Sex & the city. Eller snarare Sprit & the city har varit de tre senaste dagarnas trend. Är på besök i Stockholm, och har varit så sedan i torsdags, och vilken semester det har varit. Fullt ös är det minsta man kan säga. Det började redan i torsdags när vi skulle ut och käka en enkel middag med Annika som vi lärde känna på medeltidsveckan i fjol. Efter fyra timmars sömn steg vi alltså upp på tok för tidigt och körde till huvudstaden. Resan gick bra, så till vida att jag sov till Jönköping och sambon körde hela vägen. Sex timmar senare stod vi på sörmländsk mark och andades in avgaserna. Ljuvligt!
Lördagen då, tänker ni. Ja, vi följde på inslagen bana. Fortfarande med ambitionen att hinna med åtminstone ett kulturellt åtagande under vistelsen åkte vi in till stan. Vi kom åtminstone till ett nytt kvarter. En god middag, solsken och vin laddade upp batterierna för en helkväll på kvarterspuben The doors hos fantastiske Fikri (?). Den här kvällen var vi faktiskt riktigt ordentliga och var säkert hemma runt tresnåret.
Innan sambon övergav mig i huvudstaden var vi och hälsade på hans pappa. Det var et trevligt återseende. Jag har ju bara träffat honom en gång innan. Efter ett pressat schema och med alldeles för lite sömn bakom ögonlocken stod jag så ensam. Vad gör man då? Jo, man ringer Annika. Vi tog en skön eftermiddag på en solterass, och sedan var det dags för mig att möta upp min gamla brevvän Ämma. Jag skulle bo hos henne i tre dagar i Kista, och så blev det, även om jag fortsatte hänga en del med Annika då Ämma jobbade massor.
Bland annat tog vi en tur till Medborgarplatsen där vi satte oss på Snaps och myste. Träffade en tjej i deras umgängeskrets som faktiskt har sina rötter här hemma, och vars storasyster kämmer Jeppe. Mycket liten värld.
På onsdagen körde jag hela långa vägen hem igen. Gjorde ett pitstop i Norrköping för att hinna med en fika med Stefan. Vi har inte träffats på evigheter, och vi hade mycket trevligt i ett par timmar. Sen var det dags för mig att fortsätta färden. Runt 23.30 anlände jag slutligen till den skånska grusen och småregnet igen. Precis som om man aldrig hade varit härifrån. Bara mycket tröttare, och lite lyckligare.
No comments:
Post a Comment