090427

And the inspiration is back. Idag är min lediga dag och jag har spenderat den största delen av den i sängen. Har haft en förkylning med ont i halsen på gång och min kropp brukar hantera sånt genom att gå in i zombiemode, så även den här gången. Nu känns det bättre i alla fall, även om det dåliga samvetet växt en del. Man kan ju inte sova bort en hel dag när det är 20 grader varmt ute. Det fick man lära sig som barn. Eller ja, i tonåren åtminstone.

Det har hänt massor sen jag skrev sist, framförallt har jag ju inte uppdaterat om resan. Tyvärr har min kamera döden dött så det har inte blivit så hemskt många bilder. Jar blivit lovad Jeppes bilder, men det brukar ta sin lilla tid. Blev ju även lovad australienbilderna och de togs i december 2006. Jag väntar fortfarande... ;)

Nåväl. Efter en dramatisk tågresa med strulande tåg anlände vi till våren i Österrike. Bestämde att vi skulle hyra utrustning redan första dagen så vi inte skulle behöva slösa tid från åkningen dagen efter så det gjorde vi. Eftersom vi inte haft liggvagn på vägen ner var vi supertrötta och gick och lade oss tidigt efter ett litet smakprov på alkoholen. Man måste ju kolla att den är ok.

Så bar det då upp i backen för första gången. Ja jösses säger jag bara. Förmiddagen spenderades krälandes, men efter lunch med en rejäl jägertee höll jag mig något mer upprätt. Att snön blivit betydligt blötare och dämed mer samarbetsvillig var säkundärt just då. Det blev jag varse om när jag morgonen efter, när jag fortfarande i tron att det var på grund av mig och inte ovan nämnda jägertee, inledde med en vurpa så kraftig att jag borde ha brutit något. Förutom ett skadat självförtroende fick även baken sig en del törnar. Och mer än en del om jag får säga det själv. Jag var så öm i rumpan, som också skiftade färg från naturrosa till blålila, och i handlederna att jag skrek rakt ut ibland. Jag hade inte mina starkaste ögonblick där i backen om man säger så. Nej, ihopkurad i sambons knä låg jag och grät i backen och förbannade allt vad snowboard heter. Mina kära vänner ville såklart ha en trevligare medresenär och var ivriga att vid alla möjliga tillfällen uppmärksamma mig på jägerteets fantastiska egenskaper. Och jag måste erkänna att de hade rätt, även om jag fortfarande hävdar att det är lättare att köra i en mjuk backe. Så jag lydde deras råd och fyllde på tanken och sen blev det åka av. I slutet på andra dagen var jag kung i backen. Tyckte jag.

På eftermiddagen den där andra dagen skedde dock någon form av förändring. Rädslorna släppte något och jag vågade satsa lite mer, och det hjälpte. Vi började utforska systemet mer och jag kunde till och med åka röda backar (i mjuk snö då såklart - då gör det inte så sörens ont att trilla). Därefter gick jag från klarhet till klarhet. Vissa dagar hade vi fantastisk åkning i underbara backar och andra dagar körde vi bland pucklar så stora att man fick krypa fram i snigelfart.

En dag var vi uppe på glaciären och körde på över 3250 meters höjd. Det var skitkallt, blåsigt och isigt - som en svensk skidsemester helt enkelt. Fast vilken fantastisk utsikt! Den får du inte på de svenska kullarna, och inte heller de kilomerterlånga backarna. Wow.

Sammanfattningsvis hade vi en helt underbar semester, om än något öm och blå. Det är alltid roligt att lära sig nya saker och det fick jag verkligen kämpa med här. Jag älskar att övervinna hinder, även om det kanske inte lät så alltid. Det är en fantastisk känsla när man lyckas. Och så fanns det ju jägertee, denna magiska dryck som rinner rakt ner i... benen.

Japp. Jag hyrde världens snyggaste hjälm.

Einmal Apfelstrudel und ein Jägertee, bitte!

Det finns många saker man kan göra i en gondol. Varför inte ta sig en svängom?

Här är en liten kortis med mig i backen. Det ser lite vingligt ut inser jag. Och ansiktsfärgen? Ja, vi kan väl skylla det på illamående...

Skam den som ger sig!