110921

Två morgnar i rad har jag nu misslyckats totalt med själva uppstigningsmomentet. Att komma för sent är nog bland det absolut pinsammaste jag vet, och ändå lägger jag förvånansvärt mycket tid på det. Idag var det en katastrof. 

Jag är en klassisk snoozare. Jag tar mig själv till liv i tiominutersintervaller. Utan undantag. De gånger jag har stigit upp direkt när klockan ringer är mycket lätträknade. Det händer helt enkelt inte. Men idag gick något helt enkelt fel. Efter den där första snoozningen hände det inget mer, utom att jag började drömma. And what a dream...

Jag drömde att jag skulle hoppa bungyjump, fastsatt i någon form av sele, typ harnesk. Hoppen gjordes ifrån någon form av lastramp ett femtiotal meter upp i luften ovanför en dyig sjö inne i skogen/djungeln. Varför skulle man utsätta sig för det då? Jovisst serru, vi tävlade om ett gäng glamorösa möbler i multitusenkronorsklassen. Flertalet hopp utfördes och efterhand slogs folk ut ur tävlingen. Till sist var vi bara två kvar - jag, och en före detta kollega till mig. Det är nu det sjuka börjar. 

Kajsa kommer inridande på... En gigantisk svart skogssnigel - i tre delar. Den ena delen svävar lite nonchalant framför det makabra ekipaget liksom för att visa vägen, och Kajsa. Jodå. Kajsa sitter även hon lite svävande ovanför en av snigeldelarna med tyglar i händerna och antennerna framför sig, medan snigeln segar sig slemmigt framåt.

Det är nu det är min tur att hoppa. Uppe på flaket sitter några som jag i drömmen känner. De hejade på mig i alla fall, och försökte göra allt för att jag inte skulle ramla ner för den hala, geggiga rampen utan selen på mig. Jag får hålla mig kvar i en av fåtöljerna (det fanns två turkosa, den ena med en vit rand - värd 55 000, den utan rand värd 50 000) som är täckt med plast och i jämnnivå med rampen. 

När jag hänger där ut över kanten, med livet som insats (min bruna pygméhäst står nedanför och väntar - mycket sötare än skräcksnigeln!) täckt av brun lera i värsta actionfilmsscenen, vaknar jag. 

Någon som vågar sig på en tolkning??

Nä, trodde väl inte det.

Söt i jämförelse...

PS. Mer om den betydligt trevligare möhippan hittar du här, här, här och här.

110920
Och så vaknar liket. 

Jag veeet att det absolut tråkigaste man kan läsa i en blogg är om hur sällan bloggaren i fråga uppdaterar sin blogg. Så jag lovar att inte beklaga mig. Jag lovar inte heller bättring till de typ fyra läsare jag har. Jag vill inte göra er besvikna. Lite roligt är dock att efter att ha blivit länkad genom Emma ökade mina besökare med ungefär 500%. Jag skojar inte. De kom dock inte tillbaka dagen efter. Jaja. 

Som vanligt är det inte bara här inne det står stilla. Kameran är fortfarande precis lika trasig (kanske - den är faktiskt lämnad på lagning, kryss i taket) och därmed kan jag inte presentera Jossas möhippa, som gick av stapeln i lördags, i bilder. Men de kan ni hitta under länken ovan. 

Jo, möhippa. Fantastiskt fenomen må jag säga. En hel dag med bara hittepå och fint inför en av de största dagarna. Såhär gjorde vi.

Ett helt gäng adrenalintoppade brudar angrep den intet ont anande blivande bruden i stugan. Bland blåsgrejer, glada tillrop och kramkalas fick hon försöka få tillbaka fattningen innan det var dags för dagens första anhalt. Vi hade hyrt ett glashus precis vid havet där vi dukat upp till brunch med american pancakes, bullar, bubbel och annat mums mums. Där fick Jossa föredra sällskapet och berätta vilken relation hon hade till var och en. Vi körde även klassiska hoppfoton och en omgång av på spåret för att ta reda på nästa destination - Las Vegas. På med nätstrumpor och fram med Beyoncé-movesen, för nu skulle det dansas. Hrmm.... Ja, vissa hade ju det lite mer naturligt i systemet så att säga.... Jag kompenserade med rosé. Kul var det i alla fall, men jag bävar för den dagen det ska vara filmvisning av resultatet. Blir det på bröllopet tror jag att jag ska göra ett längre toalettbesök, eller möjligen hoppa från balkongen i det penthouse där festen ska hållas. Jossa? Proffs såklart. 

Efter allmän förnedring (av mig - absolut inte bruden) fick vi ta tåget till Boston där det serverades ruskigt goda cupcakes gjorda av Alice. Cornelia hade fixat världens sötaste, och godaste, macaroons, som verkligen satte pricken över i. 

Nåja, ingen rast och ingen vila. Jossa fick tio minuter till tvagning och stajling innan vi följde spåret vidare till Los Angeles och dagens photo session. Jossa var fantastiskt duktig, och bilderna blev riktigt bra. Ska bli spännande att se vilka hon väljer. Jag måste även ge oss hurrande tjejer en eloge för stor inlevelse och många bra "tips". Jossa är nog en av de modigaste jag känner. 

Tåget tuffade vidare till slutdestinationen. Här var det dags för le grande finale. Och vilken final sen. Rosenblad, akvarellmålning, american burgers (det är väl ingen som missat temat vid det här laget), cosmopolitan och framför allt - vedeldad badtunna i trädgården. Suck... För att göra en perfekt dag om möjligt ännu bättre avrundade vi hela tillställningen med en chokladprovning och soffhäng på småtimmarna. Askungen beskriver det nog bäst av alla. 

Alldeles, alldeles... Alldeles underbar...

110729

Hade det inte varit för att min kamera är otroligt trasig, hade jag idag lagt in massa bilder i inlägget. Bilder på det nystajlade vardagsrummet med ny taklampa (jättemaskrosen), nya gardiner, den nya soffan, Eskil på hans nya älskade Ludde (den gamla gick sitt bittra öde till mötes under kiss-eran, och det går inte riktigt att förklara den kärlek som uppvisades vid installationen av nya Ludde. Jag har aldrig sett en så lycklig katt. Någonsin.), och såklart de nya blommorna. Jag hade också visat bilder på den fantastiska middagen idag som bestod av ljummen potatissallad, kotlett och il vino. Det nya handfatet till toaletten hade flashats, även om det inte är installerat än. Och framför allt hade jag visat förebilder på de kuddfodral jag ska sy, och de ljuvliga knappar som ska pryda dessa. Jossa hade funnits med på ett hörn eller två, eftersom vi har hängt en del i veckan - både här och i Helsingborg. Och den nya bordslampan som ska stå lite snyggt i ett hörn när ni flyttat runt lite på möblerna.

Ja, det var nog det. Men nu har jag inga bilder. Kameran väntar på farbror doktorn, och tills dess får ni hålla fantasin vid liv.

110726

Sommarens enda semestervecka är ett faktum. Shit vad skönt. Jag inser nu vad jag gått miste om hela sommaren. Men men, i slutändan är det jag som sitter på en strand i Mexico med en sombrero på huvudet, käkar tacos. En strand på Cuba med massa fina romdrinkar funkar också. Vi får väl se hur det yttrar sig.

Det enda jag hade velat åtgärda den här veckan (förutom vår mycket trasiga toalett) är vädret. Det är inte semesterväder, playatajm eller något annat varauteisolskenetväder. Det är sittainneunderenfiltochtittapåfilmväder och det passar ju sig inte riktigt på en semester. Nåja, veckan är ju inte slut än.

Idag ska jag ta tåget till Helsingborg och Jossa. Planen är att prata bröllop, dricka vin och skita i morgondagen.

DET låter som semester!



