120606

Om ett bröllop.

Ja, den nu inte så längre nyhippade bruden har ju faktiskt hunnit gifta sig också. Mina blogginlägg är alltså inte så färska, men förhoppningsvis välkomna ändå. 

Dagen började egentligen redan dagen innan, då vi var bjudna till stugan för en liten peppmiddag. Det bjöds på fantastiskt god mat i form av nygrillat från den nymonterade grillen. Glass och paj satt inte helt fel heller. Något för sent begav vi oss hemåt för att packa och ladda inför den stora dagen. Jag försökte sedan  sova så länge jag hann, innan det var dags att forsla ut alla nödvändigheter i bilen och bege sig till Valje Herrgård där bröllopsfesten skulle hållas. 

Eftersom jag som en av tre fått den otroliga äran att vara brudtärna, var jag på plats redan under förmiddagen för att delta i brudens stajling, feelingen och för att såklart göra mig så snygg som möjligt själv. Under tiden Lina blev vrålsnygg blev hon även fotad av fotograf Mikaela Wien som även stod för den officiella bröllopsfotograferingen innan och under vigseln, där även vi i brudföljet fick vara med på ett hörn innan det var dags att bege sig till kyrkan. 

Vi tärnor anlände först till platsen, och där stod stora delar av gänget utanför och hoppades att få se en glimt av brudparet redan innan vigseln, men icke sa nicke. Lina fann på råd och gömde sig bakom en buske tills alla hade gått in. Här ska det inte fuskas minsann. Vi var lite oroliga över att vi var sena, men prästen Marie lugnade oss utanför kyrkan. Ingen vigsel utan vare sig brudpar eller präst. Efter lite organisation av hur vi skulle gå, Vilmer accepterade inte riktigt de föruppgjorda planerna, var det sedan dags. Pugh Rogefeldts Bröllopsklockor klingade ut, You raise me up spelades på pianot, och sen var det showtime. 

Under tiden vi gick in kunde jag inte ta ögonen från min egen älskling som var så fantastiskt stilig i sin kostym och blåa fluga. Kärleken fick nästan inte plats i kroppen. Så fin. Världens bästa älskling!

Ja, Lina tyckte ju säkert inte det eftersom hon var i full färd med att gifta sig med någon annan. Vigseln avlöpte planenligt. Tuva satt på altarringen så fint, och Vilmer körde en något mer avslappnad stil. Båda barnen uppförde sig dock exemplariskt. Vigseln kantades av skönsång från både Jonna och Lina själv, och tårarna var inte långt borta vill jag lova. Är lite imponerad själv att jag lyckades hålla mig. Det som inte höll riktigt lika bra var pionen i min håruppsättning. Den levde ett eget liv, och var inte ett dugg intresserad av att sitta där jag tyckte att den skulle sitta. Tur att man inte kan se sig själv i nacken. Nåja. Pionen fick igen när den fick agera mikrofon på dansgolvet under aftonens senare timmar. Hämnden är ljuv...

När vigseln var avslutad skred vi lika vackert ut igen och samlade ihop oss i vapenhuset där de första hurraropen utbringades för de nygifta. Och såklart blev det kramkalas. Sedan var det dags för Lina och B-O att ta emot resten av folkets jubel ute på kyrkbacken. Det hurrades och blåstes såpbubblor som aldrig förr, och kramades och grattades tills slöjan höll på att förgås. Då var det dags att bege sig tillbaka till herrgården för bubbel, mingel, bröllopsmiddag och nattvimmel.

Lina och B-O åkte i Christer Forsbergs mycket stiliga engelska veteranbil som dagen till ära till och med tutade. Det var stämningshöjande. Vi andra tog till mer traditionella färdmedel, men kom ändå fram. Ute på gårdsplanen skålades det i champagne, hurrades ytterligare och fotograferades. Sedan gick vi i samlad tropp mot det numera uppstajlade stallet där bröllopsmiddagen väntade. Alla hittade sina platser, och jag hade nog kvällens bästa plats (enligt mig) med både Jossa, Lina och Bibban inom umgängeshåll. Och Christer förstås. Det gjorde ju om möjligt kvällen än mer festlig. 

Själv kunde jag inte vänta med att få sätta tänderna i den framdukade avocado- & räktoasten, så verkligen levde upp till vad den lovade! Gudomlig. Där efter serverades en om möjligt ännu godare huvudrätt, helstekt fläskfilé med parmaskinka, örtsås och potatisgratäng. Nom nom nom. Det var svårt att hålla sig från att tugga vidare medan alla fina, vissa djupa, varma och vackra, andra mer upplivande och skrattförlösande, tal avlöste varandra, men jag tog ett stadigt tag om bordsduken och behärskade mig. Lite ordning får det ju trots allt vara. På så sätt tog vi oss ända fram till lekpausen innan desserten. Båda makarna fick i tur och ordning lämna rummet för att sedan komma in med ögonbindel, gå ner på knä, och hitta vilka ben som tillhörde den nyäktade av fem väl utvalda par. Jag måste ju säga att båda imponerade starkt, och kunde med gott samvete fortsätta vara gifta ett tag till. 

Därefter serverades det fruktsallad (med goooda blåbär) och philadephiacreme innan vi följde den marshallupplysta stigen upp till huvudbyggnaden igen, där den fantastiskt goda bröllopstårtan i fyra våningar med vit marsipan och chokladmousse - jag säger bara Oh My GoD! Jag åt tills jag nästan skämdes! - stod och väntade tillsammans med kaffe och avec. För att balansera mitt massiva tårtintag valde jag Ramlösa, en utmärkt kombination visade det sig. Vi passade också på att smyga upp i bröllopssviten som tidigare under dagen agerat dressing room, för att snygga till och dekorera. Rosenblad, choklad, jordgubbar och champagne dukades fram tillsammans med vigselbeviset. Lite prydligare än när vi lämnade det tidigare under dagen. 

Med tårtfyllda magar rullade vi sedermera tillbaka till festlokalen som nu styrts om till dansgolv med bar och mingelhörnor, för att vidare förlusta oss. DJ Spotify serverade hit efter hit och en efter en slängde folk av sig skorna och gick loss på dansgolvet. Lina inget undantag. Hon rockade på som om hon aldrig gjort annat än att dansa disco iförd brudklänning. Vissa har väl det där naturligt antar jag. 

Att alla inte delade samma musiksmak stod snart ganska klart. Extra tydligt blev det när Habib körde igång en Dropkick Murphys, jag lade upp ett gallskrik, och sen dansade vi som besatta, medan alla andra stod som fågelholkar runtomkring. Kvällens bästa låt, helt klart! Ja, just det. Mitt i alltihopa gick ju Sverige och vann Eurovision. Det var en klar partyhöjare. Inom en minut stod alla och dansade och hoppade och firade segern. Bra gjort Loreen. 

Så småningom fick vi inse oss besegrade av våra kroppar. En sådan här dag sätter sina spår. Klockan tre rumlade vi som siste man i säng. Även vi i ett fantastiskt rum på herrgården, det rosa rummet. Bättre kunde det inte bli! En fantastisk dag, en fantastisk vigsel, en underbar bröllopsfest och en mjuk säng. All you need in life. 

Att jag sedan vaknade två timmar senare och trodde att klockan var mitt på dagen, och att sambon gick i sömnen och vandrade ut ur rummet mitt i natten, det får bli en annan historia.