111101
Jag tanker spara pa New York-historien ett tag till, och fortsatta berattelsen om vara nyare strapatser, framst av den anledningen att min alskade sambo inte delar min tidsuppfattning nar det kommer till halvsvettiga, illaluktande internetcaféer. Inte for att jag hyser nagon storre forkarlek for dessa heller, men jag kan forsta honom. Han har ju trots allt ingen blogg... Naval, jag far skynda mig innan suckarna blir allt for djupa.
Rina kom, och det med besked. Vi hade bokat in oss pa middag pa den Mexikanska restaurangen pa hotellet (all inclusive - remember?), men pa eftermiddaen ringde de och meddelade att var middag var installd, men att vi var valkomna till International buffet. Tack sa mycket. Lite senare pa kvallen friskade vinden i. Vi satt nere i lobbyn och spelade spel (kom ihag att i stort sett hela hotellet var instangt i plywoodskivor vid det har laget) nar alla mexikaner borjade springa runt som tokar i gula regnrockar med avsparrningsband, samtidigt som de i baren spelade hysterisk techno. Da fick jag nog, och ville ga till rummet. Med betoning pa ga. Hissarna funkade inte, sa vi fick ta trapporna till 10.e (och oversta) vaningen. Efter den nagot basarra upplevelsen i lobbyn packade vi ihop alla grejer, gjorde survival kit i handvaskan, och stuvade in resvaskorna i badkaret. Alla badlakan fick vi lagga innanfor dorren for dar rann det in vatten fran det lackande hotelltaket i korridoren utanfor. Sen somnade vi. Klockan ett pa natten ringde personalen och bad oss att inte lamna rummet, due to strong wind. Nej tack, horde jag sambon mumla, innan vi somnade om igen. Sen var Rina over.
I fredags morse steg vi efter en forvanansvart god natts somn upp tidigare an tidigast for att forsoka haffa en utflyktsbuss till Chichén Itzá, ett gammalt Mayatempel, trodde vi. Joda. Efter viss vantan kom det en buss som vi fick aka med. Nemas problemas. Eftersom stor del av elektriciteten var utslagen funkande inte var ATM, och ingen av de i narheten av hotellet heller, men vi hade kontanter till en av oss (motsv. 60 usd), och sen skulle vi fa betala den anda med kort nar vi kom till motesplatsen. Sagt och gjort. I bussen och ivag. Sen gick det utfor. Bussen parkerade pa ett stort aventyrsbads parkering, dar man skulle byta buss beroende pa vilken utflykt man skulle pa, och vi misstanker ocksa beroende pa vilket sprak man talade. Vid vart bussbyte fick vi springa bort till en kvinna i en bil med tva kortstationer. Inga av vara kort gick att betala med. Hon forsokte flera ganger men det var tvarstopp. Da korde var buss, och jag borjade svettas pa pannan. Den allt mer irriterade mexikanen lyckades fraga efter en ATM, trots att han sagt tidigare att dar inte fanns nagon, och en annan, inte riktigt lika irriterad, borjade hamra ner plywoodskivor. Och dar inne i ett mycket litet utrymme stod det en automat. Vi borjade febrilt trycka pa knapparna (vi borjar bli lite haj pa atm-spanska) men fick bara en blinkande varldskarta och ett argt pip tillbaka. Svettningarna blev ymnigare och mexikanen argare. Till slut kom vi in i systemet och maskinen borjade rakna. YES! tankte vi. Och den raknade, och raknade, och raknade. Sen fanns det inte sa mycket pengar i den. Varldskarta. Pip. Mycket arg mexikan. Vi fick forsoka med ett mindre belopp. Da kom mexikanen och sa att de minsann korde nu, varpa sambons ganska sallsynta nervosa ogonbrynsryckningar gjorde sig paminda, nar han fick springa efter och forklara att da vill vi ju ha vara pengar tillbaka. "you didn´t pay me" var svaret, och jag borjade na hysteriska nivaer. Jag sprang ut, borjade mycket upprort krava pengarna tillbaka, och vifta med armarna (och hade inte en tanke pa att vi holl pa att bli lamnade pa en parkeringsplats utan pengar mitt ute i ingenstans), nar sambon kom rusande med ett - VI HAR PENGARNA! We´ve got the money!! Jag slangde till honom 800 pesos, sambon lyckades krangla ut kortet fran automaten, och sen fick vi springa pa bussen. Sedermera blev vi presenterade som "the last couple with the many complaints". Det kan vi ta. Dessutom fick vi 50 pesos tillbaka som jag i all panik betalat for mycket.
