebär framgick inte av bruksanvisningen, men jag tippar på överhettning. Den fick slag i alla fall och ville inte ugna sig ett dugg. Där stod jag klockan tio på kvällen med hela köket fullt av deg men ingenstans att göra den ätbar. Efter en halvtimme och ivrigt flirtande med grannen som gick med på att låna ut sin ugn lyckades jag dock skaka liv i liket igen. Det gick alldeles utmärkt tills nästa plåt var i ugnen. Efter blod, svett och ett stort glas rödvin lyckades vi dock klämma fram 43 st imperfekta godingar att servera till kaffet på lördag. Den som inte högljutt utropar glädjeyttringar i samband med inmundigandet kommer jag att ta ett personligt samtal med å det bestämdaste. Oohhanden, Mmmmanden och smackanden mottages också tacksamt.
Nu ska jag avsluta min lunchrast och gå tillbaka till arbetet för att vila upp mig ett par timmar till innan jag måste återvända hem för att ta tag i den krigsskådeplats köket förvandlats till under framkrystandet av ovan nämnda delikatesser.
Jag ska aldrig erbjuda mig att baka bullar igen!
Ta ta, for now!

me no like you no more...

110521

Igår var jag i Malmö och svirade med Marie och Abigail på Thank God It's Friday! Fantastikt ställe må jag säga. Vi gjorde slag i saken och angrep drinklistan med iver. Stora bringare bars in och fördelades i sällskapet; Strawberry Mojito, Tropical Mai Tai, Frozen Strawberry Daquiri... Mmmm..... Fast som de mogna människor vi är avrundade vi kvällen seriöst med en runda biljard och språngmarsch till tåget. Mycket mycket najs kväll! Idag har ändå största delen av dagen spenderats i sängen med en bok.

Nu måste jag marinera kött för om en halvtimme ska jag och sambon till Ynde där Jossa och Fredrik har bjudit in till grillkväll. Fantastiskt! I looove grillat, och Jossa och Fredrik också såklart!

110518

Vojne vojne. Idag har det varit en tidig morgon. Det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot onsdagarna. Fördelen med dessa är att jag slutar 13.30, vilket inte hör till vanligheterna annars. Nackdelen är att jag för att kunna sluta ovan nämnda tid måste börja jobba 6.30. Alla som känner mig vet ju hur bra det passar in för mig... Det är som ett lik jag släpar mig de få metrarna över gatan och liksom öser mig in på jobbet likt en degig massa. Dock vaknar man till liv ganska fort. Barn har den effekten.

Dessa dagar brukar jag fira genom att vid avslutat arbete släpa mig tillbaka över gatan, ramla i säng och sova tills sambon kommer hem. Fina grejer det. Idag blir dock ingen sådan dag. Direkt efter jobbet ska jag på anställningsintervju inför hösten, därefter måste jag förbereda inför den naturvetenskapsdag vi har på jobbet imorgon. Jag har dessutom LOVAT sambon att jag ska följa med till gymmet idag. Suck, tvi, blä och fy hundan. Jag vet att jag egentligen borde flytta dit helt och hållet, men jag tror att min hjärna har blivit förfettad tillsammans med resten av kroppen, för jag har blivit totalt oförmögen att fatta ett enda beslut som möjligen skulle kunna påverka mig positivt. I vilket fall har jag överlåtit dessa beslut på sambon, som med höga förväntningar agerar samvete. Tyvärr går det att muta honom med biscottis, så helt vattentät är inte planen.

Efter gymmet blir det sushibuffé på Modesto, för att sedan avsluta dygnet tillsammans med Captain Jack Sparrow i biobörkret. Det är det jag ser framemot. 2 timmar och 20 minuter med världens bästa Johnny Depp och en påse... morotsstavar?

Nu ska jag ut i solskenet och leka. Adios!

Drömman

110508

Idag har det varit klubbtävling i hoppning på Krk, och jag var med. Såklart. Inte för att jag hoppar några jättehinder, men ändå. Det är ruggigt kul! Sambon var på plats och förevigade det hela, och även mamma gjorde ett gästbesök dagen till ära. En andraplacering och blå rosett blev det i första klassen, 70 cm, med 31 hundradelar från idealtiden tror jag, och en fjärdeplats fast precis utanför placering i 80 cm med 1.22 sek från idealtiden. Jag är jättenöjd!

