101010

Jag måste säga att jag tycker att dagens datum är lite coolt. Jag gillar mönster, och 101010 är lite häftigt. Lite töntigt, jag vet, men så får det vara. Att det sen bli 42 binärt, och att alla som har läst The hitchhiker's guide to the galaxy vet ju att just 42 är svaret på den yttersta frågan om livet, universum och allting. Så today is the day. Lite tufft sådär.

Inte för att allt med den här dagen har varit av godo. Efter en helg som blev betydligt hårdare än väntat har jag varit mycket passiv idag. Trots det har jag varit i stallet och jobbat på klubbtävlingen där, men det var inte med mina starkaste nerver vill jag lova. Kioskens varma mackor har räddat livet på mig många gånger förut, men denna dag har inte varit från denna världen. Nu ska det bli skönt att just den delen av dagen är över. Imorgon väntar jobb igen, och det är väl skönt att man får vila upp sig en vecka mellan helgerna. På fredag ska jag till Köpenhamn för en liten återträff med Mia och Iain som jag reste med på västkusten i Australien. Har inte träffat dem sedan dess, så det ska verkligen bli roligt. Mia bor i Köpenhamn, men det har ändå aldrig blivit av att vi träffats. Iain bor i England och ska åka över för en knapp vecka. Det ska bli riktigt skoj!

Nu väntar sängen, och det ska bli min räddning. Ljuva måndag, vi ska ha det så fint ihop, du och jag...

101006

Idag känns det lite bättre. Känner mig fortfarande otroligt sviken, men så får det väl vara. Inte mycket jag kan göra åt saken.

Idag är det i alla fall min lediga dag och den kom precis rätt. Dels behövde jag smälta det som hände igår, dels behöver jag ladda ordentligt inför mina sista arbetsveckor. Nu ska jag köra igång med utvecklingssamtalen. 20 samtal på tre veckor + IUP-skrivning inför alla dessa. Jag håller i hatten, för här kommer det inte att bli många lediga minuter över vill jag lova. Men det gör inget. Det är bara roligt.

Nu ska jag till gymmet. Det låter bättre att säga det än att säga sjukgymnasten som det faktiskt handlar om. Gymmet låter som att jag gör det lite mer av fri vilja, och att det är lite tuffare. I själva verket ska Mats dra och böja och sträcka min arm, som fortfarande vägrar bli rak. Han pratar om fysiologiska läkningsprocesser, men jag vill ju ha tillbaka full rörlighet i min arm nu! Tålamod har aldrig varit min grej. Men skam den som ger sig, för att ta till en gammal men ack så användbar klyscha.

Nu måste jag skynda mig för annars kommer jag för sent. Jag tog lite längre sovmorgon än vad jag egentligen hade tid till. Och sen har ju inte detta knapprandet hjälpt till.

Ilfart.

101005

Ibland blir man bara så ledsen. Idag är en sådan dag. Det är lite synd, för själva dagen har egentligen varit en toppendag, som alla andra arbetsdagar är numera. Vi har haft studiedag och arbetat med matriser, vilket jag tycker är jättespännande. Jag har dessutom haft möjlighet att i lugn och ro sitta och prata med en av mina kollegor, något som jag sätter mycket stort värde på. Under tiden kommer rektorn och berättar att det går att få besked om sin nya lön. Nu är ju jag anställd av en annan rektor, och när jag körde hem för dagen körde jag inom min forna arbetsplats för att kolla om chefen var där, så även jag kunde få besked. Inte för att jag närde några stora förhoppningar, men ändå.

