121120

Om en mindre lyckad dag

Precis när man trodde att man började kunna det här med att ta hand om en bebis, det är då man sätts på prövning. Jodå.

 

Jag och Elin tog en ordentlig sovmorgon idag, och masade oss inte upp förrän långt ut på förmiddagen. Vid elvasnåret gick vi glada i hågen ner på nedervåningen, hon mätt och belåten och med sprillans ny blöja, jag påklädd, hungrig, men vid gott mod. Efter en kort stund kände jag att jag hade lite ont i ryggen när jag böjde mig ner för att fylla disk i maskinen. En timme senare kröp jag runt på golvet med ryggskottet från helvetet.

 

Det är inte det lättaste, I tell you, att ta hand om en bebis som spottar ut nappen var femte minut, när man är i det närmaste helt orörlig. Att det ens är fysiskt möjligt att ta flera minuter att forsla sitt numera allt smalare arsle den dryga meter det är mellan vaggan och soffan, för att trösta det stackars barnet. Detta för att två minuter efter avslutad tillbakaforsling göra om hela proceduren under stön, skrik och tårar. Från mig då alltså. Elin tog det inte riktigt lika hårt. Att försöka bära henne kom liksom aldrig på fråga.

 

Som tur var kom mamma på besök under eftermiddagen och tog hand om oss lite och lagade middag, hämtade in ved och hjälpte till att bära bebisen uppför trappan när det var dags för blöjbyte. Tack för hjälpen!

 

När sambon kom hem kunde han inte annat än att skratta åt min ynklighet, medan han klappade på mig och sa "stackars min älskling". Sedan körde han och hämtade babygymmet och sängmobilen jag beställde igår och som redan kommit. Snabb leverans må jag säga. Elin har provlekt och det verkar varqa en hit.

 

Efter konsultation med sjukvårdsrådgivningen har jag konstaterat att jag är feberfri (ja, det fick jag ju såklart inte reda på av dem, men på hennes inrådan kollade jag tempen eftersom hon tyckte att jag skulle söka vård om jag hade feber), och medicinerar nu med en kombination av Ipren och Alvedon.

 

Come on piller! Work your macic under natten, så att jag likt Stefan Holm tar mig ur sängen imorgon bitti. Annars får Habib stanna hemma från jobbet, och det vill vi ju slippa. VAS - vård av sambo finns väl inte va? Nåja, det är ju inte jag som behöver vården, utan Elin, som med en vingabröten morsa får klara sig själv annars, och det kan ju tyckas vara lite tidigt när man bara är sex veckor gammal.

 

Fast hon kan ju roa sig i detta snygga gym, som Eskil för tillfället har lagt tassarna på.

Och den här ska hänga över spjälisen så småningom.