Jag borde... har blivit mitt livsmotto, och jag kan meddela att det inte är ett särskilt uppiggande sådant. Tyvärr är väl det följden av att vara lat. Allt det man borde ha gjort, samlas på hög, både på diskbänken och i samvetet. Faktum är att jag inte vet vilket som är värst - att faktiskt göra det, eller att ha det gnagande på egot. För gnager, det gör det.
Har åtminstone börjat, och det är det som är det svåra. Sen är det lättare att fortsätta. Ska intala mig det nu.
1 comment:
Hej hoppas ni kmmit fram till ön Gotland i lagom tid.
Borde - ja kanske vi är släkt, det går visst i arv - det där borde, men tänk på de bra sidorna alla glädjeämnen som alltid uppstår - överallt.
Särskilt på Medeltidsveckan just nu - ha de ´´
Kram Mamma
Post a Comment