Hon var inte där, men när jag kom hem låg det ett brev på dörrmattan. Som ett hårt slag i magen fick jag reda på vad jag är värd. Det visade sig vara inte ett piss. Jag ligger nu ännu närmre nya ingångslönen än vad jag gjorde den förra. Jag har sällan känt mig varken så ouppskattad eller besviken. Det känns som om jag är den absolut siste de vill ha på sin arbetsplats och att jag bara är en belastning som de vill bli av med så fort som möjligt. Men varför ska man bli förvånad? Jag har ju redan fått veta att jag har samarbetsproblem och sociala svårigheter. Det här var ju bara ett bevis på det. Att jag sen inte arbetat där sen i mars, och att jag endast har arbetat där i tre månader innan dess spelar visst ingen roll. Att jag sen står upp för det jag tycker är rätt är visst bara korkat. Att jag tycker att man borde följa lagen är ett jävla påfund från min sida. Men jag sväljer. Tack så mycket, det var snällt att ni ville anställa mig. Jag är sååå tacksam. Nästa månad kommer jag tillbaka, och då är jag så himla sugen på att göra ett bra jobb. Förmodligen.

Jag kan inte med ord uttrycka hur glad jag är att jag har lyckats vara på två arbetsplatser sedan dess där jag stormtrivts. Ställen där jag känt mig väl emottagen, väl bemött, omtyckt och behövd. Ställen där jag har motiverats att göra mitt yttersta för att det uppskattas. Ställen där man pratar med mig med värme istället för avsmak. Ställen med likasinnade. Jag har behövt det. Jag började nämligen tro på att det var mig det var fel på. Att jag faktiskt var socialt inkompetent. Att mina åsikter var helt uppåt väggarna, och att jag helt enkelt gjorde bäst i att hålla käften. Jag slutade tro på mig själv, och jag har varit ute på den tunna isen alltför många gånger. Om jag går ut där igen kommer jag att braka igenom, och jag är osäker på om jag skulle ta mig upp igen. Men mina fina kollegor ledde tillbaka mig in på fastlandet förra gången, och det kommer jag att vara evigt tacksam för. All min respekt går till er, för att ni är helt fantastiska!

Just nu ska jag bara sitta här. Och gråta, och känna mig sviken. Sen ska jag tänka på hur jag ska göra det bästa av mina sista 14 arbetsdagar tillsammans med världens bästa människor. Ikväll ska jag somna lycklig, om är lite tillknycklad i själen.

101002

Höst. Det låter ganska mysigt när man hör det. Jag tänker på varma halsdukar, hög luft, solsken, lövhögar att sparka i, fina blomsterarrangemang och såklart födelsedagen. Det är så jag tänker på det, och så jag minns det. När man tittar ut genom fönstret och ser bara mörker och dis, känns det bättre att uppleva hösten på avstånd, från soffan. När jag tänker på hösten tänker jag också på julen. Den börjar ju snart, så fort födelsedagen är avverkad går det med stormsteg framåt. Advent med lussebullar och tända ljus. Luciasånger, snöbollar och julgran. Adventsljusstakar och julklappsshopping. Jag älskar alltihop! Som någon klok sa - Jag vill ha mer jul, ge mig mer jul!

Fast nu var vi ju som sagt inte där än. Igår hade vi jobbfest, och mina fantastiska kollegor, samt Abigail, Erica och Marie var hemma hos mig på sushiparty. Vi gjorde egen sushi, vilket jag tror var uppskattat av alla, även om vissa var mer tveksamt inställda till just själva ätendet. Vi hade roligt i alla fall. Mätta och belåtna kunde bi inte hålla oss i skinnet längre, utan det blev Sing Star för hela slanten. Och som vi sjöng. Hahaha. Grannarna måste ha trott att vi blivit helknäppa. Det tävlades i allt från MC Hammer till Abba och såklart Carola. Ingen fest utan Carola. Det var längesen jag hade så kul på en fest!

En som inte tyckte det var lika livat, utan roade sig på egen hand...

100909

Rak arm my ass! Idag har den varit i det närmaste obrukbar, svullen och dan. Dessutom har jag haft ont i nacken också. Som tur är börjar det ge med sig nu, mycket tack vare ännu en linimentsmassage, vetebot och sedan varm scarf runt halsen. Ikväll ska jag ta en Ipren, och sen hoppas på det bästa. Imorgon ska jag till gymmet igen, och sen på kvällen är det party. Det kanske kan rätta till det hela.

På tv handlar det om valet. Jag vet inte om det gör mig klokare, eller bara mer förvirrad. Som om Peter Settman skulle bidra till min politiska bildning. Är inte det humor, så säg...