Även i övrigt har det varit en riktig toppenhelg. I fredags kollade vi på första Twilightfilmen på SVT så på förmiddagen på lördagen fick sambon cykla in till stan och hyra det två andra delarna. Sen filmfrossade vi! Ojoj, jag längtar till nästa del kommer på bio. Mamma Mia... Dagen avslutades med grillning i Tivoliparken och sen party hos Ebbe för vidare utgång till Harrys. Vilken kanonkväll! Vi var på ett strålande humör hela gänget och när klockan närmade sig halv två smög jag och Erica oss hemåt. Männen lämnade vi kvar eftersom de verkligen var i sitt esse. 05.08 skramlade det i nyckelhålet och en extremfrusen sambo ramlade in och stapplade in i duschen för att värma sig. Snutten har varit helt slut idag, så att han cyklade till stallet för att titta på mig värdesätter jag verkligen. Att han sen låg och snarkade medan Marie och jag hade grillunch här hemma är väl priset han fick betala...

(Här har jag försökt lägga upp en film från tävlingen, men det FUNKAR INTE!)

PS. Jag funderar på att göra om lite i bloggen. Göra den lite ljusare och så. Vad tror ni om det?

110428

Ära vare Gud i höjden och frid på jorden. Solen skiner! Är inte detta helt fantastiskt? Visst, det är lite kyliga vinda stundtals, men ändå, jag går med bara fötter och har solglasögon på näsan och det måste ändå ses som fantastisk väderlek. Fräknarna på näsan förökar sig konstant, vilket lämnar mig lite fräschare, lite snyggare. Det uppskattas. Snygghet är annars inte vad jag förknippar mig själv med, så det känns bra. Stackars sambon får svara på frågor som seeer du inte, de är ju jäääättemånga nu?! varpå han mumlar fram jo älskling, du är jättefin, kan vi äta nu? Själv står jag i hallen och speglar mig i min nyfunna skönhet. Är inte det att ha vårkänslor så säg. Nu måste jag bara fixa lite grejer att plantera på balkongen också. Eller ja, jag hade köpt penséer, men de dog. De gör visst de när de inte får gräva ner fötterna i myllan, utan tvingas stå på en balkong i en plastpåse i gassande solsken lite för länge. Jaja, jag är bra för BNP.

110403

Det finns en något absurd känsla i att sitta och leta hotell inför en resa. Lite som om det inte är på riktigt. Tusenlapparna som blinkar förbi påminner svagt om dem man jobbar ihop, fast ändå inte. Just nu letar vi hotell i New York. Det är inte billigt vill jag lova. Absolut svindyrt. Jag är dock övertygad om att det kommer att vara värt varenda krona. Bröllop och en av världens bästa städer i ett och samma. Kan det bli fel bara? Som vi tänker nu är vi lite inne på The Pod, som är ett fräscht ställe, centralt, fast vi kommer i så fall att bo i våningssäng med delat badrum. Det blir ett betydligt billigare alternativ än att bo i ett dubbelrum på ett lika fräscht hotell. Vi får väl spara dubbelsängarna till våra bongalows på standen i Mexico. Mmm... Holbox...

110328

Det har varit stiltje, det kanske ni märkt. Och det kanske är så att bloggen, trots allt, kanske speglar mig lite, för när jag ser tillbaka på den senaste tiden kan jag se att det faktiskt varit lite stiltje inom mig också. Lite tom, lite tråkig, lite ouppdaterad. Fast ibland är det väl så. Det har hänt saker på jobbet som gör att axlarna sjunker otäckt nära jorden, och jag börjar fundera alldeles för mycket. Det är säkert bra att fundera, men inte allt för mycket. När det sedan blir oprovocerat motstånd i löjliga frågor, suckar jag djupt och äntrar denna form av stiltje.