110722

Jojjomen. Säg den sorg som varar för evigt. Jag har ju varit mer än lovligt bitter över min ickesemester vecka 32. Det är ju då medeltidsveckan går av stapeln, och jag har varit hysteriskt sugen i år. Men med nytt jobb samma vecka är det inte så lätt, vilket jag såklart förstår, men ändå. Igår kom då Jeppe på den briljanta idén (som vilket ålarens egentligen hade kunnat tänka ut - men det är väl det som skiljer genier från vanliga träskallar) att helgen är ju ledig. Varför inte åka upp då? Sagt och gjort. Igår letade vi biljetter och boende. Lite som att försöka svälja ett trägårdsbord i ett stycke. Jävligt svårt alltså, men skam den som ger sig. Nu är boendet bokat på omedeltida Hotell Strandgärdet, och färjan ska också fixas. Jag åker upp på fredagskvällen efter jobbet, och hem på söndagen. Allt som allt blir det en hel dag med plats för en sjudundrande fest på. Bättre än inget konstaterar jag och kan inte låta bli att le och drömma mig bort.

De som inte har varit på medeltidsveckan äga icke rätt att uttala sig om densamma. Gotlänningar inkluderade oavsett om de varit där eller ej. Nu måste i alla fall klänningen tvagas och lagas. Det gick ju lite snett förra året med ambulans och akuten och morfinet och det där. Summa summarum är nu min klänning en ärm kort och den behöver sys dit. Armen är lite piggare än när den senast lämnade rosornas ö, och det är ju bra.

Sen ska det bli kul att spela 10 000 också...

110721

Minsann. Om det inte är så att jag har semester nästa vecka. Ta mig tusan. Det känns nästan som en orimlighet när man har jobbat precis hela sommaren, och ska jobba resten också. Men en vecka har jag, och den ska jag vårda med ömhet. Det enda som finns inplanerat är ett besök i Helsingborg hos Jossa för lite bröllopsplanerande. Resan närmar sig med stormsteg och jag ligger i hårdträning. Jag har sällan sett fram emot något så mycket som denna resan. Det blir på något sätt ännu viktigare i samband med denn jobborgie som utspelar sig i sommar.

På måndag ska vi förresten vaccinera oss inför resan också. Vi har blivit ombedda att leta fram våra vaccinationskort. Finns det någon människa i hela världen som vet var man har dem någonstans. Inte vi i alla fall. Dock vet jag vad jag har fått för sprutor i vuxen ålder. Det kan väl räcka? Jag känner orimligheten i kravet, men det kanske bara är jag. Förmodligen.

I tisdags var vi och kollade på sista Harry Potter-filmen. Eller ja, det som sägs vara den sista då. Det är nog inte sista ordet sagt där, det tror jag inte. Bra var den, trots att jag agerade klimakteriekärring och shh-ade en snackeröv i slutet. Jag var inte ett dugg intresserad av hans åsikter om hur saker och ting hängde ihop, men han verkade sugen på att dela med sig. Han blev sur, men tystnade i alla fall. Då kan det vara värt det. Det finns nog inget värre än folk som inte kan vara tysta på bio, eller åtminstone har vett att viska. Dagens ilandsproblem.

Ikväll hoppas jag dock inte att det blir tyst. Vi ska köra till Olofström och gratta Natalie eftersom vi inte kan komma på kalaset i helgen. Har vi lite tur får vi se hennes halvegna lya också. Vi håller tummarna.

110718

Idag fyller mitt äldsta syskonbarn (jag har ju en del) år. 20 år. Det är helt galet! Alla grattis till dig. Jag hoppas du firar med stil.

Ja, jag var ju 9 år första gången jag blev moster. Eller rättare sagt var jag bara åtta, men det var det året jag fyllde nio. Således har jag varit moster i stort sett hela mitt liv. Jag kan inte ens minnas att jag inte har varit det. Det är lite sjukt. Det har ju kommit fler sedan den där dagen -91. Fyra till, och jag gissar att det blir fler framöver. Goa grejer. Just nu är de alltså i åldrarna 20 - 2 år. Ganska spritt, men det är väl så det ska vara.

Idag är det i alla fall Natalies dag. Hurra, hurra, hurra!!!

PS. Vad tycks om den nya designen? Bättre? Tja, mycket sämre kunde det väl inte bli...

110714

Ledig från jobbet minsann, något jag firat ordentligt genom att tvärsova hur mcket som helst. Tro nu för all del inte att jag har semester bara för det. Nänä. Surt förvärvade komptimmar som måste plockas ut innan jag börjar på nya tjänsten ligger närmre sanningen. Det är iaf gött att vara ledig. Min enda plan för idag var egentligen att sticka in till stan för att köpa ett nytt nagellack. Nu öser regnet ner, så den planen ligger på is. Istället blir det att sanera här hemma och måla lite lister. Sambons föräldrar kommer och inspekterar det nya hallgolvet och den nya soffan ikväll. Då är det ju trevligt att ha lite snyggt här. Annars är det inte mycket som händer. Jo, jag ska ju faktiskt på fotvård idag (därav det nya nagellacket) och göra tassarna presentabla igen. Det ska bli najs.

Usch. Jag lämnar er med världens absolut tråkigaste inlägg. Förlåt.

110609

Jag är gräsänka. Sambon har övergivit mig för Sweden Rock. Valt att sunka i ett regnigt tält på en lerig åker med tillräckligt hög promillehalt för att inte lida av det framför att att dela stugvärmen, eller lägenhetsvärmen, med mig. Jag vill också.

Inte för att jag ska sitta hemma och rulla tummarna för det. Idag är det sista ridlektionen för terminen, och eventuellt väntar en veckas ridläger nästa vecka. Imorgon ska vi har grillfest med ridgruppen och på lördag far jag och mamma och Skodan till Båstad för en släktträff full med otroligt glada människor. Det väntas finbesök ända från Australien där en falang av den Olssonska skaran har bosatt sig. Denna aussie har visst inte varit i Sverige sedan 1975. För att riktigt bevisa hur ursvenska vi är, serveras det därför sill å päror till middag. Det är fina grejer det. I love!

Mitt bidrag består av kanelbullar, vilka jag med mycken möda försökte baka igår. Enligt grundreceptet står det typ: ta fram goda grejer att hälla i en skål, blanda, platta, smeta och rulla. Stoppa sedan in de smarriga klumparna i en UGN, vilket jag följde till punkt och pricka. Tror ni inte ugnhelvetet ger upp då!? Error 06 fick jag veta att den led av. Vad det innebär framgick inte av bruksanvisningen, men jag tippar på överhettning. Den fick slag i alla fall och ville inte ugna sig ett dugg. Där stod jag klockan tio på kvällen med hela köket fullt av deg men ingenstans att göra den ätbar. Efter en halvtimme och ivrigt flirtande med grannen som gick med på att låna ut sin ugn lyckades jag dock skaka liv i liket igen. Det gick alldeles utmärkt tills nästa plåt var i ugnen. Efter blod, svett och ett stort glas rödvin lyckades vi dock klämma fram 43 st imperfekta godingar att servera till kaffet på lördag. Den som inte högljutt utropar glädjeyttringar i samband med inmundigandet kommer jag att ta ett personligt samtal med å det bestämdaste. Oohhanden, Mmmmanden och smackanden mottages också tacksamt.
Nu ska jag avsluta min lunchrast och gå tillbaka till arbetet för att vila upp mig ett par timmar till innan jag måste återvända hem för att ta tag i den krigsskådeplats köket förvandlats till under framkrystandet av ovan nämnda delikatesser.
Jag ska aldrig erbjuda mig att baka bullar igen!
Ta ta, for now!

me no like you no more...