100908

Shit vad tiden rusar fram. Jag hinner inte riktigt med. Igår var det sambons födelsedag och det firades med smaskig middag tillsammans med svärisarna och min mamma. Därefter stack vi hem till oss där jag bjöd på blåbärstårta. Riktigt god om jag får säga det själv. Dessutom blev den faktiskt jäkligt snygg med blåbär i en cirkel i mitten och sen silverkulor strödda över. Lite smålyxig sådär, trots att den bara var enkel.

Idag har jag i alla fall haft ledig dag, vilket har inneburit sovmorgon. Vissa hade kanske kallat det sovdag, men jag föredrar det första. Masade mig upp för ett besök hos mmin sjukgymnast Mats, där jag fick armcykla och lyfta vikter och greja. I över en timme plågades min stackars arm, men skam den som ger sig. Det gav resultat. Två tider till bokade nästa vecka, och däremellan ska jag även träna själv. Jag ska få en helt rak arm, tralalalalaaa...

Nu ska jag hoppa i säng för där väntar en linimentsmassage. Sexigt värre.

100905

Sitter framför datorn helt seg i hela huvudet. Var på 40-årsfest i Lund igår, och det har satt sina spår. En helt galen kväll vill jag lova. Trevligt småprat med släkten blandades hej vilt med ordenssällskap, jobberbjudanden, prisbelönta tårtor, frozen margarita, god mat (17 rätters buffé), ett par varv på dansgolvet, en förvirrad polack, en tokarg tanta och slutligen fish n chips vid halvtresnåret. En mycket lyckad kombination om ni frågar mig. Otippad, helt crazy, men lyckad.

Dagen idag har spenderats halvliggande, först i Partiks soffa i Lund där resterna av maten intogs tillsammans ned två filmer, sedan i den egna där ytterligare en film samt kycklingsallad avnjöts.

Imorgon är det äntligen måndag och jag ska därmed bli gipsfri. Halleluja! Vem vet hur min stackars arm ser ut där under, men det spelar ingen roll. Imorgon är den åter min, bara min, och jag ska göra som jag vill med den. Mouhahaha....

100903

Tredje fredagen i rad jag sitter hemma och gör nothing, nada, zero. Skittrist. Jag roar mig med att spela Kungen. Jag börjar bli proffs nu. Men seriöst, det är inte kul alls.

Har många tankar som snurrar i huvudet just nu, och jag är inte helt säker på att det är bra. Kan man blunda för livet ibland? Låta någon annan göra valen? Slippa det onda i magen?

Det hade varit skönt.

100902

Idag har jag inte sträckt ut min arm på tre veckor. Det är ganska länge när man tänker på det. Inte rak en endaste gång. Ändå är det inte det jag ser mest fram emot på måndag, om jag nu mot förmodan kommer att kunna sträcka ut den då. Tänkte ändå försöka göra en liten sammanfattning av hur mitt liv har tett sig de senaste veckorna.

Saker jag kan göra med vänster arm och med gipsad höger dito (and damn proud of it):

• borsta tänder och hår, dock inte med samma borste. Eller det går säkert, men jag har valt att använda olika.
• äta. Har dock snälla kollegor som hjälpte mig att dela min kotlett en dag när jag tagit mig vatten över huvudet.
• köra bil. Jajjemen. Lite impad själv.
• prata i telefon när jag kör bil. Högst opassande, men det går. Eller jag menar.... jag tror att det skulle gå om jag skulle försöka, men eftersom jag är så laglydig skulle jag aaaaaldrig göra det. Promise.
• gå på toaletten, eller snarare aktiviteten som sker strax efteråt, föredragsvis innan man reser sig. Helt sjukt avancerat i början, men skam den som ger sig. Nu reagerar jag inte ens över det längre.
• duscha. Har utvecklat en helt egen strategi för både hårtvätt, peeling och rakhyvel. Lärde mig den hårda vägen så att säga... Kan även föna och platta håret till de inte mest fantastiska kreationer, men ändå.
• rida. Satt visserligen bara på hästen några få minuter, och det ska väl erkännas att jag inte gjorde något vidare bra jobb, men tillräckligt för att få träningsvärk. Beror nog tyvärr mer på min otränade kropp i övrigt, än på vänsterarmens glänsande.
• klä på mig. Inte alla plagg, och inte alltid alldeles ensam. Har valt mina kläder med omsorg. Det finns en anledning till varför jag har samma kläder hela tiden. Visserligen gillar jag dem, men det finns en anledning. Det känns bättre att klä på sig själv helt enkelt.
• skriva på datorn. Ganska fort dessutom.
• xxx =)
• gå på fest. Det är inte snyggt, men öppnar upp för konversation. Dessutom håller man glaset i ett stadigt grepp. Praktiskt.