Chichén Itzá. Det visade sig utover det kanda templet vara en hel stad med massa altare, observatorier och en bollplan dar spelet enligt var guide (som for ovrigt har guidat Arnold Schwarznegger 2007) gick ut pa att med hjalp av en pinne fa en boll genom en ring pa vaggen. Man spelade tva lag mot varandra, och efter avslutad match hogg man huvudet av det vinnande lagets lagkapten och offrade honom till gudarna. Det fanns en hel vagg med dodskallar i relief pa... Under utflykten fick vi aven bada i en Cenote som a karaktaristiskt for Yucatanhalvon. Det finns ca 3000 cenotes (undervattensgrottor, eller vattenhal med sotvatten) pa halvon. Det var en cool upplevelse, och jag var minsann modig nog att hoppa fran klippan, till skillnad fran resesallskapet. Under utfykten traffade vi den forsta och enda svensk, Claes, vi har mott sen vi lamnade New York.
I fredags kvall lamnade vi sa Cancun i taxi till forman for Playa del Carmen en knapp timme soderut. Efter dagens aventyr ville vi bara komma fram sa fort som mojligt, sa vi tog en taxi. Vi kande oss otroligt lyxiga dar vi satt, med egen chauffor, alla fonster nervevade och nagon livekonsert pa cd med Guns ´n´ Roses. Fordelen med att ha en taxichaffor visade sig ocksa vara att han pratade spanska och kunde efter vissa omstandigheter ta oss nastan anda fram till hotellet som lag pa 5th Avenue, promenadstraket.
Hotellet, som vi visserligen inte betalat mer an 228 kr for, var ett riktigt sunkhal. Vi tryckte in ett varsitt par oronproppar och gick och lade oss pa studs, jag helt paranoid och stortsaker pa att det fanns bedbugs, vilket jag lyckligtvis inte fick ratt i. Nar vi vaknade tog vi en iskall dusch eftersom varmvatten eller handdukar visst inte var en lyx de holl sig med, for att sen ga tvars over gatan for en fantastisk frukost. Vi delade pa en omelett och cot cakes (typ american pancakes) och tog en mumsig smoothie till det. En man med en gitarr underholl oss tacksamt nog medan vi mumsade.
Matta och belatna traskade vi ner till farjelagret och tog farjan over till Cozumel, en tripp pa ca 40 min. Framme, haffade vi en taxi (man vanjer sig latt), och steg av vid vart nya hem i tre natter Villa Blanca. "You have a free update to a suite" ar de vackraste ord man kan hora nar man star lite halmor i en trang lobby. Och vilken svit matt. Med foregaende natt faskt i minnet var det som att komma till himmelriket. Vi satte oss pa sanen och bara njot ett tag, innan vi gav oss ut bland folk igen.
Bland det forsta vi gjorde var att ga bort till dykcentret dar sambon skulle fortsatta sin dykkurs, men det var tokstangt. Vi fragade pa ett hotell bredvid, och enligt dem var det stangt pa grund av storm igen. Det var visst en mindre storm som foljde Rina. Vi suckade tungt, promenerade de tre kilometrarna in till stan och hyrde varsin vespa istallet. I tre dagar skulle vi fa fara runt pa varsin tvahjuling. Forsta dagen korde vi direkt tvars over on och at pa ett helt otroligt stalle, Coconut, med varldens basta utsikt. Det ar sa tacos ska smaka! Grymt!
Cozumel ar uppbyggt med fina strander pa ostkusten och bra dykning och snorkling pa vastkusten med varldens nast langsta korallrev (det langsta finns ju i Australien som mina trogna lasare sakert vet). Vi satt alltsa pa ostkusten med de fina stranderna och klippor som utsikt. Mycket tjusigt.
Helt galet matta korde vi hem, kopte en Margarita pa hotellet och krop ner i varmvattenpoolen. Fantastiskt. Den nya "stormen" marktes av pa sa satt att et vajade en hel del i palmerna, och att ett glas blaste omkull. That´s it.
Den natten sov vi som kungar i var tokbreda sang med bade flakt och ac. Utvilade som sallan forr, vaknade vi redo att ta tag i den dar dykningen. Fortfarande stangt. Aquaworld visade sig ha tva kontor, och pa stalle nummer tva lyckades vi fa tag i en man som inte ville, men kunde, hjapa oss. Och vips var vi inbokade pa dyk till dagen efter, for pa sondagar dyks det minsann inte. Nagot lugnade av framstegen, dock inte helt, beslutade vi oss for att kora runt on istallet, en stracka pa ca 65 km. Vi tog samma vag som forra gangen, stannade ar vi kom fram till varldens trottaste souvenirbutik, och prutade loss pa en stenpipa i form av en orm (inspererade av Cuculcan - feather snake - pa chichén itzá). Sen hade jag punktering.
Tyvarr borjar jag fa onda ogat nu, och maste avsluta skrivandet, men jag lovar att aterkomma med hur det kom sig att sambon fick aka mexikansk polisbil, vara dyk pa varldens nast langsta korallrev, samt fem anledningar till varfor alla borde resa till Cozumel.
Imorgon flyger vi till Kuba.
Buenas noches!
