070414

Sydney, NSW

Så var det här, det 100:de inlägget. Mäktigt på sitt sätt. Får väl se vad det kan bjuda på. Är som ni förmodligen redan listat ut tillbaka i Sydney. Kändes till viss del som att komma hem. Konstigt egentligen hur en stad kan bli hemma så fort. Detta är vad jag har hittat på sedan sist.

I tisdags åkte jag ner till orten Bellingen, en pärla mitt i den grönaste tänkbara grönskan. Checkade in i ett rum med helt otrolig utsikt. Det här var utsikten från min säng. Från själva sängen alltså!

Morgonen efter gjorde jag en bushwalk genom regnskogen i Dorrigo National Park. Det var ljuvligt att gå och njuta av fågelsången, och all natur. Lärde mig hur en Whipbird låter. Den stackarn vi hörde försökte ragga på en fjälla men fick nobben tvärt. Ingen svar där inte. Hon var nog på dejt redan. Ja, se de där fåglarna. Opålitliga rackare. Var vid en underbart vacker utsiktsplats som låg på ungefär 700 möh. Vidare körde vi till ett härligt vattenfall, Dangar Falls, där jag var den enda som vågade mig i och bada. Förstår i och för sig deras tveksamhet med tanke på vattentemperaturen upp i bergen vid den här tiden på året, men vad fasen. Hur ofta har man möjlighet att simma i ett vattenfall. De enda vattenfall jag har hemma är sådana på bild och de är förvisso trevliga, men ack så svåra att simma i.

Kvällen spenderades sedan tillsammans med ett danskt par och en kille och en tjej från England. Det var vi som varit i regnskogen tillsammans. Morgonen efter, i torsdags alltså, gjorde jag slag i saken och gjorde något som jag planerat att göra hela resan, men som av någon anledning ständigt har skjutits upp. Jag var ute på ridtur. Spenderade två timmar i härliga omgivningar på pållen Dawson, en mycket trött kuse. Hade han fått välja hade han nog helst lagt sig ner och somnat, men en och annan galopp lyckades jag ändå övertala honom till. Vilken känsla. Det är frihet att susa fram med vinden i ansiktet och vara som ett med naturen. Ljuvligt. Allt har dock ett pris vilket jag bittert fick erfara dagen efter. Hade nästan glömt bort hur många muskler man faktiskt använder när man rider. Att så många muskler kan göra så ont samtidigt är i sig ett under. Däremot kom jag till insikt om en sak. När jag kommer hem ska jag börja rida igen. Jag vet ju hur mycket jag tycker om det, men det är precis som om jag hinner glömma bort det mellan gångerna. Det får bli ett mål att uppfylla. Här är jag och Dawson, som håller på att ramla ihop av trötthet.

Igår blev inte så mycket gjort, dels på grund av ovan nämnda muskelslitage, men även på grund av att jag hade feber och frossa. Blev en dag på tv-soffan istället med tre filmer som tröst. Inte fy skam det heller. Gick dock ut en liten sväng och tittade på omgivningarna. Vid midnatt bussades jag ut i mörkret för att sitta i kylan och vänta på en Greyhoundbuss som förvånansvärt nog var i tid. Kryss i taket. Det händer inte så ofta. Nio timmar senare, om möjlig ännu mera sliten anlände jag till Sydney i morse. eftersom det inte var incheckning förrän vid lunch tog jag en soffa i receptionen i besittning och sov där till personalens stora förvåning. När jag lugnt förklarade att jag väntade på mitt rum lämnade de mig i fred. På eftermiddagen, en välbehövd dusch fräshare, mötte jag upp med Cissi och tog några timmar på stan. Oj, vad sorgligt det var att skiljas igen. Imorgon åker jag ju till Fiji. Ska visserligen bli skönt, men ändå. Det kändes så hemtamt att träffa henne.

Fast som sagt, imogon reser jag till Fiji. Måste ju hinna arbeta upp brännan innan jag kommer hem. I dagsläget är det bara pinsamt. Inte jag jag hjälpa att det regnar när jag vill beacha. Mög. Här kommer lite bilder att titta på.

Jag och en koala på Australia Zoo.

Vaddå? Det där med att tämja krokodiler är väl inget?


Mys i Roo Heaven, Australia Zoo.

Ett tält. Här huserade jag i fyra nätter. Ösregn i tre av dem. Tältet höll dock tätt till min stora lättnad.

På promenad utanför hostelet i Bellingen. Ett par pållar gick på bete där. Så rara så, även om det bara är en på bilden.

Mot solen!