Saker jag inte kan göra för tillfället, men förhoppingvis alldeles snart:

• klia mig på ryggen själv. Det innebär också att jag inte kan tvätta mig där. Jag tvättar håret många gånger isället och hoppas att schampot ska rinna ner och skölja bort det värsta. Ofräscht, men vad fan gör man.
• diska. Får liksom inte till vinkeln alls, och dessutom får ju inte gipset bli blött...
• bära tunga saker. Mmm... det saknar jag...
• laga bilen. Kan jag visserligen inte i vanliga fall heller, men ändå. Om jag inte skriver det kanske folk tror att jag helt plötsligt har den förmågan.
• cykla. Det är synd. Det saknar jag. Faktiskt.
• ha långärmat på mig. Ibland blir det jäkligt kallt om vänsterarmen. Jag är tacksam att det inte är December!
• rida. Face it. Jag har en gipsad arm...

Ja, det var väl typ det jag kommer på nu. Om fyra dagar är det dags. Då blir det party!

100831

Sista dagen i Augusti, och sommaren känns officiellt över. Idag har det visserligen varit kanonväder hela dagen, men på kvällarna blir det skitkallt. Inatt var första natten jag fick ta fram duntäcket. Skönt fysiskt, men jobbigt psykiskt. Jaja, man kan ju inte vara glad jämt.

Idag har jag varit och kollat på den häst jag kanske ska börja hjälpa till med framöver, Ganzy. Hon står i Viby, så det passar ju perfekt just nu. Vågade mig till och med upp på några få varv i skritt och trav, bara för att få känna lite. Trixigt med armen i gips, men det gick. Skam den som ger sig. Ska bli kul att få rida henne en gång på riktigt så man kan känna ordentligt. Hon är ett 20 år gammalt fuxsto, men enligt ägarens utsago är hon som en 3-åring. Lite stelare kanske, men fortfarande knäpp. Man får ju ge det en chans i alla fall.

Var också hemma hos Emma och Kalle och gosade med Gustav. Mycket mysig bebis, och mycket trevligt sällskap. Även om Emma inte kom förrän senare hade jag, Kalle och Johan en relaxad kväll.

Imorgon ska jag till Hälsa & Helhet och göra en fotbehandling. Det har jag alltid velat göra, och nu är det dags. Mina fötter var inte helt nöjda med sandalsituationen i somras, men nu känns de lite lyckligare. Ska bli skönt när någon annan grejar ändå.

Insåg för övrigt att jag berättat om mitt gipsborttagardatum två gånger, men det får ni ta. Jag är lite efter. På måndag är det alltså dags, 6 dagar kvar.

Nu ska jag kolla på Angel. Det är fina grejer det. Natten!

100828

Det blev inga storslagna aktiviteter igår. Jag och sambon köpte kinamat, som för övrigt var skitäcklig, käkade chokladpudding med vispgrädde och kollade på X-men. Slappt värre. Imorse vaknade jag och var helt övertygad om att klockan var närmare middag, men när jag kollade på den stod den bara på kvart över åtta. Kan inte minnas när jag vaknade utvilade så dags senast. För säkerhets skull laddade jag med en timmes sömn till. Bara för att.