Bland annat håller jag och sambon på att planera höstens resa till New York, Mexico och Cuba, vilket min chef (som jag med största sannolikhet inte kommer att arbeta för då eftersom mitt vik går ut i juni) har blivit både informerad om och godkänt, visserligen bara i fikarummet, men ändå. Jag behöver ta min semester till hösten, och det har hon sagt ok till. När vi sedan sitter i möte och diskuterar sommarens semestrar får jag höra att "du vet att jag kan sätta stopp för detta va?" Suck. Ja, såklart, men varför? Jo, det är ju så att man ska ta ut minst 3 av sina 5 veckor under juni - augusti, om inte synnerliga skäl föreligger, vilket jag tidigare fått höra att min resa kan klassas som. Dessutom så kan man inte veta hur min nästa chef kommer att ställa sig till detta, så då kanske man inte borde godkänna det. Suck. Igen. Och i detta läget står jag nu.

Jag drömmer vidare om bländvita stränder, vajande palmer, härlig storstadspuls och ett fantastiskt bröllop. Det ska bli verklighet! Jag lovar. Och förhoppningsvis kan denna fantastiska vårsol skaka liv i en frusen själ.

110222

Sitter i köket sådär lite lagom skuldtyngd. Det finns många saker jag borde göra utom just det. Jag borde diska saker att fylla skåpen med. Jag borde stryka och sy upp gardiner. Jag borde städa den där jäkla spisen så den kan läggas ut på blocket. Jag borde måla stolar och bord. Jag borde vika tvätt, hänga tvätt, tvätta tvätt. Jag borde duscha. Ändå känner jag mig på sådär väldigt bra humör där jag sitter, på den nymonterade ikeapallen med laptopen i knät, och lyssnar på olidligt bra musik på spotify, och tar igen alla de bloggar jag inte läst medan jag varit sängliggandes i två dagar. Jag har till och med fått stanna hemma från jobbet. De vill visst inte ha magsjuka. För det är vad jag har haft.

Efter en mycket trevlig kväll i Lund i lördags, hoppade jag och sambon på sista tåget hem istället för att övernatta som planerat. Jag har nog sällan varit så trött. Jag kom på mig själv med att tänka "jaha, såhär är det alltså att bli gammal - klockan är elva och jag är redo att gå och lägga mig". Jag lyckades ändå hålla mig vaken fram till ett när tåget gick, sen sov vi som stockar hela vägen hem. Den nattens promenad hem från tågstationen kan vara det vidrigaste jag har varit med om. Det kändes som om jag var fånge i ett terroristläger, där de hindrade mig från att sova. Och hade det inte varit så förbannat kallt hade jag kunnat lagt mig rakt ner på gatan och somnat där. Och stackars sambon som också frös så han skakade började minnas sedan länge förträngda skräckupplevelser från lumpen där de fick springa kilometer efter kilometer kylda av iskallt vatten, uppsläpade mitt i natten. Och hur de stod tillsammans i skogarna nattetid i sina sovsäckar, hårt tryckta intill varandra för att ingen kunde sova på grund av kylan, och med inget annat annat än en tepåse att dela på.

Hem kom vi i alla fall till slut, och darrande av köld kröp vi ner i sängen med två överlyckliga katter på magen. Säg den lycka som varar för evigt. Vid femtiden vaknade jag och mådde gräsligt. Sen var det dags. Hela söndagen låg jag sen och huttrade under täcken och filtar med nära på 40 graders feber. Då var det synd om mig. Tyckte jag. Alice ville fortfarande ligga på mattes mage som hon ju alltid gör, och kunde inte alls förstå de plågor matte genomled. I måndags var jag i alla fall bättre, om än helt utslagen, så imorgon väntar abetet igen. Tyvärr har min magsäck krympt till en valnöts storlek, så det där med att äta går fortfarande sådär, men det kommer väl.

Nu dök sambon upp bakom min axel med trötta ögon. "Jag mår inte så bra" mumlar han och tittar på mig. Jaha. Idag blir det väl min tur att köra och handla proviva och bananer. Limpmackor har vi kvar.