110521

Igår var jag i Malmö och svirade med Marie och Abigail på Thank God It's Friday! Fantastikt ställe må jag säga. Vi gjorde slag i saken och angrep drinklistan med iver. Stora bringare bars in och fördelades i sällskapet; Strawberry Mojito, Tropical Mai Tai, Frozen Strawberry Daquiri... Mmmm..... Fast som de mogna människor vi är avrundade vi kvällen seriöst med en runda biljard och språngmarsch till tåget. Mycket mycket najs kväll! Idag har ändå största delen av dagen spenderats i sängen med en bok.

Nu måste jag marinera kött för om en halvtimme ska jag och sambon till Ynde där Jossa och Fredrik har bjudit in till grillkväll. Fantastiskt! I looove grillat, och Jossa och Fredrik också såklart!

110518

Vojne vojne. Idag har det varit en tidig morgon. Det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot onsdagarna. Fördelen med dessa är att jag slutar 13.30, vilket inte hör till vanligheterna annars. Nackdelen är att jag för att kunna sluta ovan nämnda tid måste börja jobba 6.30. Alla som känner mig vet ju hur bra det passar in för mig... Det är som ett lik jag släpar mig de få metrarna över gatan och liksom öser mig in på jobbet likt en degig massa. Dock vaknar man till liv ganska fort. Barn har den effekten.

Dessa dagar brukar jag fira genom att vid avslutat arbete släpa mig tillbaka över gatan, ramla i säng och sova tills sambon kommer hem. Fina grejer det. Idag blir dock ingen sådan dag. Direkt efter jobbet ska jag på anställningsintervju inför hösten, därefter måste jag förbereda inför den naturvetenskapsdag vi har på jobbet imorgon. Jag har dessutom LOVAT sambon att jag ska följa med till gymmet idag. Suck, tvi, blä och fy hundan. Jag vet att jag egentligen borde flytta dit helt och hållet, men jag tror att min hjärna har blivit förfettad tillsammans med resten av kroppen, för jag har blivit totalt oförmögen att fatta ett enda beslut som möjligen skulle kunna påverka mig positivt. I vilket fall har jag överlåtit dessa beslut på sambon, som med höga förväntningar agerar samvete. Tyvärr går det att muta honom med biscottis, så helt vattentät är inte planen.

Efter gymmet blir det sushibuffé på Modesto, för att sedan avsluta dygnet tillsammans med Captain Jack Sparrow i biobörkret. Det är det jag ser framemot. 2 timmar och 20 minuter med världens bästa Johnny Depp och en påse... morotsstavar?

Nu ska jag ut i solskenet och leka. Adios!

Drömman

110508

Idag har det varit klubbtävling i hoppning på Krk, och jag var med. Såklart. Inte för att jag hoppar några jättehinder, men ändå. Det är ruggigt kul! Sambon var på plats och förevigade det hela, och även mamma gjorde ett gästbesök dagen till ära. En andraplacering och blå rosett blev det i första klassen, 70 cm, med 31 hundradelar från idealtiden tror jag, och en fjärdeplats fast precis utanför placering i 80 cm med 1.22 sek från idealtiden. Jag är jättenöjd!

Även i övrigt har det varit en riktig toppenhelg. I fredags kollade vi på första Twilightfilmen på SVT så på förmiddagen på lördagen fick sambon cykla in till stan och hyra det två andra delarna. Sen filmfrossade vi! Ojoj, jag längtar till nästa del kommer på bio. Mamma Mia... Dagen avslutades med grillning i Tivoliparken och sen party hos Ebbe för vidare utgång till Harrys. Vilken kanonkväll! Vi var på ett strålande humör hela gänget och när klockan närmade sig halv två smög jag och Erica oss hemåt. Männen lämnade vi kvar eftersom de verkligen var i sitt esse. 05.08 skramlade det i nyckelhålet och en extremfrusen sambo ramlade in och stapplade in i duschen för att värma sig. Snutten har varit helt slut idag, så att han cyklade till stallet för att titta på mig värdesätter jag verkligen. Att han sen låg och snarkade medan Marie och jag hade grillunch här hemma är väl priset han fick betala...

(Här har jag försökt lägga upp en film från tävlingen, men det FUNKAR INTE!)

PS. Jag funderar på att göra om lite i bloggen. Göra den lite ljusare och så. Vad tror ni om det?

110428

Ära vare Gud i höjden och frid på jorden. Solen skiner! Är inte detta helt fantastiskt? Visst, det är lite kyliga vinda stundtals, men ändå, jag går med bara fötter och har solglasögon på näsan och det måste ändå ses som fantastisk väderlek. Fräknarna på näsan förökar sig konstant, vilket lämnar mig lite fräschare, lite snyggare. Det uppskattas. Snygghet är annars inte vad jag förknippar mig själv med, så det känns bra. Stackars sambon får svara på frågor som seeer du inte, de är ju jäääättemånga nu?! varpå han mumlar fram jo älskling, du är jättefin, kan vi äta nu? Själv står jag i hallen och speglar mig i min nyfunna skönhet. Är inte det att ha vårkänslor så säg. Nu måste jag bara fixa lite grejer att plantera på balkongen också. Eller ja, jag hade köpt penséer, men de dog. De gör visst de när de inte får gräva ner fötterna i myllan, utan tvingas stå på en balkong i en plastpåse i gassande solsken lite för länge. Jaja, jag är bra för BNP.

110403

Det finns en något absurd känsla i att sitta och leta hotell inför en resa. Lite som om det inte är på riktigt. Tusenlapparna som blinkar förbi påminner svagt om dem man jobbar ihop, fast ändå inte. Just nu letar vi hotell i New York. Det är inte billigt vill jag lova. Absolut svindyrt. Jag är dock övertygad om att det kommer att vara värt varenda krona. Bröllop och en av världens bästa städer i ett och samma. Kan det bli fel bara? Som vi tänker nu är vi lite inne på The Pod, som är ett fräscht ställe, centralt, fast vi kommer i så fall att bo i våningssäng med delat badrum. Det blir ett betydligt billigare alternativ än att bo i ett dubbelrum på ett lika fräscht hotell. Vi får väl spara dubbelsängarna till våra bongalows på standen i Mexico. Mmm... Holbox...

110328

Det har varit stiltje, det kanske ni märkt. Och det kanske är så att bloggen, trots allt, kanske speglar mig lite, för när jag ser tillbaka på den senaste tiden kan jag se att det faktiskt varit lite stiltje inom mig också. Lite tom, lite tråkig, lite ouppdaterad. Fast ibland är det väl så. Det har hänt saker på jobbet som gör att axlarna sjunker otäckt nära jorden, och jag börjar fundera alldeles för mycket. Det är säkert bra att fundera, men inte allt för mycket. När det sedan blir oprovocerat motstånd i löjliga frågor, suckar jag djupt och äntrar denna form av stiltje.

Bland annat håller jag och sambon på att planera höstens resa till New York, Mexico och Cuba, vilket min chef (som jag med största sannolikhet inte kommer att arbeta för då eftersom mitt vik går ut i juni) har blivit både informerad om och godkänt, visserligen bara i fikarummet, men ändå. Jag behöver ta min semester till hösten, och det har hon sagt ok till. När vi sedan sitter i möte och diskuterar sommarens semestrar får jag höra att "du vet att jag kan sätta stopp för detta va?" Suck. Ja, såklart, men varför? Jo, det är ju så att man ska ta ut minst 3 av sina 5 veckor under juni - augusti, om inte synnerliga skäl föreligger, vilket jag tidigare fått höra att min resa kan klassas som. Dessutom så kan man inte veta hur min nästa chef kommer att ställa sig till detta, så då kanske man inte borde godkänna det. Suck. Igen. Och i detta läget står jag nu.

Jag drömmer vidare om bländvita stränder, vajande palmer, härlig storstadspuls och ett fantastiskt bröllop. Det ska bli verklighet! Jag lovar. Och förhoppningsvis kan denna fantastiska vårsol skaka liv i en frusen själ.