Nu ska jag försöka linda in min arm i gladpack så jag kan hoppa i duschen sen. Har aldrig gjort det själv innan, men det ska säkert gå. Ikväll väntar ju 30-årsfest för Abigail och Julian i Helsingborg. Det ska bli supernajs.

Har förresten fått tid för att ta bort gipset nu. Inte nu på måndag, men nästa måndag. Är lite besviken, för jag hade räknat med att bli av med det nu på torsdag. Nu blir det fyra dagar extra, vilket känns som nästan en månad. Man skulle kunna tro att man vänjer sig vid det ju längre man har det, och till viss del gör man väl det, men nu börjar jag bli dödligt trött på det. Säkert bidrar det också att jag har börjat tillåta mig själv att tänka att det är jobbigt. Då blir det jobbigt. Jaja, så är det.

10 dagar kvar.

100827

Mina planer grusades. Vi skulle haft middag med möte på ridklubben ikväll, men det blev inställt på grund av för få deltagande. Pinsamt. I vilket fall som helst innebär det att hela min fredagskväll nu är tom. Helt blanco. Vad gör jag då?

Jo, självklart det jag gör bäst. Jag sover. Gick och lade mig vid 16 och vaknade nu, 19.45. Ännu mer pinsamt. Nu vill jag hitta på något (läs party). Det är ju trots allt lönehelg.

Idag har jag fått tid för att ta bort gipset. Eftersom det inte fanns några tider när jag egentligen skulle tagit bort det har de förlängt tiden med nästan en vecka. Ja, i verkligheten är det fyra dagar, men nästa måndag istället för nu på torsdag känns som en hel vecka. Blä!

100826

Återigen har jag haft en superlång paus, men den här gången skyller jag på att jag har en gipsad arm. Uppenbarligen kan jag ju skriva, men det känns bättre att skylla på något.

Veckan på Gotland var fantastisk. Medeltidsveckan är verkligen en helt sjuk grej, och den passar mig som handen i handsken. Eller armen i gipset i det här fallet. En natt fick ju trots allt spenderas på akuten i Visby. Efter en misslyckad hjulning där jag halkade med högerhanden i det våta gräset hoppade min armbåge ur led. Obra. Det blev ambulans, lustgas, 10 000, morfin, stesolid och dr Saartus (eller dr Saatan som jag väljer att kalla honom). Dr S fick det stora uppdraget att dra min arm rätt igen, en mycket obehaglig upplevelse. Det var visst lättare sagt än gjort också, för det tog tre eller fyra försök. Jeppe och sambon blev utskickade ur rummet och Jeppe berättade efteråt att det lät som om de slaktade någon där inne. Jag har bara luddiga minnen från det, och det är väl tur det. Jag minns att jag skrek och att jag grät utan tårar. Sen somnade jag. Fast det förstod jag bara eftersom jag vaknade sen, till ett glatt "Välkommen tillbaka!". De höll mig nog ganska drogad.

Men nu är det två veckor sen och jag har bara en vecka kvar med gipset. Hurra! Jag börjar bli ruskigt trött på det. Fast sen är det sjukgymnastik som gäller. Man skulle kunna tro att jag är 80 år gammal. Tvi vale.

Samma dag jag kom hem från Visby började jag ett nytt jobb. Den här gången som lärare i en etta (Halleluja!), med bara 20 elever. Lyx, guld och räkmacka. Jag trivs fantastiskt bra, och det känns som om det är på tiden. Fast som vanligt så har alla goda ting en baksida. Tjänsten varar bara fram till höstlovet, sen är det no more fun for me.

Nu måste jag titta på Alice som leker med en lila mus så att det står härliga till. Hon är för go, fina katten...

100809

Borde sova, men det finns in te tid till det. Imorgon kör vi till Gotland och Medeltidsveckan, och jag har inte packat en enda pinal än. Någon som är förvånad. Ändå är jag lugn. Jag vet att jag kommer att hinna. Det gör jag alltid, även om marginalerna ibland är knappa. Ingen strategi jag rekommenderar för den stresskänslige. Om 13 timmar kör vi.