110217

Jodåsåatteh... Nu har man ett kök. Det är inte fy skam vill jag lova. Tror knappt att det är sant faktiskt. Igår var vi på Ikea och gjorde de sista (peppar peppar) kompletteringarna. Det blev en sån där dekorlist som det kallas, en sån som sitter under väggskåpen för att man inte ska se alla eluttag och grejer som gömmer sig där under. Vi hade inte tänkt ha någon från början eftersom vi ville att spottarna skulle synas, men vi fick ge oss. Elgrejer är inte snygga, även om spottarna var det. Vi behövde 230 cm. Tror ni inte så att de säljs i förpackningar om 220 cm? Vi blev tvungna att köpa två, vilket är mer än tillräckligt smärtsamt för vår köksbudget, vilken sprängdes för flera veckor sedan. Kök är dyrt. Jättedyrt. Nu är det, förutom listen och lite latex, bara inredning kvar. Fick tag i gardin igår, och halkskydd till lådorna, så nu ska här diskas i ett ännu högre tempo. Allt ska in, och hälften ska bort. Det går sådär.

Själv sitter jag här med ett stort tryckförband på vänsterarmen. Idag har jag varit och plockat ut min p-stav, som gjort sitt i tre år. De varar ju så länge, vilket är helt fantastiskt. Den här gången har jag dock inte satt in någon ny. Ska prova någon sorts plåster istället i tre månader, annars får det bli pillerknapring för mig med om kvällarna. Känns lite skrämmande faktiskt. Hoppas dessa plåster funkar bra som fanken nu.

Nä, nu måste jag springa upp en våning och påbörja dagens arbete. Godmorgon gangstrar!

110204

Shit, nu rullar det på framåt. Jag och sambon har slitit hund de senaste dagarna, spacklat och slipat, målat och slitit vårt hår i förtvivlan, men det har gett resultat. Kanske inte exakt det resultat vi suktat efter, men tro det eller ej, det hänger ett kök på våra väggar! (peppar peppar, ta i trä...) Jag hoppas innerligt att det här kommer att gå vägen. Idag har vi Ebbe och Chrille här som hjälper oss. Medan jag var på jobbet har det varit full aktivitet här hemma. Just nu är de på lunch, och jag har slutat för dagen och sitter hemma och vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja. Vi skulle egentligen ha tapetserat fonden i eftermiddag, ´men sambon ska på whiskyprovning, så vi får göra det imorgon istället. Ett par väggar till ska målas, och sen liknar det faktiskt ett rum igen. Idag kommer vitvarorna också förstås, inte en dag för tidigt. Snarare en vecka för sent mot utlovat, men idag ska de alltså hit. Detta ser jag med stor förtröstan framemot. Sedan ska elektrikern göra sitt, och svärfar koppla in blandare och avlopp, sen är det ganska klart. Ja, förutom att resten av lägenheten ska rivas upp och få nytt golv med. Gud, giv mig krafter!

PS. Utlovad bildkavalkad kommer. Promise!

110202

Trött, tröttare, tröttast. Idag började jag 6.30, vilket inte alls känns bra såhär fram emot halv tio-snåret. Nu går nämligen köksprojektet på högvarv där hemma. Ja, just nu står det still, eftersom vi är på jobbet. Nu arbetar spacklet istället på att torka. Vi spacklade nämligen första lagret igår, därav denna trötthet. Det är helt sjukt hur mycket det kan bli att spackla! Eftersom alla skivor inte är helt perfekt limmade heller (dock inte vårt fel) ska spacklingen kombineras med att hitta skruvar att fästa på ställen där de lätt kan gömmas bakom ett tjusigt lager spackel. Inte det lättaste, och till sambons stora frustrering hann jag med en panikgråtattack på toaletten också innan vi kunde avsluta för dagen. Nu känns det bättre, och ikväll ska vi slipa och spackla igen. Innan fredag morgon, när Ebbe och Chrille kommer tillbaka, ska vi dessutom ha hunnit slipa ytterligare en gång, samt målat och tapetserat. Har absolut inte den blekaste aning om hur vi ska hinna med, men jag vet ju vad jag ska göra på torsdag natt. Sugen på att hjälpa till?

In i spackeldimman...

100129

Sakta men säkert smyger det framåt i köksprojektet. Oftast känns det som det inte händer ett dugg, eller möjligen att det går baklänges. Idag är första gången som vi tillför något istället för att bara plocka bort. Fast visst har vi plockat bort också, i själva verket mycket mer än det andra. Nu är i alla fall allt jag kan komma på rivet. Det är bara spisen kvar som ska bort. Den ska städas ordentligt och sen läggas ut på blocket. Det är förresten världens bästa spis, om det är någon här som är i behov av en sådan.