110222

Sitter i köket sådär lite lagom skuldtyngd. Det finns många saker jag borde göra utom just det. Jag borde diska saker att fylla skåpen med. Jag borde stryka och sy upp gardiner. Jag borde städa den där jäkla spisen så den kan läggas ut på blocket. Jag borde måla stolar och bord. Jag borde vika tvätt, hänga tvätt, tvätta tvätt. Jag borde duscha. Ändå känner jag mig på sådär väldigt bra humör där jag sitter, på den nymonterade ikeapallen med laptopen i knät, och lyssnar på olidligt bra musik på spotify, och tar igen alla de bloggar jag inte läst medan jag varit sängliggandes i två dagar. Jag har till och med fått stanna hemma från jobbet. De vill visst inte ha magsjuka. För det är vad jag har haft.

Efter en mycket trevlig kväll i Lund i lördags, hoppade jag och sambon på sista tåget hem istället för att övernatta som planerat. Jag har nog sällan varit så trött. Jag kom på mig själv med att tänka "jaha, såhär är det alltså att bli gammal - klockan är elva och jag är redo att gå och lägga mig". Jag lyckades ändå hålla mig vaken fram till ett när tåget gick, sen sov vi som stockar hela vägen hem. Den nattens promenad hem från tågstationen kan vara det vidrigaste jag har varit med om. Det kändes som om jag var fånge i ett terroristläger, där de hindrade mig från att sova. Och hade det inte varit så förbannat kallt hade jag kunnat lagt mig rakt ner på gatan och somnat där. Och stackars sambon som också frös så han skakade började minnas sedan länge förträngda skräckupplevelser från lumpen där de fick springa kilometer efter kilometer kylda av iskallt vatten, uppsläpade mitt i natten. Och hur de stod tillsammans i skogarna nattetid i sina sovsäckar, hårt tryckta intill varandra för att ingen kunde sova på grund av kylan, och med inget annat annat än en tepåse att dela på.

Hem kom vi i alla fall till slut, och darrande av köld kröp vi ner i sängen med två överlyckliga katter på magen. Säg den lycka som varar för evigt. Vid femtiden vaknade jag och mådde gräsligt. Sen var det dags. Hela söndagen låg jag sen och huttrade under täcken och filtar med nära på 40 graders feber. Då var det synd om mig. Tyckte jag. Alice ville fortfarande ligga på mattes mage som hon ju alltid gör, och kunde inte alls förstå de plågor matte genomled. I måndags var jag i alla fall bättre, om än helt utslagen, så imorgon väntar abetet igen. Tyvärr har min magsäck krympt till en valnöts storlek, så det där med att äta går fortfarande sådär, men det kommer väl.

Nu dök sambon upp bakom min axel med trötta ögon. "Jag mår inte så bra" mumlar han och tittar på mig. Jaha. Idag blir det väl min tur att köra och handla proviva och bananer. Limpmackor har vi kvar.

110217

Jodåsåatteh... Nu har man ett kök. Det är inte fy skam vill jag lova. Tror knappt att det är sant faktiskt. Igår var vi på Ikea och gjorde de sista (peppar peppar) kompletteringarna. Det blev en sån där dekorlist som det kallas, en sån som sitter under väggskåpen för att man inte ska se alla eluttag och grejer som gömmer sig där under. Vi hade inte tänkt ha någon från början eftersom vi ville att spottarna skulle synas, men vi fick ge oss. Elgrejer är inte snygga, även om spottarna var det. Vi behövde 230 cm. Tror ni inte så att de säljs i förpackningar om 220 cm? Vi blev tvungna att köpa två, vilket är mer än tillräckligt smärtsamt för vår köksbudget, vilken sprängdes för flera veckor sedan. Kök är dyrt. Jättedyrt. Nu är det, förutom listen och lite latex, bara inredning kvar. Fick tag i gardin igår, och halkskydd till lådorna, så nu ska här diskas i ett ännu högre tempo. Allt ska in, och hälften ska bort. Det går sådär.

Själv sitter jag här med ett stort tryckförband på vänsterarmen. Idag har jag varit och plockat ut min p-stav, som gjort sitt i tre år. De varar ju så länge, vilket är helt fantastiskt. Den här gången har jag dock inte satt in någon ny. Ska prova någon sorts plåster istället i tre månader, annars får det bli pillerknapring för mig med om kvällarna. Känns lite skrämmande faktiskt. Hoppas dessa plåster funkar bra som fanken nu.

Nä, nu måste jag springa upp en våning och påbörja dagens arbete. Godmorgon gangstrar!

110204

Shit, nu rullar det på framåt. Jag och sambon har slitit hund de senaste dagarna, spacklat och slipat, målat och slitit vårt hår i förtvivlan, men det har gett resultat. Kanske inte exakt det resultat vi suktat efter, men tro det eller ej, det hänger ett kök på våra väggar! (peppar peppar, ta i trä...) Jag hoppas innerligt att det här kommer att gå vägen. Idag har vi Ebbe och Chrille här som hjälper oss. Medan jag var på jobbet har det varit full aktivitet här hemma. Just nu är de på lunch, och jag har slutat för dagen och sitter hemma och vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja. Vi skulle egentligen ha tapetserat fonden i eftermiddag, ´men sambon ska på whiskyprovning, så vi får göra det imorgon istället. Ett par väggar till ska målas, och sen liknar det faktiskt ett rum igen. Idag kommer vitvarorna också förstås, inte en dag för tidigt. Snarare en vecka för sent mot utlovat, men idag ska de alltså hit. Detta ser jag med stor förtröstan framemot. Sedan ska elektrikern göra sitt, och svärfar koppla in blandare och avlopp, sen är det ganska klart. Ja, förutom att resten av lägenheten ska rivas upp och få nytt golv med. Gud, giv mig krafter!

PS. Utlovad bildkavalkad kommer. Promise!

110202

Trött, tröttare, tröttast. Idag började jag 6.30, vilket inte alls känns bra såhär fram emot halv tio-snåret. Nu går nämligen köksprojektet på högvarv där hemma. Ja, just nu står det still, eftersom vi är på jobbet. Nu arbetar spacklet istället på att torka. Vi spacklade nämligen första lagret igår, därav denna trötthet. Det är helt sjukt hur mycket det kan bli att spackla! Eftersom alla skivor inte är helt perfekt limmade heller (dock inte vårt fel) ska spacklingen kombineras med att hitta skruvar att fästa på ställen där de lätt kan gömmas bakom ett tjusigt lager spackel. Inte det lättaste, och till sambons stora frustrering hann jag med en panikgråtattack på toaletten också innan vi kunde avsluta för dagen. Nu känns det bättre, och ikväll ska vi slipa och spackla igen. Innan fredag morgon, när Ebbe och Chrille kommer tillbaka, ska vi dessutom ha hunnit slipa ytterligare en gång, samt målat och tapetserat. Har absolut inte den blekaste aning om hur vi ska hinna med, men jag vet ju vad jag ska göra på torsdag natt. Sugen på att hjälpa till?

In i spackeldimman...

100129

Sakta men säkert smyger det framåt i köksprojektet. Oftast känns det som det inte händer ett dugg, eller möjligen att det går baklänges. Idag är första gången som vi tillför något istället för att bara plocka bort. Fast visst har vi plockat bort också, i själva verket mycket mer än det andra. Nu är i alla fall allt jag kan komma på rivet. Det är bara spisen kvar som ska bort. Den ska städas ordentligt och sen läggas ut på blocket. Det är förresten världens bästa spis, om det är någon här som är i behov av en sådan.

I övrigt är som sagt allt rivet. Kakelfix är bortknackat (som det satt!), spik är utdragna, skåpen är antingen demolerade eller sparade och det som skulle till tippen har hamnat där. Sedan har det varit otroligt mycket förberedande arbete. "Förbereda" betyder "bära" har jag fått lära mig. Det är inte kul. Vi har burit golv och gipsskivor. Och en masonitskiva, men den kan inte jag ta cred för. Färg också. Och murbruk, tapeter och verktyg. Eftersom vi ska lägga nytt golv i hela lägenhetenhar vi burit foam också. Foam är bra. Det väger lagom.