Innan dess ska jag ha...

packat, städat kattlådan, skrivit brev till kattvakterna, diskat, dammsugit, marinerat kycklingfile, tillverkat och stekt biffar, laddat kameran och mobilen, köpt skor, handlat frukostmat till veckan, shoppat bilbatteri, samt helst sovit i minst 8 timmar...

Som sagt, tajt, men det ska nog gå. Gotland - Here I come!

100806

Jag borde... har blivit mitt livsmotto, och jag kan meddela att det inte är ett särskilt uppiggande sådant. Tyvärr är väl det följden av att vara lat. Allt det man borde ha gjort, samlas på hög, både på diskbänken och i samvetet. Faktum är att jag inte vet vilket som är värst - att faktiskt göra det, eller att ha det gnagande på egot. För gnager, det gör det.

Har åtminstone börjat, och det är det som är det svåra. Sen är det lättare att fortsätta. Ska intala mig det nu.

100805

Det blev en våldsamt lång sovmorgon även idag. Vet inte varför jag inte vaknar. Skumt. I natt drömde jag i alla fall om prins Carl-Philip, världens snyggaste man! (Galet snygg!) Det var en mycket trevlig dröm. Vi var ute och promenerade i skogen och det fanns en sjö i närheten. Vi pratade om allt möjligt, nu kommer jag knappot ihåg om vad, men det var typ om hur han kände inför att vara prins och sådant. Sen höll vi lite armkrok. Haha... Jag vaknade på mycket bra humör i alla fall, och lite småkär.

Idag har jag försökt ragga folk till Barnens dag i helgen. Vi har ponnyridning i Tivoliparken både lördag och söndag, och jag hatar verkligen att behöva ringa runt till medlemmarna för att fråga om de har möjlighet att hjälpa till. Jag känner mig så påträngande. Det måste göras i alla fall, men jag konstaterar samtidigt att telefonförsäljare - det kommer jag aldrig att bli.

Ikväll ska vi till Bishops Arms och käka middag. Det ska bli mycket trevligt. De har verklligen supergod mat där, och trevlig personal. Världens skönaste norrman jobbar där. Han har bott i Sydney, precis som jag, men han bodde upp i Kings Cross. Haha. När det blir party ska han bjudas in, det har vi bestämt.

Imorgon ska jag förbereda inför medeltidsveckan. Jag och Jeppe har redan varit och handlat. Vi ska ju låna pappas husbil, och för att hålla kostnaderna nere har vi tänkt käka så mycket som möjligt där. För att det inte ska bli så kladdigt tänkte vi förbereda maten här hemma, så det bara är att värma den där. Dessutom ska jag både tvätta och stryka medeltidskläderna som legat nerknölade i en kasse i 2 år. Hoppas de passar, risken finns ju att de har krympt ett par storlekar under dessa åren...

Rys med mig...

100804

Sommaren är här (och snart förbi), och därmed semestern. Bloggen har verkligen inte fått högsta prioritet denna sommar. Fast det är väl så det ska vara. Istället har jag fastnat på nytt. Denna gång i att spela helt meningslösa spel, både klassiska Windowsspel, typ Spindelharpan, Kungen & Harpan, men också totalt intetsägande spel på Internet a la Bygg din egen bondgård. Där springer jag som en tok och odlar majs, vattnar sockerbetor och matar höns. Idioti.

Därför känns det lite bra att jag har hittat på lite saker emellanåt. Idag var jag till exempel hos Lina och B-O. Leila (Nilsson) bakade smarriga pizzor från sin nya kokbok och jag och Lina bakade chokladfondanter. Lovely! När vi körde hem var jag fortfarande helt sprickmätt. Då vet man att det varit gott...

Tur är att vi faktiskt har varit lite duktiga på sistone. Vi har minsann varit ute och powerwalkat flera gånger, och fler ska det bli. Jag var och provade ut nya skor på Runner Store, som skulle vara extra bra för just mina fötter, men prislappen på dessa skönheter skulle landa på 1800 kr, så jag traskar snällt vidare i mina gamla. Tror dock att det är dags för ny sula i dem. Det sägs ju att ett par skor varar i max 2 år, och jag har väl haft mina i 8, om det räcker. Jaja, jag får väl stå mitt kast senare i livet....