I övrigt är som sagt allt rivet. Kakelfix är bortknackat (som det satt!), spik är utdragna, skåpen är antingen demolerade eller sparade och det som skulle till tippen har hamnat där. Sedan har det varit otroligt mycket förberedande arbete. "Förbereda" betyder "bära" har jag fått lära mig. Det är inte kul. Vi har burit golv och gipsskivor. Och en masonitskiva, men den kan inte jag ta cred för. Färg också. Och murbruk, tapeter och verktyg. Eftersom vi ska lägga nytt golv i hela lägenhetenhar vi burit foam också. Foam är bra. Det väger lagom.

Nu har vi i alla fall kommit så långt att taket ska målas imorgon, det är förberett för det nya golvet, avloppet är framdraget, vi har dragit kabelslang under trossbotten så att vi kan få ström till diskmaskinen, fläkten, belysning och eluttagen. Tänk, vi ska få eluttag! Är inte det underbart?! Riktiga, fina eluttag som man kan sticka riktiga, fina kontakter i och få ström. Som jag har längtat. Nästa vecka är det dags. Då gäller det på riktigt. Förhoppningsvis blir allt klart då, men jag har mina tvivel. Fast jag sitter här och håller tummarna lite försiktigt. Sämre än vad det är just nu kan det i alla fall inte bli.

Jag lovar att bjuda på lite bilder snart, men nu måste jag gå och skölja av byggdammet som ligger som en extra hud. Blä!

100127

Jag hänger inte riktigt med märker jag. Senast skrev jag att jag skulle återkomma med nytt inlägg "imorgon". Det är strax en månad sen. Jaja, som tur är tror jag inte att det är så många som väntar med spänd förväntan på mina inlägg. Jag känner till tre personer som läser: mamma, ClaraBella, och Jossa. Ibland Erica och Jeppe, men för alla gäller samma sak. Ni vet redan allt som står här, för det har jag oftast berättat. Inte så att jag säger "nu har jag skrivit detta och detta i min blogg" utan mer för att det jag skräver här är oftast sånt jag vill dela med mig av, och då har jag redan berättat det för er. Så jag fortsätter att skriva meningslösheter rakt ut i etern, utan egentlig mottagare, och utan särskilt innehåll. Som detta. Totalt meningslöst. Men det kanske speglar mig bra.

I vilket fall så har ja ginte enbart pillat naveln den gångna månaden. Vi har ju trots allt kommit en bra bit med köket, sambon och jag. Det nya har anlänt och skruvats ihop. Jag har haft mig en dust med Ikea per telefon. Inser att priset är ganska väl kopplat till att det inte finns pengar över till serviceinriktad personal. Skitstövlar! Hur som. Vi har även rivit det gamla köket, och har nu nakna, kala putsväggar som stirrar fientligt på oss. Det stora problemet är elen, men det ska förhoppningsvis lösa sig snart. Förhoppningsvis. Annars får vi väl vispa grädde på toaletten i fortsättningen.

Jag är ganska duktig på att fotografera processen, och som vanligt är det bara jag som tycker det är viktigt. Det innebär att i vanlig ordning är det jag som håller i kameran, så att det på alla bilder är sambon som ser ut som slitvargen. Det är han visserligen också, men på något sätt blir det bortglömt att jag också arbetar. Därför tvingar jag honom ibland att fotografera mig med till exempel skruvdragaren, vilket han också gör, under ljudliga suckar och protester. Jaja, bevis ska ju finnas och kommer så småningom att hamna här. Håll ut!

Nu är min lunchrast slut och jag måste hasta tillbaka till allvaret. Tjingeling!

101231

Ännu ett år är till ända. Det är helt sjukt. Året avslutas i mycket trevligt sällskap i mycket glada vänners lag. Vi har middag hemma hos oss, och just nu har vi tagit oss igenom fördrink, förrätt och huvudrätt. Efterrätt och ostbricka väntar. Det ser jag fram emot. Vi har mumsiga saker på menyn idag.

Imorgon kommer det ett ordentligt nyårsinlägg, men tills dess får ni håll till godo med ett...

Gott Nytt År!