Nu har vi i alla fall kommit så långt att taket ska målas imorgon, det är förberett för det nya golvet, avloppet är framdraget, vi har dragit kabelslang under trossbotten så att vi kan få ström till diskmaskinen, fläkten, belysning och eluttagen. Tänk, vi ska få eluttag! Är inte det underbart?! Riktiga, fina eluttag som man kan sticka riktiga, fina kontakter i och få ström. Som jag har längtat. Nästa vecka är det dags. Då gäller det på riktigt. Förhoppningsvis blir allt klart då, men jag har mina tvivel. Fast jag sitter här och håller tummarna lite försiktigt. Sämre än vad det är just nu kan det i alla fall inte bli.

Jag lovar att bjuda på lite bilder snart, men nu måste jag gå och skölja av byggdammet som ligger som en extra hud. Blä!

100127

Jag hänger inte riktigt med märker jag. Senast skrev jag att jag skulle återkomma med nytt inlägg "imorgon". Det är strax en månad sen. Jaja, som tur är tror jag inte att det är så många som väntar med spänd förväntan på mina inlägg. Jag känner till tre personer som läser: mamma, ClaraBella, och Jossa. Ibland Erica och Jeppe, men för alla gäller samma sak. Ni vet redan allt som står här, för det har jag oftast berättat. Inte så att jag säger "nu har jag skrivit detta och detta i min blogg" utan mer för att det jag skräver här är oftast sånt jag vill dela med mig av, och då har jag redan berättat det för er. Så jag fortsätter att skriva meningslösheter rakt ut i etern, utan egentlig mottagare, och utan särskilt innehåll. Som detta. Totalt meningslöst. Men det kanske speglar mig bra.

I vilket fall så har ja ginte enbart pillat naveln den gångna månaden. Vi har ju trots allt kommit en bra bit med köket, sambon och jag. Det nya har anlänt och skruvats ihop. Jag har haft mig en dust med Ikea per telefon. Inser att priset är ganska väl kopplat till att det inte finns pengar över till serviceinriktad personal. Skitstövlar! Hur som. Vi har även rivit det gamla köket, och har nu nakna, kala putsväggar som stirrar fientligt på oss. Det stora problemet är elen, men det ska förhoppningsvis lösa sig snart. Förhoppningsvis. Annars får vi väl vispa grädde på toaletten i fortsättningen.

Jag är ganska duktig på att fotografera processen, och som vanligt är det bara jag som tycker det är viktigt. Det innebär att i vanlig ordning är det jag som håller i kameran, så att det på alla bilder är sambon som ser ut som slitvargen. Det är han visserligen också, men på något sätt blir det bortglömt att jag också arbetar. Därför tvingar jag honom ibland att fotografera mig med till exempel skruvdragaren, vilket han också gör, under ljudliga suckar och protester. Jaja, bevis ska ju finnas och kommer så småningom att hamna här. Håll ut!

Nu är min lunchrast slut och jag måste hasta tillbaka till allvaret. Tjingeling!

101231

Ännu ett år är till ända. Det är helt sjukt. Året avslutas i mycket trevligt sällskap i mycket glada vänners lag. Vi har middag hemma hos oss, och just nu har vi tagit oss igenom fördrink, förrätt och huvudrätt. Efterrätt och ostbricka väntar. Det ser jag fram emot. Vi har mumsiga saker på menyn idag.

Imorgon kommer det ett ordentligt nyårsinlägg, men tills dess får ni håll till godo med ett...

Gott Nytt År!

101208

Ikväll är huset full av karlar. Sambon har whiskeyprovning, och stämningen är på topp. Själv håller jag på och packar inför morgondagens Londonresa. Jag och mamma ska dit och göra stan osäker såhär inför jul. Förhoppningsvis hinner jag köpa de flesta julklapparna där. Särskilt till mig, haha! =) Jag ska åtminstone fösöka köpa en klänning till nyår. Känner att jag behöver något nytt. Jag har visserligen en klänning här hemma, som jag skulle kunna ha, men då behöver jag sy om den lite. Den är alldeles för lång, och så skulle jag vilja ha lite tyll som sticker ut i nederkanten. Vi får väl se efter helgen. En nya väska står också högt upp på listan, en svart i skinn som man kan få plats med lite grejer i.

Idag har jag varit på audition till en kör, Kristianstads gospelkör. Jag hade missförstått det hela lite, och hade väntat mig att det faktiskt skulle vara en kör med där, men ack vad jag misstog mig. Man fick gå in en och en till körledarna och deras piano. Där inne fick man sjunga Bä bä vita lamm så de kunde kolla hur bra man var på att hålla stämma. De började ganska snällt och lade fina stämmor till, sen ökade de. Andra gången sjöng de riktigt illa till, och tredje gången stod ena körledaren upp och vrålade sången helt galet falskt rakt mot mig. Där skulle jag stå och fösöka hålla tonen, men det gick. Jag fick faktiskt beröm efteråt. De sa att jag definitivt platsade i kören, och att de skulle kolla upp hur många platser det fanns för tillfället att tillsätta. De ska höra av sig inom en vecka. Det hade verkligen varit superkul att få sjunga igen. Jag saknar det helt sjukt mycket. Jag har tappat.

Nej, nu ska jag återgå till serviceyrket som idag består i att servera varma mackor till sällskapet. Sen är det sängen, och sen London.

Ta ta for now!

101129

Första advent avklarad, och det med feber. Och bio. Inte att förglömma, det var trots allt det som livade upp dagen lite. Var och kollade på Harry P i Bromölla, och visst, jag tycker att ni borde gå och se den, men om ni har planer på det - friska upp minnet genom att kolla på de andra filmerna först. Det behövs. Jag som är lite rookie på HP hade lite svårt att få det att hänga ihop i början, men det gav sig. Filmen var bra i alla fall, och det gjorde en söndag lite piggare.

Vi fick även upp adventsljusstakarna igår, det hade jag knappt trott. Har förhoppningsvis lyckats kattsäkra dem också med klibb. Eskil har som sagt slagit in på den kriminella banan och har blivit huligan. Ibland vore det lättare att sätta fast honom med klibb någonstans, men det är nog inte så poppis, varken hos Eskil eller hos djurskyddsnämnden. Alice hade nog stått och hejat på förstås.

Tyskland i lördags gick bra, trots allt. Det var ruskigt mycket snö på vägen genom både Sverige, men framför allt Danmark. Det tog sin lilla tid att ta sig ner. Men ner kom vi, och shoppat har vi, så nu klarar vi oss ett tag framöver. Men man blir verkligen helt slut efteråt. Och fattig.

Nu är min frukostrast slut, så nu ska jag på med thermostassen och ut och leka i snön. Inte fel. Inte fel alls....

Nu så...

Det gick! Ungefär såhär har vi tänkt det i den versionen där det har gått att flytta diskhon. Ni får har överseende med att handtagen sitter helt offpist, men det är faktiskt Ikeas fel. Självklart ska de gå hela vägen upp istället för att hänga ner på diskbänken. Nu måste jag skunda mig om jag ska hinna till tåget i tid!

101126

Fullspäckad vecka! Tur att det finns vila på jobbet man kan försåka norpa åt sig... Vi brukar göra så att den som stänger har liggvilan, men idag hade vi vikarie så då fick jag ta den istället, och visst känns det lite lyxigt att ligga och vila till avslappningsmusik en halvtimme precis innan man går hem. Jag som skulle gå hem och sova idag, men det behövde jag inte nu. Den halvtimmen sparade jag in ett par timmar på. Härligt!