Nu ska jag kolla klart på Sex and the city - världens bästa serie. Nästa år är det jag som gör New York osäkert! Jossa och Fredrik har äntligen beslutat sig för var bröllopet ska gå av stapeln, så i Oktober nästa år är det New York som gäller. Det är bara till att hålla hååååårt i slantarna fram tills dess. Det kommer det att vara värt! Bröllop och NY - perfect combo!

100724

Jag fastnar. Det är så jag funkar. Den här helgen har jag varit fast i en blogg, och nu har jag läst ikapp mig. 4 års inlägg tar sin lilla tid, men det är som en bra bok som man inte kan lägga ifrån sig. Då är det bara att ta sig igenom tills man kommer ut på andra sidan, lite svettigt andfådd och med en konstig känsla i kroppen, som om det tog slut för snabbt. Som om en vänskap upphört utan att man riktigt förstod vad som hände. Det går över fort, och sen fastnar jag i nästa. Det finns många saker att fastna i.

Något som jag däremot inte fastnar i är min nuvarande ljudbok. Jag som fortfarande är superduktig och cyklar till jobbet varje dag, har lyssnat på ett tiotal böcker sen vi var på Kreta, men denna vill sig inte. Jag fattar inte vad som händer, kommer inte ihåg vilka personer som presenterats, och håller dessutom på att reta ihjäl mig på uppläsaren som med samma enformiga röst läser på barnboksvis. Bamse känns äckligt nära, och jag gillar Bamse. Dessutom andas karlen så högt att det fladdrar i trumhinnorna på en annan. Mycket onajs. Jag har mina planer på att inte lyssna klart. Hade jag bara kommit ihåg så mycket som vad boken heter hade jag berättat det, men här är det blankt. Ickeintryck.

Vad gäller Eskils brist på respekt för husregeln mot urinering på allmän plats är statusen den samma. Därför har vi beslutat att om vi ska ha kattungar här hemma får det bli nu. Jag har ju ända sen jag varit liten haft drömmen om kattungar, och när vi nu har världens bästaste katter här hemma har väl aldrig förutsättningarna sett lika lovande ut. Därför har Alice, som spelar en väsentlig roll i dramat, nu slutat med sina p-piller. Tanken är att de ska bli lite kärvänliga så småningom och voila - kattungar. Därefter får Eskil ta en tur till veterinären. Det är min övertygelse om att de hade blivit världens finaste kattföräldrar, med världens vackraste bebisar. Men först ska det bli kärlek i luften här hemma. Och ja, jag är medveten om min romantisering av verkligheten...

100720

Idag gick en era i graven. Jag har skrotat min älskade FOA. I exakt 7 år har vi varit varit tillsammans, men FOA is no more. Det var med stor sorg i hjärtat jag tog emot pengarna och sa ett sista farväl. Larvigt tänker ni, och det gjorde de på skroten också inklusive sambon, men ni kan inte förstå. FOA var så mycket mer än bara en bil. Hon var min. Hon var frihet. Hon var självständighet. Det betydde så otroligt mycket för mig då, det var vad jag behövde.

Jag och FOA har varit på många äventyr tillsammans och jag är evigt tacksam att denna röda, rostiga, underbara bil har varit min. Tack!

Har mist forna dagars glans...

100704

Ännu en relaxad dag som delvis har spenderats på stranden. Passade också på att ta en snabb grillsession med kycklingfilé som jag marinerade igår. Grillad kycklingfilé är fantastiskt gott. Hade nästan glömt det.

I övrigt har det inte hänt så mycket. Imorgon ska jag till Lund och träffa Kattamisse ThessieBessie som jag jobbade ihop med på Nymölla. Vi har inte setts på evigheter så det ska bli trevligt. Innan dess ska jag klämma in en lunch med Scorpan. Vi har inte setts på ungefär lika länge.

Nu hör jag sängen ropa. Dags att säga godnatt.