090719

Sitter hemma i soffan och funderar på att kolla på en dokumentär om Kurt Cobain, men borde gå och lägga mig. Men varför lägga sig när man inte är trött?

Någon som definitivt inte är trött, men verkligen borde sova är Eskil. Han har fått en flipp och försöker döda allt han hittar. Den blå musen har legat pyrt till ett tag, men just nu är det stereon som får sig en omgång. Själv sitter jag så stilla jag bara kan, för nåde mig om jag råkar vicka på tårna...

Idag hade vi lyxen att bli bjudna på middag av Petter och Sofia i sambons hemby. Petters föräldrar har ett jättemysigt lanthus med miljoner ätbara saker i trädgården. Det är verkligen supermysigt där. Passade på att köpa en burk hemslungad honung också. De är biodlare, och hur mycket miljövänligare honung kan man köpa egentligen, än den som är tillagad på gården? Förmodligen inte godare heller, för den är rysligt god.

När jag lämnade sambon på jobbet för ett sista tolvtimmarspass innan friveckan passade jag på att hälsa på mina gamla arbetskamrater samtidigt. Det är verkligen speciell miljö där, och man blir lite dum i huvudet när man kommer innanför portarna. Men roligt är det. Efter att ha skrattat åt gamla festminnen så tårarna sprutade gjorde jag som ingen av de andra. Jag körde därifrån. Jag kunde känna deras lystna blickar bränna i nacken. De hade tio timmar kvar innan de kunde göra detsamma.

Själv gled jag hem till Jeppe och kollade på film. Anna Nicole Smith. Jag hade verkligen sett fram emot den, men i onödan. Det var en riktig skrotfilm, och vi konstaterade att om man hade känt till allt som hänt henne innan man såg filmen, kanske den hade hängt ihop lite bättre. Nu gav den ett något förvirrat, oseriöst intryck, och vi ifrågasatte om den faktiskt var den dramadokumentär som utlovats. Den verkade något vinklad. Om man säger såhär, det var inte hennes motståndare som gjort filmen i alla fall.

När jag kom hem möttes jag av en överlycklig liten kise. Världens bästa känsla!