Idag ska jag till de forna hemtrakterna och gå på julmarknad. Det är alltid så mysigt i slottslängorna. Förra året, eller om det var förra året igen köpte jag min fina vätte där. Dyr var han, men så mysig så där han sitter i bokhyllan och håller ett vakande öga över oss. Man får ju hoppas att han kan se ut genom mössan. Han har gått hem hos huliganerna också. De tycker mest att det är mysigt att tugga på och sprätta i skägget, vilket de såklart inte får, och det vet de om. Ett tag fick jag plocka katter ur bokhyllan dagligen. Nu hoppar de ner när de får syn på en, med en sådär ruskigt skuldmedveten blick. Sötingarna!

Imorgon väntas det Tüskland för oss. Dags att fylla på depåerna. Snälla mamma lånar ut sin bil. Vi får ju inte komma in om vi har dubbdäck på, och att promenera dit känns inte aktuellt i dagsläget. Därför är vi tacksamma. Det ska bli mycket trevligt med en liten utflykt. Svärfar så också med, och han brukar kunna liva upp det lite. =)

I onsdags var vi förresten på Ikea igen, så nu känns det ganska klart med hur det kommer att bli. Vi ska bara kolla huruvida det går att placera diskhoskåpet längre från avloppet än vi tänkt oss från början. Det skulle göra själva köket mycket mer lättarbetat, även om det skulle innebära att vi fick mindre sammanhållen diskbänksyta. Dock skulle den ändå bli större än vad vi har idag, så jag tror inte att det skulle bli ett jätteaber. Diskussioner pågår alltså fortfarande. Vi letar även hyllplan att ha på högra väggen. De vi hittade på Ikea var för smala eller för korta, eller fel färg, så vi ska kolla på andra ställen. Förhoppningen är att det ska byggas i Januari.

Nu ska jag försöka fixa en bild att visa på.

101123

Har precis landat hemma efter ännu en tiotimmars arbetsdag. Det blir en hel del sådana nu för tiden. Lyssnar på min nya julplaylist i spotify och bara njuter. Tänk, denna vecka är det första advent. Som jag har väntat, men ändå inte. Detta år har bara rusat fram. Vart tog det vägen? När man var liten pratade alltid de vuxna om att tiden gick så fort, men jag tyckte alltid att den sniglade sig fram. varje månad var som ett helt år, men någonstans förändrades det. Nu är det snarare så att ett år känns som en månad. Ironiskt nog ville man att tiden skulle gå fortare då så man blev äldra, nu kan man inte bormsa den nog. Äldre är faktiskt inget jag alls känner för att bli. Hur ska man orka? Hur ska man hinna med allt på bara ett enda fjuttigt litet liv? När blev det viktigare för mig att ta hand om andras barn än att skaffa egna? När jag var 20 bestämde jag mig för att jag skulle ha barn innan jag fyllde 25 - en plan jag gladeligen ruckade på när jag närmade mig. Nu är jag 28 och börjar tänka att 35 inte är en helt orimlig ålder. Är det ren egoism? Jag vill inte släppa kontrollen. Är rädd för vad som skulle kunna hända. Det går ju bra såhär, så why change a winning concept? Ändå möts man av frågor, gliringar och stora ögon som stirrar på mina fettvalkar i hopp om att det kanske gömmer sig något där inne. Det gör det inte. Jag är bara tjock.

Oj, vad djupt det här blev. Det är väl alla kärleksbudskap i jullåtarna misstänker jag. Jaja, det var ju egentligen köket jag tänkte skriva om... Imorgon ska vi köra till Ikea igen för att kolla vissa grejer. Vi ska kolla skåp- och låginredning. Vi ska kolla bänkskiva och diskho. Diskoho var det enda vi hade bestämt från början, men efter ett besök hos Lina och B-O i tisdags är det nu det vi inte kan bestämma längre. Tack... ;) Någon gång den här veckan ska vi också kolla på kakel ordentligt. Vi har gjort en första gallring, och har valt ut en vit glasmosaik med rektangulära plattor om 2,5x10 cm. Den var verkligen jättefin, men vi ska kolla runt lite till. Sen måste vi ju välja tapet till den andra väggen också. Sen ska vi kolla på blandare någonstans (hjälp var säljer de sådana) och golv. Golv ska vi ju också ha, men det tror jag att vi skulle kolla på Ikea imorgon. Mmmm... Pengarna bara sprutar iväg. Men fint blir det! Ja, jag försöker övertyga mig själv också...Ungefär den här sorten tänker vi, fast vitt med vit fog. Vad tror ni om det?

101119

Shit, vad tiden rusar alltså. Jag fattar ingenting! Helt plötsligt är det nästan första advent, och det känns som om det bara var en månad sen det slutade snöa sist. Jaja, då blir det väl förhoppningsvis sommar lika fort igen. Tyvärr brukar ju vinterhalvåret vara fyra gånger så lång som den andra halvan.

Värderingen gick mycket bra i alla fall. Sandra som var här verkade tycka om vår lägenhet och tyckte att en köksrenovering var ett mycket klokt drag om vi vill få lägenheten såld i framtiden. Hon tyckte dessutom att våra idéer lät bra, och det är ju alltid kul. Hon har ju sett en och annan lägenhet och borde veta vad hon pratar om.

Därmed har köksplanerna tagit fart på allvar, och vi (läs mest jag) spenderar nästintill varje vaken minut med att leta vitvaror, planera skåp, och framför allt kompromissa, vilket vi inte är särskilt bra på. Vi har tänkt att det ska bli ett svart högblankt kök från Ikea, vilket säkert alla redan vet eftersom jag inte pratar om något annat nuförtiden, men vitvarorna tänkte vi köpa från Bosch. Eller ja, inte direkt från Bosch, men från antingen Elgiganten som jag faktiskt tycker är jätteduktiga, eller från Gränsbygdens Köpcentrum i Markaryd som håller sig med mycket låga priser. Eller allt är ju relativt, vitvaror är inte billigt. Alls. Inatt drömde jag till och med om kök. I drömmen hade jag glömt sätta skåp på en vägg, och när jag tittade på väggen hittade jag en massa grejer, bland annat en diskmaskin - en sån som finns i storkök, fast i en mindre variant. I den stod en hel vit gammal hederlig mikroservis. Han som bodde här innan oss hade haft fest precis innan han flyttade, och hade inte tömt diskmaskinen, så där hade disken stått i tre år. jag hittade en tvättstuga också med ytterligare en diskmaskin, den gamla spisen samt både tvättmaskin och torktumlare. Hittade också en svart sopsäck i den första diskmaskinen med massvis av dildosar i. Uppenbarligen hade han som bodde här innan arbetat med att sälja just sådana, och passande nog hade vi Ebbe och Kristina på besök som fick med sig ett gäng hem. Alltid trevligt att kunna dela med sig, haha. Sjuk dröm!

I verkligheten har vi tänkt såhär. Just nu. Tror vi. Kanske. Förmodligen.

Så här ser listan ut i nuffror:

Fläkt: DHI645FSD

Ugn: HBA341460S med tillbehör HZ329027 och HEZ338356

Spishäll: PIE645Q14E

Diskmaskin: SMV59T00SK

Kyl: KIR24A51

Frys: GID18A50

101110

Om 41 minuter ska en mäklare komma hit för att värdera lägeneten. Shit, jag är verkligen nervös nu. Är vårt hem en skamfläck, eller värd miljoner?! Ja, miljoner lär det ju knappast handla om, men oavsettt vad det blir kommer det att påverka framtiden avsevärt. Nytt kök hägrar, en sisådär tre år senare än planerat, men ändå! Nytt kök - here I come!

39 kvar...

101103

Jag har hamnat i en tröttsvacka. Jag sover, sover och sover. Inget av det jag hade tänkt göra blir av. Till exempel att bjuda till kalas. Jag har ju fyllt år och brukar alltid bjuda till kalas. Nu kan jag bara inte komma till skott, vilket nu bara är helt ångestladdat. Nu har det gått så lång tid att det börjar kännas patetiskt att bjuda över huvud taget, men jag vill ju träffa alla. Nej, i veckan ska jag ta tag i mig. Ska bara sova lite först...

