070404

Surfers Paradise, QL

I mitt stilla sinne trodde jag att det där med Surfers Paradise egentligen inte var så speciellt som jag hört det ska vara, men att det ändå vore värt ett besök. Sen kom jag hit. Fatta chocken när jag inser att varenda skyskrapa är ett hotellkomplex. Det finns inte en kvadratcentimeter av Surfers Paradise som inte är byggt för turister. Allt består av butiker, caféer och hotell som av en slump också råkar anordna turer och adventures som de kallar det. Helt sjukt. Jag har aldrig känt mig mer som en lantlolla än nu. Jag som hunnit vänja mig vid att gå runt i min sarong och duscha i saltvatten känner mig inte riktigt bekväm med situationen. Därmed inte sagt att hostelet jag bor på är lyxigt. Det är världens skabb och sängen är obekvämare än den på Boomerang, och den fick jag blåmärken av. Fast ni skulle se stranden. Den bara fortsätter så långt ögat når. Det är coolt.

Planen var att åka ner till Byron Bay imorgon och dyka där. Sen fick jag bittert erfara att det är blues & Roots festival där och att påskhelgen därför är den absoluta toppen på turismen. Det finns inga rum att få tag på. Det har varit uppbokat i evigheter. Där ser man. Fast tur i oturen så träffade jag en kille från Texas igår som har ett tält. Mot min $100-check jag vann första utekvällen i Sydney får jag bo i hans tält. Haha. Madde i ett tält. Jag säger då det. Nu får jag i alla fall dyka och det var det som var det viktiga. Något säger mig att det inte blir så många nätter i Byron Bay.

Man lever och lär.