110722

Jojjomen. Säg den sorg som varar för evigt. Jag har ju varit mer än lovligt bitter över min ickesemester vecka 32. Det är ju då medeltidsveckan går av stapeln, och jag har varit hysteriskt sugen i år. Men med nytt jobb samma vecka är det inte så lätt, vilket jag såklart förstår, men ändå. Igår kom då Jeppe på den briljanta idén (som vilket ålarens egentligen hade kunnat tänka ut - men det är väl det som skiljer genier från vanliga träskallar) att helgen är ju ledig. Varför inte åka upp då? Sagt och gjort. Igår letade vi biljetter och boende. Lite som att försöka svälja ett trägårdsbord i ett stycke. Jävligt svårt alltså, men skam den som ger sig. Nu är boendet bokat på omedeltida Hotell Strandgärdet, och färjan ska också fixas. Jag åker upp på fredagskvällen efter jobbet, och hem på söndagen. Allt som allt blir det en hel dag med plats för en sjudundrande fest på. Bättre än inget konstaterar jag och kan inte låta bli att le och drömma mig bort.

De som inte har varit på medeltidsveckan äga icke rätt att uttala sig om densamma. Gotlänningar inkluderade oavsett om de varit där eller ej. Nu måste i alla fall klänningen tvagas och lagas. Det gick ju lite snett förra året med ambulans och akuten och morfinet och det där. Summa summarum är nu min klänning en ärm kort och den behöver sys dit. Armen är lite piggare än när den senast lämnade rosornas ö, och det är ju bra.

Sen ska det bli kul att spela 10 000 också...