Det är inte så muntert här hemma just nu. Vår älskade, älskade Eskil ligger inlagd på djursjukhuset med en skada i ryggen, och kan inte använda sina bakben. Vi är helt förtvivlade och har gjort allt vi har kunnat hittills, och vet efter gjord ct-röntgen inatt att det inte är ett akut diskbråck och att det inte finns något som kan åtgärdas med kirurgi. Att han har en skada på två kotor, och att ryggmärgen med nerverna blivit drabbade. Det enda vi kan göra nu är att vänta och se. Hoppas att han blir bättre. Att han ska vara så stark att han kan läka och återhämta sig. Att viljan att kämpa för att överleva är stark nog. Att han håller modet uppe och att han känner hur älskad han är. Att han kommer hem till sin familj. Till oss, och till Alice, så hon slipper gå och leta efter honom. Att han får uppleva huset vi köpt till honom, där han ska få bli utekatt och gå och skrämma hönsen. Att han får träffa bebisen som han redan legat så många timmar på, och trampat på, och som han kommer att bli världens bästa storebror till. Allt det, och tusen andra skäl.
Snälla älskade Eskil. Bli frisk, bli frisk, bli frisk. Läk dig och kom hem så vi får fortsätta älska dig! Snälla, snälla! Du är det finaste. Var stark och modig. Matte och Husse älskar dig!
Vår kärlek.
1 comment:
Din bebis hoppas jag? Grattis i så fall! :) kram
Post a Comment