En anledning till att jag jag känner mig mer än lovligt trött kan vara att jag började nytt jobb i veckan. Nytt jobb = ett behov av att vara positiv, på hugget, och att ta in all information, helst utan att någon har berättat det. det är en skitsvår balans att vara intresserad och nyfiken utan att bli frågvis. Har förstått att en av mina nya kollegor inte uppskattar att man frågar om saker, något hon med hela sin kropp markerat mycket tydligt. Jag frågar min andra istället, jag vill ju lära mig så fort som möjligt. En sak är säker i alla fall - jag saknar mina gamla kollegor mer än vad jag trodde var möjligt. Hur kan en arbetsplats ha den effekten på någon?

En sak som faktiskt, trots ovan nämnda trötthet, går framåt är köksplanerna. Vi håller på och kokar ihop (märk ordvitsen) ett nytt kök här hemma. Har varit på Ikea och kollat in grejer, men har nu fastnat i vitvaruträsket. Tror dock att vi har beslutat oss för att inte köpa dem på Ikea, men man hinner ju ändra sig 30 gånger till innan det blir dags på allvar. Har läst en del tester och på olika forum, men folks erfarenheter är verkligen spridda. Några är supernöjda, medan andra inte skulle ta i dem med tång. Det enda vi faktsikt hade bestämt var diskho och skåpsluckor, samt lite allmän planering av köket som var de olika sakerna ska finnas. Ikväll var jag då inne och letade info på nätet och fann att Ikeas diskoar uppenbarligen var det sämta man kunde tänka sog, och att det gick att buckla dem med tumnageln! Tumnageln! Jaha, då börjar man helt plötsligt att riva upp redan fattade beslut. Skit med. Men vi har valt lucka i alla fall. Alltid något.

101010

Jag måste säga att jag tycker att dagens datum är lite coolt. Jag gillar mönster, och 101010 är lite häftigt. Lite töntigt, jag vet, men så får det vara. Att det sen bli 42 binärt, och att alla som har läst The hitchhiker's guide to the galaxy vet ju att just 42 är svaret på den yttersta frågan om livet, universum och allting. Så today is the day. Lite tufft sådär.

Inte för att allt med den här dagen har varit av godo. Efter en helg som blev betydligt hårdare än väntat har jag varit mycket passiv idag. Trots det har jag varit i stallet och jobbat på klubbtävlingen där, men det var inte med mina starkaste nerver vill jag lova. Kioskens varma mackor har räddat livet på mig många gånger förut, men denna dag har inte varit från denna världen. Nu ska det bli skönt att just den delen av dagen är över. Imorgon väntar jobb igen, och det är väl skönt att man får vila upp sig en vecka mellan helgerna. På fredag ska jag till Köpenhamn för en liten återträff med Mia och Iain som jag reste med på västkusten i Australien. Har inte träffat dem sedan dess, så det ska verkligen bli roligt. Mia bor i Köpenhamn, men det har ändå aldrig blivit av att vi träffats. Iain bor i England och ska åka över för en knapp vecka. Det ska bli riktigt skoj!

Nu väntar sängen, och det ska bli min räddning. Ljuva måndag, vi ska ha det så fint ihop, du och jag...

101006

Idag känns det lite bättre. Känner mig fortfarande otroligt sviken, men så får det väl vara. Inte mycket jag kan göra åt saken.

Idag är det i alla fall min lediga dag och den kom precis rätt. Dels behövde jag smälta det som hände igår, dels behöver jag ladda ordentligt inför mina sista arbetsveckor. Nu ska jag köra igång med utvecklingssamtalen. 20 samtal på tre veckor + IUP-skrivning inför alla dessa. Jag håller i hatten, för här kommer det inte att bli många lediga minuter över vill jag lova. Men det gör inget. Det är bara roligt.

Nu ska jag till gymmet. Det låter bättre att säga det än att säga sjukgymnasten som det faktiskt handlar om. Gymmet låter som att jag gör det lite mer av fri vilja, och att det är lite tuffare. I själva verket ska Mats dra och böja och sträcka min arm, som fortfarande vägrar bli rak. Han pratar om fysiologiska läkningsprocesser, men jag vill ju ha tillbaka full rörlighet i min arm nu! Tålamod har aldrig varit min grej. Men skam den som ger sig, för att ta till en gammal men ack så användbar klyscha.

Nu måste jag skynda mig för annars kommer jag för sent. Jag tog lite längre sovmorgon än vad jag egentligen hade tid till. Och sen har ju inte detta knapprandet hjälpt till.

Ilfart.

101005

Ibland blir man bara så ledsen. Idag är en sådan dag. Det är lite synd, för själva dagen har egentligen varit en toppendag, som alla andra arbetsdagar är numera. Vi har haft studiedag och arbetat med matriser, vilket jag tycker är jättespännande. Jag har dessutom haft möjlighet att i lugn och ro sitta och prata med en av mina kollegor, något som jag sätter mycket stort värde på. Under tiden kommer rektorn och berättar att det går att få besked om sin nya lön. Nu är ju jag anställd av en annan rektor, och när jag körde hem för dagen körde jag inom min forna arbetsplats för att kolla om chefen var där, så även jag kunde få besked. Inte för att jag närde några stora förhoppningar, men ändå.

Hon var inte där, men när jag kom hem låg det ett brev på dörrmattan. Som ett hårt slag i magen fick jag reda på vad jag är värd. Det visade sig vara inte ett piss. Jag ligger nu ännu närmre nya ingångslönen än vad jag gjorde den förra. Jag har sällan känt mig varken så ouppskattad eller besviken. Det känns som om jag är den absolut siste de vill ha på sin arbetsplats och att jag bara är en belastning som de vill bli av med så fort som möjligt. Men varför ska man bli förvånad? Jag har ju redan fått veta att jag har samarbetsproblem och sociala svårigheter. Det här var ju bara ett bevis på det. Att jag sen inte arbetat där sen i mars, och att jag endast har arbetat där i tre månader innan dess spelar visst ingen roll. Att jag sen står upp för det jag tycker är rätt är visst bara korkat. Att jag tycker att man borde följa lagen är ett jävla påfund från min sida. Men jag sväljer. Tack så mycket, det var snällt att ni ville anställa mig. Jag är sååå tacksam. Nästa månad kommer jag tillbaka, och då är jag så himla sugen på att göra ett bra jobb. Förmodligen.

Jag kan inte med ord uttrycka hur glad jag är att jag har lyckats vara på två arbetsplatser sedan dess där jag stormtrivts. Ställen där jag känt mig väl emottagen, väl bemött, omtyckt och behövd. Ställen där jag har motiverats att göra mitt yttersta för att det uppskattas. Ställen där man pratar med mig med värme istället för avsmak. Ställen med likasinnade. Jag har behövt det. Jag började nämligen tro på att det var mig det var fel på. Att jag faktiskt var socialt inkompetent. Att mina åsikter var helt uppåt väggarna, och att jag helt enkelt gjorde bäst i att hålla käften. Jag slutade tro på mig själv, och jag har varit ute på den tunna isen alltför många gånger. Om jag går ut där igen kommer jag att braka igenom, och jag är osäker på om jag skulle ta mig upp igen. Men mina fina kollegor ledde tillbaka mig in på fastlandet förra gången, och det kommer jag att vara evigt tacksam för. All min respekt går till er, för att ni är helt fantastiska!

Just nu ska jag bara sitta här. Och gråta, och känna mig sviken. Sen ska jag tänka på hur jag ska göra det bästa av mina sista 14 arbetsdagar tillsammans med världens bästa människor. Ikväll ska jag somna lycklig, om är lite tillknycklad i själen.

101002

Höst. Det låter ganska mysigt när man hör det. Jag tänker på varma halsdukar, hög luft, solsken, lövhögar att sparka i, fina blomsterarrangemang och såklart födelsedagen. Det är så jag tänker på det, och så jag minns det. När man tittar ut genom fönstret och ser bara mörker och dis, känns det bättre att uppleva hösten på avstånd, från soffan. När jag tänker på hösten tänker jag också på julen. Den börjar ju snart, så fort födelsedagen är avverkad går det med stormsteg framåt. Advent med lussebullar och tända ljus. Luciasånger, snöbollar och julgran. Adventsljusstakar och julklappsshopping. Jag älskar alltihop! Som någon klok sa - Jag vill ha mer jul, ge mig mer jul!

Fast nu var vi ju som sagt inte där än. Igår hade vi jobbfest, och mina fantastiska kollegor, samt Abigail, Erica och Marie var hemma hos mig på sushiparty. Vi gjorde egen sushi, vilket jag tror var uppskattat av alla, även om vissa var mer tveksamt inställda till just själva ätendet. Vi hade roligt i alla fall. Mätta och belåtna kunde bi inte hålla oss i skinnet längre, utan det blev Sing Star för hela slanten. Och som vi sjöng. Hahaha. Grannarna måste ha trott att vi blivit helknäppa. Det tävlades i allt från MC Hammer till Abba och såklart Carola. Ingen fest utan Carola. Det var längesen jag hade så kul på en fest!

En som inte tyckte det var lika livat, utan roade sig på egen hand...

100909

Rak arm my ass! Idag har den varit i det närmaste obrukbar, svullen och dan. Dessutom har jag haft ont i nacken också. Som tur är börjar det ge med sig nu, mycket tack vare ännu en linimentsmassage, vetebot och sedan varm scarf runt halsen. Ikväll ska jag ta en Ipren, och sen hoppas på det bästa. Imorgon ska jag till gymmet igen, och sen på kvällen är det party. Det kanske kan rätta till det hela.

På tv handlar det om valet. Jag vet inte om det gör mig klokare, eller bara mer förvirrad. Som om Peter Settman skulle bidra till min politiska bildning. Är inte det humor, så säg...

100908

Shit vad tiden rusar fram. Jag hinner inte riktigt med. Igår var det sambons födelsedag och det firades med smaskig middag tillsammans med svärisarna och min mamma. Därefter stack vi hem till oss där jag bjöd på blåbärstårta. Riktigt god om jag får säga det själv. Dessutom blev den faktiskt jäkligt snygg med blåbär i en cirkel i mitten och sen silverkulor strödda över. Lite smålyxig sådär, trots att den bara var enkel.

Idag har jag i alla fall haft ledig dag, vilket har inneburit sovmorgon. Vissa hade kanske kallat det sovdag, men jag föredrar det första. Masade mig upp för ett besök hos mmin sjukgymnast Mats, där jag fick armcykla och lyfta vikter och greja. I över en timme plågades min stackars arm, men skam den som ger sig. Det gav resultat. Två tider till bokade nästa vecka, och däremellan ska jag även träna själv. Jag ska få en helt rak arm, tralalalalaaa...

Nu ska jag hoppa i säng för där väntar en linimentsmassage. Sexigt värre.

100905

Sitter framför datorn helt seg i hela huvudet. Var på 40-årsfest i Lund igår, och det har satt sina spår. En helt galen kväll vill jag lova. Trevligt småprat med släkten blandades hej vilt med ordenssällskap, jobberbjudanden, prisbelönta tårtor, frozen margarita, god mat (17 rätters buffé), ett par varv på dansgolvet, en förvirrad polack, en tokarg tanta och slutligen fish n chips vid halvtresnåret. En mycket lyckad kombination om ni frågar mig. Otippad, helt crazy, men lyckad.

Dagen idag har spenderats halvliggande, först i Partiks soffa i Lund där resterna av maten intogs tillsammans ned två filmer, sedan i den egna där ytterligare en film samt kycklingsallad avnjöts.

Imorgon är det äntligen måndag och jag ska därmed bli gipsfri. Halleluja! Vem vet hur min stackars arm ser ut där under, men det spelar ingen roll. Imorgon är den åter min, bara min, och jag ska göra som jag vill med den. Mouhahaha....

100903

Tredje fredagen i rad jag sitter hemma och gör nothing, nada, zero. Skittrist. Jag roar mig med att spela Kungen. Jag börjar bli proffs nu. Men seriöst, det är inte kul alls.

Har många tankar som snurrar i huvudet just nu, och jag är inte helt säker på att det är bra. Kan man blunda för livet ibland? Låta någon annan göra valen? Slippa det onda i magen?

Det hade varit skönt.

100902

Idag har jag inte sträckt ut min arm på tre veckor. Det är ganska länge när man tänker på det. Inte rak en endaste gång. Ändå är det inte det jag ser mest fram emot på måndag, om jag nu mot förmodan kommer att kunna sträcka ut den då. Tänkte ändå försöka göra en liten sammanfattning av hur mitt liv har tett sig de senaste veckorna.

Saker jag kan göra med vänster arm och med gipsad höger dito (and damn proud of it):

• borsta tänder och hår, dock inte med samma borste. Eller det går säkert, men jag har valt att använda olika.
• äta. Har dock snälla kollegor som hjälpte mig att dela min kotlett en dag när jag tagit mig vatten över huvudet.
• köra bil. Jajjemen. Lite impad själv.
• prata i telefon när jag kör bil. Högst opassande, men det går. Eller jag menar.... jag tror att det skulle gå om jag skulle försöka, men eftersom jag är så laglydig skulle jag aaaaaldrig göra det. Promise.
• gå på toaletten, eller snarare aktiviteten som sker strax efteråt, föredragsvis innan man reser sig. Helt sjukt avancerat i början, men skam den som ger sig. Nu reagerar jag inte ens över det längre.
• duscha. Har utvecklat en helt egen strategi för både hårtvätt, peeling och rakhyvel. Lärde mig den hårda vägen så att säga... Kan även föna och platta håret till de inte mest fantastiska kreationer, men ändå.
• rida. Satt visserligen bara på hästen några få minuter, och det ska väl erkännas att jag inte gjorde något vidare bra jobb, men tillräckligt för att få träningsvärk. Beror nog tyvärr mer på min otränade kropp i övrigt, än på vänsterarmens glänsande.
• klä på mig. Inte alla plagg, och inte alltid alldeles ensam. Har valt mina kläder med omsorg. Det finns en anledning till varför jag har samma kläder hela tiden. Visserligen gillar jag dem, men det finns en anledning. Det känns bättre att klä på sig själv helt enkelt.
• skriva på datorn. Ganska fort dessutom.
• xxx =)
• gå på fest. Det är inte snyggt, men öppnar upp för konversation. Dessutom håller man glaset i ett stadigt grepp. Praktiskt.

Saker jag inte kan göra för tillfället, men förhoppingvis alldeles snart:

• klia mig på ryggen själv. Det innebär också att jag inte kan tvätta mig där. Jag tvättar håret många gånger isället och hoppas att schampot ska rinna ner och skölja bort det värsta. Ofräscht, men vad fan gör man.
• diska. Får liksom inte till vinkeln alls, och dessutom får ju inte gipset bli blött...
• bära tunga saker. Mmm... det saknar jag...
• laga bilen. Kan jag visserligen inte i vanliga fall heller, men ändå. Om jag inte skriver det kanske folk tror att jag helt plötsligt har den förmågan.
• cykla. Det är synd. Det saknar jag. Faktiskt.
• ha långärmat på mig. Ibland blir det jäkligt kallt om vänsterarmen. Jag är tacksam att det inte är December!
• rida. Face it. Jag har en gipsad arm...

Ja, det var väl typ det jag kommer på nu. Om fyra dagar är det dags. Då blir det party!